Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING. 135
Zerlina och som vanligt tjusande med sin malmrika stämma behöfver.knappast
nämnas. Det tragiska paret donna Anna oeh don Octavio återgafs af fröken Riego ocli herr Max Strandberg i det hela på ett särdeles i ensemblerna verksamt sätt. Frk. Riego inlade mycken dramatisk
värme i sitt spel, utan att dock dermed
kunna upptina sin olycklige trolofvade, hvars klara och vackra stämma deremot
framstod till sin fördel såsom vanligt. Frk. Riego sjunger rent och utvecklar en
aktningsvärd styrka i det högre tonläget, men också nästan endast i detta; med en mera jemn och obeslöjad röst skulle hon vara en ganska framstående
dramatisk sångerska. Leporello har alltid haft en god framställare i herr Janzon, som denna afton till en början ej var fullt disponerad men tog sig under aftonens lopp. Som Mazetto gjorde herr Nygren ett godt intryck med hela sin
framställning; hans sång här liksom i Martha är tydlig och uttrycksfull, ehuru rösten
förefaller något torr och hård. Operans härliga ouverture och hela utförande
under kapellmästaren Nordquists omsorgsfulla ledning framkallade rikligt bifall. 1 detta bifall gömde sig också många tankar af tacksamhet mot det oförgätliga, gudaborna snille, som är upphofvet till denna
beundransvärda dramatiska tonskapelse. v. Flotows lifliga och melodirika opera »Martha» har med sin nya rolbesättning lyckats vinna rätt mycket bifall, om än don artistiska framställningen nu icke går upp ernot den man förr fått njuta af. Endast herrar Janzon och Dahlgren äro qvar af den gamla rolbesältningen. Herr Lindblads debut som Lionel kan man anse för rätt lyckad, och kgl. teatern torde i honom erhålla en mycket
användbar tenor; att herr L. förut rört sig på scenen kan nog märkas. Hvad hans röst beträffar, så är denna en vacker och
klangfull hög tenor och lians intonation är oklanderlig; med goda studier, särskildt med afseende på uttalet, bör hr
Lindblads sångartalang kunna utvecklas till en god lyrisk förmåga. Af hrr Örtengren och Nygren i Plumkelts rol måste vi
tillerkänna den senare priset för en mera hurtig och jemn framställning. Fröken Karlsolm sjunger sitt ladyparti vackert, men tyckes något ansträngd af detsamma, och de båda Nancy, frkn. Almati och Bergenson, fylla sina platser med beröm. Den bekanta portervisan, i hvilken Conrad Behrens excellerade, framträdde något matt denna gång. »Det portern är som ger oss bas», heter det i visan, men en sådan effekt märkes här icke hos någon af visans sångare. Den qvicka
spinn-qvartetten utfördes med utmärkt ensemble. Konsertflödet har varit synnerligen rikt under sista hälften af Oktober; 5
konserter på fyra efter hvarandra följande
dagar och 8 från den 20 Okt., då vi
medräkna prof. Schönbergers privat-konserl på Grand Hotel, är sannerligen ej litet; också har ingen af dessa konserter kunnat locka en mera talrik publik. Mest besökt torde kammarmusik-soarén ha varit, men också lära tillställarne af densamma haft klokheten att utlemna anteckningslistor till abonnement ä dessa soaréer, något som icke borde vara behöfligt i en
mu-sikälskande hufvudstad, men som ändock visat sig välbetänkt. De offentliga
konserter vi nu ha att nämna började med Sönd. d. 23 Okt., då samtidigt 2
matinéer täflade om konsertpubliken. En
referent måste under sådana förhållanden vara en dubbelmenniska eller en som »går till och från». Konsertlokalernas närhet till hvarandra, Rerns’ salong och Jacobs kyrka, gjorde det också möjligt att taga notis om båda tillställningarna; dir.
Heint-zes kyrkokonsert var också till stor del repris af en föregående och fröken
Kai-sers matiné började en halftimme tidigare. Frk. K. visade sig icke vara någon
sångerska af större dimensioner, men hade synbarligen en god om ock ännu ej
fulländad skola och en ganska klangfull röst, som dock mot höjden är något skärpt. Hennes nummer mottogos alla med bifall och hennes assistenter, hrr Lejdström och Anlin.gingo ej heller miste om erkännande. Frk. K. sjöng arior ur »Den bergtagna» och »Figaros bröllop», Griegs »Solveigs sang» och Delibes »Filles de Gadiz». med herr Lejdström duo ur »Mignon».
Programmet i sin helhet ha vi ej rum att meddela. Dir. Ileinlzes kyrkokonserter hade stort intresse genom de stora saker för orgel och orkester (under kapellm. Halléns direktion), livilka man å dem fick * höra, nämligen Seb. Baehs Fantasi och Fnga, G-moll, med orkester af Abert, samt parisaren Guilmants symfoni. Med några vackra soloslycken för orgel af
Wi-dor ådagalade hr Heintze sin eminenta förmåga på detta svåra instrument, som kräfver en sådan förmåga för att med framgång behandlas som
konsertinstrument. Sista konsertens program upptog dessutom en ny, ganska anslående
barytonaria i allvarlig stil, föredragen af hr S. Borgstedt; utförandet lemnade dock åtskilligt öfrigt att önska. Fröken Agnes Janson biträdde vid sista kyrkokonserten, som just med afseende på hennes
här-varo förnyades, och man fick sålunda
tillfälle att höra hennes härliga stämma på en plats och i en stil, som företrädesvis lämpa sig för hennes talang. Frk.
Janson sjöng vid detta tillfälle ånyo
Giorda-nis »Caro mio bene», Arioso ur »Te
Dc-um» af 1 ländel och G-dur-arian ur »Elias» af Mendelssohn samt med en
nmsik-älskarinna duelt ur Verdis »Requiem». Fröken Jansons röst har sedan bon
tillhörde vår operascen vunnit mycket i
jemn-het och utbildning; den förra egenskapen medförde hon redan till England, hvilket också erkändes af hennes sånglärare
der-städes, och lär hon, efter hvad hon sjelf intygar, ha att derför tacka sångläraren hr Hugo Beyer, hvars undervisning hon
åtnjöt före sin utresa. En sådan röstens egalisering innan arbetet för de stora
utländske sångmästarne tager sin början, är, om den kan åstadkommas i
hemlandet, af stor vinst för en sångerska och inbesparar ej så ringa tid och kostnad. Den norska sångerskan fröken Anna Kribel föregicks af rykten om att man i henne hade att räkna en ny »nordens stjerna» bland sångerskor, och Nordisk
musiktidende omtalar också stora framgångar vunna af henne i Paris, der hon utbildat sig hos fru Marchesi. Fröken Kribel är född i Trondhjem på samma dag som Kristina Nilsson, ehuru jemt två årtionden senare; först vid 18 års ålder började hon utbilda sig till sångerska, för hvilket hennes tär att börja med hade stor
motvilja, hon gjorde sedan mycket stora och hastiga framsteg och tillråddes af m-.mc Trebelli, som under sitt besök i Norge hört henne sjunga, alt resa till Paris, der hon också började sina sångstudier 1885. Fröken Kribel har onekligen en stor röst, särdeles präktig i det högre registret, ehuru ej alldeles fri från skärpa, svagare i det lägre. I ariorna ur
»Tra-viala» och »Mireille», men synnerligast i den kolossalt svåra vansinnighelsarian ur »Hamlet» (med Neckens polska till kärna) hade hon tillfälle att visa en högt
stående talang och god teknisk utbildning. Koloraturen var briljant, men icke fullt klar, och attackerandet af de höga tonerna säkert och vackert. Fröken K:s föredrag var sålunda i vissa delar verkligen stort, men gjorde icke i sin helhet intrycket af en första rangens prestation ;
emellertid skördade hon mera framgång med sina stora nummer än med de mindre af Grieg, Kjerulf, Ag. Backer-Gröndahl och Godard. Hon ackompagnerades
förträffligt af sin landsmaninna frk. Ragna Goplen, hvars namn som pianist icke är obekant. Fröken Goplens spel hade stort tycke af Agalhe Backers, klart och
flytande, mjukt och sångbart, men att hon äfven kunde inlägga mycken kraft deri visade hon i Liszls E-dur-polonäs, som gafs med både stort och vackert föredrag. Herr Lejdström biträdde med vanlig
framgång å båda konserterna, med Södermans ballad »Kung Heimer och Aslög»,
Svendsens »Længsel» samt en frisk och vacker »Dryckesvisa» af Sjögren å första
konserten, romans ur »Dinorah» å den andra samt deltog i denna med
konsertgifvar-innan i en duo ur »Rigoletto», som å båda sidor utfördes mästerligt. Prof. Renno Schönbergcr, hvars
hit-komst vi anmälde i förra numret, lät först höra sig inför en inbjuden krets af
lmf-vudstadens tonkonstnärer, tidningsmän och musikvänner saml väckte då mycken
uppmärksamhet för sitt intressanta pianospel. Med en teknik, som synes öfvervinna hvarje svårighet, förenar denne pianist en
synnerligen kraftig ton och en finess i
föredraget, som gör sig så mycket mer gällande, som den genom pedalens måttfulla bruk framträder med en synnerlig klarhet. Hans första konsert i Musikaliska akademien var mera rik på bifall än på åhörare. Det vill väl också till, att en bekant pianist af första rangen skall konsertera hos oss med program af endast pianonummer för att locka fullt hus. De konserterande pianisterna böra i sådant fall äfven
undvika att trötta åhörarne genom att skena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
