Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred Reisenauer.
Alfred Reisenauer först anlände till
!,it? oss såsom ackompagnatör och
biträdande pianist åt Teresina Tua i medlet af
November förlidet år, sökte vi förgäfves
lians namn i åtskilligamusiklexikon; endast
från Tua-konserten i Hamburg på vägen
till norden hörde vi honom omtalas och
detta väl med erkännande af lians
tekniska duglighet, men ingenting vidare. En
sådan rekommendation i vår pianistrika
tid gaf oss ej anledning att anse Tuas
ackompagnatör stå mycket högt öfver de
vanliga dussin-pianisterna, men sedan vi
fått höra honom här, fingo vi ett annat
begrepp om hans talang.
Tua, den förut så
afgu-dade Tua, kunde denna
gång endast locka till sig
ett par salonger på
Musikaliska akademien, men
hennes ackompagnatör
steg upp som en ny
stjerna och tog arf efter
Tua i publikens
bevågenhet och förtjusning. Sedan
violinelfvan gått ned från
vår horisont, stod den nya
stjernan qvar och
kominer nu efter en kort
occultation att åter stråla
liär med sin milda glans.
Ja, det är just den milda
glansen i Reisenauers konst
som är så fängslande, det
är det perlande klara spelet
och synnerligast det mjuka,
elastiska anslaget,
ande-hviskningen i toner, som
hos oss gjort lians
föredrag så oeinotståndligen
fängslande, om också å
andra sidan den väldiga
kraften hos Lisztspelaren
heller icke saknas hos
honom och hvarom särskildt
lians
utfurandeafDonJuan-fantasin bär vittne. Efter
hvad vi hört, skulle den
stora hyllning som här skänktes
konstnären vid hans senaste besök ha riktat
uppmärksamheten på honom flerstädes i
utlandet. Allt nog, då han härifrån, efter
sin afskedskonsert i Rems’ Salong den 5
Dec., begaf sig till Wien, hlef han der
såsom biträdande vid en musikfest till
Liszts ära föremål för en storartad
hyllning, hvilken icke blott gälde Liszt-eleven,
som oegennyttigt biträdde för att hedra
sin mästares minne, utan i första
rummet den unge konstnärens egen
förmåga. Hans blygsamma rol som
ackompagnatör åt andra storheter torde nu
vara utspelt, hvilket vi kunna döma deraf
att en mycket framstående virtuos undan-
bedt sig Reisenauers engagerande dertill,
af fruktan att blifva stäld i skuggan.
Reisenauers konstnärsbana är ännu ej
lång nog att kunna gifva material till
någon mera omfattande lefnadsteckning; hvad
vi veta om hans öden anföra vi här
efter ett till Göteborgsposten af en tillfällig
korrespondent insändt meddelande i form
af ett causeri, som torde kunna roa våra
läsare:
vQu’est ce-que fa-que Reisenauer?s>
frågade mig för några dagar sedan den
sköna’ frun till en minister. »Man hör
ju på sista tiden ej talas om något
annat i våra kretsar än om Monsieur
Reisenauer.»
»Icke blott i edra
kretsar, Madame», svarade
jag; »detta namn har
inträngt öfverallt, och det
representerar ingen mer
och ingen mindre än en
ung pianist, som tycks
hafva plötsligt nedfallit
från skyarne för att
förflytta oss dit upp.»
Det var 111ig ett
synnerligt nöje att kunna gifva
den behagfulla damen
ytterligare några
upplysningar om denne
fantastiske sfinx en vogue, efter
som jag just aftonen förut
sammanträffat med
honom i en liten utvald
cercle, der bland andra
äfven den sjungande
apotekaren från Ystad,
Salomon Smith, befann sig,
hvilken i motsats till
Reisenauer måtte ha
uppstigit från underjorden,
så karakteristiskt sjöng
han Melisto i La
damnation de Faust.
Reisenauer hade just
pä ett hänryckande sätt
spelat för oss ett par
täcka piéces och hade
stigit upp från pianot för
Alfred Reisenauer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
