Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 SVENSK MUSIKTIDNING.
Uppmärksamt och allt mer intresserad lyssnade den stränge domaren, en
egenartad produktion genomträngd af
ungdomlig hänförelse träffade hans öra; — helt visst skulle mäster Uiszt glädja sig öfver en sådan elev. Och likväl — han tyckte att han misstagit sig — han önskade Joseph Joachim närvarande, så fängslande och djerft var sedan den unga flickans violinspel, så dristig hennes stråkföring. »Ligger kanske tyngdpunkten i denna
för-undransvärda begåfning här?» — frågade sig hennes domare. När hon slutat spela, klappade han henne på axeln och frågade skämtande: »Nå hvad kan du mera?» »Jag tror hon har en röst som
för-tjenar utbildning», svarade Marzellinas
ledsagare. »Jag har ofta hört henne sjunga med då hon spelade, och hon sjöng så rent och klart som en fogel i skogen.» »Det är väl ändå den minsta gåfvan hos denna sällsynta talang; denna lilla tingest vore ju annars ett unicum. Men sjung någonting för mig! Vi vilja höra alltsammans!» Och Marzellina satte sig ned vid
pianot och sjöng en polsk skördesång, som just föll henne i minnet: Kom, husets lierre, och visa dig. Du husfru låt dina nycklar klinga, Du fröken lill’, kom och lek med oss, Ty kransar tre vi till huset bringa. Den ena är af hundraåra ekens löf, Den andra af tusenkomigt ax vi flätat, Den tredje den är skönast af dem alla. Men denna kransen — den visa vi ej. Och kransen af löf den gifva vi herrn, Att kraftiga eken han likne i ålder, Och kransen af ax den gifva vi frun, Att öfverflöd ständigt i huset må gästa. Den tredje ha ungmörna flätat åt mön — En morgon de bundo’n af dagg och af blommor — Att frisk som en daggd rop;« ständigt hon blifve Oeh hennes små ögon som blåklint må glänsa. . . . »Barn», sade den lärde musikern då den sista obeskrilligt sköna, guldrena
tonen förklingat, »vi behöfva ej vidare bry vår hjerna angående din framtid, — din krans är flätad af blommor och dagg. Du skall bli sångerska. Det är skada att inte Mozart kan höra dig; han skulle annars utan tvifvel ha komponerat en ny
Trollflöjt för dig ensam. Packa nu in dina saker och tag med dig till gamle
Lam-perti i Milano ett bref ifrån mig. — Lycka på resan, min lilla polska näktergal!» Sedan den der aftonen utanför
fönstret till leksaksboden, då det lilla fingret pekade på fiolen, har af askungen, af den gamle Johann Badwann von Janowitz’ julgran blifvit en drottning i bel canto; men man känner henne nu ej mer under namnet Praxeda Marzellina Kochanska, utan hon heter: Marcella Sembrich. Namnet har hon tagit efter sin moder, men hon bär äfven ett annat såsom den lyckliga makan till den unge professorn i Leriiberg Wilhelm Stengel, hennes forne lärare. Lycka har hon bragt åt alla —
såsom hennes gamle beskyddare så sant profeterade. Från Scenen och Konsertsalen. Jan. Stora Teatern. I, 12. Weber: Obcron (Rezia: fru Östberg;. Fatima: fru Edling; Puck: fru af
Geijer-stam; Huon, Oberon, Scherasmin, Sadack, Aboulifar: hrr Odmann, ISratbost, Ohlsson, Dahlgren, Janzon). 2 (kl.le.m.), 3. Vermländingarne (Svens rol utförd af lir Sandstedt). 2(kl.7e.m.). Saloman: Diamantkorsel
(Ze-phyrine, Therese: frkn. V. Andersson, Karlsohn; Kurakofl’, Gigoti, Willi. StauflT, Baduto: hrr Sellergren, Janzon, Kundberg, Malmsjö). 4.9.13. Donizetti: Regementets dotter. 5. Bizet: Carmen (Carmen, Michaela, Fras- quita, Mercedes; frkn. Almati, Javette,V. Andersson, fru Gelhaar; Don José,
Esca-tnillo, Smugglarhöfdingen, Zuniga,
Mora-lés, Remendado: hrr Kloed [debut],
For-stén, Ohlsson, Håkanson, Malmsjö,
Brö-derinan). 6 (kl. 1 e. m.). Vermländingarne. » (kl. 7 e m.). Saloman: Dia manikorset. 7. Arabr. T bomas: Mignon (Mignon, Phi- line: fru Edling, frk. Strandberg; Wilh. Meister, Lothario, Laertes, Fredrik, Jarno, Antonio: hrr Odmann, Strömberg,
Dahlgren, Ohlsson, Håkanson, Grafström). 10. Konsertafdelning. Grieg: Pianokonsert,
utförd af hr Cornelius Riibner; Rhapsodi för orkester, konsertparafras för piano, båda af hr Riibner. » Weber: Friskytten (Agatha, Anna: frkn. Ek, Karlsohn; Max, Kasper, Kuno,
Eremiten: hrr Sellman, Rosén, Sellergren, Nygren). II. Mozart: Don Juan (Anna, Elvira, Zer- lina: frk. Strandberg, fru Östberg, fru
Edling; Don Juan, Octavio, Lcporello,
guvernören, Mazetto: hrr Forstén, Odmann,
Söderman, Sellergren, Nygren). 14. Gounod: Faust (Margareta: fru Engdald, som gäst, Siebel, Martha: frkn. Karlsohn, Wellander; Faust, Mefistofeles, Valentin, Wagner: hrr Odmann, Söderman,
Landquist, Nygren). Nya Teatern. 1.3.11.13. Offenbach: Frihetsbröderna. 2 (kl. 1 e.m.), 7. Weber: Preciösa (frk. Sjöberg). 6. Lycko-Pers resa (musik af R. Henneberg). 9,10,12. Tumme-liten (Musik af R. Ilenneberg). Södra Teatern. 2 (kl.le.m.). Jorden rundt pä 80 dagar. » (kl.7e.m.). Ilervé: Lilla Helgonet (Denise, Ferdinand, Celestin: frk. A. Petterson, hrr Frank, Wagner). 3,4,7,8,10—14. v. Heland: Kattlampan (Mylady, Mylord, Gerard: fru Jensen, hrr Grunder, Lundahl). Vasa-Teatern. 8. 10. Suppé: Boccaccio (frk. Johnson, Fiam- ipetta: fru
Högfelt-Aberg, Lotteringhi: b r Bentzon-Gyllich). 9. » » (frk. Hagberg deb. som Boccaccio.) 12—14. Millöeker: Tiggarstudenten (Laura, Bronislawa: fruar llögfelt-Aberg, De Wahl; Ryms.noviez: hr Sewon; Ollendorf: hr Sernqvist). Berns Salonger. 4. Spanska orkestern under anför, af Signor Denis Granado. l:a uppträdandet. Föga nytt är att förmäla från
hufvud-stadens musiklif under början af året. Kgl. operan har lefvat på sin gamla
repertoar; två främmande gäster — om vi ej medräkna norrmannen herr Kloed, som förut debuterat — ha emellertid låtit höra sig der, nämligen badensiske hofpianisten Cornelius Riibner och finska sångerskan fru Engdahl. Den här förut obekante, 1 och hvad man kan finna af utländska musiklexikon ej heller i utlandet bekante, pianisten företedde icke .några synnerligen utmärkande egenskaper, hvarken såsom sådan eller som komponist. Griegs vackra, i norsk folkton hållna pianokönsert
åter-gaf han emellertid med klar och säker teknik äfvensom mjukt och sångbart i de kantabla satserna. Hans rhapsodi öfver »nordiska melodier», som lär vara
till-egnad svenska kronprinsparet, visade en ej ringa förmåga af instrumentation, men föga spår af någon nordisk melodi.
Nästan hela stycket rörde sig med valsmotiv å la Strauss, hvilket också efter styckets slut gaf en åhörare anledning till det
yttrandet att komponisten visst ej känt
norden längre än till — Wien. Det säges likväl alt hr R. skall vara dansk till
börden. Hans konsertparafras öfver
Wag-ners »Mästersångarne» var mycket
innehållslös och tröttsam. En ny Margareta i Gounods svärmiskt melodisköna opera »Faust» är alltid
intressant att göra bekantskap med, och denna rol är en verklig probersten för en sångerska i fråga om så väl vokal som dramatisk kapacitet; dertill fordrar denna poetiska skapelse den personliga
egenskapen af ett rent qvinligt behag för
ro-lens idealiserande, hvarförutan totalelfekten ej kan blifva fullt sympatisk. Vi hafva •sett få tillfredsställa dessa anspråk i så hög grad som fru Engdahl, och hennes Margareta syntes verkligt hänföra publiken att döma efter de kraftiga bifallsyttringarna och mångfaldiga inropningarna vid hennes debut. Och vi hafva dock här egna i allo mycket tillfredsställande
Marga-retor. Fru E. är i besittning af en
vacker och fyllig, väl skolad röst och
sjunger med känsla och behag; endast en något för stark ansats af tonen störde synnerligast till en början föredragets jemnhet. Särdeles gripande i dramatiskt hänseende var hennes framställning af kyrkoseenen, Valentins dödsscen och
vansinnet i fängelset sista akten, likasom den vaknande kärleken till Faust och
hän-gifvenheten åt honom genom henne fick det mest intagande uttryck. Vi längta
verkligen efter att få göra bekantskap med fru Engdahl i andra roler än denna
hennes första. En nyhet för oss i »Faust» vai dekorationen och arrangerandet i tablån med soldatkören. Scenen visar nu en gata, som sträcker sig från det öppna torget bortåt fonden, och på denna
kommer soldattruppen framtågande under
hornmusik framåt scenen å la Wagner. En annan förbättring af sceneriet å kgl.
teatern lingo vi bevittna i »Friskytten», der »vilda jagten» i vargklyftan allt sedan den genom en eldsvåda förderfvades varit af ganska tarflig beskaffenhet. Den
fram-ställes nu genom någon slags laterna
ma-gica med vexlande figurer som ila fram öfver fonden. Fru Östberg fortfar att gästa såsom Rezia i Oberon lika framgångsrikt som förut. De öfriga teatrarne fortfara att gifva de gamla bekanta sakerna, och den nya vasateaterns musiknyheter utgöras af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
