Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet som ett bi utan blommor. Biet
suger honung ur kalkarne, jag suger musik
ur skalen. Till slut blir mig ingenting
annat öfrigt än qvalet att åter arbeta
och slunga ut i verlden en ny opera.
Jag vill genast gå in på cafét. Kanske
jag der råkar någon textförfattare. Ett
konungarike för en libretto! — utbrast
maestro Giaccomo och ilade till närmaste
café.
Der träffade han en af sina bekanta,
poeten Gherardini, som just höll på att
spela biljard med en vän.
— Hvad står på? Du är blek och
förstörd . . . hvad har händt?
— Hvad säger du om, alt Bartolo
varit nog oförskämd att stämma mig . . .
— Bosinas förmyndare? — frågade
poeten i skämtsam ton.
— Nej, den fördömde »mäster
Snö-hvit», som jag är skyldig
niohundrasjuttioåtta lire för ostron, som du flitigt ätit
med mig. Nu gäller det alt skaffa råd.
Du har för tre veckor sedan lofvat mig
en text. — 1 öfvermorgon måste den
vara färdig . . . jag frågar icke efter om
den är komisk eller tragisk, god eller
dålig, bara det är en libretto i tre akter,
som fyller ett helt spektakel. Det
bränner under mina naglar . . . jag känner
plötsligt en sådan mängd af melodier i
mig, att jag med dem skulle kunna sätta
i musik hela verldsallet. Gå, gå, min
vän, laga att du kommer hem ... vi
ha icke en minut att förlora!
— Således har ändå folket rätt, som
påstår, att sjelfva fan icke kan foga sig
efter dina nycker. Hela månader ligger
du, likasom björnen, i ide och kan för
intet pris i verlden förmås att arbeta.
Då är ingen text god nog åt dig, då
lastar och häcklar du allt, vill ha än det,
än det ändradt, och skjuter slutligen ifrån
dig libretton och försjunker ånyo i ditt
dolce far niente. Men plötsligt
kommer en feber öfver dig, som drifver dig
att komponera; då griper du efter den
uslaste text och skakar noterna ur
armen . . .
— Bäste vän, du vet att jag aldrig
tycker om moralpredikningar och allra
minst nu, då jag icke behöfver annat än
en eländig text. Skaffa mig en sådan text,
annars pryglar jag dig, så sant jag heter
Giaccomo och är skyldig den förbannade
Judas niohundrasjuttioåtta lire jemte ränta
för hans usla ostron . . .
— Nå väl, i morgon •skall jag läsa
en text för dig . . .
— Skönt; men laga dig hem nu.
— Du torde likväl tillåta, att jag
först dricker ur min kaffekopp- och
spelar ut partiet?
— Nej, det kan jag icke tillåta —
genmälde Bossini, till hälften på skämt,
till hälften på allvar. Les affaires
avant tout! Gå, dyre Orest! På det
du må se, att din Pylad också gerna vill
tjena dig, så skall lian öfvertaga ditt
parti och, om han nödvändigt måste det,
också dricka ur ditt kaffe.
— Det sista kan jag göra sjelf —
svarade Gherardini och lemnade, hän-
förd af vännens öfvertalningsförmåga, köen
åt honom, tömde i en klunk sin
kaffekopp, tog sin halt, sade åt Bossini:
»betala för mig», och gick hem. (Forts.)
Alphyddan.
(Le Chalet.)
jf^riksom »Konung för en dag», Adolf
Adams bos oss så populära operett,
bar äfven en af samma mästares andra
operetter under årens lopp här vunnit en
framgång som varit ingen af dom, med
undantag af »Niinbergerdockan» förunnad;
och säkert är, att då många operor med
större anspråk försvunnit från spellistan,
skall »Alphyddan» (hvilken vi härmed
åsyfta) ännu der bibehålla och försvara
sin plats.
»Alphyddan», hvilken grundlade Adams
blifvande rykte, hör till hans tidigare
verk och skrefs för Opéra Comique i Paris
1834, derefter följde de äfven hos oss
gifna operorna »Postiljonen» och
»Bryggaren i Preston», hvaraf den senare
upp-lefvat endast några fa (6)
representationer härstädes, hvartill den af
Leu-ven och Brunswick skrifna ganska
medelmåttiga texten förnämligast bidrog. Annat
då med »Alphyddan», hvars qvicka och
underhållande libretto har Eugéne Seribe
och Mélesville till upphofsinän, och
hvilken först uppfördes med Bernhard Crusells
öfversättning å vår lyriska scen den 28
April 1837 samt genast blef ett af
publikens mest omtyckta och gerna hörda
stycken.
Vid första representationen spelades
styckets trenne partier, Daniel, Max och
Betli, af hrr Sällström, Lars Kinmansson
och fru Hjortsberg (Fanny Westerdahl).
Af de sedermera uppträdande må
nämnas:
Daniel hrr Strandberg, Dahlgren
(debut), Henriksson.
Max hrr Dannström (debut), Uddman
(debut), Sandström, Bebrens, Håkansson
och Hallengren (debut).
Betli fruar Liedberg, C. Strandberg,
Östberg, fröknarna Byberg (debut), Ficker
och Wessler.
Efter närmare tioårig hvila kommer
nu, som bekant, »Alphyddan» att å nyo
gifvas för 134:de gången å Stora teatern
i slutet af denna eller början af nästa
månad med ny rolbesättning, nämligen
Daniel hr Lindblad, Max hr J. Örtengren
och Betli fröken Bergenson.
Lorem,o.
Till våra prenumeranter
följer med nästa nummer sista
musikbilagan för året. Denna
innehåller; Impromptu-Etude
för piano af F. H. samt Den
öfvergifna, sång vid piano
af A. L.
Till en sjuttioårig scenisk konstnär
(den 22 Okt. 1887).
konsten räknas icke år,
äs Der fins ej heller höst, blott vår,
Och saftigt gröna stå dess lunder,
Ty friska källsprång gå der under.
0 hon är än hvad förr hon var, _
Lik lagern, hvilken deliern bar!
Allt annat vexlar, som vi känne,
Men evig ungdom gafs åt henne.
Hon bär ej alltid samma drägt,
Men med allt skönt hon räknar slägt,
Och hur än stundens tycken falla,
Står hennes domslut öfver alla. —
Du hennes gunstling äfven blef;
Hon tidigt skref ditt konstnärsbref,
Och städs att henne dyrkan bära,
Det var och blef din lefnads ära.
Hvem minnes icke än i dag
På tiljan dina ädla drag
När ännu känslans språk du förde,
Som hjertats strängar hos oss rörde?
Ej någon undrade uppå
Att styckets älskarinna då
Betagen vardt! nej, i salongen
Det afund väckte blott — hos mången.
En annan tid då var. I den
Lars Hjortsberg, Torslow lefde än,
Och Lind då sjöng, och Högqvist spelte,
Och bifall då med dem du delte.
1 minnets tempel dessa stå,
Och plats skall äfven du der få.–––
Haf tack för hvad du konsten varit
I tid, som är, och tid, som farit!
Och må — så önska vi en livar
Då afsked nu från oss du tar —
Din lefnadsafton himlen unna
Det bästa, som vi önska kunna!
Sigge Sparre.
––-^–––-
Musikpressen.
Pä Elkan & Schildknechts förlag hafva
utkommit:
Af Adr. Dahl: Valse de Concert
för piano, op. 12, tillegnad kapollmäst.
Conr. Nordqvist. Pris 1 kr.; samt
Melankoli (Tristesse), romans for en röst
vid piano, tillegnad fröken liosamoud
Dar-cus. Pris 50 öre. Båda dessa
kompositioner hafva utförts å hr Dahls konserter
och tyckts ha vunnit publikens bifall.
Valsen är briljant utan att vara för svår och
romansen mycket melodiös och känslofull,
enkelt men verkningsfullt harmoniserad.
—+-—
Bror Beckman är en ung komponist,
som utsändt en Visa för en röst vid piano,
tillegnad fröken Elsa Lidström. Pris 50
öre. Sången är ganska nätt, med ord och
musik i folkvisans enkla stil; ackompagne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
