Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
operan, som snart åter går öfver
scenen. Romansen är enkel och ej svår
att utföra. Dahls sånger utgöras af
»Blommans bön», ord af Ernst Björk
(c—f) och till min hjertevän», ord af
E. von der Reeke (h. —fiss); båda i
romansstil äro melodiskt vackra och väl
skrifua. — Kinbergs »Sommartid»
innehåller stycken med god stämning och
förete inga större svårigheter. Bäst ibland
dem förefaller oss Dansen och
Serenaden. — Zitherskolan är, efter hvad
vi kunna finna, praktiskt affattad och
styckena väl valda. Något utsatt pris
på densamma ha vi ej kunnat upptäcka.
Musikbref från Nässjö.
Nässjö musikförening gaf den 12
december till firandet af sina då
uppnådda 10 år en talrikt besökt konsert.
Regementsläkaren doktor A.
Strid-beck, som allt sedan föreningens
bildande varit hennes dirigent, har med
mycken energi och alltid lika varmt
intresse drifvit lienne stora steg framåt.
Med tillhjelp af solister från olika håll
har föreningen under den gångna tiden
visat prof på en lifaktig verksamhet.
Sålunda har inöfvats qvartetter,
sånger, violin- och pianosaker af in- och
utländska tonsättare, Lindblads
»Dröin-marne» och »Om vinterqväll»,
Hallströms »Blommornas undran»,
Josephsons »Quando corpus», Guonods »Ave
Maria», Myrbergs »Sjökonungen»,
Schu-manns »Zigenarlif», Svedboms »I
rosengården», delar ur Skapelsen,
Atha-lia, Friskytten, Preciösa, Figaros
bröllop, Muntra fruarna, Hvita frun,
Mig-non, Rigoletto, Vikingarne och
Wen-nerbergs Jesu födelse.
Programmet den 12 dec. upptog
»Snöfrid* af E. Andrée, »Trubaduren»
af Kjerulf och en för tillfället
komponerad festkantat af A. R. Cantaten
gick synnerligen väl, särskild omsorg
hade egnats inöfvandet af de ömtåliga
körerna i Snöfrid och Trubaduren, hvilka
tingo ett fint och delikat utförande.
Cantaten, ett aktningsfullt
förstlingsarbete, består af sex afdelningar, af
hvilka den fjerde, en särdeles
behaglig fruntimmerskör, var mest anslående.
Samtliga solister skötte förtjenstfullt
sina uppgifter, främst fru Lenuander,
som sjöng sopransolot varmt och
innerligt. Efter konserten samlades
föreningens medlemmar till en enkel fest,
då såväl dirigent som solister hyllades
med tal och sång. —/.
–-©––
Ett besök hos Beethoven.
A. F. von G.
(Ur »Politiken»).
I januari 1870 försvann en bekant
musiker i Hamburg, och alla de
efterforskningar, man sedau har företagit
efter honom, ha icke lemnat någon
upplysning om hans försvinnande.
Carl Schwencke så hette den
försvunne — var född den 7 mars 1707 och
tillhörde en mycket bekant, ännu
lef-vande musikerfamilj i Hamburg.
Sedan sitt 15:e år hade han ständigt
befunnit sig på reser i Tyskland,
Österrike, Danmark, Sverige, Norge,
Ryssland och Frankrike. Vanligen
uppehöll han sig blott ett lialft eller ett
helt år på ett ställe, endast i Graz i
Steiermark vistades han kanske några
år. Sina resor gjorde han alltid till
fots, och till och med såsom gammal
man skall lian ha varit en god
fotgängare. På sina vandringar kom han
ofta i beröring med berömda
kompositörer och musiker; så t. ex. besökte
han Beethoven och Cherubini.
Schweu-che var senast i Nassdorf vid Wien,
men derefter saknar man, såsom nyss
nämndes, all underrättelse om honom.
Som han alltid lefde mycket
regelbundet och ordentligt, antages det, att
någon olycka har drabbat honom.
S. hade under tidens lopp skrifvit
flere band memoirer, af hvilka det
mesta har gått förloradt med honom.
Ur det räddade bland meinoirerna är
nedanstående utdrag oin Beethoven
bemtadt.
Wien den 12 november 1824.
Jag har sett kejsaren, men icke
kejsar Frans, utan musikens kejsare
— Beethoven; jag kommer direkt från
honom. — En besynnerlig kurre bland
alla besynnerliga. Det ord, som skulle
måla honom, fattas språket! — Man
kunde bli förskräckt, då man fick se
honom oförberedt, såsom jag såg
honom, i negligé. En gammal
parkums-tröja, som kanske en gång har varit
hvit, men nu var rik på alla
regnbågens färger och bar märke efter alla
med fingrarne utstrukna noter, en
hopknuten, smutsig halsduk, söndriga, men
mycket väl blankade stöflar, ett par
ljusa, alldeles nya byxor; det var lians
drägt. Rummets utseende stämde
öfver-ens dermed. Några ark partitur lågo
kringströdda i god sämja med böcker,
vinbuteljer, talgljus o. s. v., och den
vackra Broadwoodska flygeln, hvilken
ett engelskt sällskap hade skänkt
honom, stod bland allt detta — ännu i
oskadadt skick; en annan flygel måste
emellertid ha tjenat ut, den var nästan
sönderslagen.
Beethoven sjelf är snarare liten än
stor till figur och temligen korpulent,
har icke stora, men djupt liggande,
tindrande ögon, bleknadt, nästan grått
hår, en vacker, livälfd panna, en
mu-lattuäsa och ett satiriskt drag omkring
läpparne; han är ständigt orolig, och
alla hans rörelser, hela det sätt,
hvarpå han yttrar sig, är i högsta grad
lidelsefullt, likt en vulkan, som hyser
en ständig eld inom sig, till dess
utrymmet derinne blir för trångt, och
den får luft och slungar ut sina lågor.
Häftigheten i lians rent af konvulsivi-
ska skratt hade för mig någonting
mycket obehagligt, nästan motbjudande.
Men hjertskärande är hans öde,
förlusten af hörseln. .Tag var redan
förberedd derpå, men kände det icke så
förfärligt, innan jag nu här hos honom
var nödsakad att skrika hvarje ord i
lians öra eller också skrifva det på ett
papper, som låg i beredskap. Det är
höjdt. öfver allt tvifvel, att denna
olycka är den djupaste orsaken til!
hans hypokondri och misantropi. Men
i hans väsen fann jag honom icke så
bisarr, som man öfverallt, äfveu i Wien
beskrifver honom; kanske var hati vid
ovanligt godt lynne.
Han mottog mig mycket vänligt,
och när jag nämnde mitt namn för
honom, påminde lian sig det bref, jag
för några år sedan skref till honom, j
och — att han ännu var skyldig mig
svar derpå. Efter min försäkran, att
jag hade kommit till Wien för att
hemta det, lofvade han mig ett
manuskript och tillade, att han äfven för
öfrigt gerna skulle vara mig till tjenst
när han kunde, Blott mot förnämt
folk tycktes han hysa ett inbitet hat,
och mot dem måste han säkerligen
uppföra sig besynnerligt. Han grälade
och gnatade på dem. Det förundrade
mig, då han just bland dem finner sina
största beundrare och beskyddare. Men
han menade, att de allesammans blott
voro matematiska figurer, utan själ och
utan känsla, instrument utan
resonnans-botten. (Forts.)
Från Scenen och Konsertsalen. *
Kgl. Operan. Dcc. 16, 18. Wagner:
Tann-liäuser (Elisabeth: frk. Oselio; Venus,
herdegossen : frkn. Klemming, Karlsohn;
Tannhäu-ser, Wolfram, Walter, liiterolf, Henrik,
Rein-raar: hrr Brun, Landquist, Strandberg,
Nygren, Rundberg, Strömberg; landtgrefven: hr
Sellergren.) — Mozart: Don Juan: Elvira:
fru Ostberg; Anna, Zerlina: frk. Klemming,
fru Edling; Don Juan, Leporello, guvernören,
don Octavio, Mazetto: hrr Linden, Nygren,
Sellergren, Strandberg. Grafström.) —• 20, 22,
28, 30, Auber: Den Stumma. (Masaniello:
herr Hagman, l:sta debut; Elvira: fru
Östberg; Fenella: frök G. Hjort; Alfonzo,
Pie-tro, Loren/.o, Selva: hrr Nilsson, Nygren,
Linden, Malmsjö; Borello : hrr Strömberg o.
Fahl-ström.) — 23, 30 (kl. lfa 2) Wermländingame,
musik komp. o. an, af A. Randel, 26 Gounod:
Faust: (Margareta. Siebel, Martha: frkn Ek,
Karlssohn, fru W. Strandberg: Faust;
Mefi-stofeles, Vallentin, Wagner: hrr. Strandberg,
Nygren, Lundquist, Malmsjö.) — 27. Adam;
Konung för en dag: iNeméa, Zelida: frk.
Klemming, fru AV. Strandberg; kon. Mossul.
prins Ivadoor, Zephoris, Piféar, Zizel: herr.
Lundquist, Sellergren, Lundmark, Nilsson,
Jan-zon). — 2f» Gounod: Romeo och Julia:
(Julin: frk. Ek; Romeo: hr Strandberg;
pagen, Gertrud: frk. Karlssohn, fru W.
Strandberg; Capulet, Lorenzo, Mercutio: hrr
Lundquist, Sellergren, Linden).
* Då vi fortfarande anse att en svensk
musiktidning bör lemna uppgift öfver de
förnämsta hufvudstadsteatrarnes repertoar och
huf-vudrolerna i deras musikpjeser komma vi att
äfven i år lemna en sådan revy, som, då en
pjes går flere gånger, etter den första under
året endast upptager förekommande
personförändringar i rollerna. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
