Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vare närmade sig liuset, huru de på
stegar klättrade upp till fönstren men
genom buller i huset blefvo skrämda.
I största hast flydde de bort, in i den
djupa mörka skogen och inslumrade
der under den mörka stjernhimmelen.
Han spelade allt saktare och s&ktare,
som om han haft för afsigt att söfva
de unga åhörarne, och höll på dermed
tills han fann att den ene efter den andre
af dem verkligen slumrat in. Ljudlöst
lemnade den unge konstnären salen
och smög sig in till föräldrarue och
syskonen, hvilka på hans bön följde
honom med ljus i händerna till salen.
Sedan familjen Chopin fått sig ett godt
skratt åt de olika och besynnerliga
ställningarne hos de sofvande satte
sig Fredrik till pianot och slog ett
dundrande ackord, så att alla
förskräckta rusade upp utan att veta hvad soin
skett. En hjertlig skrattsalva utgjorde
finalen i det musikaliska skämtet.
––#■–-
Musikpressen.
Med anledning af kungivjubileet liafva
åtskilliga musiknyheter för piano sett dagen,
af livilka följande kommit oss till banda:
Diamantbröllopet, divertissement af Oscar
Wijkander, uppförd t å Kgl. operan vid H.
M. Konung Oscar II:s sextioåriga
Jubileum d. 21 januari 1889, musiken dels
arrangerad, dels komponerad af Richard
Henne berg. Pr. 2 kr.
Jacobson, John: Festpolonaise (tor
orkester — uppförd på börssalen d. 22 jan.)
arrangem. for piano-solo. Pr. 1 kr.
Hallström, Ivar: Gamla minnen, »Till
H. M.t Konungen’, utförd på balen i
börs-salen d 22 jan. — (Alla dessa verk pä
Abr. Lundqvists förlag).
Fexer, Bernh.: Lefve Konungen! Marsch.
Pr. 75 öre.
Hult bander, Carl: Jubileum-Festmarsch,
utförd på Stockholms slott d. 22 jan.
(Båda marscherna pu Gehrmun & C:is forlag).
Pr. 75 öre.
ltopartz, Gny J.: Marche rlc Fete, dcdiée
å ;Sa Mnjesté Oscar II (pour orehester)
lléducticn pour piano å 4 mains. (Abr.
Landquists förl. — Pris ej utsatt.)
Ofvannumnda festkompositioner äro, med
undantag af Fcstpolonaisen, alla försedda med
konungens porträtt å titelbladet. Fexers och
Hultbanders mnrseher, af enklare slag, liafva
i sig inrymt folksången »Ui svenska hjertans
djup»; fransmannen ltopartz’ är hallen i
bravurstil och ställer större fordringar
päexeku-rörerna. Hallströms »Minnen» utgöres af
stycken ur »Blommornas undran», »Hjalmar
och skön Ingrid», »Den Bergtagna»,
»Silfver-ringeu» samt »Nattlig sång» och »Om
qväl-len».
Andni nyheter äro: på Abr. Lundqvists
lorlag:
Loeschhorn: 24 Etuder (op. 190) i alla
Dur- och Moll-tonarter, för den första
undervisningen i pianospel; 2 häften å 1 kr.
50 öre.
\Va 1 dteufe 1, Emil: Pres de toi, vals för
4 händer, op. 193. Pr. 1 kr. 50 öre.
Fahrbnch, Phil., jun: Kin flotter Studio,
marsch for 4 händ. pris 75 öre.
Sa ur et, K mile: Aubade, (Morgonsång),
Poesi de Victor Hugo, »A son amie Madcm.
Isabelle Beckman. Pris 1 kr.
Pä Abr. Hirsch’s förlag:
Andersson, Richard: Pianospelets teknik,
öfningar, exempel och studier, att använda
vid Pianoundervisningen, i progressiv följd
ordnade oeh bearbetade efter H. Genner,
Riemann Lebert A Stark. Loeschhorn, m.
fl. l:a häftet. Pr. kr. 1,00.
Kuplett Kepertonr, n o 9 (»Hvad som drar»
af Hank). P. .’!0 öre; n:o 10 (Augustas
trumpetare, från tyskan af E.) Pr. 40 öre.
Wieck, Marie: Fantnsie fiber
Skandina-vische Volkslieder fur Pianoforte und Vio
loncelle (oder Viola), Fröken Walborg
Lagenvall, cellistin in Stockholm, zugeeignet.
Pr. 3 Mark (Dresden Georg Näumann).
Undervisningsliteraturen jhar riktats
med ett par goda nyheter: Löschhorns
etuder och Pianospelets teknik. De
förra tala för sig sjelfvn genom blotta
namnet på den värderade
musikpedagogen; etuderna äro både instruktiva
och vackra, dock ej afsedda för den
allra första undervisningen, ty båda
händerna hafva här att sköta
motrörel-ser, ackorder, terser o. s. v. —
»Pianospelets teknik» är ganska användbar
för beredande af sjelfständighet,
ledighet och jämnhet åt finger- och
handrörelser. Häftet slutar med kap. IV.
Dubbelgrepp (Terzpassager och
quart-passager i sextackordföljder). På
första sidan utmärkes genom uppåt- och
nedåtvända pilspetsar fingrarnes anslag
och upplyftande, hvilket synes mera
tillkrångladt än behöfligt, då ju
pauserna i alla fall äro tecken som
utmärka upplyftande af fingrarne. Denna
beteckning leder till och med till
orik-tigliet då upplyftningstecknet står midt
emellan fjerdedelar, som skola anslås
omedelbart efter hvarandra. På sidan
32 förekommer en motgående
kromatisk rörelse, som sårar örat; äfven i
fråga om de tekniska öfningarne bör
man så mycket som möjligt skona
eleven från öronpinande musik. På
samma sida förekommer en väl konstlad
fingersättning i vexling mellan terzer
och enstaka noter, hvilken i praktiken
torde ha föga användning. De här
gjorda anmärkningarne äro emellertid
af mindre betydelse och förringa ej ;
värdet af verket i sin helhet.
Aubaden af den berömde violinisten
Emile Sauret röjer genom sin eleganta
faktur och varma känsla komponistens
franska nationalitet. Den fordrar för
utförandet en god sångkraft, helst som
tonomfånget i sången sträcker sig från
ettstr. d till tvåstr. b.
Fantasien af frök. Wieck, briljant
utan för stora svårigheter, upptager
ett godt urval nordiska melodier
nämligen »Sætergjentens söndag»,
»Mandom mod ocli morske män», »Tänker
du att jag förlorader är»,
Wermlands-visan, Serenade ved strandbredden och
Norsk slottervisa.
____^______ •
Furste cch kapellmästare.
olCnet är i det närmaste åttio år sedan
ugi hofteatern i Darmstadt, efter
misslyckade försök att der hålla en teater
uppe, grundades af den konstälskande
storhertigen Ludvig I. Teatern hade
förut varit ett enskildt företag under
ledning af en direktör Krebs, som
några månader efter densammas öppnande
såg sig ruinerad genom företaget; men
d. 23 maj 18011 öfvertog storhertigen
teatern, som från det gamla posthuset,
hvilket Krebs användt, öfverflyttades
till Bet gamla landtgrefliga
skådespelshuset, der länge resande trupper haft
sina föreställningar, men hvilket nu
iordningsattes och dekorerades samt
fick titeln hofteateru i den
storhertig-liga operateatern . Storhertigen var
en entusiastisk musikälskare och
ganska kunskapsrik musiker, och operan
blef derfor af honom omfattad med
synnerlig förkärlek. Likasom han
personligen forberedt sina hofkonserter sä
egnade han nu samma omsorg åt sin
nya opera. Han öfvervakade
repetitionerna som måste hållas med största
noggranhet, och så snart en opera gick
siikert med pianot, ställde han sig i
spetsen för sin personal och ledde
re-petionerna med orkestern.
Dessa repetitioner, märkvärdiga i
sitt slag», skrifver en vid teatern då
anstäld skådespelare, > egde rum
måndag. onsdag, torsdag och lördag kl.
6—8 på aftonen, och det var att
betrakta såsom en stor gunst för en
främmande person att få bevista en
sådan repetition. Kl. tre qvart till 6
voro alla deltagande på sin plats och
instrumentena redan förut stämda i
musiksalen. Sällan fick man ännu höra
ett sakta stråkdrag. I orkestern stod
kapellmästaren med taktpinnen på
pianot under det på scenen alla
körsån-garne stodo uppstälda i en halfcirkel.
Midt i denna såg man regissören och
till venster sångarne och sångerskorna.
På slaget sex trädde storhertigen fram
vid den främre kulissen på högra
sidan. Sedan han kommit fram sträckte
han på den böjda kroppen och
öfver-såg sitt folk, såsom han brukade kalla
personalen. Han helsade graciöst med
handen, hufvudet sjönk åter ned mot
bröstet och han gick öfver åt motsatta
sidan der sångarne stodo.
Fruntim-merna gälde först hans helsning och
det var ett tecken till stor ynnest när
han räckte någon af dem handen och
lät dem kyssa honom på kinden.
Sedan helsningarue voro förbi närmade
sig storhertigen sin notställare, som
var placerad tätt intill rampen,
knackade i den och orkestern stämde så
upp, troget följande i allt sin anförare.
Ar 1826 bestod denna orkester af en
kapellmästare, en konsertmästare, en
hofmusikmästare, sjuttiotvå verkliga
medlemmar och nio elever.
Repetitionerna varade från 6 till 8, i det
endast en akt geuomgicks, och icke det
minsta undgick den furstlige
dirigentens uppmärksamhet. At regissörer
och sångare meddelade han sakta sina
anmärkningar, till orkestern utropade
han med ljudelig röst sitt lof eller ta-
del. Med stor möda steg han ofta ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
