Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett annat .sådant åt Musikföreningen
också!
83. Skisser till Irene,
romantisk opera i fragment. — Skissen,
sångstämma och bitvis äfven
ackompanjemang, inskränker sig till Irenes
första romans, en frisk, ursprunglig
vismelodi i samma stil som Kätchens
hurtiga entré i »Regina», och troligen
från samma tid, eller snarare något
senare, eftersom den angifna
instrument-besättningen är ungefär densamma som
i »Guldkorset». I den fullständigt i
behåll varande, handskrifna operatexten
på vers (utan namngifven författare)
kallas operan »romantiskt sagospel i
en akt», och skildras hurusom
blom-sterféen Flora två gånger frestar Irenes
älskare Erland till otrohet mot
kärestan, men båda gångerna misslyckas
derigenom att Erland, redan nästan
bedårad, plötsligt bringas till besinning
genom ljudet af Irenes röst, som utom
scenen sjunger några bitar af sin
romans. Detta är en bra mager
handling för en operett, hvadan ock
tonsättaren — liksom i »Fiskarflickan» —
redan vid ingången kom af sig.
86. Tvänne serenader utan
text för mansröster. — Mycket
obetydliga.
87. Fantasi för orgel, op. 2.
— Högst barnslig, såsom man redan
gissat af opustalet, och endast märklig
genom att den redan visar dessa
hom-artade fanfarer
som Söderman så mycket älskar, och
hvarmed man nästan kan säga att hans
kompositionsverksamhet både börjar och
slutar (jfr slutet af messan). D^ssa
natursignaler bilda också lämplig revelj
och tapto i ett konstnärslif, som i
sällsynt grad var grundadt på naturtoner.
88. Urdur eller Neckens
dotter, i skiss. — Denna feeripjes, efter
Overskou och Arnesen fritt bearbetad
af Jeannette Granberg, gafs å Mindre
teatern redan 1831, men då med J.
N. Ahlströms musik, hvilken bibehölls
ännu då pjesen upptogs på Nya
teatern 1877. Södermans musik är
således troligen aldrig gifven i Stockholm,
men väl > Helsingfors, der den gick
öfver scenen med stort bifall i sept.
1852, och i Göteborg, der don
annonserades »blott för denna gång» till 2
maj 1854 Då detta är Södermans
första utförligare musikdramatiska
försök, så torde följande omdöme ur
Helsingfors Tidningar *;>/» 1852 ega sitt
stora intresse:
»Urdur eller Neckens dotter,
bearbetning efter danskan, med musik af
J. A. Söderman junior», är namnet på
en operett, som nu sednast blifvit trenne
gånger uppförd härstädes. Stycket är
ett af de täckare man här sett, och
musiken svarar deremot. Särskildt böra
dekorationerna omnämnas, som kanske
ej så litet bidragit till pjesens framgång,
och som öfverträffa allt hvad man i
denna väg ännu sett hos oss. De äro
målade af hr Holmström, dekoratör vid
mindre teatern i Stockholm. Att
bedöma musik är i allmänhet ganska
kinkigt, emedan hvar och en tycker sig
vara kompetent att gilla eller klandra
ett musikstycke, allt efter det
individuella intryck detsamma gjort på
honom, icke betänkande att en viss grad
af musikalisk (och annan) bildning är
erforderlig för att rätt kunna uppfatta
och bedöma ett sådaut, samt att det
sköna har sina okullrunkeliga,
oefter-gifliga lagar så väl i musik som i all
annan skön konst, hvilka icke få
öfver-trädas. Sker detta, så nedstiger
konsten i och med detsamma till ett blott
och bart kittlande af de yttre sinnena
och sinnligheten, och verkar om icke
just förnedrande, åtminstone ej föräd
lande, hvilket dock är uppgiften för all
skön konst. Må hvar och en, som
tjusats af Rappos lefvande bilder och
öf-riga gyckelmakerier eller af den nyare
franska skolans lithografiska alster, med
dess halftbeslöjade qvinnofigurer eller
af Donizettis och konsorters musik eller
hr Kontskis stråke, må han lägga
handen på hjertat och säga om dessa
saker någonsin trängt till hjertat och
vidrört några ädlare strängar deri, och
om han efter åseendet eller åhörandet
deraf hos sig varsnat någonslags
själs-lyftning. Vi tro att svaret skall
utfalla nekande.
Hr Södermans musik lutar äfven
något åt den nyaste lättsinniga skolan,
som hotar att uppsluka sinnet och
känslan för den ädlare musiken utan
att likväl lyckas deri, ty publikens
bättre känslor hafva redan öfverallt
begynt att uppresa sig emot dess
usur-perade välde, hvartill man kan sluta af
den begärlighet och nästan andakt,
hvarmed den lyssnar på de stora
mästarenas tonskapelser från äldre och
nyare tider, då de erbjudas den,
hvilket dock, ty värr! ännu sker så sällan.
Dock, det sköna och sanna skall alltid
segrande gå ur striden. Det nordiska
skaplynnet och allvaret är likväl vida
öfvervägande i hr Södermans musik
till ifrågavarande stycke, och
berättigar till stora förhoppningar i en
framtid, då han funnit vanskligheten af den
hyllning han ännu tyckes skänka denna
musikens Molochsbild. Betänkas bör
äfven att detta är hans första försök i
denna väg, hvilket, som sådant, är all
aktning och uppmärksamhet värdt, samt
att lusten att för ögonblicket behaga
den stora massan är en klippa vid
hvilken så mången har splittrat sina
ädlare krafter, och hvilken hos en
ny-begynnare ännu är förlåtlig.
Ifrågavarande musik eger några verkliga
skönheter, samt uppenbarar på de flesta
ställen en stor rikedom på idéer, hvilka
dock mera äro utkastade än egentligen
genomförda. Vi lyckönska hr S. att
detta första försök slagit så väl ut,
samt önska att han oförtrutet måtte
sträfva fram till konstens sköna mål,
obekymrad om hopens efemeriska
hyllning eller klander, i medvetandet af
att han, om han uppnått detsamma,
skall kunna beherska just denna hop,
som nu med tjusande förespeglingar
söker locka honom ifrån den rätta
stråten.»
Så långt anföra vi den näinda
recensionen, som sedan äfven sträcker sig
till detaljer. Onekligen är det stränga
talet om musikens Molochsbild här vid
lag i och för sig ej så alldeles
obefo-gadt, ty att döma af skisserna är
stycket till någon del skrifvet i hvad man
nu för tiden skulle kalla offenbachsdl,
med banala dansrytmer orh melodier.
En annan fråga är, om ieke just den
stilen bäst passade till texten, ty att
börja ståta med en Oberonapparat —
som kanske recensenten tänkt sig —
hade väl varit för anspråksfullt för ett
obetydligt feeriupptåg. Emellertid är
det ett betydligt steg från »Urdur» till
»Regina», ehuru blott sju månader lågo
emellan bådas framträdande; först i
det senare stycket fann Söderman den
äkta, trohjertade folkton och folkhumor
utan trivialitet, som ej oväsentligt
bidragit till att Topelius’ vackra
folk-pjes ännu i dag bibehåller sig med
oförminskad friskhet.
Musikpressen.
På Abrah. Lundquists förlag har
utkommit :
För piano-solo:
Neidliart Alois: Wiener-Fiaker-
Marsche. Pr. 50 öre.
Waldteufel, Emil: Immer oder
nimmer vals, op. 156. Pr. 1 kr. —
Ich liebe dich vals, op. 177. Pr. 1 kr.
På Elkan &: Schildknechts förlag
utkommet :
För piano-solo:
Brink, G.: 2. Nocturnes pour le
piano. Pr. 1 kr.
Scharwenka, Philip: op. 80 Sechs
Vortragsstiicke, n:o 1 Tdtjll. Pr. 75 öre.
Söderman, Au g.: Bröllopslek ur
»Bröllopet på Ulfåsa», arrangement af
Erik Åkerberg. Pr. 75 öre.
Bengzon, Ferd.: Bröllop i vorden,
tonmålning. Pr. 1: 50. — 48
Mekaniska öfningar till befrämjande af
säkerhet och färdighet i pianospelning. Pr. j
1 kr.
Cassius: Bröllopsmarsch ur lust-
spelet »Så tuktas en argbigga»,
arran-gem. Pr. 50 öre.
Cronholm, Axel: Festmarsch. Pr.
50 öre.
Oterdahl, Ada: Souvenir, Polka.
Pr. 50 öre. — Echo-Polka. Pr. 50 öre.
Stedingk, v. M.: Förlofningspolka.
Pr, 50 öre. — Sparkling Hock, Polka.
Pr. 60 öre,
För piano, 4 händ.:
Claire: Francaise. Pr. 1 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
