Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING. 95
tod fl. Respirationen. 2. Röstens klang. 3. Röstens register. 4. Timbren)
antydes. Beträffande slcolsången erhållas liar intressanta och lärorika underrättelser
genom prof. Danhauser, generalinspektör för statens kommunalskolor. — Förf. koinmcr derefter till England och talar först om konservalorierna: »Royal acadcmy of Music», »Royal College of Music», »The Guildhall School of Music» samt om sånglärarne Randegger och
Schake-speare och sedan om Sången i skolorna enligt upplysningar af prof. Mc Naught, bitr. inspektör för sångundervisningen i kommunalskolorna m. m. Förf:s
afhandling slutar med hans besök i Mr Curwens d. y. »Tonic-Solfa-Collcge» och lemnar en intressant och genom illustrationer åskådlig framställning af den i England så spridda och praktiska Solfa-metodcn för den allmänna sångundervisningen. Ur en »slutanmärkning», upptagande sista sidorna i boken, anföra vi följande beaktansvärda ord, hvarmed vi ända denna korta anmälan: »Huru många tusen kronor läggas ej i ntländningens händer för utbildandet af konstnärer? — Huru många tusen kronor kostar ej vår skolsång staten? Dessa frågor hafva stått för mig i
Frankrike och England. I dessa länder
behandlas sången som ett vetenskapligt ämne. Dertill kommer en omfattande
arbetsordning icke blott för skolan utan ock för folket. Allt bär vittne om att der
sången är en makt för det fria folket, som förmår att lyfta och förljufva många
stunder under dagens tunga, samt skänker nya krafter till nytt arbete.» —
Efter redogörelsen för Sol fa-metoden säger han: »Må äfven vi i vårt lilla land
komma till en högre utveckling i vårt sätt att arbeta och framför allt till en större samverkan uti hvad som ännu behöfver göras för att höja oss till andra nationers ståndpunkt.» Till våra prenumeranter. Då niusiksäsongen nu nalkas sitt slut taga vi, som vnnligt, för
sommarmånaderna (Juli, Augusti) farväl af våra ärade prenumeranter, enl. livad vi äfven i vår anmälan tillkiiniingifrit. Från och med niistk. 1 September utkommer
tidningen, såsom förut, 2 ggr i månaden till årets slut. Bilagan II, som åtföljer detta
nummer, är (likasom följ.) ämnad att
inläggas i Bil. I, med denna utgörande ett häfte: årgångens Miisikalbiim. Redaktionen. Musikpressen. Hugo: Pensée melodique tillcgnad m:lle Margaretha Hartelius. 50 öro. (Vid samtidig anmälan af
kompositioner af Hugo Beyer kom detta stycke att i förra numret räknas bland dessa, hvilket härmed rättas.) Från Scenen och Konsertsalen. juni. Stora Teatern. 2. Adam: Konung för en dag. 3. Mail 1 art: Villars dragoner (Rose Friqnet: fröken Dagmar Bosse; l:a deb.). Yerdi: Trubaduren. Leonora: fru Lncca (sista gången); Azucena: frk. Alniati (sista uppträdandet). 5. Thomas: Mignon (Mignon, Philinc: frölcn. Andersson, Ka’rlsohn;Lothario:hrSöderman). 7. Weber: Oberon. Rezia: fru Ostberg (sista gången). 8. Mozart: Eiguros bröllop (frk. Alma Hnlt- crantz’, l:a debut, i grefvinnans rol). 10. P.oito: Mefistofehs (Mefistofeles: hr
Rosén, Margareta, Helena: frk. Ek). 12. Bizet: Carmen (Carmen: fru Edling,
Michaela: frk. Sofie Lindegren, l:a debut; José: hr Strandberg, l:a ggn). 13. Gounod: Romeo och Julia (Julia: frk. Anna Klemming, 2:a debut; Lorenzo,
Ty-balt: hrr Strömberg. Rundberg). 15. Wagner: Lohengrin, (Härroparn: hr.
Söderman). Djurgårdsteatern. 2, 5, 7. Roehus Pumpernickel. 8, 10. Hervé: Lilla Helgonett (162 ggn). 12—15. Nya garnison eller Karnevalsskämtet. Veaudev. i 1 akt af Théaulon och Arm.
Dar-tois, musik, arrang. af J. F. Benvald. Pauline Luccas sista uppträdande som Leonora i »Trubaduren», som gafs till förmån för St. teaterns pensionskassa och hvarvid hon sjöng utan honorar, skedde naturligtvis inför fulisatt salong och under ovationer, som sällan förekommit inom teaterns murar. Man räknade ända till 27 inropningar, 14 ensamt efter sista
akten; dertill konuno 8 blombuketter och två kolossala kransar, den ena under fanfarer öfverräckt å orkesterns vägnar af hr Henneberg, den andra — mycket praktfull, med infattad lyra och bukett samt guldtofsprydda sleifer — å
teater-artikternas vägnar af hrr Chrisliernson och Forsten samt fröken Almati. Äfven åt Leonoras föga intresseväckande rol skänkte den utmärkta artisten en ny glans genom sin själfulla sydländskt passionerade
framställning, synnerligast i misererescenen och fängelset. Bland de biträdande
utmärkte sig denna afton företrädesvis herr Sellman och fröken Almati, hvars
engagement upphörde med Maj månad, och som, äfven hon, gratis medverkade i operan. Äfven hon erhöll under
aftonens lopp flerfakliga bevis på publikens bevågenhet och tacksamhet för den
konstnjutning hon under det år hon tillhört teatern skänkt vår publik; särskildt har hon som Carmen, Ainneris och Azucena lemnat oss minnen af sin ganska högt stående talang som dramatisk sångerska. Herr Forstén sjöng i 4:e aktens duett med Lucca på italienska språket. Konungen och kronprinsen bevistade föreställningen. Pauline Luccas gästspel hos oss har varit en tilldragelse af ovanligare art inom vårt konstlif; vi beklaga endast att så många här försummat att njuta af
hennes stora konstnärlighet; de stundom rätt glest besatta salongerna visade detta och vittnade om bristande intresse för att lära känna en konstnärinna af så stort och välförtjent verldsrykte som Pauline Lucca. En inhemsk värderad gäst på St. tea- tern — fru Caroline Östberg — lät sista gången under denna termin höra sig som Rezia i »Oberon» d. 7 Juni. Fru Östbergs stora kapacitet och popularitet låta oss förmoda att det icke var sista gången hon lät höra sig från denna scen, utan att hennes talang genoin fast engagement kan komma teatern till godo under nästa spelår. Då våra k. teatrar under de vackra vår- och sommarqvällarne haft att täfla med naturens scener och Floras lockande prestationer, sä har teaterstyrelsen
upptagit denna täflan genom att låta nya
telningar uppspira på vår operascen, i form af icke mindre än fyra debutanter inom 14 dagar, en drifhusverksamhet som, att döma af de glesa salongerna, ej varit synnerligen fruktbärande med undantag för den sista debutantblomman, men denna var också en praktväxt. Vi kunna endast i korthet omnämna dessa debutanter, hvilka vi i höst torde få återse under bättre teaterförhållanden. Fröken Dagmar Bosse började raden som Rose Friquet i »Villars dragoner».
Hennes vackra röst, som dock stundom
be-höft träda fram mera öppet och kraftigt, kunde ej undgå att anslå publiken, och då dertill sångföredraget och det friska, lediga spelet visade en mindre vanlig
be-gåfning och intelligent uppfattning, så kan hennes debut betraktas såsom ganska
lyckad. Fröken Alma Hultcrantz hade från Zerlina i »Don Juan» (hennes l:adeb.) uppstigit till grefvinnan i »Figaros bröllop» och visade här ett framsteg. Hennes starka röst tränger väl fram, och
särdeles i sina arier och i brefduetten, som sjöngs förträffligt af henne och fru
Edling, gjorde den sig gällande på ett
fördelaktigt sätt. Det återstår för fröken H. att bortarbeta en viss skärpa i rösten, som ibland framträder, att tillegna sig mera ledighet i recitativsången och en mera omvexlande mimik. Fröken Sofie Lindegren, den tredje debutanten, är elev af konservatoriet och har, såsom vår Norrköpingskorrespondent visat, rätt ofta hiträdt vid större konserter af
Musikföreningen i denna stad. Det var som
Michaela i »Carmen» fröken L. först
framträdde på scenen, och med sin ganska behagliga ehuru ej synnerligen stora röst samt med ett naturligt spel löste hon sin uppgift i detta ej särdeles betydande parti rätt väl. Fingo de nämda debutanterna nöja sig med bifallet från halfva hus, så kunde fröken Anna Klemming deremot fägna sig åt det rikligaste och starkaste bifall af en fullsatt salong. Hon sjöng också i en af publikens favoritoperor,
»Romeo och Julia», och hade först väckt
upp-märksamhetsom Mathilda i »Wilhelm Tell». Fröken Klemming innehar äfven alla
förutsättningar för framgång på den lyriska scenen. Med en särdeles vacker och för scenen lämplig röst förenar hon sällsynta yttre förmåner i fråga om figur och
utseende. Hennes Julia var också en
ovanligt fängslande framställning. Den lilla rädsla, som i början hos henne förmärktes, försvann snart, och intet störde sedan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
