Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 5.
Redaktör och iitgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: OMsgatan I lllutorgfi 6.) I tr. upp »fy. gärd.
Stockbolm den 1 Mars 1889.
Pris: Helt Ar 5 kr., Lösn:r
Aimonspris: 10 öre pel it raden.
25 öre.
Bilaga 1: ?0 öre.
Års. 9.
Pianot.
Historik öfver äese uppkomst, samt om
utveok-lingen af 3tilen ooh tekniken för detta
instrument*.
I.
Ursprunget.
JStianots eller Klaveret« uppkomst kan
leda« tillhaka från den »gråa
forntiden »; ty likasom orgeln i grunden
härstammar från säck- eller panspipan,
så kunna såsom förelöpare till klaveret
lvran, kitharan och synnerligast mono- i
chordet få anses — korteligen alla
harpan och lutan liknande instrument,
hvilkas strängar antingen knäpptes med
fingrarna eller slogos med plektron (en
liten staf af trä, metall, eller
elfenben). Det enklaste iustrumentet af
detta slag var monocliordet, ty det
bp-stod endast utaf en aflångt fyrkantig j
låda, hvarpå en enda sträng med ett
flyttbart stall var spänd. Redan
Py-thagoras och andra brukade detta
instrument vid sina mätningar och
teoretiska spekulationer. Medelst det
nämnda stallet delades nämligen strängen i
olika delar, hvarigenom sålunda en nog- ]
grann mathematisk beräkning och
bestämning af storhetsförhållandet mellan
tonerna kunde åstadkommas.
Småningom försågs monocliordet med flera
strängar. Men då flyttningen af stallet var j
förenadt med stor omständlighet, så kom
man genom orgeln, hvars uppfinnande j
man räknat så långt tillbaka som till !
andra århundradet före Kristi födelse,
att tänka på en tastatur (klaviatur).
Visserligen var orgelns tastatur ända
till tolfte århundradet ännu helt ofull- I
komlig och otymplig, så att de »mer i
än handsbreda stora tangenterna af
munkarne måste nedtryckas med
knyt-näfven, det oaktadt kan man antaga
att redan Guido från Arezzo(1025)
begagnat monochord med tangenter,
om också endast såsom
undervisningsmateriel, för att demonstrera sitt nya
system, i det hau lät samtliga tonerna
hos detsamma ljuda, hvartill fordrades
ett rätt betydligt antal tangenter. Så
uppstod förmodligen af monocliordet ett
klavichord. Ehuru oegentligt kallade
inan det senare ända in uti sextonde
århundradet för »monochord»,
sannolikt emedan formen hos klavichordet
påminte om sitt ursprung, ty det
framträdde likaledes såsom en aflångt
fyrkantig låda, som kunde ställas på ett
bord eller en annan möbel, tills det
sedermera försågs med fötter.
Klavichordet var särdeles i Tyskland
mycket omtyckt och bibehöll sin plats i
hemmet ända till början af dotia
århundrade, då det slutligen måste helt
och hållet ge vika för pianot. Efter
våra förfäders ofta nog af hänförelse
genomandade beskrifniugar, hade det
visserligen ingen stark men ofantligt
sympatisk ton, som lätt kunde till- och
aftaga i styrka. Dessutom kunde dess
toner (i motsats till Klavicymbalens,
livarom sedan skall talas) göras
bundna och genom en sakta tryckning
tvingas i dallring. Den schwabiske
skalden O. Schnbart*?, hvilken, såsom man
torde känna, äfven var en stor
musiker, beskrifver klavichordet i sina
»Ideer till en tonkonstens estetik»,
författad under hans fångenskap på
Ho-henasperg, i följande ordalag: »Detta
ensliga, melancholiska, outsägligt ljnfva
instrument har, om det är förfärdigadt
af en mästare, företräde framför flygeln
* Den populära uppsats, som vi härmed
börja, är hufvudsakligen öfversättning af en
af Adolf Ruthardt, lärare vid
musikkonservatoriet i Leipzig, författad broschyr, som
blif-vit mycket fördelaktigt bedömd af den tyska
kritiken.
* C. F. D. Sehubart, f. 173’J död. 17« 1
| som direktör för hertigliga hofmusiken oeh
teatern i Stuttgart, satt 10 är i fångenskap
I med anledning af en falsk uppgift om
kej-j sarinnan Maria Theresias död, intörd i den
i af honom redigerade tidskriften »Deutsche
Chronik».
och fortepiauot. Genom fingrarnes tryck,
genom strängames svängningar och
dallringar, genom den starka och sakta
beröringen med handen kunna
bortsmäl-tande, under fingrarne döende drillar,
portamento, med ett ord alla grader af
känsla med bestämdhet uttryckas».
Den hedersmannen Mattheson säger
nu samma sak: »Hand- och
galanteri-saker, såsom ouverturer, sonater,
tocca-tor, suiter etc. varda bäst och renast
utförda på ett clavichordio, såsom ett
sådant hvarmed man mycket tydligare
kan uttrycka sångarten genom
uthål-lande och adoucerande, än med de
alltid lika starkt ljudande flyglarne och
epinetterna (spin Aterna). Den som vill
höra en delikat hand och rent manér,
han före sin kandidat till ett godt
clavichordio; ty på stora med 8 eller 4
utdrag eller register försedda
klavi-cymbaler skola många brouillerier
echap-pera örat, och man skall svårligen
kunna med distinetiou förnimma
manéren». Ja sjelfve Beetlioven yttrade
sig högst gynsamt om klavichordet:
»Det är det enda af alla
tangentinstrument, der man har fullkomlig makt
öfver ton och föredrag.» Den bästa
ledning för behandlingen af detta nu
mera alldeles försvunna instrument
lemna oss Em. Baclis och Tiirks
klu-verskolor. Det må derjemte anmärkas,
att på den tid då klavichordet ännu
var i allmänt bruk, namnet »Klaver>
äfven användes om detsamma.
Så många förbättringar än
klaviehor-det undergick, väcktes likväl i sextonde
århundradet behofvet af ett instrument
med kraftigare ton och rikare
resurser; man uppfann då klavicymbalen,
som hvars föregångare utan fråga kan
räknas cymbalen, Oymbalum, (ännu i
dag i bruk hos bönderna i lill-Ryssland
samt hos de ungerske Zigenarne) och
Psalterium. Detta instrument uppträdde
i de mest skilda former, dels
taffel-formigt under namnen: spinet/. rlavecin,
original, klavicymbal, dels i större, våra
nuvarande flyglar, liknande form under
Med detta nummer följer till tidningens årsprenunieranter Musikalbum, musikbilaga I, innehållande för sång: Au g.
Söderman: Visa, 4 stäm. Koral (hittills outgifna); för piano: L. Wenzel: Friskt mod: Em. Sjögren: Melodi: O. Klau-
well: Albnmblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
