Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cederborg (alternerande), Jenny fru
Lindström, Margaretha fruarna Bock och
Jernberg (alternerande), Mac Irton hr
Preu-mayr och Gabriel hr Westerberg. Som
man ser florerade dubbleringen af roller
redan den tiden.
Få operor finnas som hafva så
underhållande text som »Hvita frun» (La
Dame Blanche), men så har den också till
upphofsman Eugéne Scribe, samt
öfver-sattes af N. J. af Wetterstedt (tal-) och
Bernhard Crusell (sångtexten). Vid
senaste uppförandet, d. 29 Sept. 1 880. sjöngs
Anna af fru Moe-Torssell samt Gaveston
och Georges af hrr Willman och
Arnold-son. Vid återuppförandet äro nu rollerna
sålunda fördelade: Gaveston hr Strömberg,
Anna fröken Klemming, Georges den
ny-engagerade tenoren hr Lindblad, Dickson
hr Ohlsson, Jenny fru Edling och frk.
Karlsohn (alternerande), Mac Irton hr
Jan-zon och Margaretha fru W. Strandberg
och fröken Almati (alternerande).
Hvad den andra reprisen, Verdisopera
seria »Ernani», beträffar, kommer den att
gifvas redan under loppet af denna
månad efter en hvila sedan d. 9 Juni 1879
samt med hr Selhnan i titelrolen, hr
Lundqvist som, Carl V, hrr Strömberg och
Sellergren alternerande som Silva och fru
Ostberg i Elviras rol.
Första representationen af nämda opera
egde rum å Stora teatern d. 3 Ok t. 1848
af ett förut på Mindre teatern
uppträdande italienskt operasällskap,bland hvilket
befunno sig de sedermera vid vår opera
engagerade kapellmästaren Foroni och
sångaren Della Santa, och de uppträdande
voro: Carl V S:r Carlo Della Santa,
Ernani S:r Fransecsco Ciafei, Silva S:r Gian
Carlo Casanova, Elvira S:ra Rosina Pcnco,
Ricardo S:r Guiseppini och — Giovanna
och Jago m:lle Malmström och hr Lemke.
Efter fem års hvila introducerades |
den egentligen på vår lyriska scen d. 25
Maj 1853, som reeett för m:lle Michal,
med följande artister: Carl V Della Santa,
Ernani hr Strandberg, Silva hr Valin,
Elvira m:lle Michal, Giovanna m:lle
Levin, Ricardo hr Lundbergh och Jago hr J
Griiner.
Sedermera ha som Carl V uppträdt I
hrr Beck, Arlberg, Sandström och
Lundqvist, Silva hrr Behrens och Willman,
Ernani hrr Richard och Arnoldson, El- I
vira fröken Lilli Lehmann, Giovanna
fröknarna Fundin, Memsen och Karlsohn samt
Ricardo hrr Köster och Ohlsson.
Ernanis libretto är af Piave efter
Victor Hugos dram »Hernani» samt
öfver-satt af G. L. Silfverstolpe.
Lorenxo.
Åtskilliga gamla operaarier innehålla
så mycket melodi, att de allt för väl
kunde tjena till mönster för många
moderna tonsättare; ty dessa göra i sin
melodifattigdom blott allt för ofta mycket
väsen af ingenting.
Seyfried.
Från Kalmar.
Den 22 Sept. 1887.
^Mynder det innevarande året har
Kal-e>"S"a mar till dato hugnats med högst
få konserter, och dessa ha nästan
allesammans varit utförda af amatörer, från
hvilka naturligtvis all kritik är utestängd.
I dagarne ha dock blifvit gifna tvänne
orgelkonserter af organisten i
Blasieholms-kyrkan, herr Albert Lindström, och
för det musikälskande Kalmar ha också
dessa säkerligen varit af mycket stort
intresse. Kalmar domkyrkas orgel lär vara
en af de bästa i riket, och på det sätt herr
Lindström förstod att behandla vår orgel,
voro vi i tillfälle att sjelfva bedöma dess
resurser. Utan öfverdrift tro vi oss kunna
påstå, att vi aldrig förr i Kalmar fått
höra en sådan orgelmusik, och publiken
tycktes också värdera herr L:s präktiga
och vårdade spel. Bland de
kompositioner koDsertgifvaren föredrog, nämna vi:
Af Alb. Lindström: Högtidsmarsch;
Alex. Ouilmant: Marche Nuptiale,
Elevation, Fugue, op. 25; G. Mankell:
Pe-dal-Etud; Lemmens: Maestoso ur Sonate
pontificale; Nordquist: Carl XV:s
Sorgmarsch; Mendelssohn: Andante religioso;
Schubert: Moment musical; Hcintxe:
Triumfmarsch; Widar: Toccata-Allegro ur V
Sinf.
Alex. Guilmants kompositioner äro här
i Sverige icke mycket kända, men alla de
tre af herr L. föredragna styckena
utmärkte sig för stor melodirikedom, och
särskildt Fugan — med det ganska
egendomliga motivet — var mycket anslående.
I pedaletyden visade herr L. sin stora
tekniska färdighet, och Lemmens storslagna
och majestätiska Maestoso var af
storartad effekt. Conr. Nordquists gripande
Carl XV:s sorgmarsch åhördesmed stort
intresse, Mendelssohns Andante religioso
är en komposition, som vinner allt mer
och mer man hör densamma. Moment
musical, registrerad för orgel af herr L.,
ha vi såsom orkesternummer varit i
tillfälle att höra flerfaldiga. gånger. Herr
Lindström återgaf kompositionen på ett
förträffligt sätt och hans pianissimo var
utomordentligt fint. Widors
Toccata-Allegro slog äfven mycket an, liksom
Ilein-tzes Triumfmarsch och konsertgifvarens
högtidsmarsch, hvars trio är särdeles
melodios.
Dessutom föredrog herr Lindström
några sångnummer, och deribland: Aria
ur orat. Paulus af Mendelssohn,
Gou-nods Avc Maria samt en kyrkoaria af
Dannström. Den sistnämda var särdeles
vacker och gjorde ett mycket fördelaktigt
intryck.
Det är så sällan vi här i landsorten
äro i tillfälle att få höra någon populär
orgelmusik. Glädjande är dock att nämna,
det totalintrycket af herr Lindströms
konserter var hos åhörarne utomordentligt
godt.
Vi tro oss uttala publikens önskar,,
då vi härmed frambära honom vårt tack
och hjertligt önska honom välkommen åter.
G. E.
Från scenen och konsertsalen.
Sept. Stora teatern.
18. liizet: Carmen (Carmen, Michaela,
Fras-quita, Mercedes: fru Edling; frkn Karlsohn,
Strandberg, Bergenson; José, Escamillo : hrr
Strandberg, J. Ortengren).
20, 25. Mozart: Trollflöjten (Sarastro: hr Job.
Elmbjad, l:a gastupptr.; Nattens drottning:
fru Östberg; Pamina, Papagena: fru
Killing, frk. Bergenson; Tamino, Papageno:
hrr Strandberg, Örtengren).
22. Det var en plint). Alus. af Lange-Muller.
23, 27, Nicolai: Muntra fruarna i
Wind-sof (Falstaff: lir Kimblad; fruar Ström,
Page: fru Edling, frk. Almati; Fenton: hr
Strandberg).
29. Ilalévy: Judinnan (Debut: Kachcl,
Leopold: frk. Kiego, hr Stenfelt; prinsessan
Eudora, Eleazar, Kardinalen: frk.
Klem-ming, hrr Sellman, Strömberg).
Djurgårdsteatern.
20—30. De landsförrista. Dram i 4 akter af
Pierre Newsky, musiken af Herm. lierens.
Musikaliska Akademien.
19, 21, 23,25, Arnoldson-konserter af Sigrid
Arnoldson, Mariano de Padilla
(baryton), Martinn Marsick (violin-virtuos)
och Luigi Ardi t i (pianist) med biträde af
hr Hjalmar Meissner som ackompagnatör.
Direktör: Maurice Strakosch.
Kongl. teatrarna hafva nu sedan den
18 Sept. varit i verksamhet, eller rättare
endast Stora Teatern, som tills vidare
äfven får tjenstgöra som dramatisk.
Operarepertoaren bar derför fått lemna rum
åt den dramatiska. Hittills bar, som
of-van synes, fyra operor och sagokontedien
med sång »Det var en gång —» blifvit
gifna. Herr Elmblads gästspel är det
märkligaste vi ännu ha att anteckna
härifrån. Som Sarastro i Trollflöjten gjorde
han första gången ingen lycka till följd
af indisposition, men andra gången
lyckades han bättre och var, i vissa ögonblick
imposant med sin ståtliga figur och
väldiga stämma. Ännu bättre och ganska
förträffligt gaf han Falstaffs rol i »Muntra
Fruarna» i enlighet med sin uppfattning
af densamma såsom den råe och
öfver-modige cynikerns. Det återstår oss, efter
förnyadt åhörande och sedan hr E. blir
fullt disponerad, att erfara om han då
har den fulla makt öfver sin väldiga
stämma, som är den fullt utbildade
konstnärens kriterium. 1 Trollflöjten har fru
Östberg haft ett tacksamt och briljant
parti som nattens drottning, och de
ny-engagerade innehafvarne af Papagenos
och Papagenas partier, frk. Bergenson och
herr Örtengren, fyllde sin plats
oklanderligt. Om de andra hufvudpersonerna
ha. vi intet nytt att säga; fru Edlings
konst och hr Strandbergs röst äro väl
kända. Halévys stort anlagda något
tungrodda opera »Judinnan» har gifvits med
god besättning. Hr Sellman som juden
är mästerlig i vokalt som dramatiskt
hänseende; fröken Riego lyckas mycket bra
som Rachel. Hennes spel utmärker sig
för dramatisk kraft och rösten, ehuru i
vissa momenter tunn och beslöjad, har
både kraft och klang då den slappes ut.
Fröken Klemming är en behaglig Eudora,
som dock kunde ge litet mera relief åt
så väl den förnäma prinsessan som den
olyckliga makan; lir Stenfelt som prin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
