Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning — hans konsertmästaretjenst som
virtuos, orkesterspelare och komponist
in-bragte honom endast 150 gulden om
året —; fadern tänkte derfor på nya resor;
men erkebiskopen vägrade tillstånd dertill.
Mozart beslöt då att taga afsked, hvilket
med svårighet och onådigt beviljades
honom, och anträdde sedan, åtföljd af sin
moder, en konstresa med Paris till mål.
Först uppehöllo de sig i Munchen, der
inga framtidsutsigter yppade sig; derpå
reste de till Mannheim, der Mozart
förälskade sig i sångerskan Aloysia Weber,
men begaf sig pä faderns enträgna yrkande
vidare och inträffade slutligen i Paris.
Intriger motarbetade emellertid hans
framgång här och lian måste äfven här
uppehålla sig med att gifva lektioner. Här
hade han dä den stora olyckan att
förlora sin moder, som afled d. 3 Juli 1788.
Djupt bedröfvad återvände han hem och
erbjöds här att åter inträda i sin tjenst
mot högre sold och utsigt till
kapellmä-stareljenst, hvarjämte lians tillbedda
Aloysia skulle erhålla engagement vid den
erkebiskopliga operan, — och för hennes
skidl antog han anbudet. Men hon hade
redan låtit engagera sig i Munchen —
och hennes hjerta hade vändt sig ifrån
honom. Från denna tid datera sig
musiken till dramat »König Thomas» och den
ofulländade operetten »Zaide» ni. m. Då
erhåller han en inbjudning att komponera
en stor opera för karnevalen 1781 i
Munchen och fullbordar nu med »Idomeneo»
sitt första monumentala verk. Denna opera,
som Mozart sjelf sätter högst näst »Don
Juan», gafs första gången den 29 Jan.
1781 och med denna slutar hans
Salz-burger-tid.
Trött vid erkebiskopens tyranni, löste
han sig nu ur dennes tjenst och bosatte
sig i Wien. Länge dröjde det dock
innan han vann någon anställning — 1789
är han kejserlig kammarkomponist med
800 floriners lön —, men han hade
åtminstone frihet att arbeta på större verk
här, och det gjorde han också. På
uppdrag af kejsaren skref han nu »Belmonte
und Konstanze oder die Entfuhrung aus
dem Serail» (»Enlevereringcn ur S.»),
hvilken, trots nya intriger, på kejsarens
befallning gick öfver scenen d. 12 April
1782. Samtidigt hade Mozart äfven
funnit sin Konstanze. Hon var en syster
till den af honom en gång så högt
älskade Aloysia Weber (kusin till
»Friskyttens» komponist), sedan gift med
skådespelaren Lange, och liksom systern var ’
hon en lärjunge till Mozart. Dennes far
lade sig emot denna förening, då Mozart
icke hade någon mera trygg ekonomisk
ställning, men tack vare hjelpen af hans
gynnarinna baronessan Waldstädten blefvo
Mozart och hans Konstanze d. 4. Aug.
1782 ett lyckligt par. Och de blefvo
detta trots den brist som ofta rådde i
deras hem på grund af små inkomster
och Mozarts sorgslöshet i finansiela
angelägenheter. Från 1782 till 1785
till-kommo de sex berömda, Haydn tillegnade
stråkqvartetterna. Ar 1786 uppfördes
operetten »Der Schauspielsdirektor» och
samma är bragte Mozart det på sex
veckor skrifna mästerverket »Le nozze di
Figaro» (»Figaros bröllop») första gången
upp på scenen, men genom den dåliga
framställningen — man påstår att
italie-narne med afsigt sjöngo illa — var
operan nära att falla igenom; bättre öde
rönte hon i Prag. Till tack härför skref
Mozart för denna stad sin »Don Juan»,
uppförd der första gången d. 29 Okt.
1787. Året derpå uppstodo på kortare
tid än tre månader hans tre mästerliga
symfonier i ess-dur, g-moll och c-dur.
1789 företog han en resa till Berlin och
spelade under vägen dit vid hofvet i
Dresden och i Leipzig å Thomaskyrkans
orgel. Om Mozarts vistelse i Berlin och i
Prag för uppförandet der af »Don Juan»
hänvisa vi till särskilda artiklar i dagens
nummer. Återkommen tiil Wien fick han
i uppdrag af kejsaren att skrifva en ny
opera, och denna, buffan »Cosi fan tutte»,
uppfördes 1790 samt slog mycket an
oaktadt den dåliga texten af Da Ponte.
Under hans sista lefnadsår uppstod »La
Glemenza di Tito», skrifven för Prag och
der uppförd d. 6 Sept. 1791 vid Leopold
ll:s kröning; samma år d. 30 Sept. gafs
i Wien hans mest populära opera, »Die
Zauberflöte» (»Trollflöjten»), som skrefs
för hans vän Schikander, textens
författare, hvilkens ruinerade affärer Mozart
ville upphjelpa och som till tack bedrog
honom på belöningen. Mästarens slut
nalkades. Hans sista verk, äfven det ett
storverk, var hans »Bequiem», bestäldt af
en enskild person. Döden träffade honom
d. 5 Dec. 1791 innan han fullbordat
detsamma, men det blef sedan afslutadt
genom hans lärjunge Sussmayer. Det
härliga »Lacrimosa» i defta Requiem var
Mozarts svanesång.
Mozarts begrafning anordnades så
enkelt och sparsamt som möjligt, han
erhöll icke en gång egen graf, utan
nedsänktes i »den allmänna grafven», så att
man icke med säkerhet känner hans
graf-plats. De få vänner, som ledsagade
honom på hans sista färd, följde honom
endast halfvägs till kyrkogården. Å denna
blef 1858 på hans dödsdag en
minnesvård upprest, men den österrikiska
kejsarstaden rustar sig nu att med ett mera
storartadt monument ära hans minne.
I födelsestaden Salzburg aftäcktes 1842
hans bronsstaty af Schwanthaier och. ett
minne af annan art är det i denna stad
grundade »Mozarteum», hvilket icke blott
eger en värdefull samling af Mozarts
handskrifter och reliquier beträffande
honom, utan också är en musikalisk
läroanstalt och ett konsertinstitut. I
Frankfurt grundades äfven år 1838 en
»Mo-zartsstiftelse», som bereder unga
obemedlade talanger understöd för musikstudier.
Mozart efterlemnade tvenne söner, af
hvilka den äldste, Karl, som icke röjde
några musikaliska anlag, blef embetsman
och dog 1859 i Milano. Den yngste,
Wolfgang Amadeus, något öfver fyra
månader gammal vid faderns död, egnade
sig deremot at musiken, uppträdde
offentligt som pianist och komponist med rätt
stor framgång och lefde i flere år som
musiklärare och dirigent för den af
honom bildade »Cäciliaföreningen» i
Lcin-berg. Han dog i Karlsbad 1844.
Biografier öfver Mozart eger man af
Niemtschek (1798), Nissen (1828),
Ouli-bichelf (1843), Holmes (1845) etc. Den
förnämsta är Otto Jahns »Wolfgang
Amadeus Mozart» (1856—1859 i 4 band,
2:a uppl. 1862 i 2 band). Vidare har
man öfver Mozart och hans verk arbeten
af Ludv. Nohl (flere skrifter) och
Mei-nardus (1883); en kronologisk
förteckning öfver Mozarts verk uppgjordes af v.
Köchel 1862.
Katalogen öfver Breitkopf et Härtels
år 1876 begynta monumentala
samlings-upplaga af Mozarts verk upptager: 1)
Kyrkomusik: 15 mässor, 4 litanior,
4 kvrie, 9 offertorier, kantaten »Davidde
penitente», 2 frimurarekantater och 22
arbeten af olika slag; 2) 20 operor
och sångspel; 3) Sånger: 43 arier,
2 duetter, 6 terzetter och 1 qvartett med
orkester; 34 visor med klaver, 20 körer
samt 3 mindre körer; 4)
Orkester-verk: 41 symfonier, 2 symfonisatser, 31
divertissement eller serenader, 9
marscher, 25 orkesterdanser, »Maurische
Trau-ermusik» och ett dussin mindre saker för
diverse instrument, deribland harmonika,
klockspel och t. o. m. positiv; 5) Soli
med orkester: 6 violinkonserter, 6 soli
för violin, 2 flöjtkonserter, 4
hornkonserter, 1 klarinettkonsert, 25
klaverkonser-ter och 8 konserter af diverse slag,
deribland för 2 och 3 klaver; 6)
Kammarmusik: 7 stråkqvintetter, 26
stråkqvar-tetter, 2 klaverqvartetler, 7 klavertrion,
42 violinsonater och dessutom 14 andra
ensembler för olika instrument; 7)
Klavermusik: 5 sonater och ett andante med
variationer för fyra händer; en fuga och
en sonat för tvä klaver; 17 sonater, 4
fantasier, 15 variationsverk, 35
konsertkadenser, flere menuetter, 3 rondon, 1
suite m. m. för två händer; 8)
Orgelmusik: 17 sonater, till större delen med
två violiner och violoncel]. Dertill
kommer ett supplement innehållande Requiem,
andra ofullbordade eller tvifvelaktiga verk
samt bearbetningar af andras verk.
En sådan fruktsamhet som
ofvan-nämda katalog visar är rent af
häpnadsväckande, helst då man tänker på
Mozarts korta lifstid, hans inånga resor och
praktiska verksamhet, men han arbetade
med otrolig lätthet och allt livad lian
fäste på papperet var endast en
renskrif-ning af det i tankarne redan fullfärdiga.
Mänga af hans verk äro naturligtvis
numera föråldrade, men en rik skatt af
sådana skall ännu i sekler trotsa
förgängelsen; så hans förnämsta operor,
symfonier och kammarmusik, pianosonaterna
och konserterna äfvensom några af lians
sånger.
Af Mozarts operor hafva följande gått
öfver vår operascen, för första gängen
under det inom parentes angifna året:
»Trollflöjten» (1812), »Don Juan» (1813),
»Enleveringen ur Seraljen» (1814),
»Figaros bröllop» (1821), »Titus» (1823)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
