Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dons musikvänner. Det är ju också högst
sällsynt att en utmärkt operasångerska
tillika är en utmärkt oratoriesångerska.
Den af våra sångerskor som i detta
hänseende gått långt för närvarande, lär vara
fru Dina Edling, som också understödes
af ovanligt lyckliga naturgåfvor och hvars
stämma är så att säga »obligat» för alla
större oratoriekonserter i vårt land.
Den granna aulan säges ieke ha varit
precist öfverbefolkad vid denna konsert,
och det är ju också högst naturligt att
efter en så grundligt — med processioner
och middagsätning, högstämda böner och
sprittande valser — firad invigningsfest
sjelfva Alexander den stores fest — så
cröfrande han än var — måste komma till
korta. De funnos till och med som
önskade »den gamla luntan» all verldens väg,
för att i stället få ännu en studentkonsert.
Man lär ha vändt sig bevekande än till hr
Hedenblad sjelf, än till marskalkkontoret
med dess nitiske öfvermarskalk.
Men — det »lax» inte.
Från Lund.
Den 28 Maj 1887.
Lördagen den 14 i denna månad gaf
studentsångföreningen sin vårkonsert i
universitetets aula. Utom en del smärre
körer, bland andra två för undertecknad
nya, förtjusande vackra af Söderman —
»Nog mins jag, hur det var», och »Skjön
Jomfrue, luk dit Vindue op» —, utfördes
en komposition af Lange-Muller för
baryton solo, manskör och orkester. Denna
komposition bär tydliga spår af att vara
ett ungdomsarbete och påminner lifligt
om Gades och Heises forndanska
kompositioner. Ehuru den sålunda ej besitter
någon synnerlig originalitet eller i öfrigt
några särdeles framstående egenskaper,
låter den dock väl höra sig.
Orkester-partiet utfördes af Balduin Dahls
orkester från Köpenhamn, och baryton-solot
af k. Kammersanger Simonsen, hvilken
äfven utförde ett par solonummer.
Utförandet af så väl »Niels Ebbesen» som
de flesta studentsångerna lemnade
åtskilligt öfrigt att önska; man hade ofta
befogade anmärkningar att göra med
anledning af samsjungningeu, nyanseringen —
hvilken för öfrigt oftast lyste genom sin
frånvaro —, insatserna m. m. Mycket
kan dock härvid förklaras och möjligen
ursäktas af det olämpliga sätt, hvarpå de
cxeqverande äro placerade i denna aula.
De stå uppe vid taket i ena ändan af
salen, på grund hvaraf ej den bästa musik
kan göra ett tillräckligt godt intryck. —
Konserten inleddes med ouverturen till
»Orleanska Jungfrun», ej synnerligen väl
spelad af Balduin Dahls orkester.
I går, den 27 Maj, gaf operasångaren
Lundqvist en efter Lundaförhållanden rätt
talrikt besökt konsert i Akademiska
Föreningens stora sal. Man har ej ofta
tillfälle att här nere fä höra god solosång,
hvarföre denna konsert beredde ett stort
nöje, helst programmet i det hela var väl
valdt. Herr Lundqvists sympatiska per-
sonlighet, präktiga stämma och fulländade,
från allt manér fria sångsätt förtjuste
publiken och förskaffade honom många och
kraftiga applåder. Bäst sjöng han
»Värf-ningen», Hallströms mycket om A. F.
Lindblad påmiunaude »Om qvällen» och
Sjögrens gripande »Sover du, min Sjæl?»
— Ett par pianonummer, förtjenstfuHt
spelade af Herr Aron Ilultgren, och några
studentqvartetter slogo mindre an, de
förra på grund af instrumentets
misera-bilitet och de senare på grund af så väl
sjelfva sångernas tråkiga beskaffenhet som
det mindre utmärkta sätt, hvarpå de
utfördes. G. de S.
Från Scenen och Konsertsalen.
Maj. Stora Teatern.
17. Gounod: Faust (Margareta fru Lucca,
Martha, Siebel, Valentin: frkn. Wellander,
Karlsohn, hr Forstén).
18. 25, 30. Maillart: Villars dragoner (Rose
Friquet, Georgette: fru Edling, frk.
Andersson; Sylvain, Thibaut, Belamy: hrr
Brat-bost, Ohlsson, Janzon).
19. Saloman: Diamantkorset. Ballett.
21. Bizet: Carmen (fru Lucca, don José hr
Odmann).
24. Gounod: Bomeo och Julia.
26. Nicolai: Muntra fruarna i Windsor
(fru Ström: Pauline Lucca).
27. Bo’ito: Mefistofeles (Mefistofeles: hr
Rosén, Helena: frk. Javette).
31. Gounod: Faust (fru Paul. Luccas 6:e
och sista gästuppträdande).
Nya Teatern.
16. Ballett af polska ballettsällskapet.
17. Zeller: Landsväffsriddarne.
20. 21. » U Ballett af polska ballettsällskapet.
22. » l:a akten. Ballet af polska
ball.-sällsk. (»Robert och Bertrand»).
24. (Till förmån för kör- och bal
lettpersonalen).
25. 1) (Till förmån för arbets- och
tjen-stepersonalen).
27. » (Till förmån för frök. Hilda
Sjöberg och hr V. Castegren).
19. Offenbach: Frihetshröderna. Ballett af
polska ball.-siillsk.
Jakobs kyrka.
26. Konsert till förmån för skollofskolonierna;
bitr.: fru Edling, frökn. Vinge (orgel) och
Vieksell (sång), hrr Aulin, Sjöberg,
Lejd-ström m. fl.
Djurgårdsteatern.
29, 31. Bochus Pumpernickel, fars med sång
i 3 akter. Text och musik af Stegmayer.
(Roehus: hr Maur. Svedberg). .
Vetenskaps-akademien.
22. Herr C. L. Törslejfs matiné med bitr. af
frk. Dagmar Bosse och herr Lang (harpa).
Om något skall kunna bevisa Pauline
Luccas konstnärliga mångsidighet, så är
det de allmänt erkända triumfer hon firat
i sina båda sista roler, dervid hon hade
att lösa så olikartade mppgifter som
Margareta i »Faust» och fru Ström i »Muntra
fruarna i Windsor». Man hade knappast
trott, att den förstnämda rolen, hvarmed
hon i sin ungdom väckte sådan
hänförelse, numera skulle lämpa sig för henne,
men fruktan i detta afseende var
öfver-flödig; konstnäriunans talang och snille,
som ännu bibehåller ungdomens kraft,
gaf åt hela hennes framställning en glans,
som utplånade skilnaden mellan
Margaretas och hennes framställarinnas ålder.
Lika intagande som hon är i sin första
entré i kärleksscenen med Faust och i sin
okonstlade glädje vid juvelskrinet, lika
gripande är hon i de tragiska momenten,
i scenen vid Vallentins död, i kyrkscenen
och i fängelset; den förkrossande smärtan
vid broderns död, den af samvetsagget
alstrade förtviflan som hotar att qväfva
sitt offer på sjelfva bönpallen i kyrkan,
det halft vansinniga, halft medvetna
tillståndet i fängelset, allt får ett nytt
uttryck genom hennes sanna och
mästerliga uppfattning. Man kunde vid första
»Fausts-representationen anmärka för
mycket sysslande ined psalmboken i
kyrkscenen, men Lucca härmar sig icke sjelf,
hennes konstnärlighet är dertill för rik
och ursprunglig, och vid sista
föreställningen af »Faust» fans ej skäl till en
sådan anmärkning. Slutscenen i tredje
akten, då Margareta vid fönstret kastar sig
i famnen på Faust, förvandlar hon från en
sömnig, orörlig tablå till en skön,
lef-vande tafla, då hon sakta reser sig upp
och med Ögon och arm riktade mot
höjden liksom sliter sig ur kärleksruset för
att tacka himlen för den ännu rena lycka
hon känner sig njuta. Slutscenen ,i
fängelset är kronan på verket; här förenar
sig den mäktiga stämman ined det
dramatiska mästerskapet i framställningen till
en så rörande och storslagen hild af
kär-leksmartyren, att, äfven med de goda
framställningar af denna scen vi här förut
bevittnat, ingen verkat så gripande som
Luccas.
Och hvilket steg från Goethes
Margareta till Sliakespeares fru Ström i »Muntra
fruarna!» Hvilken öfverdådig
uppsluppenhet genomströmmar ej heladennasistnämda
rol. En och annan har funnit henne
för mycket sjelfsvåldig i densamma, för
mycket Wienerblod i hennes fru Ström,
men rolens natur berättigar ovilkorligen
till den karakter fru Lucca skapar deraf.
Hon är hela tiden — yster och liflig som
herr Ströms kära hälft är af naturen, och
hvarigenom också hans svartsjuka
förklaras — endast sysselsatt att drifva gäck
med den gamle kärleksnarren Falstaff och
sin narraktigt svartsjuke man, och just
genom att drifva narrit med dem så till
sin spets, som fru Lucca gör, ställer hon
deras blindhet i än bjertare dager och
skapar af fru Ström en bild af den mest
tokroliga skämterska.
Man skulle kunna påpeka många sär
skilda ställen af rolen som företrädesvis
öfverraskade med kostlig humor och qvicka
pointer, men vi måste afstå från att
framhålla dem i den korta anmälan, hvartill
vi måste inskränka oss.
Fru Lucca har utom de
föreställningar vi omnämnt ännu en gång sjungit
Garmen och afslutade den sista Maj i
»Faust» sitt gästspel, hvarvid hon blef
entusiastiskt hyllad af en publik, som en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
