Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toaren, gifva vi ins. rätt deri, att valet
af dem varit misslyekadt. Vi förmoda
emellertid att det populära ämnet i
texten till »Paul och Virginie» samt tillfället
att i hufvudrolerna kunna presentera ett
par så omtyckta artister som hr Odmann
och fröken Grabow, ingifvit direktionen
hopp om denna operas framgång.
Kvarken musik eller handling lyckades
emellertid intressera publiken och fröken
Gra-bow sjöng Virginie endast 3 af de 12
aftnar operan gick. För öfrigt torde
fröken Andersson i detta parti hafva varit
lika fortjent af publikens bevågenhet som
fröken G. Publiken har emellertid sina
förklarade favoriter, och delta är en
faktor hvarmed teaterdirektionen måste räkna
för att något så när fä debet och kredit
att gä ihop. »Trumpetarens» enorma
popularitet i Tyskland och melodiösa
karakter kunde oek ingifva berättigade
förhoppningar om framgång hos oss; att de ej
blefvo uppfvlda beror på att pjesens
något tröga handling och föga omvexlande
musik ej i sig inneburo någon större
attraktionskraft. Men livad skall man då
välja? Ins. klandrar att man gifvit
»Harald Viking» innan Wagners operor fått
gå öfver vår scen. Men sedan
»Mäster-sångarne» nu snart framträdt, så hafva
ju alla för vår scen möjliga Wagner-operor
gifvits. Ty »Tristan», Nibelungen-cykeln
och »Parcifal» äro väl för närvarande
omöjliga hos oss. Gå vi till de föreslagna
franska komponisterna så är det på samma
sätt: deras operaverk äro för dyra i
uppsättning och slå säkert icke an här.
Gou-nods senare operor ha ej visat sig
lifs-kraftiga, med Massenets »Roi de Lahore»,
»Herodiade» eller »Cid», Thomas’
»Hamlet» finge man väl göra dyra och föga
tacksamma experiment. Att döma efter
publikens outslitliga tycke för Adams
»Konung för en dag», skulle kassapjeserna för
vår Stora teater sökas på den komiska
operans område. »Diamantkorsets® framgång
pekar också deråt. Vid sidan af större
seriösa verk, som operan alltid bör hafva
på sin repertoar (der Meyerbeers populära
»Hugenotterna» och »Robert» länge
saknats), synes alltså den komiska operan böra
tillmätas godt utrymme på repertoaren.
Hland dessa hafva vi Aubers
»Kronjuvelerna», »Svarta dominon», »Marco Spada»
etc., Hoieldieus »Hvita frun» och »Johan
af Paris», Donizettis »Regementets dotter»
(nu under inöfning) och »Don Pasquale»,
Lortzings och Flotows operor, Nicolais
»Muntra fruarna», Maillarts »Villars
dragoner», Hérolds »Zampa» och Duellen»,
Ha-lévys »Blixten», Davids »Lalla Rookli» etc.
Af nyare saker som kunde vara möjliga
må vi fästa uppmärksamhet på
Ponchiel-lis »Gioconda», Goldmarks »Drottningen
af Saba», Götz’ »Så tuktas en argbigga»,
Delibes »Lakmé» och »Kungen har sagt
det», Jonciéres »Johan af Lothringen»,
Sul-livans »Mikadon» ete. Af äldre klassiska
saker torde äfven t. ex. Mozarts »Gosi fan
tulte» och Cimarosas »Hemliga
äktenskapet» ännu vara värda att återhöras.
Oaktadt vår opposition mot ett och
annat i den ärade insändarens uppsats,
äro vi honom emellertid tack skyldige för
densamma, ty frågan om vår
operarepertoar är onekligen ganska vigtig samt värd
alt diskuteras, och att från flera håll lära
känna tankarne om densamma hos
publiken, bör äfven vara för vederbörande af
intresse.
––-♦»
Berlioz’ »Damnation de Faust».
Qa detta storslagna verk snart kommer
att gifvas af Musikföreningen å Kgl.
Stora teatern, dagen är bestämd till d.
27 dennes, återgifva vi här nedan
innehållet af texten till detsamma ur årg.
1881 af denna tidning.
Instrumentalnummer derur har förut,
såsom bekant, gifvits här på
symfonikonserter, nämligen Rakoczy marschen,
Danse des sylphes och Menuet des
fo llets.
Solopartierna kommer å
Musikföreningens konsert att sjungas af fru Dina
Edling, hr Odmann samt hr Salomon
Smith frän Ystad.
Innehall.
Första delen. Faust fröjdar sig, en
härlig vårmorgon, åt ensamheten och den stärkande
luften midt på en ungarsk slätt. Hvarför
uppehåller han sig i Ungam? För att gifva
komponisten tillfälle att låta Rakoczymarscben klinga;
Berlioz uttalar detta ej blott helt öppet, han
tillfogar äfven, att af musikaliska grunder skulle
| han gerna kunnat försätta honom till jordens
I aflägsnaste vrå, sjelfve Göthe för ju honom till
| Sparta! I sina oskyldiga drömmerier afbrytes
Faust af landtliga toner — det är bönder, som
sjunga och dansa i dagbräckningen. Faust
af-undas sina vänner. Men nu fvlles slätten af
krigisk glans — Donaus söner bereda sig till
kamp — hvarje hjerta slår högre vid deras
segersang, endast hans är otillgängligt for äran.
(Rakoczymarschen).
Andra delen. I Nordtyskland. Faust i
studerkammaren. Öfver allt följer honom
ledsnaden, han lider och natten stegrar hans smärta.
För honom har jorden inga blommor, och det
bästa är att lemna henne. Han sätter den
bekanta giftbägaren till munnen; da hör han fromma
sånger, hans tårar flyta, himlen har återvunnit
honom. — Metisto uppträder. Hvem är du
med den eldsprutande blicken? frågar Faust.
Jag är lifsanden, som bringar lycka och glädje,
svarar djefvulen med bonhomie, lemna ditt
filosofiska skräp och följ mig! Faust lyder utan
vidare. Vi återfinna dem i Auerbaehs källare.
Brander sjunger med kamraterna en punschkör,
derpå visan om råttan, slutligen skräna de en
fuga på ordet »amen», hvarpå Mefistofeles
kom-plimenterar dem och ger dem visan om loppan
till biista. Faust har tråkigt och de flyga i
väg. — Vid stranden af Elbe ligger Faust
sof-vande på en frisk gräsmatta. Gnomer och sylfer
sjunga, sylfider dansa omkring honom (Danse
des sylphes). Han ser i drömmen Margareta,
hvars namn han hviskar. Han vaknar
läng-tansfullt — Mefisto lofvar att föra honom till
den älskade. 1 trängseln af de antågande
soldaterna och af de dem åtföljande studenterna
som sjunga äfventyrligt saminanstälda latinska
ord : »Veni’ vidi, vici — Gaudeamus igitur» etc.),
vandra båda till staden.
Tredje delen. Faust svärmar i Margaretas
rum. — Mefisto kommer, ger honom goda råd
<X‘h gömmer honom. Margareta uppträder och
sjunger om kungen i Tule. Vtanfiir huset
besvärjer Mefisto irrblossen till en för Margareta
olycksbådande dans (Menuet des foliets) och
instämmer sjelf med i serenaden. — I
kammaren visar sig nu Faust för Margareta, hon
igenkänner honom, ty hon har likaledes sett honom
i drömmen, och hennes böjelse är så utvecklad,
att hon tillfaller honom såsom en mogen frukt.
Mefisto för honom tidigt pä morgonen derifrån
med våld — men genom trädgården, ty redan
stå grannarne framför huset och underrätta
»Mutter Oppenheim» om att det icke går riktigt
hyggligt till der inne.
Fjerde delen. Margareta ensam i sitt rum
— »Min ro är hän» — man hör på afständ kör
af soldater och studenter. — »Skog och håla».
Faust svärmar. Mefisto meddelar honom den
älskades och till döden dömdas olyckliga
belägenhet — han är beredd att rädda henne, om
Faust skriftligen förbinder sig att från i
morgon tjena honom. Faust skrifter under — de
brusa »på svarta hästar» derifrån — förbi
bed-jande landtfolk, förföljda af spöken. Men Faust
är bedragen. 1 stället för till den älskade, för
honom Mefistofeles till Pandämonium, Satans
rike. Underjordens furstar jubla öfver »den stolta
själens» fall, och en helvetisk kör sjunger.
»Tra-dioun marexil Trudinxé burrudixé» o. s. v.,
dämonernas och de fördömdas uttryckssätt enligt
Svedenborgs försäkran — om man far tro
Berlioz.
Epilog. Pä jorden skallar det:
»Helvetet förstummas — ett förskräckligt mysterium
försiggår der». — I himlen. Seraphim ropa till
Herren: »Hosianna, hon har mycket älskat», —
en aflägsen stämma: Margareta!!» Kör af
eng-lar, som ropa Margareta till sig — hon
förlates — »kanske oek den älskade en gång —
hoppas ! och var lycklig!»
––-K-»––-
Ett Farväl!
Päg mig ej välkommen då jap kommer,
Ej farval, du hulda, då jag går,
Ty jag kommer icke nUr jag kommer,
Går ej heller från dig när jag går.
gjjj^et var då för väl att kgl.
teaterdirektor3 tionen räddade oss! Vi voro ju nära
alt dö af saknad och förlviflan, när vår
»älskliga sångerska» sagt oss sitt sista
farväl här om aftonen iÖstermalmskyrkan.
Ja, alla tidningar försäkrade oss att det
var hennes sista farväl och lade oss på
hjertat att man- och qvinn-grant visa
vår sympati och tacksamhetskänsla
genom att fylla kyrkan vid hennes
afskeds-konsert. Och vi rusade dit också
allesammans, vi stodo der som packade
sillar och åhörde i 4- 40 graders
temperatur de silfverklingande toner, som vi
sedan aldrig, aldrig mer skulle fä lyssna till.
Vi summo i tårar och svett. Damerna
höllo på att svimma af hjerteqval och
gashetta, och hvar marskalkerne med sina
hand om ärmen, likt englavingar,
uppenbarade sig, mottogos de såsom af himlen
utsända englar, der de med sina
vattu-käril återväckte de halfslocknade
lifsan-darne hos bleknande liljor och rosor.
Sjelfva kgl. majestät och kronsprinsparet
sutto der och svettades i koret, allt för att
hedra vår afskedstagande näktergal och
ännu en gång få lyssna till hennes
trollsång. Och så var allt förbi. Hennes
sista ton hade förklingat och ut rusade
nu ur det glödheta templet hela
menni-skoskaran alt kämpa mot vintervinden
der ute såsom förut mot sommarhettan der
inne. Hur många som strökTT med på
kuppen känner jag ej, men säkert voro
de ej så få. Vi andra, som segrade i
striden mot elementerna och sluppo
undan förkylningen, vi stodo der emellertid
qvar med vår förlviflan — då, som sagdt,
kgl. teaterdirektionen visade sig nog
harmhertig att rädda oss genom att öppna
Thalias portar för vår afskegstagande näk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
