Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: Klara V. Kyrkog. 19.
Stockholm den 1 Maj 1886.
Pris: Helt år 6 kr. Lösn:r 30 öre.
Annonspris 10 öre petitrad.
Vendela Andersson.
n lyrisk scen kräfver mänga
olikar-tade förmågor för att rätt fylla sin
uppgift. L)a vid den dramatiska
hufvud-fordringarna gälla talorganet, utseendet
och spelet, så tillkomma vid den lyriska,
såsom en hufvudfaktor, sångrösten med
dess olika karaktärer. En väl försedd
operascen måste derför ha till sitt
förfogande sångartister af olika slag för de
särskilda sångpartierna i en opera, och
ej allenast i afscende på röstens omfång
utan älven dess styrka sörja för att dessa
sångpartier besättas på bästa vis. Och
med allt detta måste äfven den
dramatiska förmågan tagas i beräkning,
ehuru-väl den lyriska scenen har svårare att få
äfven detta vilkor rätt uppfyldt.
Den stora operan med sina orkestrala
tonmassor fordrar hufvudsakligen af den
sjungande en stor imponerande
röstvolym och en lidelsefull styrka i den
sceniska framställningen såsom
liufvud-momenter, då deremot den komiska
operan ofta nog kan visa en
fullkomlighet i återgifvandet, som mera är
beroende på liness, behag och lif i
framställningen än på de stora
röstresurserna och den fysiska styrkan. 1
afseende på rangen mellan dessa båda
konstarter måste vi ställa dem fullt
jembördiga. Svensk Musiktidning har
för ett par år sedan behandlat denna
fråga i en artikel om »Den komiska
operans företräden», en artikel, som
genom sin blotta titel visar hvilken
af dessa konstarter bäst kan anses
uppnåkonstfulländningensmål. »Opera
serian», yttrades deri, är en produkt
af.teori och spekulation; opera buflä
är sprungen ur lefvande lifvet och
har derför också visat en starkare,
nyfödande kraft, liksom hon i alla
tider varit den mest populära. »Ja,
Opera serian skulle aldrig, om än
försedd med en Wagners dekret, kunna
utvisa sin lefnadsglada syster från
scenen eller tränga ut henne ur
publikens bevågenhet.
af fröken Anderssons utförande af
lin-danserskans Zephvrines rol, ett
erkännande hvilket icke lider någon
minskning af det bifall som en annan
värderad konstnärinna sedan vann i samma
parti. »Man har ju ofta», yttrar en
ansedd kritiker härom, »varit i tillfälle att
konstatera fröken Anderssons intelligenta
uppfattning, men ett sådant spel, så friskt,
så fint och dock äkta komiskt, så fullt af
öfverdåd och på samma gång mjuk och
varm känsla har man på vår lyriska scen
sannolikt ej bevittnat sedan den tid, då
den komiska operan räknade sina mest
lysande dagar», och en annan
konstdomare prisar »hennes skälmska behag, fina
detaljspel och intagande sång» i denna rol.
Ocli huru olika karaktärer äro ej
lindanserskan Zephyrine och naturbarnet
»Virginie», som äfven i henne egde cn
representant, hvilken vann allmänt och
rikt bifall för det okonstlade behag och
den musikaliska smak och talang hon
ådagalade i denna mycket
fordrande rol.
En kort skildring af fröken
Anderssons lefnad och konstnärsbana
bifogas här till det porträtt vi
meddela, hvilket, eliuru likt den fotografi,
hvarefter det tagits, dock saknar den
själfullhet i ansigtsuttrycket, som
träsnittet har så svårt att fullt nöjaktigt
återgifva.
Vendela Linnea Andersson
föddes i Halmstad den 19 November
1860. Hennes fader, som var
musikus, dog tidigt och efterlemnade
hustru och barn i små omständigheter.
Det var derföre ett välkommet anbud,
då en i Helsingborg bosatt väninna
till hennes mor erbjöd sig att taga
dottern Vendela till sig. Här blefvo
snart hennes ovanliga musikaliska
anlag bemärkta och äfven odlade, så att
hon till och med kunde låta höra sig
offentligt vid helt unga år. En
kompetent domare öfver den unga talangen
vistades vid denna tid en sommar i
Helsingborg, nämligen Isidor
Dann-ström, som fäste sin uppmärksamhet
Vi hafva funnit en anledning till dessa
reflexioner i den stora framgång som vår
lyriska scens sista nyhet, Siegfrid
Salo-mans komiska opera »Diamantkorset»
vunnit hos oss, en framgång, som synes oss
på senare tiden endast kunna mäta sig
med den, som ett annat verk af samma
art rönt på denna s.cen nämligen Adams
»Konung för en dag». Och i
sammanhang dermed ha vi i dag velat illustrera
Svensk Musiktidning med bilden af den
konstnärinna, som kreerat de qvinliga
hufvudrolerna i Opera-säsongens båda
nyheter »1’aul och Virginie» samt
»Diamantkorset» och som äfven i Adams
ofvan-nämda opera flitigt och framgångsrikt
uppburit hufvudrolen. Om hennes
öf-riga sceniska verksamhet skola vi sedan
yttra oss.
Sällan har väl både kritik och publik
egnat någon af våra konstnärinnor ett
mera lifligt erkännande, än den som vid
»Diamantkorsets» premiere framkallades
Vendela Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
