Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare: FRANS i. HUSS.
, Expedition: Olofsgatan I (Hötorget 6,) t tr. upp öfv. gård.
Stockholm den 2 Januari 1889.
Pris: Helt är 5 kr., Lösn:r 25 öre.
Aimonspris: 10 öre petitrailcn.
Arg. 9.
maj ingått äktenskap med den firade
tenorsångaren Olof Strandberg. Enär
äfven dennes första hustru var kunglig
skådespelerska, och enär af hans familj
ytterligare en dotter, en son och en
sonhustru med framgång egnat sig åt
operasången, så kan man säga att
namnet Strandberg i vår k. teaters häfder
bildar en hel dynasti. Det måste dock
till Charlotte Strandbergs heder sägas,
att hon för sin del aldrig äflats att
representera någon regerande dynasti.
Hon har alltid blygsamt hållit sig i
andra ledet, ja stundom t. o. m. i det
åttonde eller mera, då hon ej ens
hållit sig för god att
tjenst-göra som korist.
Efter sin debut som
Belli fick hon samma år
öf vertaga Elisetta i
»Hemliga giftermålet», der
kritiken sade, att hennes i
höjden något gälla
stämma var af god verkan.
Om hennes Susanna
(1853) yttrade Bauck,
att hon utmärkte sig
ej blott genom ett lätt
behag, utan ock genom
mycken urskiljning och
en lefvande känsla.
Samma år fick hon äfven
Orsino i »Lucrezia
Bor-gia», och inträdde
dermed i sferen af sina
ynglingatyper, dem
kanske ingen på vår scen
gifvit mera friskhet och
hurtighet än hon; om
hennes Cherubin
måhända blifvit öfverträffad,
så kan detta knapt
sägas om hennes Urbain
eller Carlo Broschi. I
«Trollflöjten» fick hon
till en början endast en
tärnas rol (1854); men
det dröjde ej länge
innan den tärnan blef brud,
och nattens drottnings
Charlotte Strandberg.
Kjjen 3 oktober 1849 uppträdde —
be-c<sjp> rättar Frans Hedberg — uti
melodramen »Hittebarnen» en rask och
duktig pojke, som väckte sympati genom
sina lofvande artistegenskaper. Denna
pojke var i verkligheten en flicka, och
nämda egenskaper voro — enligt
samme förf. — en sprittande liflighet,
strålande godt lynne, rask och tilltagsen
djerfhet, som aldrig blef oqvinlig, men
bevarade eleven från falskt känslopjunk,
en pikant täckhet, behaglig figur,
blixtrande lifliga, mörka
ö-gon, en icke stor, men
frisk, välljudande och
bildbar stämma samt en
instinktlik begåfning för
scenisk konst, som gör
sig gällande äfven utan
studier.
Denna flicka skulle
ännu i bortåt 40 år
vara ömsom pojke,
bondtös, amma, markisinna,
odalisk — allt annat än
sig sjelf, och dock
alltid densamma, särdeles
i en oförytterlig
egenskap: ständig ungdom.
Det är inte förgäfves
Charlotte Strandberg
blifvit kallad Sveriges
Dé-jazet. Att efter 38 års
oafbruten scenisk
tjenst-göring sluta i samma
rol som man debuterat
med, och fortfarande
lika ungdomskäckt kunna
sjunga Betlis »Frihet
vill jag lofva» — ehuru
man i 31 år varit gift
och i 7 år enka — det
är inte allom gifvit.
Men detta fenomen lär
förekomma innan kort,
då fru Strandberg får
en välförtjent afskeds-
recett som belöning för en
lyrisk-dra-matisk verksamhet, långvarig och
pligt-trogen som få, omvexlande och
jämngod som kanske ingen nu lefvandes.
Albertina Josefina Charlotta
Linde-roth föddes i Stockholm d. 25 juli
1830 och antogs som elev vid baletten
d. 1 juli 1844, således vid knapt 14
år. Redan d. 1 nov. samma år
öfver-fiyttades hon till lyriska scenen, och
nu fick hon stundom uppträda i smärre
roler, tills hon med 1 juli 1851 var
definitivt anstäld som skådespelerska
och sångerska, då under namn af fru
Strandberg, sedan hon samma år d. 1
Charlotte Strandberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
