Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om operans reportoir.
jeinte den ekonomiska synpunkten,
*5-® som tyvärr måste vara af pekuniara
skäl den lios teaterstyrelsen dominerande,
likväl den estetiska också bör få ha ett
ord med i laget, kan man ej annat än
förvåna sig öfvcr del egendomliga val af
nyheter inom operaliteraturens område,
som karakteriserar den nuvarande
regimen. Alt odla den inhemska konsten
genom uppförandet af svenska operor kan
ju ej anses annat än högst prisvärdt.
Men icke ens patriotismens glöd får tjena
till pretext för upptagandet af musikverk,
hvilkas värde hvarken, för sig sjelfva
betraktade, kan anslås särdeles högt eller
för fosterlandets musikkultur kan anses
väckande och befruktande. Hr Hallins
Wagneretyd »Harald Viking» är
märklig att skåda å en scen, som ännu icke
framfört alla Wagners egna operor ulan
i dess ställe öfverandtvardar sig åt
epigonerna med förbiseende af mästaren, låt
vara att de förra äro svenskar, hr Hallin
t. ex., svenskar likväl med tysk
musik-bildning och tysk musiksjäl. Hr Hallströms
musik till Neaga kunde bäst försvarat sin
plats på en hofteater i Rumänien. Här
i Sverige blef den liksom »Harald Viking»
föga Iånglifvad. Men om nu dessa såsom
franska och tyska operor af svenska
tonsättare ha kunnat advocera sig till en
rättmätig plats på svensk operarepertoar för
några veckor, hvad säga om utländska
tonsättare, som skrifva operor af sådant
försvinnande konstvärde som »Paul och
Virginie», den i våras upptagna och redan
förolyckade operan? Eller »Trumpetaren
från Säkkingen», hvars konstvärde visst
icke är högre och hvars lifstid ser
betänklig ut? Och detta på samma gång
verkligt värdefulla operor, som i utlandet gå
bra, här försummas. Listan derpå blifver
för läng att relatera, Gounod, Thomas,
Massenet, Délibes, Goldmark m. fl. Och
af gamla mästare finnes mycket hos oss
gömdt och glömdt. Deribland många
komiska operor, af Boieldieu, Auber, Hérold,
Adam, Nicolo, Grétry, som skulle verka
såsom godt korrektiv mot nutidens
illustra namn Offenbach—Lecoq—Hervé etc.
Och inom vår svenska operarepertoar
finnes utom »Gustaf Wasa» äfven annat att
tänka på. Kung Oskars och Brendlers
»Ryno» är bestämdt mycket värdefullare
än drottning Elisabeths och hr Hallströms
»Neaga». Lindblads »Frondörerna» har
juveler af ren musik, trots en libretto som
kunnat vara lämpligare. Grusells
»Slaf-vinna» innehåller också partier af gedigen
musik, trots åtskilligt Mozartiserande. Du
Puys små operetter »Hvita röda rosen»
och »Ungdom och Dårskap» (= Målaren
och modellerna») äro visserligen af fransk
tournure, men också högst graciösa. Den
sista vore ju pikant att höra till
jemfö-relse med Méhuls här ofta gifna
opera-comique. Af hr Hallströms tidigare och
friskare saker skulle måhända
»Mästerkatten» med sitt granna feeri gerna ses
igen. Berwalds »Estrella» borde vara en
ambitionssak att hos oss uppföra. Denna
vår enda (?) stora opera seria är för god
att icke, lätt retoucherad, afkortad o. d.,
intaga en plats på vår lyriska scens
spel-j lista. Då nu fru Östberg sjunger på denna
j scen, finnes ju i henne en Estrella som
kunde låta höra sig, Zulma skulle intet
annat än vinna på fru Edlings präktiga
stämma, Salvaterra kunde måhända ges
åt hr Sellman, Muza åt hr Forsten o. s. v.
»Drottningen af Golconda» ligger ännu
ouppförd, men att döma af de fragment
deraf som hörts, bl. a. en för många år
sedan med mästerskap derur sjungen stor
scen och aria af den oförgätliga Louise
Michaeli, är detta stor skada. Berwald
är en musiker hvars namn icke hos oss
| har den klang, det skulle haft, om man
något flitigare uppfört hans kompositioner.
Der har icke ens patriotismen räckt till,
oaktadt den der minst behöfves. Men der
klena och polyglottartade operaverk
komponeras, då kommer denna höga känsla
fram, då de uppföras — ty dc uppföras.
Det värdefulla ligger i arkiver gömdt och
glömdt samt med en mängd svensk
symfonimusik, som k. hofkapellet måste lefva
i osäll okunnighet om, att döma af de
andrarangs komponister det ofta nu
spelar, tyska i synnerhet. Skall man vara
patriotisk (och man skall det), bör man
i Herrans namn vara det med förstånd,
draga fram det verkligt värdefulla, låt
vara äfven ur (föga smickrande!) högar
af damm, men lemna åsido det ur den
bestämmande, estetiska synpunkten mindre
värdefulla, detta må nu vara
rekommen-[ deradt genom Wagnertidningar eller
utländsk furstlig medverkan —. Af alla
sätt att vara patriotisk på, är det tråkiga
det värsta. Salig Voltaire (jag ber om
ursäkt jag sade salig, det kanske skorrar i
några läsares öron, mim läsares menar
jag) — Voltaire skulle nog gått in derpå,
om än också ingalunda — k.
teaterdirektionen, trots vissa dåliga, sjunkande
re-cetter af den patriotiska nitälskan. Hvar
har sin smak, utom de som ej ha någon
alls, förstås. Musicus.
Då svensk musiktidning gerna lemnar
plats för framställning af olika åsigter
rörande våra musikförhållanden, ha vi
ej vägrat ordet åt den ärade insändaren
af ofvanstående, ehuru ett och annat
omdöme i hans artikel förefaller oss val
strängt och värdt att skärskådas från en
annau synpunkt än författarens. Att odla
den inhemska konsten genom uppförande
af svenska operor anser han prisvärdt,
och då han med svenska operor ej
tyckes mena blott dem som ha en libretto
af fosterländskt innehåll, ty då skulle ju
hvarken Lindblads »Frondörerna» eller
Berwalds »Estrella» kunna räknas dit,
så menar han väl med svenska operor
verk af svenska komponister. Bland
sådana af mera betydenhet (värdet
oberäk-nadt) får väl räknas så väl Hallströms
»Neaga» som Ilalléns »Viking», hvilket
väl måste anses vara det största
operaverk som skrifvits af någon svensk, och
dertill i en stil som under vår tid har
många anhängare och beundrare. Kgl.
teaierstyrelsen hade väl svårt att icke
under sådana förhållanden upptaga dessa
operor, äfven om texten och det
musikaliska innehållet af dem i sin helhet ej
ingaf så stora förhoppningar om något
lysande reslutat deraf i ekonomiskt eller
annat hänseende. Att herr Hallén fått
sin utbildning i Tyskland och anslutit
sig, liksom många andra, till den
Wag-nerska musikriktningen kan väl ej
rätteligen läggas honom till last, och hans
»musiksjäl» har i flere andra
kompositioner visat sig hysa känsla för andra
riktningar än dem hans opera representerar,
om hvilken vi för öfrigt redan i denna
tidning yttrat oss både berömmande oeh
klandrande (se Svensk Musiktidn. 1884
n:o 5). Att herr Hallströms »Neaga»
bort tillhöra hofteatern i Rumänien
der-för att handlingen föregår der, låter
något besynnerligt, ty på samma grund skulle
väl Lindblads »Frondörerna» förvisas till
Frankrike och Berwalds »Estrella» till
Spanien, men dessa båda operor vill ins.
förorda till uppförande hos oss framför
de förutnämnda. Så intressant det än
vore att få upp dessa senare — och det
har ju äfven varit för närmaste tiden i
fråga satt —, så undras dock om det
ekonomiska resultatet deraf skulle blifva så
inbringande, då väl tiden ändock haft ett
inflytande på så väl dessa verk sjelfva som
publiken, hvilket torde göra dem mindre
begärliga nu än förr, och för 20—50 år
sedan, då de först framträdde, var ej
deras framgång så synnerligt stor. Det kan
ju vara af intresse att jemföra antalet
gånger som dessa 4 operor gått och vi
göra det här. »Frondörerna» gafs 1 */B
1835—J*/j 1836 summa 8 ggr; omarbetad
till text och musik uppfördes operan
sedan 7„ 1860—,7/io 1861 summa 9
ggr; »Estrella di Soria» upplefde 9 — 28
April 1862 summa 5 ggr; »Harald
Ari-king» 1H/j—28/ä 1884 summa 10 ggr,
och »Neaga» 24/2—”/s 1885 summa 8
ggr. Ro resp. operornas framgång synes
sålunda i det närmaste jemngod, »Estrella»
upplefde dock endast hälften så många
föreställningar som »Harald Viking».
Der-emot gick Crusells »Lilla slafvinnan» 18/4
1824—”/« 1838, ehuru på mångdubbelt
längre tid, 34 ggr oeh Brendlers »Ryno»
l“/5 1834—”/, 1838 summa 20 gånger,
hvarvid man väl ock bör taga i
betraktande att denna opera fullbordades af
ingen mindre person än sjelfva
kronprinsen Oskar. För vår tid torde väl dessa
sistnämda operor ha ett mindre allmänt
intresse och befinnas för gamla att vara
fullt njutbara och ånyo upplefva till
längre lif, så intressant det än vore att
få göra bekantskap ifrån scenen med dessa
svenska konstalster.
Du Puys operetter bekänna vi oss ej
vara bekanta med. Nog skulle det, som
insändaren säger, vara pikant att göra deras
bekantskap och få göra jemförelser, men
vi frukta att teaterstyrelsen dermed endast
skulle för ett fåtal tillgodose det historiska
intresset, till men för sitt eget ekonomiska.
Beträffande valet af dc utländska
operor som senast uppsatts på operareper-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
