Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: Olnfsgatan i (Hötorget *’»,) I tr. upp öfv. gård.
Stockbolm den 1 Februari 1889.
Pris: Helt Ar 5 kr., Lösn:r 25 öre.
Annonspris: 10 öre petitraden.
väl om rörligheten af hans naturell
som om den förlägenhet för platsernas
besättande, i hvilken äfven en kunglig
teater kan råka. Nämda rörlighet
gjorde, att han ofta anlitades och kanske
mest i underordnade biroller, dessa för
en skådespelare otacksammaste af alla
uppgifter, enär de äro tillräckligt
makt-påliggande för att kunna genom att
förfelas störa det hela, men sällan
tillvinna sig applådens uppmuntran.
An fick lian spela Juliana i »Svarta
Dominon», än Hayraddin i »Quentin
Durward , än härroparen i
»Lohen-grin», Dofta i Blenda ’ eller
anföraren för lifvakten i Den
stumma». Med sist
nämda roll måste han träda
i våldets tjenst mot en
frisinnad pöbel, hvilket
emellertid icke hindrar,
att han några minuter
förut visat sitt jovialiska
anlete, prydt med den
frygiska mössan, midt
ibland fiskarkören, der
han var så god en
folkets man som trots
någon. Till röfvare och
skurk dög han utmärkt:
vide Bcppo i »Fra
Dia-volo» eller
zigenarhöf-diugen i »Carmen». En
särskild specialitet för
Ohlsson var bönder;
Erik i >j
Värmlänningar-ne*, Kilian i
»Friskytten», Thibaut i »Villars
dragoner* fulltyga hans
förmåga i detta afseende.
En annan och högre
specialitet var listiga
be-tjenter af olika slag,
allt ifrån Pedrillo i
»En-leveringen» ända till den
förslagne smålänningen
i »Målaren och
modellerna» (hvarest Ohlsson
äfven spelat Stålsporre).
Härmed ha vi kommit
Robert Ohlsson.
»et gifves ett slags dramatiska
ar-tister, hvilka, utan att ega hvad
man kallar snille, röja afgjorda anlag
och en alldeles oemotståndlig lust» för
det sceniska yrket, företrädesvis det
komiska. De flyga icke högre än
vingarna bära, af hvilka vingar (fen ena
heter fyndighet, den andra go^t lynne.
De äro muntra, blygsamma ocf,
älskvärda, de äro
användbara och gerna sedda,
och skämma sällan bort
en roll.
Till denna lyckliga
klass af talanger hörde
Gustaf Robert Ohlsson,
som så plötsligt afled
den 13 sistl. december.
Han föddes i Täby
socken i Upland den 26
april (icke juni) 1841
åt föräldrarna:
kavaljers-förriddaren hos
enke-drottning Desideria, Carl
Gustaf Ohlsson, och
Charlotta Jansson. Vid ett
flitigt åskådande af
prestationerna af
Anderssons trupp på
Humle-gårdsteatern, sommaren
1856, vaknade den
femtonårigeynglingens »tea-terdille», och de följande
åren, 1856—58, ser man
honom redan flacka kring
landsortens tiljor med
det Elfforska sällskapet.
Vi ha denna uppgift
från sångaren sjelf, och
den vanliga notisen, att
han först 1858 skulle
hafva debuterat i
Göteborg såsom Minnevart i
Kauers opera »Donau-
frun», måste vara mindre exakt.
Vintern 1858—51) uppträdde han under
A. T. Schwartz’ presidium på
Ladu-gårdslandsteatern, hvarjemte han
samtidigt tog sånglektioner för Giinther,
och den 1 juli sist nämda år antogs
han till elev vid kungliga lyriska
scenen. Aktör och sångare der
sammastädes från den 1 juli 1861, uppträdde
han först i ceremonimästarens roll i
»Robert af Normandie’, ett parti, som
han senare utbytte mot Raimbaud’s i
samma opera — ja, han har till och
med sjungit båda dessa partier på
samma afton, ett faktum, som vittnar så
Robert Ohlsson.
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
