Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under lians regering och under hans
beskydd. De gode herrar och svenske
män, som nu utgöra vår riksförsamling,
lägga vi derfor på hjertat att icke
vägra anslaget till kgl. teatern, för hvars
beviljande nu tinnes så mycket större
skäl, som i fall teaterns treåriga
upprätthållande understödjes,
byggnadsfrå-gan kan få den utveckling, att genom
ett nytt teaterhus inkomsterna af hyror
möjligen göra framtida statsanslag
obe-liöHiga eller mindre än de nu
erforderliga. För uppnående af detta mål anse
vi som ett oeftergifligt vilkor att
nuvarande lokalen för operan bibehålies.
Man har velat komma åt denna tomt
för uppförande af bank- och
riksdagshus, men ett sådant skulle naturligtvis
ej kunna eller behöfva inrymma
handelslokaler. För kgl. teatern deremot
bör operahusets centrala läge alltid
kunna bereda stora och för denna
institution väl bohöfliga inkomster, Ii vilka
ej på någon annan plats kan stå den
till buds. Med införande af elektrisk
belysning i hela huset, i teaterlokal
som i butiker, kan ej Indier någon
eldfara för teatern och teaterpubliken
befaras.
För icke så länge sedan sågo vi i
någon tidning en insänd uppsats,
innehållande en beräkning af de inkomster
teatern skulle kunna ega af i
operahuset uthyrda lokaler efter en rationel
inredning af detta, oeh denna
beräkning, som föreföll ganska tillförlitlig,
visade att efter all sannolikhet hyrorna
af de för teatern sjelf icke behöfliga
lokalerna skulle bereda teatern ett
sådant plus i inkomster, att måhända
dess debet och kredit derigenom skulle
komina att gå ihop. Man skulle t. ex.
endast tänka på hvad en större åt
strömmen belägen restaurationslokal
skulle inbringa — en lokal af detta
slag, hvars vackra belägenhet knappast
kunde öfverträffas — och vidare
inkomsterna af butiker i hela bottenvåningen
med undantag af den del som behöfdes
för teaterns förstugor och ingångar.
Att flytta teatern till en annan plats
vore derföre i hög grad oklokt. Icke
en gång operahusets förläggande till
Helgeandsholmen skulle kunna erbjuda
liknande fördelar i ekonomiskt
hänseende för teatern.
Vi hafva nu kommit in på
teater-byggnadsfrågan och vilja dä afsluta
denna artikelserie med att efter en
annan tidning redogöra för de
täfliugs-ritningar till ett nytt operahus, hvilka
på grund af det af kgl. m:t förlidet år
faststälda täflingsprogrammet blifvit till
vederbörande inlemnade och hvilka
allmänheten haft tillfälle att taga i
betraktande å nationalmuseum äfvensom i Ny
Illustrerad Tidning, der de förnämsta
af dem varit återgifna. Förslagen äro
till antalet 21, och tillsammans ined
alla detalj- och planritningar uppgår
antalet af utstälda projekt till 250.
Af dessa ha tre tillerkänts pris.
Första priset har tilldelats hr Valfrid
Karlsson, andra hr A. J. Anderberg
och tredje hrr E. J. Lallerstedt och
R. Enblom. Dessutom har af staten
inköpts tre ritningar, nemligen af hrr
E. Thorburn och C. Wickman, F. L.
Ulrich och A. E. Molander samt C. A.
Österman. Utom täflan står dessutom
ett praktfullt förslag af den i Berlin
bosatte arkitekten Heinrich Seeling,
som förlagt teatern till
Helgeandsholmen, hvarigenom han uppnått en
storartad effekt.
Det förslag, som erhållit första
priset, företer en särdeles god och
gedigen arkitektur. Fasaderna äro hållna
i en jemn samt lugnt och harmoniskt
utvecklad teaterstil. Utan att vara
öfverlastade med en prålande
ornamentik bjuda de ögat en behaglig anblick.
Proportionerna äro väl afvägda och det
inre praktiskt anordnadt.
Hr Anderbergs ritning, som fick
andra priset, verkar något tungt genom
den soliditet han gifvit särdeles åt
byggnadens nedre parti. Takpartiet
framträder något pretentiöst och
behersker väl mycket det hela. För
öf-rigt utmärker sig äfven denna ritning
för en utmärkt disposition af rummet.
Hrr Lallerstedts och Enbloms förslag
synes vara uppgjordt med alldeles
sär-skildt afseende på en ej alltför
genomgripande ombyggnad. Fasaderna äro
hållna i en enkel stil, hvilken så nära
som möjligt ansluter sig till teaterns
nuvarande yttre habitus. Det har i
detta förhållande en stor fördel och
synes för öfrigt tilltalande.
Af de inköpta ritningarna utmärker
sig hrr Thorburns och Wickmans för
en ren och harmonisk stil med särdeles
praktiska och detaljerade inre
dispositioner. Hr Ulrich och A. E. Melander
hafva förlagt teatern till Artilleriplanen.
Deras förslag bjuder på en yppig
arkitektur och en något prålande
ornamentik. Hr Östermans ritning är i sin
helhet särdeles tilltalande.
Af öfxuga utstälda ritningar har den
med mottot Patriis musis» försedda
bibehållit mycket af den nuvarande
teaterns yttre, och fasaden förefaller något
stel, hvaremot den med mottot »Gustav
III» signerade ritningen företer ganska
vackert verkande fasader. I synnerhet
har han velat tilldela fasaden åt
strömmen stor betydelse. Det med mottot
Ei blot til Lyst» betecknade förslaget
framställer särdeles storartade fasader.
Det öde teatern i närmaste framtiden
röner inom riksdagen och i andra
af-seenden gifver oss naturligtvis anledning
att återkomma till denna vigtiga
konst-och kulturfråga. H.
Musikaliski mått. En herre ringde
en gång på hos en musiker för att
fråga hvar doktor Y. bodde i samma
hus. — »En oktav högre upp», blef
svaret.
––——
Följetong1.
Furste och konstnär.
af L Erbach.
(Forts, från X:o 6).
Med sin rastlöshet förmådde hertigen
aldrig stanna länge på samma ställe,
och sålunda måste Weber följa honom
från Gotha till Reinhardsbrunn och
derifrån till Friedrichsroda o. s. v. samt
underkasta sig alla hans infall. Så
kom han ofta på den barocka idén att
förvandla en sentimental sång till en
marsch, hvartill han uppläste texten,
och sedan skrattade han hjertligt åt
kontrasten. Ja, Weber lät för att
behaga hertigen till och med derangera
— som han kallade det — några af
sina egna sånger, ehuru han annars i
sådana saker var mycket sträng.
Hertigen tyckte mycket om när Weber,
under det han sjelf läste, sakta
fantiserade på pianot, hvarigenom han ofta
bragt.es nästan till tårar af rörelse.
Icke blott med ord utan också
genom upprepade, dels dyrbara dels
ovanliga skänker ur sin raritetssamliug sökte
hertigen bevisa sin tacksamhet.
På hertigens födelsedag var anstäld
en hofkonsert, vid hvilken Weber
försatte hela societeten i förvåning och
hänryckning genom sin underbara
im-provisationstalang. Hertiginnan hade
gifvit honom menuetten ur »Don Juan»
till tema, och hertigen tillfogade, för
att genom svårigheter »göra honom
tam», motivet till »Skärsliparen», en
då mycket sjungen sång. Men Weber
nöjde sig ej med det; han upptog äfven
en af hertigen komponerad sång,
förband och sammansmälte de tre motiven
på det mest geniala sätt för att
slutligen förena dem i en briljant tinalsats.
Under hemfärden från denna konsert
hörde Weber och Spohr, då de gingo
förbi vakten, spanska soldater, dem
Xapoleons krigståg fört dit, sjunga sina
nationalsånger, hvilkas egendomlighet
så fängslade dem, att de trots nattkylan
länge blefvo stående för att lyssna till
dem. Weber har sedan användt ett
par af dessa melodier i sin »Preciösa.»
Öfver tre månader varade Webers
gästbesök hos hertigen, som umgicks
med honom som med en like, och han
hade ej så lätt att skilja sig från
honom. Men han ansåg att detta måste
ske, dä han i Gotha aldrig skulle kunna
få tid att arbeta i lugn och ro.
Af-skedet var å båda sidor påkostande.
Med en biljett, sådan han ensam kunde
affatta, sände hertigen Weber femtio
Fredriksdorer såsom honorar för
undervisning i musikens anda», under det
prins Friedrich, en förträfflig sångare,
föl’ hvilken Weber komponerat en
sång-scen med kör, förärade honom en ring
med en strålande diamant för hans
»strålande melodier».
Först två år derefter, i September
1814, skulle Webers tredje och sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
