Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Weimar. Haydn undervisade honom
i början, men öfvergaf honom snart
såsom en elev, som icke kunde vänja
sig att respektera kompositionsreglerna;
derpå öfvertog Albrechtsberger honom
men måste snart afstå lärokatedern åt
den väldige läraren: Beethovens snille.
Endast Händeis och Bachs verk
intresserade honom, andra kompositörer
känner han knappt ; blott om Mozart talar
han såsom jämlike, och mot den
Ros-siniska sånggudinnan är han fiendtlig
ända till orättvisa.
Oberoende och frihet i ordets
vidsträcktaste betydelse skattar han
framför allt, hvarför han också utan
betänkande har afslagit alla engagement
från utlandet och hfillre hjelper sig
fram med den lilla, af ärkehertigen
Rudolf åt honom anslagna pensionen
och med inkomsten för sinn
kompositioner.
Då Beethovens rykte började sprida
sig i Europa, var ett stort antal
främmande furstliga personer samladt till
diner på hofvet. Kejsarens bror,
ärkehertigen Rudolf, en ifrig och till och
med såsom exekutör och kompositör
utmärkt musikälskare, väckte med sina
entusiastiska loftal öfver Beethoven
alla de närvarandes nyfikenhet, och
Beethoven fick befallning att infinna
sig på hofvet. När han kommer in i
de kejserliga salarne finner han redan
det talrika sällskapet sittande i en
half-cirkel omkring en Wienflygel;
kejsaren tager emot honom och ber honom
vänligt att glädja sällskapet med en
bland hans berömda improvisationer.
När Beethoven temligen vårdslöst och
med ett finger utan ackompanjemang
anslår melodien: O, du lieber Augus-
tin , tror man sig deri kunna gissa
en finess af konstnären, som med den
storn enkelheten i början genom en
snillrik utveckling skall öppna ett så
mycket mera lysande fält. Alla sitta
försänkta i stum uppmärksamhet. Men
icke litet Hat blef man, då Beethoven
genast efter att ha spelat melodien
stiger upp, bugar sig och — går sina
färde! Kejsaren blef så ond, att han
ville förvisa honom ur Wien.
Om han också betraktar penningar
såsom ett intet, har han dock, derför
att han blifvit så ofta bedragen, blifvit
så misstrogen, att han till och med
stundom går med sjelfva sitt factotum,
sin hushållerska, till torget för att
sjelf köpa de nödvändigaste artiklar
för hushållet. Så kom han en gång
alldeles nedmjölad på en bjudning, och
när en bland hans bekanta skämtsamt
frågade honom, hvar han fått detta
mjöl på sig, svarade han lakoniskt:
»på torget». Besöker han källare,
måste kyparen skrifva med krita på
bordet, livad han har förtärt och är
skyldig. Kyparen skulle då kunna tio
gånger skrifva upp saker, som han
icke fått; det märker lian icke, blott
räkningen är riktigt adderad.
Lika förhatliga för honom som »de
förnäma» voro köpmännen,
»penning-menniskorna och kälkborgarne», som
han kallade dem, och bland dem var
hans musikförläggare Steiner icke den
sista i hans förbannelser. Att
undervisa damer fann han icke otrefligt.
Men Beethoven undervisade blott
sällsynta och utmärkta talanger, derför
känner och bedömer han denna
musikens förvärfskälla från den
fördelaktigaste sidan.
Såsom en stor vän af den fria
naturen och landet, bor han hela
sommaren i det fyra mil från Wien
liggande förtjusande Baden. Staden är
en riktig arrest för honom, och ingen
väderlek är för obehaglig för att
förhindra hans dagliga promenader. Ofta
i storm och regn stannade han hela
timmar på det närbelägna Kahlenberg.
–-^––
FÖLJETONG.
Från Chopins ungdom.
[.
I föräldrahemmet.
^ffiex mil från Warschau ligger byn
Zelazowa Wola. I denna grefve
Skarbeck tillhöriga by föddes den 1
mars 1800 Fredrik Cliopin. Hans far,
som invandrat från Frankrike, hade der
upprättat en privatskola, och flyttade
sedan till Warschau.
Under sin tidigare barndom var
Fredrik mycket känslig för musik; så fort
han hörde någon sådan brast han i
gråt och hade svårt att lugna sig. Snart
visade han emellertid en så tydlig
förkärlek för pianot, att hans föräldrar
funno sig manade att låta gossen
erhålla undervisning i pianospelning.
Efter några år gjorde han häri så
ansenliga framsteg, att man i Warschaus
salonger öfverallt talade med beundrau
derom.
Då man den 24 febr. 1818
föranstaltade en konsert till förmån för de
fattiga, infann sig Kosciuszkos fome
adjutant Niemcewicz hos gossens
föräldrar och bad i eget och flere andra
högt stående personers namn att den
ännu ej fullt nioårige virtuosen skulle
medverka vid konserten. Man kunde
ej afslå denna begäran, och det första
steg Chopin tog på sin konstnärsbana
togs sålunda i välgörenhetens tjenst.
Ett par timmar innan han skulle
uppträda stälde man »Frycek», såsom
han vanligen kallades i hemmet, upp
på en stol för att värdigt kläda honom
till hans första uppträdande inför en
talrik församling. Barnet, fröjdade sig
mycket öfver sin vackra rock och
synnerligast öfver den präktiga kragen
som han fick på sig.
Efter konsertens slut blef han
omfamnad af sin mor, som ej bevistat
densamma, och då hon i samma stund
frågade honom hvad publiken tyckte
bäst om, svarade han raskt:
»O mamma, alla tittade bara på min
krage!» — Ett bevis på hur litet
högfärdig öfver sitt spel gossen var.
Efter denna afton sletos de
förnämsta aristokratiska familjerna om
underbarnet och betraktade den talangfulle
gossen som en prydnad för salongen.
Med hvilken ihärdighet Fredrik
arbetade för att på pianot öfvervinna de
tekniska svårigheterna finner man af
meddelanden från ögonvittnen till dessa
hans studier. Fängslad af välljudet i
ett utsträckt ackord, hvars toner hans
lilla hand ej kunde gripa och anslå på
samma gång sökte han efter ett medel
att kunna bibringa nödig utsträckning
åt fingrarne och gjorde sig en
inrättning att sätta mellan fingrarne för att
spärra ut dem och hade denna på sig
äfven under natten. Det var icke för
ärans skull eller i afsigt att med nya
svårigheter öfverglänsa andra i sitt
spel, som han gjorde detta, utan derför
att han märkte skilnaden mellan bundna
och upplösta ackord, dessa utgjorde
sedermera en karakteristik sida hos
Chopins kompositioner.
Den utomordentliga
kompositionsta-lang Fredrik visade föranledde fadern
att låta honom få undervisning i
kontrapunkten, så mycket som
förberedelserna till inträdet i Warschaus lyceum
medgaf. Någon afsigt att låta Fredrik
utbilda sig till konstnär var då ej i
fråga. Nikolaus Chopin träffade det
bästa val då han bad sin vän Elsner
blifva Fredriks lärare. Intill döden
voro sedan läraren och lärjungen i
hän-gifven vänskap förenade med hvarandra,
Då man gjorde Elsner uppmärksam på
att Fredrik ej rättade sig efter de
vanliga reglerna, att han endast
öfverlem-nade sig åt sin egen fantasi, som ej
tyglades af de allmänna reglerna för
musik, svarade den hedervärde konser
vatoriedirektören:
»Låt honom vara. Han går inte
den vanliga vägen emedan hans
be-gåfning är så ovanlig. Han håller sig
inte så strängt till den gamla ärfda
metoden; han har sin egen och han
kommer att i sina verk uppenbara en
originalitet större än man hittills har
sett.»
När faderns elever stälde till för
mycket väsen i hemmet, behöfde
Fredrik bara sätta sig till pianot och
genast afstannade larmet liksom genom
en förtrollning.
En afton då professor Chopin ej var
hemma, uppstod i pensionen ett
förfärligt spektakel. Den närvarande läraren
Barzinski visste sig ingen råd, då till
lycka för läraren, som redan var i hög
grad nervös, Fredrik inträdde i salen.
Utan att länge besinna sig bad han do
stimmande att sätta sig, ropade in dem
som stimmade utanför salen och lofvade
dem att, om de höllo sig tysta,
improvisera en intressant historia på pianot.
Genast blef det tyst som i grafven.
Fredrik satte sig till pianot sedan han
släckt ljusen. Han berättade huru röf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
