Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjertat. Den Petcrska upplagan af
Haydn-symfoniernn saknas väl knappast
i något musikaliskt hem. De äro
nästan oumbärliga för bildande af den
musikaliska ungdomens smak, och lians
sonater borde ej heller förgätas i våra
hem. Der en violinqvartett samlas i
hemmet, behöfver man ej frukta att
Haydn saknas på repertoaren.
För två år sedan intog Sv.
Musiktidning under rubriken »Tvenne
musikreformatorer» en utförligare biografi
öf-ver Josef Haydn, men vi hade då ej
tillfälle att meddela hans porträtt. Vi
göra det i dag, väljande ett från hans
äldre dagar, hvilket förut varit
synligt i Naumanns »Illustrirte
musikge-schichte , graveradt af F. Muller, och
hafva en särskild anledning att göra
det i vårt 1 :sta april-nummer såsom
ett firande af den ädle tondiktarens
födelsedag, som inträffade natten till
denna dag, eller såsom andra uppgifva,
den sista mars. En kort
lefnadsteck-ning öfver honom må här följa.
Josef Haydn, son af en vagnmakare
i byn Rohrau på gränsen till Ungarn,
föddes här 1732. Till sitt nionde år
hade han lärt behandla alla slags
instrument och genom kapellmästare
Reut-ter fick lian anställning som korgosse
vid Stephanskyrkan i Wien, en plats
som han innehade till sitt l(i:de år,
då han kom i målbrottet och blef
bortjagad af lteutter. Genom
privatlektin-ner och enskildes hjelpsamhet kunde
han med knapp nöd lifnära sig och
skaffa sig tak öfver lmfvudet i ett
förfallet vindsrum samt hyra sig ett
klaver. »Men», — berättar han efteråt
— »när jag satt vid mitt gamla
maskstungna klaver, så afundades jag ingen
konung hans lycka. Här studerade
han nu Fux’ »Gradus ad Parnassum»,
Matthesons »Vollkommener
kapellmei-ster», och Pliil. Eman. Bachs sonater
samt komponerade sin första messa och
operetten »Der krumme Tenfel»,
uppförd i Wien 1752. Genom Porpora,
som antog honom till aokompagnatör,
lärde han känna dennes sångmetod och
erhöll äfven någon undervisning i
komposition men måste som ersättning
förrätta betjentsysslor åt denne. Sin
första stråkqvartett skref han 1755 på
uppmaning af baron von Fiirnberg,
hvilken 1759 äfven skaffade honom en
musikdirektörsplats på grefve Morzins
egendom nära Pilsen, der han skref
sin första symfoni. Han åtnjöt här
200 fl. i lön och ansåg sig nu kunna
tänka på giftermål. Föremålet för hans
böjelse var en ung dotter till
perukmakaren Keller, men då hon tog
slöjan förmåddes den godmodige musikern
af hennes far att taga till godo den
äldre systern, som var honom alldeles
likgiltig, och i denna trätlystna och
bigotta qviuna fick han ett huskors af
värsta slag, yn börda som endast
samma hans godmodighet jemte sträng
pligt-känsla gaf honom förmåga att bära i
fyrtio år. År 17G1 fick Haydn plats
hos furst Paul Anton Esterhazy i
Eisen-stadt (och efter hans död 17(52 hos
brodern Nikolaus) först såsom andra
och sedan såsom förste kapellmästare
(1706). Här och på furstens präktiga
slott Esterhaz lefde han under sträng
verksamhet i 30 år, hvarunder han
skref nästan alla sina operor, de flesta
arior och sånger, musik till furstens
af denne så älskade marionett-teater,
en mängd kyrksaker samt större delen
af sin symfoni- och kammarmusik. För
furstens älsklingsinstrument Viola di
bardone skref han ej mindre än 163
stycken. Hans kompositioner blefvo
snart kända samt vidt spridda och
begärliga. Särskildt hade han många
beundrare i London, dit lian flere
gånger inbjöds och slutligen efter furst
Nikolaus’ död fick komma två gånger,
1790—92 och 1794—95, med
violinisten Salomon såsom impressario. Han
blef här mycket firad, anförde sjelf de
12 s. k. engelska symfonierna, som
han förbundit sig att skrifva,
öfverlio-pades med presenter och blef 1791
hedersdoktor i Oxford samt återvände
hem som förmögen man till Wien, der
han köpte sig eget hus. Esterhaziska
kapellet, som upplöstes efter furstens
död, hvarvid Haydn pensionerades,
upprättades nu åter, hvilket påskyndade
hemresan från England. Emellertid
vistades Haydn mest i Wien, endast
under somrarne på Eisenstadt. Vid mer
än 65 års ålder skref han sina
herrliga oratorier »Skapelsen», (först
utförd offentligt i Wien 1799) till text
efter Miltons »Paradies lost», och
»Årstiderna» (1801). Hans krafter voro
emellertid snart derefter brutna, och vid
kanondundret under Wiens belägring
släcktes hans lifsgnista d. 31 maj 1809.
Han hade då i 18 år öfverlefvat den
24 år yngre Mozart, af hvars
instrumentalkompositioner han ej undgick att
röna in fl}’tande, såsom hans senaste
symfonier utvisa. I 18 år öfverlefde
honom hans 40 år yngre lärjunge
Beet-hoven, som beträffande symfonien,
qvar-tetten och sonaten upptog mästarens
mantel och bragte hans lifsverk till
än högre fullkomning. Haydns
produktivitet var ansenlig. Han
uppgif-ves — ehuru siffrorna variera hos hans
biografer — hafva skrifvit 119
symfonier, (Haydnforskaren Wiillner
upp-gifver 157), bortåt 80 qvartetter, 30
trior, 19 operor, 5 oratorier, 15
mes-sor, omkring 50 pianosonater, 31
konserter och diverse, instrninentalsaker
förutom en mängd sånger. Ja
summan af alla hans kompositioner påstås
uppgå till 1,178 stycken, enligt andra
till 1,407.
Den utförligare biografi öfver IJaydn,
som Sv. Musiktidning förut innehållit,
återfinnes i n:o 6 och 7 af årgången
1887. Vi vilja här blott tillägga att
kompositören till »Skapelsen», som först
gafs här 1801, blef 1798 invald till
ledamot af vår Musikaliska Akademi.
–-$––-
Teaterfrågan
och
Den nya operabyggnaden.
Ofverintendentsembetet inlemuade d.
19 mars sitt utlåtande i frågan om
teaterkonsortiets byggnadsforslag. Efter
att hafva omnämnt huru som detta
af-ser uppförandet å operahustomten af
dels en byggnad åt Carl XII:s torg
med lokaler för operan, dels en annan
byggnad åt Gustaf Adolfs torg, ämnad
att inrymma privatlokaTer, tages
förslagets speciela punkter i närmare
betraktande. Ofverint. E. har efter
ritnin-garnes granskande funnit sig böra
anmärka frånvaron af tidsenliga
vestibnl-och foyeranordningar, olämpligheten af
lokalers placering öfver salens plafond
samt, angående byggnadens yttre
arkitektur, bristen på karakteristisk
monumentalitet.
Beträffande byggnadskostnaden, an- i
gifven till 2,075,000 kr. har, efter de
detaljpris, som förslaget upptager,
kost-nadssumman bort uppgå till 2,084,000
kr., men äfven denna summa anser
Ö. E. vara för lågt tilltagen och anser
den i rundt tal kunna beräknas till
2,550,000 kr., medgifvande dock att
de påvisade oegentligheterna här vid
lag möjligen kunna undanrödjas.
Likasom Helgeandsholmen, heter det
vidare i utlåtandet, är också
operahustomten en af kronans dyrbaraste
byggnadstomter, hvilken företrädesvis
påkallar hänsyn till arkitektonisk
disposition, hvilket framgår af teaterns läge,
och derför anser O. E. det synnerligen
lyckligt, att denna plats tillhör kronan
och ej enskild man, hvarigenom den
bör kunna påräkna att blifva
tillvaratagen så hänsynsfullt som möjligt för
monumental byggnad och
lokaldisposition — sådant har enligt nu
föreliggande byggnadsforslag ej i någon mån
iakttagits. Förläggandet emot
c.entral-platsen Gustaf Adolfs torg af ett till
förvärf afsedt, men för teaterhuset och
dess arkitektoniska organism samt
teaterverksamheten främmande bihang till
nämnda hus och uppförandet af
huf-vudbyggnaden — teaterhuset — vid
detta bihangs frånsida är föga
välbetänkt, och i fråga om byggnadens
arkitektoniska utstyrsel göra sig de
anmärkningarna gällande, att åt det hela
gifvits en arkitektur, som förgäfves
söker motsvara byggnadskomplexets inre
dubbelnatur och som, hvad detaljerna
angår, hvarken rätt sluter sig till
operahusets nuvarande fasad åt Gustaf Adolfs
torg — afsedd att nedtagas och ånyo
uppföras — eller mäktar att gifva
byggnaderna ett värdigt uttryck af nutidens
konstsmak.
Ofvenintendentsembetet anser sig
alltså ej kunna godkänna det framlagda
förslaget hvad byggnadsfrågan angår
och hänvisar — ehuru erkännande att
det ej har att yttra sig om någon
annan lösning af frågan — till sitt
förslag af d. 11 febr. 1888, åsyftande att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
