Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 SVENSK MUSIKTIDNING.
dern mening fattadt, den första
romantiska opera musikhistorien har att
uppvisa», yttrar Naurnann. »Och ’Don Juan’ är en romantisk opera i den högsta
stilen; icke en sådan blott som i likhet med ’Oberon’, ’Hvita frun’, ’Muraren’,
’Undinen’ rör sig på det fantastiska,
äfven-tyrliga, humoristiska området, utan som i sig upptagit det högtragiska och
dä-moniska såsom lmfvudmoment. Ty
medan andeverlden i ’Hvita frun’ och i ’Oheron’ endast spelar en hastig eller naivt barnslig och intagande rol, så
ingriper hon i ’Don Juan’ med ett förfärande tragiskt allvar och genom ett budskap från andra sidan grafven, hvilket
uppträder som en hämnande Nemesis.
Hjel-tens titannatur och operans deraf skapade tragik uttrycka sig också på ett gripande sätt redan i första takterna af
introduktionen till operans ouverture.» Vi tala på ett annat ställe i detta nummer om »Don Juans» tillkomst och första uppförande; här meddela vi nu till en bild af operans skapare en kort
erinran om Mozarts lefnadsöden och de verk han lemnat oss i arf. Wolfgang Amadéus Mozart
föddes d. 27 Jan. 1756 i Salzburg. Hans förnamn lydde egentligen: Johannes
Cry-sostomus Wolfgangus Theophilus; hans far öfversatte Theophilus med Gottlieb, som han sjelf sedan förvandlade till
Amadéus; hans konfirmationsnamn var
Sigismund. Hans fader, Leopold Mozart, var en förträfflig musiker och innehade tjenst som erkebiskoplig hofmusiker och sedan vice kapellmästare. Med sin hustru, Anna Maria Bertlin från S:t Gilgen, egde denne två barn, båda två ovanligt begåfvade i musikaliskt hänseende, nämligen Maria Anna, kallad Nannerl, och den fem år yngre Wolfgang. Under faderns
insigts-fulla ledning utvecklade sig de båda
barnens anlag så grundligt och snabbt, att Leopold Mozart redan 1762 kunde
företaga en konstresa med sina båda barn. Om Wolfgangs tidigt framträdande
musikaliska känsla och underbara anlag har man flerfaldiga berättelser. Så skall han redan vid 4 års ålder ha klottrat till en klaverkonsert, hvarvid han öfverraskades af fadern, som, då han fick veta hvad
gossen sysselsatte sig med, skrattande ryckte till sig det nedplumpade papperet för att betrakta kompositionsförsöket. Till sin förvåning fann han att gossen arbetat ut sin konsert efter musikaliska regler men anmärkte att stycket kunde inte begagnas emedan det var för svårt. »Derför är det också en konsert», svarade den lille komponisten; »man måste öfva sig så länge derpå tills det går; så här skall det låta»; han började spela sin konsert, och ehuru han ej kom ut med det
riktigt, kunde han dock göra sig förstådd af sina åhörare. Hans tonsinne berättas också ha varit så känsligt, att han
svimmade vid starkt trumpetljud, och om hans fina öra meddelar man flere bevis.
Redan vid 5Vs års ålder medverkade
gossen vid en konsert i Salzburg 1761, men det var först året derpå som han jemte systern gjorde sig mera bemärkt. Den då företagna konsertresan stäldes först till Munchen i börjar, af året samt vidare i September månad till Wien. Ofverallt väckte de unga tonkonstnärerna det
största uppseende och särdeles den unge
Wolfgang var föremål för smek och beröm i högsta grad. Den liflige och käcke
gossen förde sig också med stor frimodighet, och man berättar att han vid hofvet i Wien utan vidare omständigheter sprang upp i knät på Maria Theresia och kysste henne. Framgångarne i de sydtyska
huf-vudstäderna förmådde Leopold Mozart att året derpå med barnen företaga en ny konserttur, som räckte i tre år. Denna gick först till Bayern och vidare till
Rhein-provinserna, Bryssel, Paris, London,
Holland och Schweiz. Som ett under
betraktades ofverallt den unge gossen, hvilken lät höra sig som virtuos icke blott på klaver, utan äfven på orgel och violin. Till Paris anlände de i Nov. 1763 och bodde der hos den bayerske gesandten, grefve Eyck. De spelade här inför m:me Pompadour och kungaparet och fingo med allerhögsta tillstånd gifva två
offentliga konserter. 1 Paris utkommo Mozarts första tryckta kompositoner, 4 sonater för violin och pianoforte, af livilka två
till-egnades och egenhändigt öfverlemnades af komponisten till prinsessan Victoire, Ludvig XV:s dotter; de begge andra
till-egnades grefvinnan Tessé. Från Paris stäldes kosan till London och hofvet i St. James, der han blef en favorit hos kung Georg 111 och hans gemål och blef
mycket omhuldad af Johan Christian Bach, den store Sebastians tredje son, hvilken stälde honom på åtskilliga prof, som han med heder bestod: improvisationer af alla slag, transpositioner till svåra tonarter, ackompagnement på fri hand m. m. 1 London utbildade han sig under umgänge med den berömde sopranisten Manzuoli äfven i sång och lärde sig att skrifva sångbart, för rösten. Här
komponerade han också violinsonater, 6 stycken, hvilka han tillegnade drottning Sophie Charlotte, och små orkestersymfonier af honom blefvo här flere gånger gifna. Från London reste man till Haag efter
inbjudning af prinsessan af Nassau-Weilburg, åt hvilken Mozart tillegnade sina 6
följande violinsonater. 1 Lille och Haag
insjuknade båda barnen lifsfarligt, så att under fyra månader.inga konserter kunde gifvas. På hemresan besökte de ännu en gång Paris och återvände öfver Schweiz till Salzburg, der de inträffade i Nov. 1786. Efter ett års allvarliga studier förnyades konsertresorna, och färden stäldes först till Wien. Här spelade den unge Mozart för kejsar Joseph 11 och skref pä dennes uppmaning sin första opera, »La linta
sim-plice», hvilken, ehuru antagen till
spel-ning och trots Hasses och Metastasios rekommendationer, genom intriger aldrig blef uppförd. Deremot blef ett sångspel »Bastien och Bastienne» uttøirdt i en
privat krets, och den 7 Dec. 1768 dirigerade den 12-årige Mozart första gängen en konsert, nämligen utförandet af en högtid- lig messa som han komponerat och som gafs vid en kyrkoinvigning i Wien. Då han efter vistelsen här återkom till
Salzburg, blef gossen der utnämd till
erkebiskoplig konsertmästare, men stannade
endast ett år i födelsestaden. I Dec. 1769 anträdde han med fadern en resa till Italien, musikens förlofvade land den
tiden, der hans konstnärliga utbildning skulle fullbordas. Han ansågs här för ett
»naturens underverk» och i Neapel trodde man fullt och fast på att hans färdighet i venstra handen berodde på en ring, som han sedan måste aflägga för att
öf-vertyga allmänheten att det ej var
trolldom med i spelet. Kyrkor och teatrar, i hvilka han konserterade, voro öfverfylda och stränga prof, som han underkastades af lärda mästare sådana som Sammartini i Milano och pater Martini i Bologna,
ge-nomgingos med största heder. I Rom utförde fjortonåringen det storverket att ur minnet korrekt afskrifva efter första åhörandet i Sixtinska kapellet Allegris
berömda Miserere, hvilket afundsjukt
bevarades såsom den heliga stolens egendom och ej fick utlemnas till afskrift. Påfven Clemens XIV öfverräckte honom vid en audiens riddarkorset af »gyllene sporren» (hvarför han sedan undertecknade sig
Ga-valiere), och på hemvägen blef han i
Bologna efter öfverstånden klausurexamen upptagen i »Academia filarmonica». I Milano stannade våra resande öfver, och vid julen 1770 uppfördes här den af
honom bestälda operan »Mitridate, re di Ponto», hvilken 20 gånger efter
hvarandra gafs med enormt bifall. I Mars 1771 inträffade de åter i Salzburg men voro redan om hösten sannna år åter i Milano,/ der en teatralisk serenad af Mozart;
»Ar-canio in Alba», uppfördes vid erkehertig Ferdinands förmälning med en prinsessa af Modena; denna serenad slog Hasses festopera »Ruggiero» alldeles ur brädet. Strax derefter dog erkebiskopen i
Salzburg och efterträddes af den musiken föga bevågne grefve Hieronymus Colloredo, till hvilkens installering Mozart 1772 skref operan »Il sogno di Scipione». Vid julen samma år finna vi Mozart åter i Milano, för uppförandet af sin opera »Lucio Silla»; detta var hans sista opera för Italien, ty hans erkebiskop vägrade honom ytterligare permission. Han lefde nu en tid i lugn, flitigt komponerande symfonier, messor, konserter och kammarmusik, alla afpassade efter den tidens och ortens förhållanden. Musiken var nämligen då ej sitt eget
ändamål utan tjenarinna för bestämda
medel och mål. Konstnärens val var icke beroende af hans egen inre böjelse utan af utifrån kommande uppdrag, och i sin beroende ställning kunde icke en gång Mozarts geni befria sig från dessa fjettrar. Till karnevalen 1775 hade Mozart engagerats att skrifva en opera för
Munchen, nämligen »La (inta giardiniera», som rönte ett lysande emottagande, och kort derefter följde i Salzburg »Il re pastore», till firande af kejsar Maximilians dervaro. Trots alla dessa framgångar hade Mozart ännu icke vunnit någon trygg ekonomisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
