Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande sista scenen i stycket, hvilken, efter
den i en frisk anda genomströmmade
instrumentala inledningen, med sina glada
folkkörer, mästersångartåget och
prissången, helt och hållet bär karaktären af en
musikaliskt afrundad operafinal.
Ouverturen, som börjar med marschen vid
mä-stersångarnes intåg i sista akten och i
hvars motiv vi igenkänna den gamla på
en tysk folkvisa grundade sköna koralen till
n:o 55 i vår psalmbok, är i och för sig
ett mästerligt skrifvet instruinentalverk.
Första akten (i kyrkan) inledes med en
koral och eger straxt i början rätt vackra
saker i Walthers, Evas och Magdalenas
partier, vidare hafva vi i denna akt att
uppmärksamma lärgossarnes trio (4 altar,
4 första och 4 andra tenorer) Pogners
sång: »Midsommardagens sköna fest» och
Walthers sånger: »Vid slilla härd» och
»Börja på! så ropte våren i skog». I
andra aklen framhålla vi lärlingarnes kör
och duon mellan Eva och Hans Sachs,
hvars hela sångparti är ganska melodiskt.
Tredje akten börjar med en musikaliskt
vacker dialog mellan Sachs och David och.
såsom dess förnämsta sångnummer kan
vidare påpekas Davids: »Vid Jordan sankt
Johannes stod», Sachs’: »Ilur tryggt vid
gamla seder», Walthers mästersång:
»Mor-gonbestrålad af rosende sken»,
Beckmes-sers: »Du lede full af hyckel», i 4:e
scenen: trion mellan Sachs, Walter och Eva
(vid lagningen af hennes sko), i 5:le
scenen de olika handlverkarnes körsånger,
dansen och folkets sång: »Vak upp, ty
dagen närmar sig».
Hufvudrolerna i pjesen äro:
mäster-sångarne: Hans Sachs, skomakare (hr
Lundquist), Pogner, guldsmed (hr
Strömberg), Beckmesser, skrifvare (hr Ohlsson).
Walther von Stoltzing, ung riddare från
Franken (hr Ödman), David, Sachs
lärling (hr Bratbost), Eva, Pogners dotter
(fröken Ek), Magdalena, Evas amma (fru
W. Strandberg); den öfriga personalen i
operan utgöres af handtverkarne och
mä-stersångarne: Vogelsang(hr
Se)lman),Eiss-linger (hr Rundberg), Zorn (hr Bröderman),
Moser (hr Dahlgren), Nachtigall (hr
Hå-kanson), Ortel (hr Janson), Schwartz (hr
Sellergren), Foltz (hr Nygren), Kothner
(hr Söderman), nattväktaren (hr
Graf-ström), borgare, borgarhustrur, flickor,
gesäller, lärlingar, folk. Händelsen tilldra
ger sig i lG:de årh. i Nurnberg.
Dekorationerna äro målade af Chr. Jansson.
Texten, öfversalt af Frans Hedberg, har
i korthet följande innehåll:
Första akten spelas i det inre af
Ka-tharinakyrkan. 1 bakgrunden ser man
bän-karne med kyrkfolk, vändande sidan åt
äskädarne. Ytterst i en bänk sitter Eva
med Margareta vid sin sida. Förgrunden
intages af det fria rummet framför koret;
detta afstänges sedan från kyrkans
hufvud-skepp med ett svart förhänge. Riddar
Walther står vid sidan af förgrunden,
betraktande Eva. Efter gudstjenstens slut
sammanträffar han på denna plats med
henne och Magdalena. Han underrättar
sig nu om Eva är »brud» och får veta
att hon är bestämd till brud åt den som
vinner priset vid mäslersångarnes
förestående täflan. Magdalena råder riddaren
att låta lärlingen David lära sig profsång.
Eva och Magdalena aflägsna sig.
Lär-lingarne inkomma att rusta till
mästersån-garnes sittning och David undervisar
Walther om .mästersångarnes konst. Dessa
inträda. Pogner förklarar nu att hans
dotters hand skall skänkas såsom belöning
åt en prisvinnande mästersångare. Den
narraktige Beckmesser, som friar till den
unga Eva, är ej rätt nöjd härmed,
anseende sig ha bättre utsigter på annan väg.
Walther anmäles nu af Pogner, som
känner honom och hans slägt, till profsång.
Denna försiggår; han blir af »mästaren»
Beckmesser och andra underkänd men
blifver bättre bedömd af Ilans Sachs.
Han lemnar mästersångarne, och dessa
utträda derpå ur kyrkan.
Andra akten föreställer en gata som
sträcker sig åt fonden. Till höger och
venster hörnhus, det förra Pogners, med’
träd och buskage vid trappan, det senare
Hans Sachs’, med itudclad boddörr,
livar-igenom man kommer in i hans verkstad.
Lärlingar stänga husens fönsterluckor och
sjunga om midsommardagen som stundar.
Magdalena och David uppträda.
Läriin-garne håna David för att han friar till
Magdalena. David vill tukta dem för
deras hån, då Sachs kommer utifrån
släden och tager honom med in i
verkstaden. Pogner och Eva samt derefter
Magdalena uppträda. Sedan de ingått i Pogners
hus, flyttar Sachs ut sitt verkstadsbord på
gatan. Eva kommer och sätter sig bredvid
honom för atl utforska förloppet med
Walthers profsång. Denne framträder och
sammanträffar med Eva. Beckmesser kommer
med sin luta för alt hälla serenad lör Eva,
som tillika med Walther drager sig osedd
undan till bänken i buskaget. Beckmesser
störes nu oupphörligt i sin serenad af Sachs’
hammarslag, folket väckes och synes
öfver-allt i sina nattdrägter tilla fram i de nu
upplysta fönstren. Akten slutar med
tumult och slagsmål, hvarvid Beckmesser
far sig ett grundligt kok stryk. Sachs
drager Walther med sig in i silt hus.
Tredje akten börjar i Sachs’ verkstad.
David inkommer och söker blidka sin
mästare efter gårdagens uppträde. Walther
kommer ned frän den öfre kammaren
och berättar alt han haft en underbar
dröm om sin mästersång. Han sjunger
denna, som upptecknas af Sachs. De
aflägsna sig och Beckmesser uppträder
mör-bultad och haltande efter gårdagens
slagsmål. Han får se den af Sachs skrifna
sången och stoppar den förtjust på sig.
Sachs inkommer, märker tillgreppet, men
skänker slutligen skriften åt Beckmesser.
Eva inkommer under förevänning att få sin
sko ändrad; underdel delta sker,
framträder Walther, och Eva finner nu att
deras kärlek ädelmodigt gynnas af Sachs;
Magdalena och David inkomma sedan, och
med deras qvintett slutar aktens första
afdelning. 1 andra afdelningen befinna
vi oss på en ängsplan utanför Nurnberg;
det är midsommarfest och
mästersångartäf-lan. Rörligt folklif. Olika handtverksskrån
samt sedan mästersångarne inträda i festlig
marsch. Sångarprofvet försiggår.
Beckmesser uppträder till täflan med sin af
Sachs erhållna sång (Walthers), som han
dock läst allt för illa öfver, hvarfore han
alldeles misslyckas och skamflat måste
rymma fältet. Walther sjunger nu sin
sång, vinner priset och segerkrönes af
Evas hand, som nu skänkes honom af
hennes fader. Walther sätter sedan
kransen på mäster Sachs’ hufvud, och under
folkets hyllning af denne slutar stycket.
Från Upsala.
25 Mars.
il harmoniska Sällskapet hade
■KSS torsdagen den 17 Mars en stor
tillställning, dervid det gick mycket
gemytligt och hemtrefligt till. Början gjordes
med en konsert, som hölls icke så
särdeles långt efter »kaffedags» (i Upsala),
på det man riktigt grundligt skulle hinna
»festa» efteråt. »När man skall festa,
man gör sitt bästa.» Också var
stämningen högst »animerad», som det heter,
anordningarna »i allo lyckade», som det
också heter; »den angenäma festeu
eftor-Icmnade hos hvarje deltagare det
behagligaste etc.» Bålar, skålar o. s. v.
Dessutom gjordes friskt med musik. Bland
annat uppväckte en viss »Skogsfröken»
(wienerkomposition, melodios, »söt» en
smula banal — —) stor hänryckning,
men ingenstädes såsom i Upsala-tidningen;
till supé serverades bland annat — —
M en jag märker jag glömmer lilla
prologen, lilla festförevändningen, kors!
konserten skulle jag ju säga. Den
inleddes af akademiska kapellet, som
fröjdade sinnena med en menlös och fridsam
symfoni af gamle glade pappa Ilaydn,
som kanske skulle tyckt om att
presto-satsen tagits litet långsammare,
kompositionen och — exekutionen till fromma.
Aftonens förnämsta solist var fröken
Zu-lamith Wellander från kungl. operan,
som med klangfull altröst och duktigt,
något »famöst» föredrag lät höra den
tillräckligt kända brindisin ur op. Lucrezia:
»Morgondagen bekymrar mig fö-ö-ö-ö-öga.»
La pifece de résistance kom till sist, att
betrakta som en hyllningsgärd åt nyligen
aflidne, höll jag på att skrifva, nyligen
— sitt venia verbo — »afjubilerade»
professor N. W. Gade i Köpenhamn. Det
var den danske musik veteranens
romantiska tonsaga om hr Olof och elfjungfrun
som uppfördes. Fru Julia von
Axelson- M on t g o m c ry, som för några år
sedan i hufvudstaden sjöng »jungfruns»
rol, gaf den oekså här, med samma täcka
innerlighet som då. Hr Lundqvists parti
gafs af en amatör, som gjorde fortjent
lycka, altpartiet af fröken Wellander.
Ensemblenumren gingo ej riktigt med samma
enighet som fördelaktigt utmärkt
Geflc-sällskapct »Concordias» sång förra våren
i samma tonskapolse. »Disharmoniska
sällskapet gör i qväll skäl för sitt namn»,
yttrade helt fräckt efter ett nummers
slut till mig en musikvän, som varit i
Stockholm nyligen och hört Musikföre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
