Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: Hötorget 6, 1 tr. upp öfv. gård.
Stockholm den 15 December 1887.
Pris: Helt &r 5 kr., halft 3 kr. Lösn:r 25 öre. j _
Bilagan: Musikalbum 1 kr. ’"o* ’
Anmälan.
SVENSK MUSIKTIDNING
kommer under år 1888 alt utgifvas efter
samma plan som förut, och skall Red. ej
lemna någon möda ospard att göra
tidningen mer och mer fortjent af den
musikaliska allmänhetens bevågenhet genom
ett intresseväckande, på en gång lärorikt
och populärt innehåll, samt att i
musikbilagan erbjuda god och tillika lätt
utför-bar musik.
Till tidningens förra ärade
prenumeranter uttala vi ett tack för detta år och
hoppas att de fortfarande skänka
densamma en välbehöflig uppmuntran genom
förnyad prenumeration och genom alt
rekommendera tidningen hos andra
musikvänner.
På tidningen prenumereras här å
Expeditionen, Hötorget 6 (1 tr. upp
ing. fr. Olofsgatan), i bok- och
musik-handeln gen. Stadsposten; för
landsorten helst å posten.
Presentkort n tidningen finnas i bok- och
musikhandeln samt på Expeditionen.
För att spara våra förra
prenumeranter besvär med prenumerations förnyelse,
sända vi dem nu såsom förut årgångens
första nummer, med anhållan att de som
icke vidare önska erhålla tidningen ville
tiUkännagifva delta åt budet eller å
tid-ningsexpeditionen före andra numrets
utsändande. Senast när budet kommer
med andra numret torde det första
åter-lemnas af dem som ej prenumerera för
detta år; af dem som ämna fortsätta
torde då till budet
prenumera-tionsafijiften mot qvitto
erläggas. Dem som behålla första numret
utan att afsäga sig tidningen anse vi oss
alltså få räkna till årets prenumeranter
å tidningen,
Första numret af tidningen utkommer
i början af Januari, och följa sedan tvä
nummer i månaden, undantagandes under
Juli och Augusti, som vanligt.
Stockholm i Dec. 1887.
Redaktionen.
Rossini och ostronhandlaren.
(Slut fr. föreg. n:r.)
JpEå Gherardini kom hem till sig, grep
han blindvis i en stor pappershög
och tog upp ur en massa franska pjeser
den första han fick tag i. Han ville
öfver-lemna åt slumpen valet af stoff. Den
pjes han fick fram var en melodram, »la
pie voleuse», i tre akter, af Daubigny
och Caignez.
— Kan också duga — sade den
snabbfingrade librettofabrikanten och
började genast »arbetet», som alla dessa
menniskor, hvilka göra skaldekonsten till
en profession och drifva schacker med
sina fala sånggudinnor, bruka säga.
Tjugufyra timmar derefter lemnade
poeten åt kompositören »Gazza ladra»,
»Den tjufaktiga skatan» — och redan
samma afton började Rossini med friskt
mod sätta musik till den dåliga texten.
En morgon, då vår hjelte låg i sin
säng och höll på att sätta den
»tjufaktiga skatan» i musik, hördes en högst
misstänkt knackning på dörren. Van att
sofva vid öppna dörrar, kunde han icke
göra annat än ropa »stig in». Det gjorde
han också, och strax derpå syntes en
exekutionsbetjent, beledsagad af »mäster
Snöhvit».
— Vi hafva att önska den ryktbare
kompositören af en mängd ryktbara operor
i djupaste underdånighet en god
morgon, — sade exekutionsbetjenten med
tvetydig vänlighet.
— Hvad är er önskan, mine herrar?
— frågade Rossini.
— Att i underdånighet få inkassera
en högst obetydlig fordran af
niohundra-sjutioålta lire jemte ränta från
lagsök-ningsdagen . . .
— Det gör mig oäudligen ondt, min
artige herre, att behöfva säga er, att jag
just i dag icke är stadd vid kassa.
— Beklagar ofantligt, så mycket mer
som jag då har tillsägelse att, i händelse
ni icke kan betala den der bagatellen,
med höflighet be er följa med mig till
bysättningshäktet.
— Är detta ert allvar?
— Er ödmjuke tjenare har ty värr
ingen tillsägelse att skämta. Gör oss nu
den äran att följa oss . . .
— Bartolo? — utbrast Rossini
bestört.
— Den gamle ostronhandlaren ryckte
på axlarna.
— Doktor? — återtog Rossini.
Bartolo slog blygsamt ned ögonen.
— Menniska, vän, Snöhvit, är det
verkligen ditt allvar? Mig, den bästa af
dina kunder, den trognaste dyrkare af
dina ostron, vill du låta inspärra; mig,
den mest älskade af dina vänner, vill du
beröfva den gyllene friheten?
— Skulle det kunna gå an —
frågade mäster Snöhvit — att få tala ett
ord med er emellan fyra ögon?
— Ja bevars, hvad det går an.
— Då torde ni vara så god, min
herre — sade ostronhandlaren till
exekutionsbetjenten — ..och lemna oss allena
några minuter.
Den höflige herrn aflägsnade sig.
— Ni gör mig — började den
ärlige Bartolo — en himmelsskriande
orättvisa, om ni tror mig i stånd till den
lågheten, att ha stämt er endast för att
få mina pengar. Hvad ni misskänner
mig! Jag var stolt öfver äran att räkna
er till mina gäldenärer, och skulle aldrig
vågat att påminna er om min fordran,
om ni icke djupt kränkt mig så ofta . . .
— Har jag kränkt dig?
— Ja, genom den missaktning med
hvilken ni så väl i Neapel som här
behandlat min poetiska åders små
utgju-telser. Mina ostron, min hummer, min
fisk har alltid lyckats finna behag
föredra ögon; men mina verser tycker ni
icke om. Väl femtio, ja hundra gånger
har jag både der och här bedt er att
skrifva musik till en aldrig så liten sång.
Man är visserligen ostronhandlare, men
det hindrar icke, att man också kan vara
ärelysten som en annan. Om din vän
Rossini, har jag sagt för mig sjelf,
värderade dig endast hälften så högt som
dina varor, så skulle han länge sedan
upp-fylt en af dina käraste, en af dina djerf-
Med delta nummer följer till våra prenumeranter bilagan N:o 8. Musikalbum, inneh. »Impr omptu-Etude»
för piano af F. IL; »Den öfvergifna», sång med piano af A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
