Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra nuvarande operahuset till en
dramatisk teater och bygga ett nytt
operahus å nordligaste delen af Carl XIII:s
torg.
livad det senare förslaget beträffar
ha vi alltid bekämpat det och påyrkat
operans bibehållande på nu varande
platsen såsom en lifssak för densamma,
alldenstund de inkomster som
operahuset bereder operan till hennes
underhåll på ingen annan plats kan
beräknas så säkra och så stora. För
öfrigt gifva vi O. E. rätt i mycket, och
önska helst en komplett ombyggnad
utan något småaktigt hållande på
nuvarande fasaden såsom pendant till
palatset midt emot. Hvem vet för öfrigt
hur länge detta gamla hus bibehålies
vid samma utseende som nu?
Operahusets nuvarande fasad är för låg för
en lämplig teaterbyggnad, och skola
gatorna utvidgas på sidorna om
detsamma kan ju omöjligen fasaden
fullkomligt bibehållas, och hvarje
indragning på densamma (medelst arkader
eller på annat sätt) kommer i alla fall
att störa den som så angelägen ansedda
symetrien. Nej låtom oss få ett nytt
operahus, tillräckligt stort och högt,
ändamålsenligt, vackert och försedt med
förståndigt ordnade entréer och lokaler,
inbringande operan så mycket som
möjligt. Hufvudingången bör förläggas,
såsom nu, åt Gustaf Adolfs torg,
scenen åt Karl XII:s torg. Sjelfva
markens beskaffenhet, såsom sluttande nedåt
detta, fordrar ett sådant arrangement
hvilket är både naturligare och billigare.
At Arsenalsgatan och strömmen, å ömse
sidor om hufvudingången, kunna och
böra privatlokalerna till uthyrning
anordnas, och ändock utrymme till Hera
beqväma in- och utgångar för teatern
kunna åstadkommas. Brandmurar och
elektrisk belysning i hela huset skola
för sjelfva teatern aflägsna all fara af
privatlokalernas närhet. Men dessa
måste finnas; operan kan ej lefva dem
förutan. De uthyrda lokalerna i
nuvarande byggnaden kunna bibehållas i
det längsta, medan större delen af
byggnaden åt Karl XII:s torg uppföres.
Helt visst kan operan under
byggnadstiden få hyra Nya Teatern (eller
Svenska teatern, som den nu kallas) för
sin verksamhet; ty vi anse för högst
angeläget att denna verksamhet ostördt
fortgår. I Ofverståthållarembetets
utlåtande rörande teaterfrågan, afgifvet
af undcrståthållaren Bråkenhjelm och
kontrasigneradt af sekreteraren i O.
Emb:8 kansli J. Berlin, hemställes »att
K. m:t måtte lemna sin kraftiga
medverkan till genomförande af sökandenas
förslag, hvilket Stockholms
stadsfullmäktige med sällspord beredvillighet
understödt». För
premieobligationslånet anses intet hinder förefinnas, då
från lotteriförordningen undantag enl.
§ B inedgifves till understöd och
uppmuntran af svenska konstidkare och
då dessutom 30 kr. blifver minsta be-
loppet, hvarmed obligationerna redan
första året infrias.
Från Regeringen, som accepterat
förslaget, har för öfrigt, såsom vi med
fägnad se, i öfverensstämiuelse med
vår här ofvan uttalade önskan om
fullständig ombyggnad af operan
proposition till riksdagen i frågan redan
öfver-lemnats.
Måtte nu bildningens och konstens
vänner inom riksdagens båda kamrar
stå som en man emot teaterfiender och
sparsamhetsifrare, så att teaterfrågau
nu ändtligen kommer till afgörande på
ett för en civiliserad nation värdigt sätt
och i enlighet med verkliga fördelar
på alla håll och händer. Särskildt med
minnet afde34,som saknades i Första
kammaren vid teaterfrågans sista
afgörande på Riksdagen, lägga vi denna
kammares ledamöter på hjertat, att livad
på dem beror — och de skola väl i
första rammet representera bildningen
inom riksförsamlingen — manngrannt
lemna sina röster till teaterfrågans
lösning på det sätt som nu föreligger och
öfverallt vunnit understöd.
–-#■–-
August Södermans
manuskriptsamling.
Anteckningar af .4. L.
74. Ouverture och skisser till
icke namngifvet stycke. Sthlm
15 jul i 1858 kl. 1.—Den flyktiga
skissen med nämnda datum är en uvertyr
innehållande en liflig orkestral
stridsmål-ning med de tid efter annan
återkommande antydningarna Franska
trumpeter på teatern», »Engelska
trumpeter», »Franska segersången» o. s. v.
En sådan handling passar icke in på
någon af pjeserna i Södermans egen
förteckning, utom Orleanska jungfrun,
som dock fick en helt annan uvertyr.
Här föreligger väl således något af
de många stycken, som aldrig blefvo
färdiga.
75. se 9.
76. Qvartett i E för piano och
stråkinstrumenter. Sthlm 11 juni
1856. — Detta är Södermans enda
försök i kammarmusik. Relativt bäst
är scherzot i fugnstil, för hvilken
Söderman hade speciel begåfning. Annars
kan det helas mycket ofullkomliga form
endast bevisa, huru behöflig den
formtukt var, som han senare samma år
fick i Leipzig. Denna tukt sträckte
sig dock, som vi redan sett, icke fram
till sonatforineu, och att Söderman
aldrig återvände till denna form — så
vida man ej dit skall räkna hans
mycket fritt behandlade uvertyrer — synes
röja, att han livarken egde lust eller
talang för denna genre. Föga hade
väl ock vår tonkonst vunnit, om
Söderman tagit sig för att skapa
symfonier och stråkqvartetter; det var nu
en gång icke hans kallelse, och att
han ej lärde sig det, kan således omöj-
ligen betraktas som någon olycka. Men
väl synes han sjelf stundom ha känt
det såsom en brist, att han ej ansåg
sig tillräckligt »lärd», och detta var
väl orsaken hvarför han såg upp till
den i detta afseende öfverlägsne
Norman, liksom Schumann såg upp till
Mendelssohn. Intressant är i detta
afseende ett fantastiskt humoristiskt
bref-koncept, troligen affattadt under hans
andra utlänska resa, hvari han yttrar
följande ytterst märkliga ord om sig
sjelf:
»Jag har icke fortjent någon
lagerkrans, ty den musik som jag så
mycket älskat har kanske varit för mycket
tidsfördrif och själsleksak för mig,
för att ernå det vigtigaste målet —
lärdom, inen jag har just icke lagt
så stor vigt vid »komponistära», och
om man t.adlar eller prisar hvad jag
skrifvit, det gör mig detsamma — jag
har dock städse arbetat med ett godt
samvete. Men ett svärd skall ni lägga
på min likkista, ty jag har stridt som
en bra soldat i det musikaliska
befrielsekriget. — Hafsvågorna sjunga sin
vaggvisa och månen, naturens blåa öga,
skådar med vemod ned. Det är en
sed här i Tyskland att icke vara
riktigt klok, derför har jag nu också
föresatt mig att vara litet galen. Gröna j
ögon betyder själens vår.
Plumpud-ding med russinögon, rostbiffspetsar
och pepparrotstrimlor. — Jag håller
på med mitt vanliga arbete. Jag rullar
den stora stenen, och när jag kommit
till hälften uppför med den, så rullar
den plötsligt ned igen och jag måsto
åter söka få upp den — och detta
upp- och nedrullande skall fortfara så
länge, tills jag sjelf blir liggando
under den stora stenen och minnet ristar
derpå med stora bokstäfver: Här hvi- ;
lar — — —. Hvad är peuningar?
Runda persedlar, som lätt rulla oss ur
händerna, men bildningen — den blir
qvar.»
77. se 37.
78. St. Winfried, legend i skiss,
ofnlländad. — Den medföljande
texten, en öfversättning efter Krug von
Nidda, är en dramatiserad scen, hvari
Tysklands apostel Winfried (= den
heliga Bouifacius), trots de hedniska
presternas varningar, fäller Wodans ek
och derigenom förmår hedniogarne till
omvändelse. Det är skada, att
musikskissen är afbruten redan efter två och
en half sida, ty böljan lofvar något
ovanligt, storslaget; den tematiska idén
har tonsättaren sedermera användt i
»Offertorium», äfvensom i någon mån
uti »Torkel Knutsson» (se 64).
79. Tvänne sånger för en röst
vid piano (?) — 129. Sånger vid
piano (?). — 131. Sånger, utgifna.
— Med sist nämda nummer menas
möjligen »Digte og sange», hvartill
finnas flere skisser, som ej på annat
ställe stå upptagna i katalogen. En
enda är daterad, Stockholm d. 16 aug.
72; det är skissen till Prinsessen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
