Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmälan.
St’dn n. Svensk Musiktidning genom
flere fur densamma intresserade personer
blifvil uppmuntrad till forts iltning och i
dr efter all sannolikhet ej kommer alt
lilla af nflgon konkurrens, da hennes
med-tiijlare under förra uret ej ens under delta
kunde halla sig itpj/e, har Jledaktiovcn, \
i. förhoppning derjemte alt nedsat tu in g i
jiris ueh musikbilagans utgifvande i, en
med andra, musiktidningar öfveren sst
Ammande och enligt erfarenheten af
allmänheten mera omtyckt form, beslutit att
äf-ven detta är lata tidningen fortgå,
hvar-igenom oek ändamålet att gifva bestånd
åt en musiktidning i vårt likasom i andra
civiliserade länder torde kunna uppnås.
Det är lättare all bygga pä den en gang
lagda grunden ocli allt mera arbeta på ’
fullkomnandet af det redan bestående, än
alt grundlägga ett nytt företag i denna j
väg, och hoppas Hed. att hittills varande \
ärade prenumeranter skola genom, fortsatt
prenumeration och intresse för tidningens
större spridning och fortbestånd gynna
densamma. För så väl innehåll som
musikbilaga liafva vi löfle om medverkan af
goda förmågor under detta år.
I det musikaliska hemmet borde ej |
saknas en musikalisk facktidning, med bil- ’
dande läsning i musikaliska ämnen, med \
biografier och porträtter af musikverldens 1
märkliga personer, in- och utländska tio- i
User, redogörelser för musikpressens alster j
m. m., och allt detta erhålles i en sådan \
tidning mera samladt ocli beståendet \
än hvad fallet kan blifva med de dagliga
tidningarnas underrättelser i detta ämne.
Dertill komma nu såsom en ytterligare \
vinst musikbilagan med för hemmet litmp- •
lig musik, och hvarigenom ufven inhemsk j
tonkonst kan befrämjas.
Vördsamt anhålles att prenume- \
vation måtte verkställas så snart
som möjligt; vid direkt
prenumeration hos Svensk
Musiktidnings Expedition, Stockholm, ,
sändes tidningen till prenumeranten kost- |
nadsfritt genast den utkommit. Vi
hänvisa för öfrigt till anmiilningsannonsen ä
sista sidan.
För att spara våra förra prenume- \
ranter besvär med prenumerationsförnyelsc,
sända vi dem nu såsom förut årgångens
första nummer med anhållan att de som
icke vidare önska erhålla tidningen ville
tillkännagifva detta åt budet eller ä
tid-niugsexpeditionen före andra numrets
utsändande. Senast när budet kommer
med andra numret torde det första
åter-lemnas af dem som ej prenumerera för
detta år; af dem som ämna fortsätta
torde då till budet
prennmera-tiousafgiften mot qvitto
erläggas. Dem som behålla första numret
utan att af säga sig tidningen anse vi oss
alltså få räkna till årets prenumeranter
å tidningen.
Redaktionen.
Från Upsala.
Den 5 December.
TJ östens musikalisk:i lifsyttringar inom
vart samhälle ha varit hade obetyd- |
liga och tunnsådda. Jag räknar då icke dit |
011 musika‘’ton. gifven af en framstående
amatör för välgörande ändamål ocli
upplagande hl. a. vis- och kuplettsång,
föredragen med verklig fulländning, utan
tänker pä sådana medelmalliga
tillställningar som hr Grevillii konsert, upptagande
idel sångununer, dem konsertgifvaren förut
— och bättre — härstädes föredragit, samt
sångarparet Löfgrens »Soirde populaire»,
hvars tillvaro jag endast känner al
annonserna, som bjödo på en hel svärm
operaarior ni. m. plockgods.
Akademiska kapellets symfonikonsert
var i år ieke så lyckad som i fjol,
delvis beroende af programmet. Bcethovens
fjerde symfoni är ju mycket vaeker, men
nog fins det vackrare i den syskonraden.
Nordqvists Carl XV-marsch torde oek
taga steget framom Södermans, så Söder- !
inan det än är. Och hvarför icke välja
ett förnämligare Söderman-stycke, då
urvalet är så rikhaltigt? Som intermédc
fick man höra ett par gamla dansnummer
af Monsigny och solouumret utgjordes af
Meudelssohus konsert, der solostämman
spelades af hr Carl Johannesen. Om
utförandet gäller hvad jag i dessa spalter
förut haft äran säga om det akademiska
sällskapet med dess mer eller mindre
benägna biträden. Man syntes dock ej så
inspirerad i år som förra året, då
Beet-liovens Eroica glänste på programmet.
Denna symfoni liksom den i C-rnoll
uttrycker också en mer afgjord
grundstämning än ifrågavarande fjerde med dess
något vacklande hållning, som ej medför
en så öfvcrväldigande verkan som do båda
nyssnämnda, inclusive pastoralsymfonien,
detta alla tiders mästerverk inom idyllens
vcrld. De från betänkligt många håll
samraanblåsta blåsarne lyckades ej så bra
som i fjol att träffa god ton, ursäktligt
nog för resten då man tyvärr blott kan
ha tillfälle att repetera en enda gåug
gemensamt med hela personalen. Ilr
IIc-denblad förtjenar i allmänhet stort
erkännande för sin anföraretalang, men kunde
han icke något moderera sin orkesters nit,
da den fungerar som ackompagnatör? Vi
ha redan förut beskärmat oss för det
mycket och mångt uppslukande
ackom-pagnementet då solister uppträdt vid dessa
konserter och fingo nu ökad anledning att
ytterligare protestera dcrciuot. Den
stackars unge violinisten må nu i och för sig
sjelf icke ega så särdeles stor och grann
ton i sitt instrument — slikt kan ju
komma med åldern, framsteg och bättre
violin —, men nära nog grymt är det att
så radera bort hans prestatiouer som
orkestern det gjorde vid vissa tillfällen i
Mendelssohus konsert, livars final enligt
föga efterdömlig virtuosvana (Tua, Saurct
m. fi.) togs i tempo prestissimo, här
dubbelt illa, då tilltaget visade sig öfverskrida
den spelandes teknik, som annars föreföll
rätt godt framskriden och på köpet sär-
deles ärlig. Men ett beskt minne för den
unge mannen säkerligen med sig från
Upsala akademiska kapells furioso orribilo.
»Den stora gris-slagten» har då jag
skrifver detta icke låtit sig afhöra,
kvarken i slagtmånadcn eller ruskmånaden.
Till icke-Upsalabors fromma bifogar
jag den — kanske obligata —
upplysningen, att det är Philharmoniska sällskapets
höstkonsert inan här smädar på detta så
högst ogudaktiga och vanvördiga sätt, som
man naturligtvis icke nog kan döma och
fördöma och cxcmplaritcr heifra, — 0111
man kominer åt —––––––.
»Philharmoni.skans» belackare må akta
sig dessa mörka vinterqvällar, dä
polismanen glänser pä fästet, polischefen sitter
i sin oskuld i sitt lugna hem och
smä-gnolar: I dessa fri-i-dens bygder, ej
hatets kä-än-sla-a rå-år, blott oskuld, ve-ett
och — och dygder etc. — under det
stadens befolkning Icfver röfvarc på
gatorna och realiserar Boccaecios kupletter:
Och slugsnnd, och slagsmål
är herrligt tidsfördrif
Men blott ett hugg allena åt staden ej ger lif.
Nej hellre då, undeci, dodeci, tmleci etc., etc.
r. S. Jag bör väl ej glömma bort
Aulans i universitetshuset invigning till
sitt musikaliska ändamål genom hr
lloden-blads konsert, hvars behållning säkert
1cm-nade intet öfrigt att önska. Aulan
befanns praktfull, visserligen icke i någon
enkel, storslagen, linieren skönhet, men
modernt färgmättad, grannt guldsirad, å
la Berns’ nya salong, akustiken rätt bra,
måhända bättre ändå för kraftigare
musik än hvad man denna qväll fick till
bästa. Orkestern ocli kören räknade icke
talrika medlemmar, men det utförda gick
jemnt och ledigt, publiken var ovanligt
animerad, talrik och elegant. Fru Julia
von Axelson-Montgomery var den första
sångerska som lut sin stämma tona i nya
universitetet och det var prinsessans af
Sicilien stora aria ur »lloberts» 4:de akt
hon lät höra. Rösten var, om ej stark,
dock ganska fyllande, timbren varm och
föredraget dramatiskt. Denna sångerska
sjöng också med i andra nummer, deraf
lir lledenblads »Neckeu» mod sin
croisc-rade stil af fransk opera-comiquc ocli tysk,
grossartig, braskande kapellmästarcmusik
oförsigtigt nog placerats alldeles efter
»Djupt i hafvet på demantehällen». Detta
stycke jemte Lindblads »Öfvcr skogen»
(förvånande rent intonerad af blandad kör)
var qvällens musikaliska njutnings
höjdpunkt, enär Griegs oöfverträffliga »foran
Sydens kloster» oj fick samma goda
tolkning som på Gillekonserten i fjol,
åtminstone af de vokala krafterna.
Studentsången representerades af 0. D., nu som
alltid publikens »enfant gåté». I
föredragets jemnhet, nyansering, lediga
afliaxp-ling lemnar det intet att önska, det goda
sällskapet, men dess glatta, polerade ton
får endast undantagsvis en doft af den
friskhet, omedelbarhet ocli käcka natur,
som fördelaktigt utmärkte dess utmärkta
finska rival, M. M. Aucun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
