Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saikarbete, hvilket likväl är både
konstnärligt och färgrikt, om äfven somliga
bitar äro något matta, hvilket i
synnerhet är fallet med en och annan af
de många variationerna i första satsen,
hvars tema, pn bondmarsch af nnisona
basar, är en mycken karakteristisk
inledning. Af de öfriga afdelningarne
behagade oss mest andantet »I
trädgården» och den sista, »Dans», en
fu-gerad sats, ovanligt liflig och saftig
såsom sådan. Denna måste också
bis-seras. Symfonien var en intressant och
angenäm bekantskap, och vi beklaga
endast att det så sällan nu mera
er-bjndes oss tillfälle att här lära känna
främmande orkesterverk af betydenhet.
Med hofkapellets ansträngande göromål
får man emellertid ej af detsamma
begära för mycket. Hedenblads
konsert-ouverture är ett ganska aktningsvärdt
arbete med flere anslående satser utan
att dock utmärka sig för större
originalitet. Den är melodiös och rytmiskt
liffull samt väl instrnmenterad.
Komponisten anförde sjelf sitt verk, som
mottogs med bifall af publiken. Efter
en af fru Edling vackert föredragen
kavatina ur Webers »Euryanthe», hvars
sköna musik man sällan här får höra,
afslutades den af hr Nordquist ledda
konserten med den förr af hofkapellet
utförda Abertska bearbetningen af
preludium och fuga af Bach, hvari en
koral för messingsinstrument af
liearbetaren är inflätad. Konserten var ej
så talrikt besökt, som symfonikonserter
vanligen äro.
Bröderna Griinfeld, hvilkas stora
framgångar i Köpenhamn och
Kristiania på förhand väckte vårt intresse för
konstnärerna, gåfvo tre konserter
här-städes, dock ej för fulla hus, ehuru
piiserna voro ganska moderata. Såväl
pianisten Alfred Gi iinfeld som
violoncellisten Henrik, båda stående på
höjden af nutidens konstnärlighet särdeles
i tekniskt hänsende, skördade
emellertid det rikligaste bifall för sina
prestationer. Herr Alfred Gr. excellerade i
ett mjukt och smekande spel, på
samma gång som han t. ex. i sina stora
briljanta och smakfullt komponerade
fantasier öfver Wagner-motiv och
Gou-nods »Faust» ådagalade en
häpnadsväckande styrka och bravour. Som
komponist gjorde han sig fördelaktigt
känd med en anslående Menuett och
en Mazurka för violoncel), spelad af
brodern, med hvilken han lät höra sig
i Sonater af Beethoven, Saint-Saens
och Mendelssohn, och hvilken han för
öfrigt troget ackompagnerade på ett
utsökt sätt. Förutom i de nämnda
sakerna framstod Alfred Griinfelds spel,
efter livad vi funno, fördelaktigt i
Men-delssohns Preludium och fuga, Wagner
—Liszts »Isoldes Liebestod»,
Schu-manns »Novellette», F dur, och
»Etudes symphoniques» samt Moszkowskis
fängslande »Intermezzo». Chopins
romantik fick deremot ej sitt fulla
uttryck under hans händer, liksom vi i
utförandet af Beethovens Andanten
saknade den klassiska stilen och det rätta,
kraftiga och klara uttrycket. Åt
Schu-raanns »Tränmerei» gafs en väl fri
tolkning. Herr Henrik Griinfelds
violon-cellspel skänkte oss deremot en
oblandad tillfredställelse genom sin
smältande sköna och klara, från allt raspande
fria ton och genom det redbara
föredraget, som saknade allt kokett
effekt-sökeri. Dertill kom ett mästerskap i
instrumentets tekniska behandling som
gjorde svårigheterna till en lek,
hvarpå utförandet af Moszkowskis
»Guitar-re», Poppers »Tarantella» och »Vito»
lemnade vackra prof. Utom dessa
stycken väckte synnerligast Boccherinis
bekanta Menuett det lifligaste bifall.
För konserternas öfriga
programnummer sakna vi utrymme att redogöra.
Den sista konserten var en populär
afskedskonsert till nedsatta priser.
Tredje kammarmusiksoarén af hrr.
Aulin et konsorter gafs i den vanliga
lokalen till publikens stora belåtenhet
såsom det välförtjenta bifallet utvisade.
Mesta intresse väckte synbarligen och
med rätta den intagande och förträffligt
utförda Schubertska stråkquartetten,
som flere gånger spelats härstädes men
som man aldrig tröttnar att återhöra.
Ludv. Normans Quintett, som inledde
soarén har ej samma populära karaktär.
Skrifven med lärdom och stort
formsinne väcker den mer beundran än
sympatier. Mest lyckad är Norman
alltid då hans varma känsla talar, och
detta visar äfven det vackra
andan-tet i denna qvintett. Mozarts
bekanta G-mollsqvartett skulle ha vunnit
på mindre styrka i utförandet af
pianopartiet, hvartill den fullt
uppslagna flygeln kanske bar skulden;
det sköttes för öfrigt med god
precision.
Quartettsångareförbundets Matiné i
Berns’ salong gafs inför en rätt talrik
och ingalunda bifallsnjugg publik.
Kören visade under sin nye ledare, kapellm.
Henneberg, en på det hela god
sammanhållning och nyancering om än ett
och annat stycke tarfvat mera finess i
framställningen. De biträdande, frk.
Wolf och herr Zetterquist fingo sin
riitmätiga del af bifallet.
Vasateatern har ett dussin gånger
haft Suppés muntra och melodifriska
operett Boccaccio» på sitt program.
Den lille teaterns resurser medgåfvo
naturligtvis ej en sådan uppsättning
af pjesen som å Nya teatern för 10
år sedan, emellertid gafs pjesen
ganska tillfredsställande särdeles livad
bebeträffar fruntimmerna, fruar Grunder,
Carlbäck, Cederberg och Bergström och
framför allt fröken Anna Petterson, som
var förträfflig i titelrolen. Bland
her-rarne intog naturligtvis herr Kloed
främsta rummet beträffande
sångpartiet.
Från in- och utlandet.
Kgl. Operan. Under inöfning äro
för närvarande Méhuls Josef i
Egypten», Bizets »Djamileh», Halléns
»Harald Viking» samt »Hugenotterna»,
«Regementets dotter» och » Alphyddan».
Som Ingeborg i »Den Bergtagna*
kommer fröken Jenny Norelius att
debutera, den unga sångerska som i höstas
lät höra sig på en af fru Alie
Lind-berg-Larsén o. a. gifven triosoaré i
Vetenskapsakademiens hörsal.
Det nya operakonsortiet, eller den
förening af Kgl. operans lyriska
artister till operaverk.samhetens fortsatta
upprätthållande, hvarom vi talat i
början af detta nummer, har i de dagliga
tidningarna förklarat att det icke iir
meningen att för nämnda ändamål
bilda ett konsortium i vanlig mening.
Bland dem, hvilka befunnos som
undertecknare af den till finansministern
insända skrifvelsen, har sedan fru Dina
Edling och frökn. Klemming och
Karl-sohn afgifvit följande förklaring:
»Undertecknade få härmed, efter
närmare öfvervägande, förklara att vi hvad
på oss vidkommer, icke kunna biträda
det förslag till ordnande af k. operans
verksamhet för kommande spelår, som
i en med våra namn försedd, till k.
departementet den 11 februari
inlem-nad skrifvelse blifvit framstäldt, hvadan
vi på detta sätt frånsäga oss all slags
delaktighet i ifrågavarande
organisationsplaner.
Musikkonservatorium. Elevantalet
innevarande vårtermin är 155, deraf 88
manliga och (57 qvinliga
Nyantagna elever i hufvudämnen äro
20, deraf 12 m. och 24 qv.
Inträdes-sökande till nämnda ämnen voro 1)0,
deraf till piano 18. sång 20, kyrkosång
1, orgel 17, stråkinstrument 13,
blås-instrument 5, komposition, kontrapunkt
och instrumentation 5, harpa 1.
Nya konstnärsgillet hade d. 14 Febr.
ett talrikt besökt satnqväm å hotell
Phænix.
Af den vid sammankomsten
upplästa årsberättelsen framgick bland
annat, att gillets medlemmar under året
ökats med ett 80-tal. så att de nu
utgöra 209; 8 samqväm ha under förra
året hållits, illustrerade af musik,
konst-u ställningar och föredrag.
Musikprogrammet för aftonen
upptog: duett ur »Norma», utförd af
grefvinnan Taube och fröken Karlsohn,
sextett ur »Mignon» : grefvinnan Taube,
fru Edling, fröken Karlsohn, hrr
Lundmark, Nyberg och Okman; visor af
Grieg, utförda af fru Edling; qvintett
ur »Carmen», utförd af fru Edling,
fröken Karlsohn, en musikälskarinna
samt hrr Rundberg och Nygren.
Ac-kompagnementet utfördes af
professorskan Netzel, som anordnat aftonens
konsert.
Efter soupern och kaffet sjöng
gref-viunan Taube på allmän begäran reci-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
