Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid Musikal, akademien sköttes hans
undervisning i violspelning af herr Joh.
Lindberg, och i Itarmonilära af
hofkapell-inästaren Konr. Nordqvist. Efter vid
akademien den 12 Dee. 1883 afslutad kurs
kunde han dels genom förut nämndt
understöd, dels genom hjelp af slägl och
vänner fa tillfälle att utresa till Berlin,
der lian hade lyckan alt i två och ett
lialft år få studera hos den store violisten
och mästaren Emile Sauret, hvilken redan
vid sitt första besök i Stockholm hade
hört ynglingen spela och fattat intresse
för honom. Under hela denna tid bodde
han i Saurets hus, der han omfattades
med den största tillgifvenhet och
behandlades, ej såsom främling, utan som
medlem af familjen. Samtidigt studerade han
kontrapunkt och komposition för Philip
Scharwenka. Den metod, efter hvilken han
meddelats undervisning här hemma,
gillades emellertid icke af Sauret, hvilkeh
derföre lät honom i allt börja från början
efter den berömda franska skolan.
Efter endast ett hällt års studier lick
han det förtroendet af sin lärare, alt i
hans ställe spela på en konsert i Kejs.
operahuset i Berlin i närvaro af tyske
kronprinsen och hans familj. Frän denna I
tid var han allt framgent stående
alt-vi o 1 i s t vid sin lärares
kammarmusiksoaréer, der han hade tillfälle spela
tillsammans med flere af Europas ryktbarheter,
såsom Essipolf, bröderne Giunfeld,
Saint-Saens m. (1.
Såsom solist har han — enligt
Ber-lincrkritikens samstämmande omdöme —
vid flere tillfällen uppträdt med afgjord
framgång, äfven tillsammans med Sauret,
och har man dervid särskildf fäst sig vid
hans eldiga föredrag och det konstnärliga
uttryck han förstått gifva åt den
musikaliska tanken i kompositionen. Såsom våra
läsare funnit, hafva vi också följt och
relaterat den unge konstnärens framgångar
i den nordtyska kejsarstaden samt äfven
anfört några af kritikens omdömen om
hans spel. Sista gången före hans
återresa till Stockholm spelade han på en af
fru Joachim gifven konsert å Krolls teater.
Hans första uppträdande efter
återkomsten hit egde rum vid första
symfonikonserten i Berns’ nya salong; sedermera
spelade han dersammastädes tillsammans
med Reisonauer och har vidare låtit höra
sig vid en symfonikonsert å Kgl teatern
samt å de förut nämda
kammarmusiksoaréerna i Vetenskapsakademiens hörsal.
Herr Aulin har äfven med framgång
kon-serterat i landsorten och lär vara betänkt
på att snart företaga-en längre konstresa
i provinserna, till hvilken vi önska honom
välförtjent framgång.
Konsten borde aldrig glömma att
naturen står högt öfver henne, naturen i
sin storartade barna-poetiska enkelhet.
DEMOKRITOS.
Svårligen kan något annat bli så
odrägligt soin klen musik. bChrlex.
Tvenne musikreformatorer.
2
Joseph Haydn.
■SjSSp (Forts.)
’l i nder den tid Haydn var i tjenst hos
cv ö furstarne Estcrha/.y, alltså frän 1761
till 1790, skapade han redan en ansenlig
del af de verk, genom hvilka han gjort
sitt namn odödligt. Under denna epok
af hans lefnad uppstodo bl. a. de sex
symfonier, hvilka Pohl i sin
kronologiskt-tctnatiska förteckning öfver de 1766—
1790 af den då fullmogne mästaren skrifna
tonverken anför såsom N:is 55, 56, 58,
60, 61 och 63. Deribland befinna sig
den bekanta B-dur-symfonien »La Reine
de Franee», äfvenså den i G-dur för
England skrifna Oxfordsymfonien. Utom dessa
härliga symfonier tillhöra Haydns
Ester-hazy-epok hans oratorium »Jesu sju ord på
korset» (komp. 1785), hvilket Haydn sjelf
flere gånger förklarat för ett af sina mest
lyckade verk, äfvensom hland hans
kammarmusik de sex förträlfliga af honom
1787 komponerade och konung Fredr.
Willi. 11 af Preussen tillegnade
stråkqvar-tetterna, hvilka kunna anses såsom
mönster för hela denna musikart, som af vår
mästare bragtes till sin högsta och
rikaste lifsform.
Det instrumentalkapell, öfver hvilket
Haydn förfogade hos Esterhazys, räknade
till början af 1766 endast 17 man,
nämligen 6 violer (altar inberäknade), 1
violon-cell, 1 violon (kontrabas), 1 flöjt, 2 oboer,
2 fagotter och 4 valdthorn. Sedan steg
medlemmarnes antal till 22 och 24
personer med högst tredubbel besättning af
första och andra violinen, 2 altar, 1
vio-loncell, 2 kontrabasar, efter beliof äfven
pukor och trumpeter äfvensom (mellan
1776 och 78) klarinetter. Haydns
åligganden bestodo icke blott uti att
dagligen vare sig till repetitioner eller
musik-föreställningar dirigera denna lilla
orkester, utan han hade också att komponera
större delen af hvad som spelades. Och
ej nog dermed hörde äfven till hans tjenst
alt meddela all högre musikundervisning,
sjelf stämma sitt klaver i orkestern samt
leda och, då sä behöfdes, ytterligare
utbilda den af fursten engagerade
sångpersonalen, bestående af 3 diskanter, 1
alt, 3 tenorer och 1 bas.
Man kan häraf se att Haydns tid var
ganska strängt tagen i anspråk af hans
kapellmästaretjenst. Emellertid saknade
han ej heller förströelser; han kunde få
tid öfrig att roa sig med jagt och fiske
och erhöll ofta nog under vintern
ledighet att resa till Wien, der han
emellertid icke blott fick njuta af musik och
umgänge med fackmän, utan också hade
åtskilligt att bestyra ocK förbereda för
den kommande våren och sommaren, då
hesöken hopade sig på Estcrhaz och i
Eisensladt, der furstar och grefvar, ja
till och med en gång kejsarinnan Maria
Theresia gjorde gästbesök.
Detta strängt regelbundna och i sin
begränsning till en trängre krets på det
bela behagliga och fridfulla lif skulle
emellertid ej räcka beständigt för Haydn. År
1790, sedan många af hans orkesterverk
då redan vunnit stor uppmärksamhet i
England, blef han af den engelske
violinisten och konserttillställaren Salomon,
som önskade vinna honom för en resa
till London, ryckt ur sin hittills varande
afskildhet ut i stora verlden, och dermed
inträffade den andra afgörandc
vändpunkten i vår mästares lefnad. Salomon
liade bjudit Haydn 3,000 gulden för en
opera, likasom för tjugu konserter, och 100
gulden för hvarje ny af honom dirigerad
komposition, och lät för att betrygga
honom dessa inkomster innan afresan för
ändamålet deponera en summa af 5,000
gulden hos en bankir i Wien.
Sålunda anträdde dä den nära
59-årige mästaren d. 15 Dec. 1790 sin resa
till England, inträffade d. 2 Januari 1791
i London och gaf der sin första konsert
d. 25 Febr. (enl. andra d. 11 Mars).
Hans framgång i den engelska
hnfvud-staden öfverträffade alla förväntningar och
qväfde i sin linda den opposition, som
afundsjukan ville väcka emot honom. Att
Haydn oaktadt sin godmodighel dock
visste att här stä pä sin rätt kan man se
genom ett drag af honom, som är
intressant nog att anföras. Prinsen af Wales
hade under detta Haydns första
London-besök blifvit honom skyldig honorar för
flera af honom dirigerade hofkonserter.
Haydn lät emellertid ej nöja sig med
blotta äran, ulan skickade räkning ä sin
till 100 gidden uppgående fordran till
engelska parlamentet, hvilket också
betalade prinsens skuld. Han lemnade det
britiska Ölandet sedan han först hugnats
med den sällsynta äran att blifva vald af
det åldriga Oxforduniversiletet till doktor
i tonkonsten, och vände hemåt till Wien
rik pä ära och mynt. Efter upprepade
inbjudningar anträdde han en andra resa
till England och anlände d. 4 Febr. 1794
till London, der han då stannade ett och
ett halft år. De utmärkelser som nu
komino honom till del så väl från hofvet
som från publiken och enskilda kretsar
öfverträffade, om möjligt, hvad som
eg-nades honom under hans förra besök.
De frukter som konsten skördade af
Haydns utflykter till England voro
ovanligt rika och stora. För dem ha vi att
tacka framför allt des a hans 12
mog-nasle stora orkesterverk, som under
benämningen »De engelska symfonierna»
blifvit verldsberömda. Äfven en opera,
»Orfeo», en kör, »Stormen», 6
stråkqvar-tetter, 3 marscher, 24 menuetter
äfvensom tyska danser, 1 vokalstycke: »Tio
Guds hud», samt 230 skotska sånger leda
sitt ursprung från hans uppehåll i
England. Då Haydn d. 20 Aug. 1795
återkom till Wien, såg han sig genom de
summor han förtjenat i England förvandlad
till en nästan förmögen man, som ej längre
bchöfde träla för brödet, utan kunde fritt
egna sig åt sin skapande verksamhet. Då
han utom räntorna på det engelska
kapitalet äfven fortfarande åtnjöt sin lön hos i
furst Esterhazys, utan att denna
furstefamilj vidare stälde några större anspråk
på honom, så kunde han nu med odelad
––––––––––––––––––––––––!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
