Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: Klara V. Kyrkog. 21.
Stockholm den 17 Juni 1887.
Pris: Helt år 5 kr., lialft 3 kr. Lösn:r 25 öre.
Bilaga N:o 1 50 öre. Bilaga N:o 2 25 öre.
Årg. 7.
tes några gånger uppe på dåvarande
elevskolans lokal en ung inan, som hade fått
teaterdirektörens tillstånd att öfvervara
lektionerna, utan alt likväl behöfva
deltaga i dem, så vida han icke sjelf hade
lust dertill, och det hade han just icke. —
Det var Per Janzon, eller Pelle Janzon
som hans populära namn låter, och han
tycktes vara född med segerhufva, såjemn
låg vägen banad för hans fot, redan ifrån
de första stegen han tog på de hala
bräderna, så otvunget mötte honom
publikens och kritikens bifall redan ifrån första
stunden. Gud skall veta att icke var
det mycket konst i livad han gjorde, men
det var så mycket mera
frisk, oförderfvad och icke
så litet burschikos natur i
stället — det fans
någonting raskt, djerft och
ursprungligt hos honom, som
behagade, derför att det på
scenen uppbars af verkligt
utmärkta
framställningsmedel, och i sällskapslifvet af
en originell, ibland något
stojande munterhet, som
slog an både på gamla och
unga».
Denna teckningar
emellertid ej fullt exakt så till
vida, att Janzon ej alltid
gått fri från kritikens
anmärkningar, ehuru han
alltid varit en gunstling hos
publiken. Visserligen möttes
hans debut som Plumkett
i Martha den 12 Juni 1870
af odeladt bifall,
hufvudsak-ligen pä grund af
porter-visan, och föranledde genast
engagement, men om hans
derpå (1871) följande
Le-porello anmärkte Ny
Illustrerad tidning, att han var
»endast ur musikalisk
synpunkt relativt
tillfredsställande», och när han 1873
uppträdde i Figaros bröllop,
yttrade samma tidning, att
Per Janzon.
Cpm någon i den Pietro, som i Februari
ag® 1881 pä »Storans» tiljor ömsevis !
fraterniserade med och konspirerade mot
Masaniello, trodde sig märka ett ovanligt
naturligt spel, så var det icke så
underligt, ty mannen hette Pelle liksom Pietro
(hvilket är detsamma) och han var liksom
denne en veritabel tiskarson, om icke från
det soliga Portici, så åtminstone från dgn
svenska ullstadens trakter, der det bör
vara nästan lika varmt. Också lär lian
i början, allt ifrån sin födelse d. 4 Nov.
1844, hafva egnat sig åt sjömansyrket:
kanske är det derför som
han äfven på scenen alltid
rört sig som en fisk i
vattnet. Lika lätt gick det
visserligen icke att simma
igenom en akademisk examen,
hvilket han en tid ämnade
i Upsala, sedan han väl
tagit studenten 18G3. Men
så är också filosofiska
graden en farlig ryssja för
både vackra och fula fiskar;
det är icke alla som lätt
hitta ut ur labyrinten,
sedan de väl gifvit sig dit in
(det vet jag bäst, som sjelf
var nära att fastna qvar).
Janzon tog slutligen sitt
parti och sam ryssjan stolt
förbi, och det fastän han
hade både godt hufvud och
aktningsvärda kunskaper,
särdeles i historia. Men
kunde han sin Geijer, så
kunde han bestämdt sin
»Stradella» ändå bättre;
åtminstone hörde jag honom
dä sjunga denna opera
utantill — jag tror från början
och till slut, och inte bara
röfvaren Malvolios parti,
hvari han sedermera 1880
triumferade, utan nästan
alla de andra också. En
glad själ var han dertill och
hade en förmåga att vinna menniskor med
en nästan våldsamt ungdomlig, bedöfvande
oemotståndlighet. Så »lisk» han än var,
slapp han dock ej ifrån militärtjensten; och
när han, prydd ined
studentkorpralsepå-letterna, under beväringsexercisen 1867
på Polacksbacken oupphörligt plägade
upprepa det kommandoord han tyckte bäst
om, nämligen »lediga!» — då kunde ej
ens vår hederlige kaptens
disciplinbefal-lande drag hindra sig från att rycka på
smilbandet.
Nog af, Janzon vände Upsala ryggen
och hamnade i Stockholm. »På våren
1870 — berättar Frans Hedberg — syn-
Med detta nummer följer till våra prenumeranter musikbilaga X:o 2 (»Preludium» fur piano af St. Heller, »Dulgt
kjærlighed», sång af Gösta Geijer).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
