Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besök lios hertigen komma att ega rum
och detta på det inne i djupa skogen
vid den brusande Tonna belägna gamla 1
slottet Gräfentonua. Om sitt motta- 1
gande och vistelsen der skrifver Weber
till sin trolofvade Karoline Brandt i
Prag:
; Det urgamla slottet, i hvars dystra
gemak med slamrande fönster och
dörrar jag är inhyst, omsluter mig rätt
vänligt i sin stillhet och ger mig under
det intressanta, anderika umgänget med
hertigen ett visst hemtrefligt lugn,
hvar-under jag skulle kunna arbeta rätt
flitigt, om icke vissa känslor af annat
slag droge mig från arbetet och med
en så kär envishet inblandade sig i alla
mina tankar.»
Jag reste hit ut med en viss
ängslan, som alltid kommer öfver mig när
jag skall träffa någon som jag ej sett
på länge. Denna fruktan var
emellertid ogrundad, ty hertigen mottog mig
så hjertligt som möjligt. Om min snara
återresa ville han ej höra talas. Hans
godhet och vänlighet är verkligen
utomordentlig, och lika lysande som hans
själsgåfvor äro, lika ofta har jag till
fälle att beundra hans hjertegodhet,
hvilken ofta misskännes,dä han emellanåt
något skarpt gisslar andras dårskaper.
På musiker skulle finna behag i den
ensamhet, hvarmed hertigen trifves så
väl, och i hvilken han endast omger
sig med menniskor, som han tycker om.
Med sin lifliga fantasi känner han sig
öfverhufvud belåten och hemmastadd
öfverallt. Helst sitter han här vid
pianot och liksom dikterar för mig känslor
och bilder, dem jag skall återge i toner,
ja han uppfinner och berättar hela
historier, medan jag samtidigt sätter dem
i musik. Så går dag efter dag, och
jag kan räkna på att hvarje afton
återvända till mitt rum, riktad med någon
ny idé eller åsigt.»
Efter denna skildring ser det ut som
om hertigen lagt bort mycket af sin
förra oro och rastlöshet så att detta
sista besök hade qvarlemnat särdeles
välgörande intryck hos Weber.
Mycket i hertigens personlighet
erinrar om den nu regerande särskildt för
sina musikaliska och literära produkter
så framstående hertigen af
Sachsen-Koburg-Gotha, under det å andra sidan
det menskligt vackra förhållandet
mellan hertig Leopold August och Karl
Maria von Weber påminner om
förhållandet mellan konung Ludvig II af
Bayern och Richard Wagner. Hertigen
dog 1822, fyra år före Weber, hvars
ansträngande och rikt skapande
verksamhet sedan hindrade honom att ån}’o
besöka sin furstlige vän.
O bistra vinter, som gör så stel
Hvar näsa som frosten biter;
Och så ditt myckna pianospel,
Som öronen söndersliter!
II. Heine.
Bref från Köpenhamn.
A/T.usikverlden i Köpenhamn har denna
sa ison företett en ganska
intressant och liflig omvexling. Den ena
konserten har aflöst den andra med
mycket korta mellanrum, en
omständighet som dock ej varit så synnerligen
gynsam för flere af de konsertgifvande.
De större konsertföreningarne hafva
redan afslutat sina konserter för denna
saison för repetitioner till den
stundande musikfesten i sommar. Med
större intresse än vanligt motsåg man
den filharmoniska konserten den 24
dennes, emedan talrika reklamer förut
bebådat att Minnie Hauk skulle
uppträda på densamma. Plank och
gathörn voro illustrerade af den féterade
sångerskans bild med bifogad biografi
och i hofmusikhandelns fönster såg man
äfven hennes fotografi i ett lialft tjog
olika skepnader. Publiken lefde i de
gladaste och lifligaste förväntningar
öfver att fa höra den utländska
stjer-uan, men så kom de fatala ishindren
i vägen och — sångerskan uteblof.
Konserten såväl som
generalrepetitionen blef dock besökt af en mycket
talrik och i hög grad animerad publik.
Programmets första nummer var Franz
Lachievs orchestersuite N:o 2 i E-moll,
hvilket solida arbetes 4:de afdelning,
ett Intermezzo, begärdes da capo.
Af-veu de öfriga afdelningarna rönte stort
bifall, i hvilket äfven säkert mången
musiker inrymde en tacksamhetsgärd
till den frejdade tonsättaren för den
stora förjonst, han inlagt om suitens
återupplifvande i den moderna musiken.
Fullständig entusiasm väckte Berlioz’
allhekanta 3 nummer ur La damnation
ile Faust: a) Menuet des foliets,
Ballet des sylphes, c’’ Marche hongroise.
I stället för Minnie Hauk fick man
höra violoncellisten hr Franz Neruda,
hvilkens af sant mästerskap och
fulländad smak betecknade spel kom en
att fullständigt glömma de felslagna
förhoppningarna att få höra den berömda
divan. Hr K. föredrog två af sina
egna kompositioner, hvilka dock
måhända mera vittnade om den
routine-rade än den skapaude musikern.
Konserten afslutades med en spansk
rapsodi af Emmanuel Chabrier, en högst
bisarr komposition, hvilken dock
fängslade med en instrumentation af en i
hög grad sinligt bländande colorit.
Att de samtlige orkesteruumreu erhöllo
ett utomordentligt utförande behöfver
väl knappast omnämnas, då konserten
dirigerades af Johan Svendsen. Det är
ett sant nöje att se honom dirigera.
Med den mest utsökta finess förmår
han alltid framhålla de finaste
skiftningar och detaljer, att låta den minsta
obligata figur komma till sin rätt och
ej låta instrumentens individualiteter
gå förlorade äfven i kraftigare
forte-nuancer. En särskild mention
förtje-nar dessutom han och hofmusikhandelns
chef, hr Henrik Hennings, för
anordnandet af de filharmoniska konserterna,
ty med dem har i härvarande
musikförhållanden kommit en mera liberal
anda, en friskare vind, som bortblåst
mången förlegad gammal traditionell
fördom och istället medfört den vigtiga
lärdomen, att man godt kan respektera
och beundra det nya, fast man hyllar
det gamla.
I lördags uppträdde hr Arvid
tfd-mann i Romeo och Julia samt gjorde
stor lycka. Trots månget partiskt
omdöme vinner dock hr Ödmaun för hvarje
gång allt mer och mer den tribut, som
med rätta tillkommer hans kapacité
och hans uppträdande i ofvannämnda
opera var som sagdt en verklig succés.
Olyckligtvis får han nästan alltid spela
mot en fröken Dons — för öfrigt en
mycket god sångerska — men med en
teaterfigur, som verkligen är mer än
lofligt högrest och hvilket i synnerhet
i »Romeo och Julia», der hon spelar den
senares roll, verkar ganska störande
och bringar vår svenske Romeo i en
situation, som kommer en att tänka på
Erik Böghs visa: »den lille for at
kysse paa Tæerne maa staa.»
Märkvärdigt nog observerar man icke att
fröken D. är så läng, men väl att hr
O. är så »frygteligt lille . Af mera
anmärkningsvärdt intresse att anföra är
Casino-Theaterns senaste nyhet
operetten Kejserens nye Klæder, hvilken nu
gifvits nästan hvarje afton under 2
månaders tid och af publiken
fortfarande mottages med oförminskad
välvilja. Texten, efter Andersens saga,
är af Charles Kjerulf, hvilken till den
samma äfven skrifvit en synnerligen
fin och spirituel musik. I början af
nästa månad har man att hitförvänta
Edvard Grieg, madame Alboni och
Ladislaus Mierzwinski.
Gösta Geijer.
Dödsfall
inom musik- och operaverlden 1887.
André, Carl Aug., bekant musikhandlare
i Frankfurt f. 180b och t derst. iLj->.
André, Joh. Ang., chef för den bekanta
musikförlagsfirman i Offeubach, f.
1817, f derst. i9/nt.
Artöt, J. D. M., framstående hornist
och konservatorie prof. (fader till fru
Artöt-Padilla\ f i Britssel, 84 år.
Audran, Marius Pierre, ford. utmärkt
tenorsångare, såugprofessor vid
pariser konservat., sångkomponist f. 181b
i Aix, j i Marseille (fader till
operettkomp. Edm. Audran).
Brooman, Hanna, fröken, f. d. lärarinna
vid kgl teatrarnes elevskola, f. i
Stockholm 1809, f härst. ’/-■
Brosig, Moritz, f. d. domkapellmästare
i Breslau, kompon. och berömd
orgelvirtuos, f. 181ö i Fuchswinkel
(Schle-sien), f i Breslau.
Borodin, Alex., medie, professor i Peters-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
