Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
de resande, lockad af de vackra tonerna
gick tyst och stiilde sig bakom
(’hopms stol för att lyssna till musiken
under det Cliopin topade till professor
Jarocki på polska: »Nu få vi snart
se om min åhörare är kännare eller
ej».
Fredrik begvnte sin fantasi öfver
polska sånger (op. lo). Den resande,
en tysk, stod som förstenad. Med hela
sin själ fördjupade han sig i denna för
honom nya musik af en underbar
tjusningskraft. Hans ögon följde
mekaniskt den spelandes händer; han hade
förgätit allt omkring sig, till och med
sin bästa vän, pipan, som slocknat för
honom utan att han märkte det.
Sakta inträdde öfven de andra
resande och derjemte uppenbarade sig i
en sidodörr den reslige postmästaren
och hans lilla klotrunda gemål samt
deras två täcka döttrar.
Fredrik aktade ej på sin publik;
fördjupad i samspråk med sin
sånggudinna hade han förgätit att han
befann sig i posthuset och att han snart
skulle resa sin väg.
Allt själfullare och ljufvare blef den
unge konstnärens spel; det ljöd som
en sång af elfvor i månljus natt; med
framsträckt hufvud, helt och hållet öra
stodo de lyssnande der. Som bäst
framsprungo under Chopins fingrar de
elegantaste arabesker, då en
stentors-stämnia ropar så att fönstren skallrade:
»För spänd t, go herrar!»
»Eländige fridstörare!» röt
postmästaren, under det fruntimmernas
klöf-verblad slungade vreda blickar mot
postiljonen. Chopin sprang upp från
siu plats, men i ett nu var han
omringad af sina åhörare och från hvarje
mun kommer den bönen: »spela mer,
mer bäste herre; sluta åtminstone det
herrliga stycket, som vi helt vist fått
höra till slut, om inte den der grobian
till postiljon stört oss.»
»Men,» svarade Fredrik, sedan han
hau frågat sitt ur till räds, »här ha
vi l-edan dröjt i ett par timmar och
skulle snart vara i Posen!»
»Stanna, spela, utomordentlige unge
konstnär; jag ger er knrirhäetar, bara
ni stannar», utropade postmästaren.
»Ack, låt öfvertala er!» inföll
post-mästarinnan och nästan hotade med en
omfamning. — Hvad kunde väl
Fredrik göra då annat än sätta sig ned
och spela vidare.
Uppassaren trädde in med vin och
glas under det Chopin gjorde en paus;
husets döttrar serverade först
konstnären, sedan de andre resande, och
postmästaren utbringade för
Poly-hymnias älskling», såsom han
uttryckte sig, ett lefve, hvari de andra
instämde. En af de nåi’varande,
(kanhända stadens kantor) kom fram till
Chopin och sade med en af rörelse
darrande stämma, i det han höjde
glaset;
»Heire, jag är en gammal, grundligt
bildad musiker; jag spelar också piano,
S VNN SK MUSIKTIDNING.
derför kan jag uppskatta ert mä ster-
ska]) ; om Mozart hade hör t er skulle
han ha tr; vekt er hand och ropat, brä-
vo! Jag obetydlige man vågar det
ej!’
De tacksamma damerna fyllde
vagns-tickorna med det bästa huset förmådde
af matvaror och glömde ej att bifoga
ett par flaskor godt vin.
Då Fredrik slutligen, efter att ha
spelat en mazurka, ville lemna
posthuset, fattade den reslige postmästai-en
den unge konstnären om lifvet och
bar honom ut i vagnen.
Annu i sinn sista år erinrade sig
Chopin gerna detta reseintermezzo,
hvilket syntes honom som ett godt omen
för hans konstnärsbana. Ofta
berättade han, att han likt den forntida
me-nestrelen, som drog från borg och till
borg, fägnad med god kost, tillspelat
sig bakelser, frukter och godt vin i
Ziillichau, och han försäkrade ofta i
sällskap med goda vänner, att det
största lof som tidningarne slösat på
honom icke fröjdat honom så mycket,
som den naiva hyllningen af rökaren,
som glömde sin pipa i förnöjelsen
öfver att höra honom.
-—^–––-
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgl. Operan. Pehr. 1, 7. Auber: Den
Stumma. — 2 Tredje Symfonikonserten 1.
Golilmurk: »Bröllop pä landets (Läniltiche
Hochzeit) symfoni i 5 satser: 1. Bröllops-
marsch (variationer) 2. Brudsång
(Intermezzo) 3 Serenad (Scherzo), -/. I trädgården
(Andante), 5. Dans (final); 2. Hedenblad:
Konsertourcrture; 3. Weber: Kavatina nr
»Euryanthe» (fru Edling): 4. Bach-Abert:
Præludium och Fuga. — 3, 11, 14
Hallström: Den Bergiayna (14/s
bergndrättningen frk Wolf). — 4. G o un od: Uomeo ocli
Julia (Julia: frk. Ek). - (i. Gounod: Faust:
(Margareta, Siehel, Martha: frkn. K lemming,
Karlssohn, fru W. Strandberg; Faust,
Mefi-stofeles, Valentin Wagner: hrr. Strandberg,
Nygren, Lundquist, Grafström). — 8, 10, 11,
13, 15 Boieldieu: Hrita frun pä stoltet
A ven el (Anna, Jenny, Margareta: frkn. Ek,
Karlsohn, fru W. Strandberg; Georges,
Ga-veston, Dicksnn, Mac Irton, Gabriel: hrr Lund
mark, Strömberg, Nilsson, Grafström. Olsson )
— ft M ozart: l)on Juan (Elvira: fru Östberg).
Vasa-Teatern. Febr. 1—:t. 5—10, 12, 13.
S u p p é: Boccaccio.
Musikaliska Akademien. Febr. 5, 7
Griin-feld-konserter.
l/et enskaps-akademien. Febr. 11. Tredje
kammarmusik-soarén af hrr. Aulin, Sjöberg,
Bergström oeh Carlson. 1. Norman:
Qein-tett for 2 violiner, 2 alt-violiner oeh
violon-eell (bitr. hr Sundqvist); 2. Mozart: Piano
qvartett, G-moll (bitr: frk. Valborg Aulin);
3. Sehubcrt: Sträkquartett, A-moll, op. 20.
Berns Salong. Febr 1. Första aterupptr.
af signor Vincenzo de Pasqualis. — 3.
(juar-trttsangareförbundets matiné (anförare: Kicli
Henneberg, bitr: frk. Wolf oeh herr b.
Zet-terquist).
Få af de gamla franska komiska
operorna äro sä lifskraftiga som
Boiel-dieus Hvita frun på slottet Avenel ,
Så mycket som smakriktningen ändrats
sedan densamma först uppträdde, synes
dock denna opera fox-tfarande väcka lika
stort intresse och bibehålla sin
egenskap af favoritopera från slägte till
slägte. Och detta är lätt förklarligt,
ty med en libretto som innehåller flere
lifliga och spännande moment utan
lon-göror eller onaturligheter, förenar sig en
musik af renast guld, melodier af så
dan friskhet och fägring, att de aldrig
kunna förfela att lifvaoch tjusa vårt sinne.
Dertill kommer en instrumentation af
den mest harmoniska verkan, denna,
liksom operans melodik, snillets
omedelbara skapelse utan minsta ansats till
effektsökeri eller spår af trötthet och
uppfinningsbrist i arbetet. Operan har
också vid denna repris x-edan gifvit
flera fulla hus och kominer nog att
gifva flex-e helst som den nuvarande
rolbesättningen på det hela är
rätt tillfredsställande om än icke i lika
hög grad, som förxxt. Att herr
Lxxnd-mark såsom George ej kan ersätta
Ai–noldson är naturligt xiog, einellertfd
påminner han i ett och annat om denne,
synnerligast vid sin entrée med den
lmrtiga och lifligt dramatiska
soldatvisan och i andi’a aktens sköna aria
som han sjunger ined ett mycket mjukt
och musikaliskt uttryck. Med mera
välde öfver röst och deklamation skulle
haxi göra ett odeladt godt intryck i
detta parti. Fi-öken Eks sångtalang
och behagliga framställning förnekar
sig ej heller i Annas rol, ehunx vi ej
kunna frångå vår förr uttalade åsigt
att den komiska operan med taldialog
lämpar sig mindre för hennes förmåga
än den stora operan. Do båda andra
fruntimraersrolerna, arrendatorskan och
den gamla trotjenarinnan återgåfvos
förträffligt af fröken Karlsohn och fru
Strandberg, hvilkas vackra röster man
alltid hör med nöje. Som ilen sträfve
Gaveston är herr Strömberg rätt väl
pä sin plats och hans dramatiska spel i
auktionsscenen förtjenar särskildt lof.
I denna scen kan man ej utan sakxxad
tänka på förlusten af Carl Johan
Udd-man, den oförlikneligt komiske Mac
Irton ; emellertid xxppbär hex-r Grafström
rolen på ett oklanderligt sätt. Såsom
den hai-lxjertade arrendatom är herr
Nilson på sitt rätta fält, emellertid
förefaller oss hr N:s röst väl svag
likasom lians oigan och arten af hans
komik ej synes oss rätt lämpliga för
operasceneu. Herr Dahlgi’en var
honom betydligt öfverlägseu i denna rol.
Operan med sin allbekanta vackra
ouverture, efter Boxeldieus plan och
an-visxiing utarbetad af hans lärjunge
Adam, går för öfrigt förträffligt xxixder
hr Hennebergs ledning.
Den tredje symfonikonserten på Kgl.
operan bjöd på tvonne nyheter af
in-tresse redan clerigenom, att det ena
var ett arbete af en bland Tysklands
nu lefvande mera bekanta tonsättare,
det andra af inhemsk komponist.
Gold-marks symfoni, som inledde konserten
är icke någon symfoni i egentlig
mening efter den för en sådan vedertagna
formen utan snarare en Suite, ett mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
