- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 7 (1887) /
134

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

| vokalisation för lag rust, mellanröst ocli
hög röst samt i olika snabbhet; vidare
rörliga öfningar i dur- och mollackord,
tvåstärnmiga öfningar, öfningar i olika
intervall, brutna ackord i olika
utsträckning, skalor. Afd. II handlar om Messa
di voee, prydnader, portamento; 111 säng
i förening med ord; IV öfningar i
färdighet (för olika röster); V staccato; VI
repeterade toner (martellato); VII drillen;
VIII fur-slag; IX supplementaröfningar i
färdighet; X blandade öfningar; XI
kro-matiska skalor; XII kadenser.

Af noviteter pä Abr. Hirschs förlag
torde väl fröken Elfrida Andrées
romanser för violin oeh piano intaga första
rummet, icke blott såsom de största
kompositionerna, utan äfven genom innehållet.
Fröken Andrées tonsättningar vittna
alltid om goda studier, och när dertill hos
henne förenar sig goda idéer med sinne
för det musikaliskt sköna i innehåll oeh
form, så intressera alltid hennes
kompositioner i mer eller mindre grad. De
ifrågavarande lätt utförbara duetterna
komma derför säkert att vinna
spridning.

Pianisten Gustaf Brinks etyder hafva
båda den dubbla egenskapen af nätta
salongsstycken och instruktiva öfningar af
medelsvår grad. — Sångerna af Lago,
Jacobson och Sjögren ligga väl för
mezzo-rösten ; de två första äro mera enkla och
melodiösa till anläggningen. Sjögrens är
af nyare stil med mera kompliceradt och
ackordrikt ackompagnement samt mindre
lättflytande melodi. Att afbryta
ordmeningen med längre pauser eller utdraga
ett i på två heltoner af ciss och c i
tempo möderato, så som i denna sång
förekommer, kan väl icke vara
deklamatoriskt riktigt.

Herr Lindströms orgelalbum är en
samling som torde bli välkommen för
organister och harmonium-spelare;
emellertid kräfver redigerandet af en sådan
samling god urskilning. Hufvudsaken
är icke att leta upp omtyckta melodier
och stycken samt lämpa dem för orgeln,
utan att inse livad som passar delta
instrument eller icke; alla pianosaker göra
det ej, äfven af enklare natur. Hvad
styckena i detta häfte vidkommer, så
kunna vi medgifva möjligheten och
lämpligheten att fur orgel arrangera en
sorgmarsch såsom Chopins, ehuru denna helst
borde få tillhöra pianot, för hvilket den
är skrilven, men Schuberts Moment
musical, hur populär den än är, lager sig
säkert helt klumpig ut på orgel.

Den ungerska musikens karakter med
sin lifliga, pikanta rytm synes vara
lockande för våra unga komponister. Sä
har, efter livad vi förr nämnt, Adrian
Dahl skrifvit en 4-händ. »Danse
hon-groise», spelad pä hans sista konsert och
utgifven på franskt förlag, och nu finna vi
på Elkan & Schildknechts d:o en »Caprice
hongrois», likaledes 4-händig. Denna är
af mindre omfång och originalitet än
Dahls, men lättare att utföra oeh låter väl
höra sig, liksom nästan allt hvad denne
unge tonsättare skrifver. Mera rika på

idéer, melodiskt vackra och talangfullt
komponerade äro hans ofvannämnda små
duetter och sånger. Medan vi nu tala om
duetter för violin och piano, vilja vi
omnämna syskonen Aulins »Elegie»,
komponerad af fröken Valborg Aulin för piano
och utgifven för ett par år sedan, nu
af hennes bror, violisten Tor Aulin,
förändrad till duett för violin ocb piano.
Vår bekante sångkomponist d:r A. M.
Myrberg har äfven utsändt ett par
dylika duetter, ett lifligt och lätt iinpromptu
och en menuett i gammal stil, likasom
hans sånger mera enkla oeh naturliga
än djupgående; samma karakter finna vi
hos hans ofvannäinda två pianostycken
»Elegie» och »Få vandring». Violinisten
Tor Aulin har debuterat som
pianokomponist med en Folka caractéristique, som
bär skäl för namnet och är, ehuru
ganska briljant, ingalunda svårspelt.
»Fre-ludium» af Adr. Dahl, speladt af honom
pä konserten i Berns’ salong, kan
rekommenderas såsom både vacker salongspjes
och elt godt öfningsstycke för elever.

Utom de nämda sångerna finna vi
ater ett par nya polskor af Isidor
Dann-strum, saker som rekommendera sig
sjelf-va; af dessa polskor saknas nästan aldrig
någon på våra sångerskors repertoar och
äfven af norska sångerskor ha vi hört
dessa naturfriska och på samma gång
briljanta sånger utföras. Af samme
komponist visar förteckningen en religiös sång,
enkel och andaktsfull till sin karakter.
En nätt folkvisa af anspråkslös art är
»Göken» af Gassius.

# *

*



Ulmarséhen är titeln på en marsch
för piano 2 händ., komponerad cch
utgifven af herr Victor Holtz, hvars förut
skrifna danser och marscher gjort sig
omtyckta. Äfven denna, tillegnad
Stockholms skolungdom och försedd med
vig-nett, framställande ungdomens utmarsch
till ufning med musik i spetsen, klingar
väl med hurtig rytm och väl funna
melodier.

.Från scenen och konsertsalen.

okt. Stora teatern.

17. Verdi: Krnani. (Elvira: fru Ostberg; Silva:
hr Strömberg).

25. » » (Silva: hr Sellergren).

10. lii/.et: Carmen. (Micaela: frk. Lindegren,
furts. debut).

21. v. Flotow: Martha. (Lady Harriet, Nancy,
Lyooel, Phimkett, lord
Tristan, domaren:
fröknarna Karlsohn,
Bergenson, hrr Lindhtad,
J. Ortengren, Janzon,
Dahlgren).

27. » » (Nancy, Phimkett: frk.

Almati, hr Nygren).

30. » » (Nancy: frk. Bergen-

son).

23. Det rar en pang.

20, 31. Mo/.art: Ddn Juan; d. 29 Okt. lOOale
årsdagen af första uppförandet. (Donna
Anna, donna Elvira, Zerlina: frk. Biego,
fruar Ostberg, Edling; Don Jnan: hr Emil
Linden — l:a deb., Don Octavio,
Guvernören, Leporelto, Mazetto: hrr Strandtierg,
Strömberg, Janzon, Nygren).

Nya teatern.

22. 20. Marinettes sina skälmstycken, musik

arr. af J. A. Söderman.

Vasa-teatern.

10 — 19, 25, 27, 28, 30, 31. Varney: Amor
gengångare.

Jakobs kyrka.

23. Dir. Heintzes konsert-mat hu’. (Bitr. frk.

Agnes Janson, en musikälskarinna, dir. A.
1 Iallén, hrr Borgstedt, A. Lindström,
orkester).

Musikaliska Akademien.

24. Frök. Anna Krihels l:a konsert. (Bitr. frk.

Kagna Goplen,
hr O. Lejdström.)

20. » » » 2:a konsert (samma bitr.)

25. Prof. Benno Scbönbergers l:a konsert.

Berns’ Salong.

23. Fröken Jenny Kaisers matiné. (Bitr. hrr G.
Lejdström, T. Aulin, B. Fexer).

30. Prof. Benno Scbönbergers 2:a koqsert.

(Bitr. violinisten Ilans \Vessely, frk.
lCai-ser, hr Em. Sjögren).

31. Familjen Armaninis sista uppträdande på

aftonkonserterna.

Vetenskaps-Akademiens hörsal.

28. Kamntarmusik-soiré af hrr Tor Aulin,
Ax. Bergström, Edvin Sjöberg,
Berndt Carlson. — Mozart:
Stråkkvartett (D-dur), Saint-Saens: Pianot) vartett
(B-dnr), Sehnmann: Stråkqvartett (A-moll).
Pianopartiet utfordt af frk. Valborg Aulin.

»Don Juan»-jubileet å Stora teatern
den 29 Oktober firades på ett för den
odödlige mästaren och hans berömda verk
i det hela värdigt sätt, och inför fullsatt,
hugtidsstämd salong. Festen inleddes med
en vacker tablå, föreställande operans
personal grupperad enligt en scen i andra
aktens linal; efter undandragande af ett
furhänge framträdde ofvan och bakom
denna tablå en annan, föreställande
Mozart (lir Falme), inspirerad sittande vid
klaveret, bekransad af sånggudinnan och
omgifven af ryktets genier. Bakom
scenen sjöngs af en kör Mozarts» A ve
verum corpus».

Sjelfva operan utfördes på ett
fullständigt och ganska förtjenstfullt sätt,
ehuru pjesens hjelte, Don Juan sjelf,
åter-gafs af en sångare, som då för första
gången lät höra sig från kgl. scenen. Herr
Emil Linden, som förut i operetter på
»Mindre teatern» förvärfvat sig scenvana,
hade som Don Juan en ej ringa uppgift
att lösa, men gjorde det med oneklig
framgång. Hans röst är ej stor, men
behaglig, sång och uttal äro tydliga och han
förde sig elegant och dramatiskt. Hvad
man saknade hos. honom var den väldiga
kraften hos den titaniske operahjelten. 1
den vokala framställningen lyckades han
bäst i serenaden och duetten med Zerlina,
mindre väl i champagnarian, som fordrar
större kraft och abandon samt full
konstnärlighet att taga sig något ut. Tempot i
denna bör också något modereras, så att
det icke omöjliggör en distinet
framställning. Fru Östberg ådagalade i Elviras
svåra parti en verkligen stor
konstnärlighet och synnerligast i den stora arian i
slutet af tredje akten; en oeh annan
forcering i röst och gest störde ej synnerligen
intrycket af hennes helgjutna och mäktiga
framställning. Att fru Edling var en täck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1887/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free