Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räknas tillhöra musikpjeserna, liafva vi
ingenting nytt att förmäla från kgl.
operan, hvars repertoar, såsom ofvan synes,
endast haft gamla bekanta att presentera
oss; emellertid hafva dessa framträdt
inför ganska väl fylda salonger. Fru
Eng-dahl har än en gång låtit höra af sig i
»Faust», men vi äro ej nu i tillfälle att
med bestämdhet upplysa om när och i
hvilken rol hon härnäst visar sig på vår
operascen. Icke heller från de andra
teatrarne i hufvudstaden hafva vi ännu
några musiknyheter att anteckna. Södra
teatern börjar sista hälften af denna
månad med sin nyhet »Josephine och
hennes systrar». Nya teatern här likväl
framvisat en musiknyhel för vår stad:
»Underbarnet» Joseph Hofmann, och dennes
konserterande jemte Stora teaterns 4:e
symfonikonsert samt 2 symfoni-matinéer
i Berns’ Salong med biträde af hr
Reisen-auer samt fröken Spångbergs konsert
äro de senaste veckornas märkligaste
musiktilldragelser. Hofkapellets fjerde
symfonikonsert inleddes med Medelssohns
s. k. italienska symfoni, hvilken han
påbörjade under sin vistelse i Italien (1830
—32) och som han efter dess
fullbordande 1833 sedan uppförde i London
under ett besök derstädes. Den’bekanta
symfonien med sin sydländskt lilliga
salta-rella, som afslutar densamma, är för
allmänt bekant genom de mycket spelade
pianoarrangementen af densamma för att
behöfva närmare omordas, vi vilja
endast lernna vårt erkännande ät
hofkapellets förtjenstfulla utförande af densamma,
hvilket isynnerhet framglänste i
mode-ratots vackra och svåra hornsats samt i
den mycken precision och finess
kräf-vande linalen. Konsertens andra
orkesternummer, Wagners förspel till »Tristan
och Isolde», vann så stort behag inför
publiken att det måste bisseras. Vår
publik börjar nu vänja sina öron vid
Wagners väldiga tonmassor och erkänna
det storslagna i hans symfoniskapelser;
att de vanligen bisseras kan väl också
ha sitt skäl uti att det första dunkla
intrycket behöfver klaras genom ett
för-nyadt åhörande, hvarmed hofkapellet
också går publiken beredvilligt till mötes,
hur arbetsamt än utförandet af en
sådan pjes månde vara. Raffs
Leonora-symfoni med sina afdelningar Liebesgliiek,
Trennung, Wiedervereinigung im Tode,
introduktion och ballad efter Burgers dikt
»Leonora» afslutade konserten. Vi kunna
ej säga att denna långlagda symfoni
väckte vårt synnerliga intresse, om än
Liebesgliiek innehöll flere vackra
musikaliska moment och Trennung med sitt
något besynnerligt, motiverade
marschtempo anslog genom rytmiskt eflVktfull
musik samt instrumentationens
färgrikhet måste vinna erkännande.
Anslutningen till programmet för symfonien och
sjelfva balladen var för öfrigt ej så
lättfattlig.
Raffs symfonititlaV äro också stundom
märkvärdiga nog, såsom t, ex. den till
hans öde symfoni, som lyder: »Gelebt,
gestrebt; gelitten, gestritten; gestorben,
umworben». — Till omvexling mellan
orkesternumren (såsom oss tyckes
mindre behöfligt) sjöng fru Edling med
förträffligt föredrag en aria ur Mozarts
Titus.
2 symfonimatinéer hafva af
Meissner-ska kapellet gifvits i Berns’ salong under
början af månaden, och båda hafva
illustrerats af Alfr. Reisenauers talangfulla
pianospel, hvilket synnerligast å den sista
visade att äfven de äldre mästarne, Händel.
Scarlatti, Beethoven ha i honom en
utmärkt tolkare. Hans utförande af Webers
svåra Momento capriccioso förtjenar
sär-skildt framhållas såsom ett mästerverk af
lin touche och rapiditet. Af orkestersaker
på dessa matinéer ha förekommit
Valen-tins förut hörda fest-ouverture, »Les
Prléude», symfonisk dikt af Liszt, —
en för att vara af honom mer än vanligt
meloiffrik och fattlig
orkesterkomposition — ; Saint-Saens vackra förspel till
»Le déluge», det sköna allegrot ur
Scliu-berts ofullbordade H-moll-symfoni och en
pompös, briljant samt pikant instrumenterad
och väl återgifven »ouverture dramatique»
— »Fatrie» af Carmens geniale komponist,
ett verk som lär vara skrifvet efter och
med anledning af Frankrikes sista
olyckliga kamp ined Tyskland.
Till sist (fröken Spångbergs soiré
gafs oss ej tillfälle att öfvervara), hafva
vi nu att tala om »underbarnet» Josef
Hofman, hvars konserterande här ännu
ej är slutadt då detta nedskrifves,
hvar-före vi åter komma till detta musikaliska
fenomen. Hvad vi kunna säga om honom
är att han här som annorstädes slagit en
hvar med häpnad öfver en så utbildad
talang vid en ålder som hans. Och vi hafva
här icke blott att beundra artistens
utbildade färdighet och säkerhet, utan ock en
förvånande mogenhet i uppfattning och smak,
ett ofelbart, kolossalt minne, som t. ex.
låter honom redan nu spela hela
Beetho-vens C-moll-konsert utantill, och mest af
allt geniet, som framträder i hans
im-proviseringar, anslutande sig till och
alternerande med äldre grundligt bildade
musikers tonfantasier, en tällingskamp
livari han ingalunda kommer till korta
Utrymme fattas oss nu till vidare
redogörelse för detta verkliga »underbarns»
hittills gifna konserter.
En kritik. En gång vid uppförandet
af Rossinis opera »Den tjuläktiga skatan»,
satt en stor beundrare af mästaren
bredvid en icke mindre utpreglad motståndare
till honom. »Herrligt! gudomligt!»
utropade den förstnämde i höjden af
förtjusning.
»Gamla tankar, stulna ur andra
operor!» sade motståndaren föraktfullt. »Hvad
för slag, det der förstår ni inte»,
utropade Rosinisvärmaren förgrymmad, »det
är just det karakteristiska i operan, eller
skulle icke denna musik just vara den
mest karakteristiska för »Tjufaktiga
skatan»?!
Från in- och utlandet.
K. Stora teaterns repertoar upptager
för närmaste tiden »Det var en gång»,
»Lohengrin» och »Oberon».
Nya teatern kommer att inom kort
upptaga den populära operetten
»Läderlappen» af Strauss, senast gifvcu här i
Febr. 188T å Mindre teatern. I denna
vecka taga sfingrepetitinnerna till
3-akts-operetten »Landsvägsriddarnc» (»Die
Wa-gabunden») sin början.
–-+-—
Södra teatern börjar i denna vecka
uppföra den nya operetten »Josephine och
hennes systrar» (»Josephine vendue par
ses soeurs»), hvilken under förra säsongen
gjorde så stor lycka på Bouffes-Parisiens
i Paris. Texten, af P. Ferrier och F.
Carré, är öfversatt af E. Wallmark,
musiken komponerad af Victor Roger.
De resande teatersällskapen befunno
sig vid månadens början: det
Engelbrekt-ska i Malmö, Elfforsska i Upsala, Bjarne
Lunds i Göteborg (Mindre teatern),
Fröbergska i Halmstad, Carlbcrgska i
Eskilstuna, Sinittska i Hedemora och
Nymanska i Falun. Novanderska sällskapet är
upplöst.
Fru Sophie Cysch, den talangfulla
sangerskan och skådespelerskan, som
senast, efter hvad vi erinra oss, uppträdde
å scenen här på Djurgårdsteatern i »Lili»,
då hr Wagner i Sept. förra året firade
sitt 25-årsjubileum som skådespelare, har
afrest till landsorten för att börja
gästspel vid Elfforsska sällskapet i Upsala och
sedan i Norrköping. Hon kommer bland
annat att dervid uppträda i »Niniche».
—-+—
Arvid Ödmann och Salomon Smith
gifva med biträde af fru Engdalil,
fröknarna Almati och Amalia Riego, en
musikälskarinna samt professor Ivar
Hallström en matiné i Berns’ salong den 20
Febr. kl. */, 2 e. m.
Af programmets solonummer kommer
hr Ödmann att sjunga: aria ur »Oberon»,
»Längtan» (rumänisk sång), »Afsked» af
Wennerberg; hr Smith: aria ur »Neaga»,
aria och serenad ur Bcrlioz’ »Faust»;
fru Engdahl: »Strömoln» romans af
Dar-gomirsky; frk. Almati: »Svarta Svanor»
af Hallström, »Es war ein Traum» af
Lassen, Polska af Dannström; frk. Riego:
Romans ur Rossinis »Semiramis», Gutten
och Huldren af Winter-Hjelm. Vidare
gifvas duetter ur »Gioeonda» (Ödmauu
och Smith) samt ur »Den Bergtagna»
(frk. Riego och en musikälskarinna) och
till sist Oflertorium ur Verdis Requiem
(fru Engdahl, frk. Almati, hrr Ödmann
| och Smith).
–-4–-
Fröken Sigrid Arnoldson har nyligen
med mycket bifall sjungit på en
»Patriotisk konsert» i Petersburg. Hon var
kallad dit frän Moskva, der hon gästar
på italienska operan och senast såsom
Adalgisa i »Norma skördat stort bifall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
