Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T3I3 Jeirøy Liijd
(1839)
af Herman Siitherberg.
Mädchen, sprich! Ich frage, gib mir Kunde;
Stehst mit höhem (”»cistern du im Hunde?
SiHIl.l.KR.
ag stod framför en källas våg
Och i dess djup jag himlen såg
Med englabikler från det höga —
Den källan var en flickas öga.
Och flickan? ... Jenny! det var du,
Hvars lof min lyra klingar nu.
O, hade jag din sångartunga,
Jag skulle bättre dig besjunga!
Du täcka tjuserska, hvars röst
I lågor tändt hvar ynglings bröst,
Hvars oskuldsbild, hvars känslors värma
Lärt sjelfva ålderdomen svärma! —
I lunden förr jag fann min ro
Vid turturdufvans gröna bo;
För mina älsklingar i dalen
Jag glömde då teatersalen.
Men ilufvan nu ur lunden flytt
Och till en qvinna sig förbytt,
Som lockar mig alltjemt betagen
Bland diktens barn och bland behagen.
Förlåt mig, Jenny! smickrarns ton.
Jag står vid blygsamhetens tron; —
Men sanning bor på sångarns tunga
Och sanning får han äfven sjunga:
Ack hörde du en enda gång
Din stämma i Aga t has sång,
När hon sin dröjda älskling kallar
Från mörkrets svek bland skogens tallar!
Och såg du framför korsets fot
Alice vid afgrundsfurstens hot,
När jorden darrar under skriken,
Som höjas ur de fallnas riken!
Du skulle då ej fråga mig,
Hvarför hvart öga söker dig!
Olympens strålar, hvar de falla,
De locka, de förtjusa alla.
Men källan, som mot himlen ler,
Sin egen himmel icke ser,
Och blygsamheten ej betänker
Hur dubbel fägring hon sig skänker.
Lef lycklig i din oskuldsvcrld,
Der giftet uti tidens flärd
Till denna stund ej vågat blandas
Med luften, som ditt väsen andas!
Och tjusa med Paininas dygd,
Beständigt skön, din fosterbygd —
En dufvopost åt konsten vorden
Emellan himmelen och jorden.
O, ljuf är konstnärns lott ännu
När han bland rosor går, som du,
Der ärans nektarkällor brusa!
Men akta — drycken kan berusa.
Hur lockande är flärdens makt
Med sina smycken, med sin prakt!
O, vill du fram till målet hinna,
Så blunda — Jenny är dock qvinna.
Och vandra vid naturens hand,
Som tände dina känslors brand
Och sände dig med sångens toner
Att värma våra frusna zoner.
Då skall i ofördunklad glans
Du binda på din äras krans,
Och Nordens tacksamhet dig kröna
En gäng till Drottning i det sköna.
(Ur F«’»rf:s Samlade dikter.)
Från scenen och konsertsalen.
Nov. Stora teatern.
1. Weber: Frishitten.
Vals.
3, 0, 13. Mozart: Tablii, »Don .Juan»
(personalen : se Sv. Mnsikt. n:o 17).
4. Flotow: Martha.
5. l:n Symfonikonserten. (Cherubini: ouv.
till »1’Hotellerie portngaise»; Max Brneh:
Violinkons., solostäm. spelad af lir T. Aulin;
Wagner: Siegfried-Idvll; Beethoven:
Symfoni n:o 7 A-dnr.)
0. Verdi: Ernani (Elvira: fru Östberg).
12. Konsert. 1. Weber: Ouverture till »Knrv-
nnthe»; 2. Beethoven: Violinkons. (hr
Wesseiv); 3. Massenet: Aria ur »Herodias»
(hr hornberg); 4. Saint-Saens: Pianokonsert,
(i-moll (hr Schönberger); 5. Visor (frk.
Flemming); G. Sara sate: 1’austfantasi
(Wes-sely); 7. Beethoven: Deutsche Tiinze;
Cbo-pin: Assdttrpolonaise (hr Schönberger).
Nya teatern.
13. Mari nettes smä skälmstycken.
Södra teatern.
8—14. Millöcker: Tjufven, kom. operett i 1
akt. (Marquis de Sottlanges, Gibelin,
Suzette, Jean Meauvaismouche: hrr Svedberg,
Nordlund, fru Jensen, hr Strömberg).
Vasa-teatern.
1, 2, 3, 4. Varney: Amor gengångare (4 okt.
25:te ggn).
5—14. Offenbach: Storhertiginnan af
(lerol-stein, operabuflit, 4 akter. (Storhertiginnan,
Fritz, general Brnmm, baron (irogg, prins
Paul: frk. Anna Petterson, hrr Kloed,
Grunder, I,indbagen, Paulson).
Musikaliska Akademien.
1. G re fre /.ich ys l:a konsert (bitr. frk. Alma
Hultcrantz).
4. » »> 2:a » »
8. Prof. Benno Schnnbergers pianokonsert.
Berns’ Salong.
1. Internationella opera- och
operettsällskapet Valli’s lat uppträdande.
Om Stora teaterns
operaföreställningar är ingenting nytt att förmäla; tle
äro såsom ofvan synes endast repetitioner
af nyss gifna saker, deremot hafva ett
par konserter gifvits här, hvilka varit af
rätt stort intresse. Dett första
symfonikonserten inleddes med ouverturen till
en gammal opera af Cherubini,
»LMiö-telleri portngaise», komponerad 1798, efter
lians Lodoiska (1791) och Medea (1797)
men före »Vattendragaren» (1800) och
»Anakreon» (1803), hvilka operors
ouverturer hafva högre värde än den
ifrågavarande. Bekantskapen med denna var
likväl intressant nog; om än musiken
till stilen föreföll något gammalmodig, så
vittnade den likväl om den gamle
mästarens förmåga såväl af melodisk
uppfinningsförmåga som grundlig konstförfarenliet i
komposition och instrumentering. 1 Max
Bruchs vackra violinkonsert, förut spelad
här, såsom vi erinra oss, af Sauret och
Anna Lang, skötte hr Aulin sin violin
på ett ganska berömvärdt sätt med ren
och kraftig ton, smakfullt och briljant
föredrag, som inbringade honom lilligt
bifall och framropning. Wagners
Siegfried-Idyll hör till dessa nyare tidens
kompositioner, hvilka såsom sådana alltid
för-tjena att höras. Som Wagnerpjes
ovanligt litet bullersam af sig var den
musikaliska behållningen af densamma icke
synnerligt stor om icke i quantitativt
hänseende, ty de båda motiv, hvarpå den
var byggd, repeteras i en oändlig och
tröttande längd. Detta orkesterstycke
komponerades 1870 i Luzern till
komponistens hustrus födelsedag kort efter
hans sons, Siegfrieds, födelse, på hvars
namn såväl titeln som det musikaliska
citatet ur Wagners »Nibelungenring»
(Sieg-fried, lyssnande till fogelsången) anspelar.
Vackrast i stycket synes oss den med
vex-lande flöjter och klarinetter framstälda
fogelsången. som angenämt afbryter
monotonien i det sista motivets behandling.
Utförandet under hofkapelhnästaren
Nord-quists ledning lände hofkapellet till all
heder och delta visade sig ock publiken
erkänna. Kronan på aftonens musiknöje
utgjorde Beethovens välbekanta härliga
A-dur symfoni med det oförlikneligt sköna
andantet »Tonernas vågor» och den
präktiga finalen. Efter dess slut bragtes också
åt orkestern och dess anförare en varm
och välförtjent hyllning. Vid konserten
den 15 Nov. å Stora teatern medverkade
prof. Benno Schönberger och herr
Wes-sely, båda på ett sätt som frainstälde
dessa konstnärers stora förmåga i högst
fördelaktig dager. Herr Wessely sättes
af våra violister mycket högt och besitter
en mycket gedigen talang, såsom hans
föredrag af klassiska saker mest intygar,
dock sakna vi hos honom en Laubs eller
Willielmjs stora ton och kunde önska
mera värme och eld i föredraget. Prof.
Schönberger, som har väckt mycken
förtjusning hos alla pianister för sitt
mästerliga spel, lät oss på denna konsert åter
höra den af fru Backer-Gröndahl för två
år sedan spelade fi-mollkonserten af Saint
Saens, och i denna högst spirituela allt.
igenom fängslande komposition med sin
glänsande orkestrering utfördes
principalstämman af prof. Schönberger på ett i
sanning öfverlägset sätt; ett mera
tekniskt fulländadt klart mjukt och
klang-skönt föredrag kan man ej gerna tänka
sig. Också visade de kraftiga applåderna
och de inånga inropningarna efter detta
nummer, liksom efter lians öfriga, hvartill
utom programmet kom Rubinsteins bekanta
konsertvals, att prof. Schönberger här
funnit en publik, som vet uppskatta hans
ovanligt anslående pianospel. Detta hade
han ock tillfälle att erfara på den
piano-soiré han gaf den 8 Nov. i Musikaliska
akademien, hvilken gafs pä särskild be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
