Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vaste önskningar. Signor, vän, Gud, här
är en sång i bara fyra korta verser; om
ni komponerar musik till dessa verser
och lägger in dem i er nya opera, så
skall jag anse min fordran liqviderad och
mig sjelf som er evige gäldenär. Ni är
en passionerad ostronätare. Jag vill
skriftligen förbinda mig att, så länge ni
uppehåller er i Milano och så länge det lins
ostron, dagligen gratis servera er med
hundra stycken, om ni visar mig den
vänskapen, att förhärliga denna lilla såug
genom er musiks gloria . . .
— Din gamle tok, tag hit din sång!
— Vill ni läsa den? — fortfor
ostronhandlaren med glädjestrålande blickar.
— Jag vill icke allenast läsa den,
utan också komponera musik till den,
om jag derigenom kan göra dig en tjenst.
— Ni gör mig till den lyckligaste af
dödlige, till den afundsvärdaste menniska
i hela Milano — utbrast Bartolo, tog
upp sin sång ur tickan och lemnade den j
åt sin ryktbare vän.
— Der borta ligger ett rent
notpappersblad och der en blyertspenna. Tag
hit allt det der. Inom fem minuter skall
din önskan vara uppfyld.
— Får jag komma in? — frågade
exekutionsbetjenten i det han knackade
på dörren.
— Ännu icke! ännu icke! — skrek
den förtjuste musiknarren. Jag är
alldeles yr i hufvudet af glädje. Genom
ostron och sallsjötisk kommer inan icke
till efterveriden; men en sång, till
hvilken min store, odödlige vän Rossini
komponerat musik, tillhör evigheten. Om j
englarne, som blåsa basun.i himlen, hade
smak, så borde de aldrig blåsa annat äu
numror ur Rossinis operor, och sjelfva
den gode Guden kunde då icke låta bli
att applådera. Jag darrar, jag bäfvar af
vällust! »Barberarens» skapare
komponerar musik till min sång! Hören det, I
skalder! hören det, I gudar, och afundens
mig . . .
— Se så, nu är den färdig! — utbrast
Dio della musica, hoppade ursängen,
kastade på sig sin nattrock och satte sig
vid klaveret. — Nu skall du också höra
hur den låter och säga mig livad du
tycker om den. Spetsa dina öron,
doktor, sade Giaccomo och sjöng för honom
hans säng.
Ostronhandlaren var nära alt dåna
af stolthet och glädje; han gret
melontjocka tårar, sprang omkring i rummet
som ett barn, svängde sig på
stöfvel-klackarne och föll derefter kompositören
om halsen.
— Det lins på Guds sköna jord blott
en Rossini och denne ende är en engel,
ett helgon — skrek läckerhetshandlaren
och tryckte sin Santo Giaccomo till sitt
glädjedruckna hjerta.
— Men nu, min vän, måste du skicka
bort den der griphummern.
— Strax, strax — skrek Bartolo,
ropade in exekutionsbetjenten och sade
till honom: Nu kan ni aflägsna er.
— Med eller utan? — frågade den
höflige.
— Utan! Herr Rossini har just nu
betalt sin skuld. ... Ni har icke mer
någon rättighet att ta honom med er.
Här har ni fem scudi för ert besvär och
gå nu i Guds namn.
— Med högaktning rullar jag mig i
stoftet för er, store man — sade
exe-kulionsbetjenten åt Rossini, gjorde en
ytterst djup bugning och ämnade gå.
— Vänta litet! — ropade maestron,
— bara en fråga! . . . Säg mig,* min
bäste herre, är ni lika hoflig mot alla
menniskor?
— Jag ber ödmjukast om ursäkt. 1
allmänhet äro vi mycket råa och göra
endast då tch då ett undantag, för att . . .
— Vara maliciösa?
— Träffadt, store man! — sade
exekutionsbetjenten och gick sin väg.
— Om fjorton dagar skall du få höra
din sång i min nya opera sjungen af
Monelli — sade Rossini till Bartolo. För
att visa en artighet mot dig och din
lijelt-inna, skall jag döpa om min Amina till
Ninetla.
— Victoria! Victoria! skrek den
äregirige ostronhandlaren och hoppade, som
en champagnekork, nästan upp i taket.
Men nu vill jag icke längre störa er, ty
er tid är dyrbar . . .
— Som dina ostron — sade maestron
och klappade Bartolo på axeln; —
således får jag dagligen . . .
— Hundra stycken och ännu flere
om ni vill — svarade den lycklige och
dansade ut genom dörren.
Tolf dagar efter denna tilldragelse
gafs på la Scala för öfverfullt hus första
representationen af »Gazza lacira» med
följande besättning: Signora Belloc sjöng
Ninettas parti, demoisellc Galiani Pippos,
basisten Galli gubbens, tenoren Monelli den
unge soldatens och Ambrogi podeslans.
Oaktadt det lysande bifall denna opera
vann hos publiken, blef den af kritiken i
Milano mer än någon af hans förra operor
häcklad. I »Gazza» — menade en
tidning — har maestron sjelf blifvit »ladro»;
han har bestulit sina operor, anbragt mer
lysande än enkel sång, användt
variationer i stället för melodier och falskt
uppfattat så väl situationer som karakterer.
— Hela operan — säger ett annat blad
— är en militärmusik, som det icke
fattas mer än ett par kanoner, för alt
genom sitt larm döfva en hel fästnings
garnison. — »Gazza ladra» — påstår
en tredje tidskrift — tycks vara en
samling af vackra valser, en valsodia, men
ingen tragisk opera; det är oerhördi —
utbrister kritikern — med hvilket lättsinne
»ladro della musica» trampar
situationerna under fotterna, det är
oförsvarligt att, i det ögonblick Ninetta skall
föras till afrättsplatsen, på det två
gånger upprepade stället »sino al pianto
e negato al mio ciglio», använda en
glad melodi med valsrytm. 1 ingen af
sina andra operor har Rossini i så hög
grad försyndat sig emot den dramatiska
sanningen som i »Gazza». Den döfvar,
men hänrycker icke o. s. v.
Kritiken till trots skänkte ändå
publiken vid hvarje ny representation denna
opera ett allt större bifall. Under loppet
af tre månader blef »den tjnfaktiga
skatan» nästan alla aftnar uppförd för
öf-verfulla hus och maestro Rossini af
gammal och ung buren på händerna i ordets
strängaste bemärkelse. Detta bevisar,
att kritiken, som ofta tror sig vara så
inflytelserik och mäktig, inånga gånger
fruktlöst kämpar emot publikens smak.
Vid hvarje representation blef den af
ostronhandlaren Bartolo författade och af
Gianneltino Monelli utmärkt skönt
föredragna sången emottagen med ett jubel
som nästan aldrig ville sluta. Berusad
af Rossinis himmelska musik och Monellis
gudomliga tenor, försummade mäster
Snö-hvit ingen representation, simmade hvarje
gång i sjunde himlen, och applåderade
isynnerhet detta nupuner med
beundransvärd kraft och förvånande uthållighet.
Han hvilade aldrig förr än denna strof
blef omsjungen.
Att Bartolo punkligt fullgjorde sitt
ostronkontrakt förstås af sig sjelf. Hvarje
morgon mottog komponisten af »den
tjuf-akliga skatan» sin deputation af hundra
ostron och en butelj sect.
Då denna historia blef bekant i Milano,
fick detta nummer öknamnet
»Ostronsången» och då Rossini åtta dagar eller
operans första uppförande gaf de i
densamma spelande en storartad frukost,
satte Monelli sig vid klaveret,
parodierade Bartolos sång och sjöng:
Dina melodier
Aro säkert tecken
Att en viss herr Snölivit
Har de bästa ostron.
Mäster Rossini var nära att förgås
af skratt. Hans börs var nu åter igen
späckad, lmpresarion hade gifvit honom
femhundra dukater för »Gazza ladra»
och Ricordi för förlaget af partituret
dubbelt så mycket.
Sjungande och känsliga lågor.
Af Professor Kiessling.
jj^odan i slutet af det 18:de
århundrade?0 det, nämligen är 1771, gjorde den
engelske fysikern d:r Higgins den
iakttagelsen, att lågor, som infördes i rör, i
dessa rör frambragte en sjungande ton.
Orsaken till denna företeelse efterforskades
emellertid icke; upptäckten råkade i
glömska, och först vid slutet af 1850-talet
an-stäldes åter undersökningar rörande denna
sak af grefve Schaffgotsch i Berlin och
den engelske fysikern Tyndall i London.
Dessa undersökningar ha sedan af
professor Helmholtz i Berlin, som gjort
akustiken till sitt specialsludium, begagnats som
grundval för vidare forskningar. För
närvarande vet man, att luft, som föres förbi
en i ett öppet rör innesluten låga, genom
värmens inverkan hastigt utvidgas och på
grund häraf inverkar på den i öfre delen
af röret öfver lågan befintliga luftpelaren,
som försättes i vibration. Till följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
