Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och är i många stycken rätt underhållande,
likasom äfven texten, hvilken emellertid
med sitt drag af gammaldags
sentimentalitet synes till vissa delar föråldrad.
Man igenkänner också i densamma en
för 26 år sedan å Ladug.-teatern gifven
pjes, »Eäraren och hans son» (»Les
cro-chets du pére Martin»). Vid upptagandet
på Nya teatern af detta musikverk har
väl mera beräknats de dramatiska
förmågor som teatern eger för ett par af
hufvudrolerna än de förmågor i det hela,
som ett sådant verk kräfver. Titelrolen
sköttes förträffligt af herr Grunder,
hvilken här skördade samma välförtjenta
bifall som i »Cornevilles klockor» och
»Vapensmeden»; med honom delade fröken
Sjöberg äran af bästa framställningen i
sång och spel. Herr Sewön debuterade
som tenor i sonen Martins rol; hans
baryton saknade emellertid förmåga att med
nödig kraft uppbära detta tenorparti.
Orkestreringen af operan, soin förråder en
»edition facilitée», är förmodligen
verk-stäld etter klaverutdrag med afseende på
Nya teaterns orkestrala resurser. Efter
förnyadt återhörande af operan, sedan
utförandet vunnit mera jemnhet och
säkerhet än vid premieren var fallet, skola vi
yttra oss närmare om densamma. Såväl
den vackra musiken af en för oss ny
komponist som det goda utförandet i vissa
delar bör locka till att göra »Pappa
Martins» bekantskap.
Djurgårdsteatern började i Torsdags
sin säsong för i år. Teatern har nu
erhållit nytt scengolf med tillhörande
maskinerier, avantscenerna hafva förändrats
och blifvit beqvämare, parkett-tamburerna
å ömse sidor äro utvidgade och en ny
ridå med draperier, målad af Grabow, har
uppsats. Till teatermaskineriet går nu
en elektrisk ringledning, och firman
Palm-crantz & komp. förbereder införande af
elektrisk belysning å hela teatern. Af
musiknyheter som väntas under sommaren
å denna teater nämnas »Glada gossar»,
en-aktsoperett af Suppé och J. Strauss’
»Zigenarbaronen», som i Tyskland gjort
så stor lycka.
Till våra resp. Prenumeranter.
Då vi liafva för afsigt att med nästa
nummer utsända vår mtisiltpremie:
Albumblad, me lodiösa
pianostycken af Adrian Dahl och erhållandet
af detta i utlandet tryckta musikhäfte
möjligen fördröjes, anhålles om benäget
öfverseende om utgifvandet af nästföljande
nummer kommer att försenas.
OSS.! Nänula musikpremie blifver
endast tillgänglig för Svensk
Musiktidnings
helårs-prenumeranter och kan ej erhållas utan
prenumeration å tidningen.
Redaktionen.
Från Upsala.
Från Upsala — till Gefle. 1 den
lifliga sjöstaden gafs den 8 Maj en stor
konsert af stadens musiksällskap
»Con-cordia», hvars musikaliska prestationer
denna gång ganska väl motiverade dess
namn. Det händer ej alltid, sade mig
en Gefle-it, men hvad vet jag?
Släg-ten är ju värst. »Elverskud» stod på
programmet som N:o 1. Gades poesirikt
pittoreska tonlek gafs ganska omsorgsfullt,
manskören klang visserligen litet
blygsamt för bortskämda Upsala-öron, men
sannerligen vår stads filharmoniska
sällskap kan prestera så vältonande
damkörer, friska och sonora. En särdeles
klangfull, hög och skär sopran sjöng
elfjung-fruns lilla parti — hennes solo med
elf-vornas kör var tjusande en detalj —; äfven
alten hade goda röstmedel, så ock »Hanna»
i »Våren», Haydns muntra gamla idyll,
som bildade programmets andra
afdel-ning. En angenäm, ehuru svag stämma
egde »Elverskuds» »Herr Olof», som
dessutom sjöng rätt musikaliskt. Dirigenten
skötte sin sak med en påpasslighet, som
ej alltid märkts hos hrr kolleger på k.
operan, der ock följden blifvit
understundom ansenlig — discordia.
Retur till Upsala, der samma dag
studentkonsert hade hållits. Man har talat
om en studentsångarfärd till Amerika.
Under studentsångens nuvarande ledning
ser det ut som om man år från år hölle
på att förbinda en sångarfärd till
Tyskland och Österrike för att glädja dess
innebyggare med artigt valda tyska
sånger till tyska ord af tyska kompomister.
Detta tyskeri tilltar betänkligt, så mycket
mer som man derigenom delvis kastar
glömskans slöja öfver vår egen rika
qvar-tettliteratur, af hvilken de fiesta
kompositioner som kompositioner betraktade ega
bra långt större värde än dessa tyska
bravurnummer, som väl äro tacksamma
för rösterna att briljera med, men hvilkas
meritlista dermed är slut. Af dessa
tvif-velaktigt värdefulla musikalster framfördes
på denna konsert Perfalls oformligt långa
Lied, Abts sentimentala Vineta, Kreutzers
■ mer konstiga än kostnärliga »Die Harfen
brausen» med dess förtvifiade
konsert-rullad upp till höga h för de stackars
tenorerna och sina grumliga basar, samt
ännu en sång till tyska ord, hvilka dock
lämpligen bort kunna försvenskas, så
mycket mer som musiken är charmant
och stycket (Pacii »Warnung vor dem
Wasser») tyckes arta sig att bli ett
populärt repertoarstycke. Denna sångs
utförande väckte stor uppståndelse i en af
stadens tidningar. Man tvistade för och
emot hardt när i oändlighet. Om ock
utförandet ej kunde af allmänna
sångföreningen presteras så fulländadt som
elitecorpsen O. D., var det dock i sin
helhet rätt aktningsvärdt och väckte starkt
bifall. Hvad programmet i öfrigt
ankommer, tillåta vi oss ställa en liten
uppmaning till direktör Hedenblad att
icke förgäta studentsångens s. k.
stamnummer, dem mången vid denna kon-
sert — särskildt främlingar och resande
— önskat få höra och hvilka sånger
gerna höras om år efter år, vi mena de
gamla numro 1, numro 6 och numro 12,
resp. Hör oss Svea, Olav Trygveson och
Brudeferden. Dessa sånger ha så växt
samman med begreppet studentkonsert,
att man icke utan saknad undvarar
någon af dem, så mycket mer då nu alla
tre. Vi förstå nog hr H:s goda afsigt
att bjuda på nya och varierande program,
men då det nya ofta nog ej har någon
annan förtjenst än att vara nytt, bör en
aldrig så liberal och nyhetsvänlig
anförare, som är musikalisk, icke frukta
att vända åter till det bepröfvade gamla,
särdeles då detta är af den beskaffenhet
att det är evigt ungt.
Redan för ett par år sedan
annonserades den då hållna vårkonserten å
Garolinasalen som den sista i raden af
de många der gifvits. Undertecknad
påminner sig också i dessa spalter på
enahanda sätt blifvit förledd att löpa med
limstången. Der har sedan konserterats
i flera år sedan dess, tyvärr också förra
året, hvars konsert ingalunda skulle »krönt
ändan», om den varit den sista. Detta
kan deremot med fullt fog sägas om
årets, den »oåterkalleligt sista», ty i år
gick det mycket bra, ja till och med
bättre än man kunde vänta.
Mendelssohns »Elias» utgjorde som
bekant programmet till denna sista
konsert. Angående det vackra oratoriet i
och för sig sjelft, kunna vi för korthetens
skull hänvisa till 1883 års årgång af
denna tidning, som då underkastade
arbetet ett par analyser med anledning af
att Stockholms Musikförening då uppförde
detsamma. Jag inskränker mig derföre
till att orda något om hur »Elias» denna
gång sjöngs i Upsala.
Det är redan sagdt att det hela gick
särdeles tillfredsställande. Orkestern
lem-nade denna gång ej så mycket öfrigt att
önska som annars, t. o. m. biåskören var
rätt exakt och kören — d. v. s.
filharmoniska sällskapet m. fl. — genomförde
sin uppgift med rätt god intonation,
nyansering och frisk fart.
Elias’ parti hade denna gång
uppdra-gits åt en ung sångare, hr Lej dström,
som redan en gång förut — på en
konsert — låtit Upsalapubliken höra sin
sympatiska stämma. Man iakttog nu med nöje
att det snäfva sångsätt, livaraf hr L. vid
den tiden betjenade sig, var utbytt mot
ett nytt, frankt och öppet, som visade
sig ojemförligt mer praktiskt. Röstens
utbildning torde dock ej ännu vara fullt
afslulad — höjdregistrets pressade
spänning och några magra låga toner
utvisade detta — men i öfrigt klang
stämman med så väl styrka som behag. Utan
att ega företrädarens, hr Salomon Smiths,
kraftiga brösttoner förstod hr L. dock
genom arten af sitt föredrag inlägga ej
blott den rätta andan i sin sång, utan
också verklig konstnärlig oratoriistil efter
konstens alla regler. Som glanspunkten
i så väl partiet som dess utförande må
särskildt nämnas den storartade patetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
