Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arian: »Det vare nog, så tag o Gud
min anda!»
Eget nog inträffar det ofta här i
Sverige att sångerskor, som på teatern
uppträda som näpne ungersvenner eller
klipp-ska subretter, framför andra producera sig |
I i allvarlig qratoriistil. Så t. ex. med
fruarna Charlotte och Mina Strandberg, frk.
Anna Karlsohn och — främst af dem
alla — fru Dina Edling. Denna
omtyckta tolkarinna af en Susannas, en
Adi-nas, en Zephyrines skälmska partier
besitter äfven diametralt motsatta
egenskaper än dem som erfordras för hennes
teaterpartier. Ett så fullödigt, säkert,
uttrycksrikt och energiskt föredrag som
fru Edlings af den stora sopranarian i
»Elias» skulle hedra en långt mer
utropad oratoriisångerska. Stämmans dunkla
sonora klang och ansenliga vidd passar
utmärkt väl för detta slags sång; äfven
känsla och värme finnas, ehuru kanske
icke ännu i så rikt mått som man kunde |
önska. Men det kan ju komma med
tiden, fru E. är ju ännu ganska ung.
Frök. Laura Walin och en
värderad »musikälskarinna» understödde fru
E. förträffligt, särdeles i den undersköna
englaterzetten, och den förra inlade
der-jemte i sitt lilla arioso »Ve dem!» så
mycket poetiskt uttryck, att verkan deraf
jemte den milda mjuka altstämman blef
något i hög grad tilltalande.
Ej fullt au niveau med de öfrige
framstod hr Dankwardt, som innehade
tenorstämman. Organet eger betydande
kraft och äfven välljud, men sångsättet
är ännu — om ej primitivt — så
likväl föga ändamålsenligt för dess skötsel.
En viss dramatisk aplomb i hr D:s
föredrag försvagades genom ett öfverdrifvet
bindande af tonerna med fula mellanljud,
ett delvis rått ansättande af de höga
tonerna samt ett uttal, som ehuru tydligt
dock ej var synnerligt vackert. I sceniskt
uppträdande torde hr D. kunna göra
effekt, särdeles med nytt sångsätt och ren
svenska.
Och dermed skulle då
oratoriikon-serterna i Carolina Rediviva vara för
alltid afslutade. Direktör Hedenblad, som
ju i allmänhet ej är afvogt stämd mot
nyheter, tyska isynnerhet, kunde då
inviga de nya konserterna i universitetet
med en ny a?ra för oratoriissång, d. v. s.
lemna fjerdingen med sina årstider,
Paulus och Elias och Josua och Messias för
att introducera något nytt af det myckna j
i oratoriiväg, som hos oss är okändt, en j
lista med namn allt ifrån Bach, Haydn och
Händel ner till Berlioz, Bralmis, Gounod
m. fl. Qui vivra verra!
Aucun.
Mängden älskar visserligen det sköna,
smakfulla, men mottager det likväl helst
blandadt med någouting abderitiskt. —
Tonsättningar, som ega en smula allvar,
mycket skämt, men en god dosis galenskap,
skola städse hos allmänheten finna största
bifallet. buhrlen.
Musikpressen.
På Abr. Lundquists förlag har
utkommit af:
Felix Dreyschock »Barcarolle»
(op. 5) ä 1,50 kr. samt »Polka», 1 kr. 5
Ludvig Andrée: »Vorwärts-Vo-
ran!» Bicyclegalopp för piano solo, 75
öre, och å 4 mains, 1 kr.;
Victor Holtz: »Första Maj», polka
för piano, 75 öre;
E. AValdteufel: »Retourde champs»,
polka för piano, 75 öre.
Från in- och utlandet.
På Stora Teatern hafva
scenrepetitionerna å Nesslers »Trumpetaren från
Säkkingen» tagit sin början, hvadan alltså
denna opera synes biifva färdig att gå
öfver scenen ännu i denna termin.
— Fröken Grabow lär ej vidare
komma att uppträda under detta spelår.
–––-
Filharmoniska sällskapet i Stockholm
hade den 17 dennes sin årssammankomst,
hvarvid förekom val af styrelse och
revisorer. Till ledamöter af styrelsen val- |
des: hofintendenten A. Nyström (ordfö- !
rande), kassören A. Jahnke (vice
ordförande), vice häradsliöfdingen K.
Silfver-stolpe (sekreterare), löjtnanten A. Ellsén
(skattmästare) samt fruarna Charlotte
Asplund och Calla Curman, hvarjemte hr j
Andreas Hallén fortfarande fungerar som 1
sällskapets artistiske ledare. Till
suppleanter utsågos fröken Cecilia Lindroth
och vice häradshöfdingcn friherre E. von
Otter. Till revisorer valdes
grosshandlaren Fredr. Sehram och bankkamreraren
A. Larsson med bergsingeniören V. Grön- j
dahl som suppleant.
–-+–-
Sällskapet för svenska
qvartettsån-gens befrämjande har nu i tryck utsändt
sin första publikation. Det vackert
utstyrda häftet innehåller tio qvartetter och
körer af Körling, Hertzman, Enderberg |
och Kjellstrand. Första andra och tredje
priset erhöllo de tre förstnämda, i den
ordning de här uppräknas, dir. Kellstrands
»Slåttervisa» blef inköpt på nämdens
förslag. Detta sällskaps gagnande verksam- j
het har sålunda redan visat sig bära god 1
frukt.
+
Direktör Ludvig Josephson hade d.
23 Maj å Nya Teatern en uppvisning |
med de mest försigkomna eleverna vid
den af honom bildade teaterelevskolan.
Utom mindre teaterpjeser och deklamation
förekommo äfven sångnummer, i hvilka
man fick göra bekantskap med ett par
ganska vackra och för scenen lämpliga !
sopranröster. Såsom sånglärare vid denna
skola fungerar direktör Lejdström.
—-+—
Svenska National-damkören, bestående
af 12 unga fruntimmer, klädda i olika
landskapsdrägter, gaf d. 23 Maj under
herr Julius Wiberghs ledning en talrikt
besökt konsert å hotel W6’ stora sal.
Vårkonserten i Upsala egde rum den
27 Maj, hvarvid Mendelssohns »Elias»
utfördes med biträde af fru Edling samt
hrr Lejdström och Dankwardt.
Gejle den 12 Maj 1886.
Musiksällskapet Concordias
vårkonsert å Gefle teater den 8 Maj
upptog Gades »Elverskud» samt första
af-delningen »Våren» ur Haydn s Årstiderna.
Elverskud har förut gifvits af Concordia,
men dä endast mod pianoaccompagneraent;
denna gång utfördes accompagnem. utaf
orkester, hvilket höjer kompositionen
ofantligt mycket. — Så väl Elverskud som
Årstiderna utfördes högst förtjenstfullt af
både solister, kör och orkester, och
länder hela sällskapet till stor heder.
Musiks. Concordia är nog lyckligt att bland
sina medlemmar ega utmärkta solokrafter
i sångväg. — Solopartierna utfördes denna
gång af doktorinnan Andrée Sehlberg,
doktorinnan Anna Kempff,
häradshöfdingcn E. Johansson och doktor Bob.
Sandberg. Någon nämnvärd uppmuntran från
publikens sida, vare sig genom talrika
besök eller för prestationerna i allmänhet,
röner sällskapet ej; men Gefle är ej
an-sedt för något musikaliskt samhälle.
Att vid en konsert gifva sin
belåtenhet tillkänna med en uppmuntrande
applåd »det går ej an» — det anses för
»opassande» då amatörer och amatriser
uppträda. Som en illustration till detta
mitt uttalande må omnämnas, att vid Gefle
Idrottsförenings soiré å teatern
tillkänna-gafs i den upplästa prologen att en »svag»
förhoppning om applåder hystes; inviten
hörsammades genast af starka sådana, och
man må nu säga hvad man vill, men
säkert är att ett uppmuntrande och
rättvist bifall inverkar på de uppträdande
lifvande och gifver det hela en mera glad
stämning.
Huruvida Concordia kommer att
fortsätta med sina ordinarie repetitioner
under nästa vinter torde vara ovisst, dels
derfor att omkostnaderna ställa sig allt
för höga gent emot den ringa
uppmuntran från allmänhetens sida vid sällsk.
konserter, dels torde en termins hvila ej
skada; att upplösa sällskapet är ej
ifrågasatt.
Efter Concordias sista konsert
samlades ledamöter med flere till en festlig
kollation å Centralhotellet. Under
supén föreslog sällsk:s ordförande, doktor
Sandberg, i hjertliga och vältaliga ordalag
en tacksamhetsskål för sällskapets
nitiske och flerårige ledare, direktör
Björkgren, samt en välönskan för sällskapets
fortvaro. En qvinlig medlem af sällsk.
hade författat och uppläste verser
rörande sällskapets verksamhet — och
mot-togos dessa mod stormande jubel för deras
qvicka och träffando innehåll.
Agnes Janzon, som nu vistas i
London, har med stor framgång sjungit på en
konsert i Royal Albert Hall och
lofor-dats af tidningarna för sin goda röst och
metod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
