Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å Stora teatern, inen detta inot
ersättning. Enär Dram. teaterns spelqvällar
under året uppgå till i medeltal 240,
så skulle åttondelen af dessa offras åt
Stora teatern och ett sådant intrång i
konsortiets verksamhet kan ej ske utan
ersättning. Då nu medelinkomsten för
Stora teatern är 1,393 kr. pr afton, så
skulle, om vi antaga den till blott 1,000
kronor och de dramatiska artisterna
åtnjuta halfva inkomsten deraf, hela
arrendesumman gå åt till ersättning åt dessa för
deras uppträdande å St. teatern, och livad
vinst har då lyriska scenen af Dram.
teaterns bortarrenderande? Ingen — men
gör en stor förlust då de dram. artisterna
icke äro disponibla just då kgl. St. teatern
teatern kunde behöfva deras biträde vid
lyrisk-dramatiska föreställningar, hvilka
hädanefter torde blifva omöjliga, enär kgl.
teaterstyrelsen ej eger att fritt disponera
de enskilda dram. artisterna för
verksamheten å St. teatern. Vi kunna alltså på
angifna grunder omöjligen inse livad
lyriska teatern skall kunna hafva för vinst
af de båda k. teatrarnes skilsmessa.
Då emellertid vid teaterfrågans
slutbehandling i kamrarne utskottets förslag
väl kommer att uppställas såsom
proposition gent emot rent afslag af det
ifrågavarande statsunderstödet, hoppas vi att
utskottets förslag äfven med
separeringspunkten må vinna pluralitet, så att de k.
teatrarnes verksamhet kan blifva
garanterad för ännu ett år, bvarunder mycket
kan uträttas för betryggandet af deras
framtid. Det är visserligen sant att
riksdagens förut uppstälda vilkor af bidrag från
Stockholms stad till kgl. teatrarne äfven
nu ställer frågans utgång i beroende af
annan myndighet än statsmakterna, men
vi ha allt skäl att hoppas det Stockholms
kommunalstyrelse denna gång icke skall
undandraga sig att för nästa spelår bevilja
k. teatrarne det understöd, som skulle
rädda dem för den tid bvarunder
teater-lrågans utredning kunde verkställas.
U.
Till våra prenumeranter.
Med nästa nummer följer bilagan N:o
2, innehållande PrélutlHim för piano
af Stephen Heller, Dulqt
Kjfvrlhj-lietl, sting rid piano af Gösta Geijer.
För säkert utbekommande af nästa
nummer (med bilaga) torde våra
prenumeranter i hufvudstaden, som ulflyita till
landet före den 15 Juni, med bud eller
breflcort till Red. uppgifva om de önska
alt tidningen tillsändes dem tinder ny
adress.
Halfårspren umeran ter,
som önska bekomma fortsättning af
tidningen, hvars halfva årgång tilländagick
med Maj månad, behagade med del
snaraste prenumerera å den sista hälften af
årgången.
Från Upsala
_ den 25 Maj.
m någonsin en tillfällighetspoet och
en tillfällighetskomposit.ör haft
yt-terligt god betänketid, så har det väl varit
hr C. D. af Wirsén och hr I. Hcdenblad,
som fått i uppdrag att med Apollos och
Kuterpcs hfifvor illustrera
universitetshusets i Upsala invigningsfest, som, år
ifrån år uppskjuten — från vår till höst,
från höst till vår —, nu ändtligcn gått af
stapeln.
Hr Hedenblads arbete är verkligen
också ganska arbetadt och bär mer än
vanligt spår af den allvarligt sökande och
sina bästa krafter uppbjudande musikern.
Hur mycket som kan kallas »funnet», vill
jag ej afgöra, ej heller nu fälla något
generelt omdöme om arbetet, särdeles som
mitt begränsade utrymme ej medgifver
en närmare analytisk motivering.
Angående utförandet törs jag blott nämna, att
hr Smith i sitt tacksamt utrustade parti
sjöng med vanlig glans, fru Montgomery
och fröken B ergen son läto sina vackra
röster klinga samt alt-körens prestationer
åtminstone ej torde kunna kallas
misslyckade.
Studentkonserten — till hvilken en
del godt folk stått i kö 28 timmar och
till hvilken ockrare lära sålt biljetter till
formidabla pris — inleddes med
Wenner-bergs höga bön: »O Gud, som styrer
folkets öden.» Det första intrycket af denna
väldiga körmassa var nära nog skakande.
Resonnansen var ypperlig, rösterna
klingade ännu med vårfrisk klarhet.
Inled-ningsnumret till andra afdelningen var
också af Wennerberg, denne
studentsångens andre Hæffner.
Men det visade sig tyvärr att det
icke mer var sam ra e Wennerberg. Nog
kan man i ett chauvinistiskt land dra
stora vexlar på patriotismen,
fosterlandskänslan — jag hade så när tillagt —
egen-kärleken —, men då det gäller konstverk,
måste dock en gräns uppställas, ofvanför
hvilken endast det estetiskt fullödiga eger
att uppträda.
Jag lemnar nu alldeles å sido orden
med deras något braskande
storståtlighets-svada — och mer än bräckliga
tendentiösa innebörd — jag tänker endast på
den musikaliska omklädnaden, som mer
än väl behöfver skylten af Wennerbergs
briljanta kompositörnamn 1) för att bli
vederbörligen berömd, 2) för att ej bli
tagen för ett potpourri af Preciösa, Rings
Drapa m. m.
Reminiscensjagt är icke min
förtjusning, men hur kan man värja sig från
att mod en munter nick helsa på så kära
gamla bekanta som Zigenarmarschen i
Preciösa (»Fredens välsignelser», passagen i
F-dur) eller »Sitter i högen» (»Fredens
förbannelser», A-moll).*
Efter dessa angenäma återseenden tror
man sig förflyttad till italienska operan i
den derpå följande strettan, gammal opera-
* Jag vet ej om det är malice af hr
Hedenblad eller ej att i sitt sångalbum sätta
Josephsons sang närmast före Wennerbergs, men
nog underlättar det jemförelsen.
apparat med småningom ökade ackorder
i ryckig rhytm, höga disharmoniska
utrop o. s. v. till slutfallet, bönen, der
man ändtligen återfinner något af gamle
Wennerberg i den effektfulla
röstbehandlingen och don glänsande sollennitet, som
han bättre än någon förmår utbreda
öf-ver sina körmassor.
Sången är mycket svårutförd; att den
gick relativt oklanderligt är redan derför
ett beröm.
Ett par mycket omtyckta intermezzi
utgjordes af Ingrids vise (flickan sjöng
fortfarande en ypperlig tenor) och
Kjer-ulfs Serenad, der en särdeles vacker
barytonstämma utvecklade ett tilltalande
ehuru allt för diskret föredrag.
Af vårsångerna gingo de flesta med
större friskhet under Arpis tid än nu,
då särdeles »Glad såsom fogeln» ej flög
på lätta vingar. Deremot gafs »O hur
herrligt vårsol ler» högeligen vackert och
icke så förfärande släpigt som annars.
Hvad programmet i öfrigt angår, så
— icke var detta det bästa möjliga vid ett
sådant tillfälle. Mer än ett af
studentsångens glansnummer saknades af
allmänheten, som aldrig tröttnar på Lindblads,
Josephsons, Geijers, Reissigers körer,
under det hr Hedenblads tyska protegéer
endast vinna succfes d’éstime.
Ett stycke af Hæffner skulle hedrat
vederbörandes konstnärliga takt och vid
detta tillfälle varit en icke olämplig
liyll-ningsgärd åt studentsångens skapare.
Sär-skildt förstå vi ej hvad vederbörande
tänkt på, som ej erinrade sig »Låt dina
portar upp». Hvilken sång hade vid detta
tillfälle såsom inträdesnummer varit
lämpligare?
Händeis »Alexanderfest», ehuru icke
att räkna till den store kompositörens
förnämligaste verk, var dock en högst
intressant bekantskap att göra, och bör
man vara vederbörande tacksam för den
omvexling som beredt ii dessa
oratorie-konserters program genom framförandet
af en så sällan hörd komposition.
Hän-dels styrka ligger här såsom alltid i
körerna, och af de nio som finnas, utmärka sig
synnerligast slutkörerna i de olika
afdel-ningarna för denna majestätiska kraft och
öfversvinneliga, klara glans, som man
endast finner hos kompositören af »Messias»
och »Israel i Egypten». Solopartierna
äro jemförelsevis mindre framstående, om
också här och der ett högstäfndt recitativ
eller ett ljufligt arioso visa med hvem
man har att göra.
Utförandet af denna ganska
vidlj-f-tiga komposition lär ha utmärkt sig för
ganska god sammanhållning. Sjelf
hindrad att öfvervara konserten, har jag af
»hvad folket säger» sedan utrönt, att de
flesta ansågo hr Max Strandberg tagå
priset af solisterna »genom skönt
klingande röst, tydlig artikulation och
känsligt föredrag». De biträdande
student-solisterna lära också ha redt sig särdeles
väl, men i fråga om den framstående
operasångerskan fröken Selma Eks
lämplighet för Händelsång äro meningarna efter
denna konsert mycket delade ibland sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
