Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta n n »i ni er meddelar till
hejsning uf riir värderade sångkonstnär
Arvid Odmann, som efter alf maler
tru s prhi r ha varit anstäld vid
Köpenhamns kyl. teater na återvändt
titt fäderneslandet och gästar vår
operascen, hans porträtt såsom Xcphoris
i »Konung för en dag», hans
populäraste rot. Detsamma har jern fe hans
hiograji föra/ varit synligt i Sv.
Musiktidning 1887 n:o 1; tiden har
emellertid varit för knapp tid
införande af ett annat porträtt af honom.
Musikbilagan II för detta
är har icke lyckats tillcgna sig
någon svensk tonsättning: vi hoppas dock
(dt råra prenumeranter skola hlifva
nöjda med valet af stycken. Denna
bilaga är af sedd all läggas in ali
bilagan I. sålunda tillökande årets Ma
sikalbam.
___A____
August Södermans
manuskriptsamling.
Anteckningar af A. L.
(Forts.)
133. Piéce de salon för piano.
134. Noetnrne. 150. Feuillets
d’album. 163. Pianostycke. 175.
Grande polonaise. 176.
Zigenar-polka. — Allt ungdomskorn positioner
för piano, eller rättare
barndomskom-positioner, ty Södermans allrailesta
pianostycken äro skäligen puerila och
tillhöra säkerligen tiden före 1<S50. Dessa
bestå dels i danser, dels i salongs- ]
stycken af det på den tiden moderna, j
ytligt sentimentala och briljanta slaget
å la Osborne eller Badarzewska. De
senare hafva i allmänhet föga värde,
och röja på sin höjd hos den unge
komponisten sinne för klangfyllnad och
lifliga figurer samt en viss pianistisk
färdighet. Tre »piéces de salon » i ett
häfte trycktes i Helsingfors, ett annat
föreligger i prydlig röd skrift; andra
stycken heta »Nnits d’été», »Etude
melodique», »Souvenir de T opera
Martha» o. s. v.; värdefull är endast den
förtjusande melodien till »Cliaut varié»,
som sedan användes till en vaggvisa
(se 123). Bättre och friskare är i
allmänhet dansmusiken (»Alvinapolka»,
»Brefbärarpolka», en »Marscho
grandioso», ofvannämda Grande polonaise»
etc.), som ännu mycket väl skulle låta
höra sig. — På tal om Södermans
tidigare studier må här nämnas, att han
spelade utom piano äfven violin och
oboe, och att flere häften af hans
första öfningar i harmonikurs finnas q var,
det ena dateradt 1347. Dessutom
finnas bland lians qvarlåtenskap flere
teoretiska arbeten, såsom Marpurgs Musi
calische Setzkunst (1757) och
Abhand-lung von der Fuge (1806), Forkels
Theorie der Musik (1777), Fritzens
Anweisnng wie man Claviere etc.
stimmen könne (1780), Vierlings
Generalbasen (Ofvers. 1821), Marx Chorschule ■
(1860) samt afskrifter af K i ni bergers
Kunst des rcinen Satzes och
Albrechts-hergers Anvisning till Composition,
äf-vensom en högst kuriös, fransk
lute-bok med årtalet 1699. Alt döma af
en lista på utlånta böcker i en
anteckningsbok från 1858, synes 8. äfven
hafva egt Berlioz’ instrumentationslära,
Wagners Oper und Drama, Hanslicks
Vom Musikalisch schönen m. m. —
så han tycks ingalunda hafva saknat
teoretisk bildning i sitt fack.
135. Fest,marsch för piano,
Sthin 30 april 73. — Två skisser
med samma datum. Det är den
bekanta kröningsmarschen, i nyare tid
mest känd genom hr Heintzes
nrgel-arrangemang. Den uppfördes på
Stockholms stads bal för deras majestäter
och trycktes för piano hos A.
Linid-qvist.
136. Vid riksgränsen. —
Tillfäll ighetsstycke, likaledes i anledning
af kröningen, gifvet på Stora teatern
12 maj 73. Musiken, ursprungligen
ämnad för Wetterhoffs »Norgabruden»,
utkom i klaverutdrag hos Elk. & Sch.
och innefattar en springdans (hämtad
ur Marsk Stigs döttrar), klockarens,
soldatens och Elsas visor samt en
polska.
137. Folkvisor för mansröster,
sept 1865. — Utkom s. å. hos Elk.
A Sch. och tillegnades Stockholms
skarpskytteförening. Omfattar åtta folkvisor,
harmoniskt behandlade, livaraf i
synnerhet »Tänker du att jag förlorader
är» och »Före rider bruden så vacker
och ung» blifvit mycket sjungna.
138. se, 35. — 139. Karl
Folkunge. — Detta Dietrichsons
skåde-spel gafs 18(4 och af musiken inkom
s. å. i Ny 111. Tidning en ballad,
till-egnad W. Lundvik. Skisserna
innehålla dess utom en kör med harpor
»Och der går dans uppå borgagård»,
en dito i folkton »Fröken Adelin >,
Werners romans till harpor »Så sätter jag
hornet till min mund», samt för ett
nummer »katolsk orgelmusik» en
hänvisning till stycket »Andakt» ur
Alm-qvistfantasierna, hvartill vi återkomma
(se 152).
140. Toast, en sång vid bålen.
— Manuskriptet för blandad kör,
mycket hastigt skrifvet, bär påskriften
»Eknö d. 21 juli 1867 kl. 6 på
morgonkulan». Man skulle deraf kunna
tro, att det är skrifvet efter en i
rummel genomvakad natt. Detta lär vara
riktigt så till vida, att natten verkligen
var genomvakad, men icke i rummel,
utan med fiske. Söderman var
passionerad fiskare och kunde ligga nte i ur
och skur om nätterna under vistelsen
på sommarnöjen. Han säges då i
allmänhet hafva komponerat föga pä
landet, men reste han någon gång till
staden så kunde han stänga in sig hela
dagarna, dricka té samt skrifva och
komponera för brinnande lifvet.
141. Tsch erkessisk dans,
St him jan. 1871. — Utkom hos
Hirsch 1880 för 2 och 4 händer.
Ursprungligen skrifven för piano, stråkar
och tamburin, lär denna komposition
allra först vara koncipierad, icke 1871,
utan redan före första utrikesresan,
enligt uppgift af hr Arlberg, som 1855
— 56 bodde tillsammans med Söderman
och såg hans arbeten från den tiden
komma till. Äfven Tannhäuser lär
varit påbörjad före utresan.
142. Den svarte rid daren,
kla-vérutdrag med tysk och svensk
text. — Något särskildt klaverutdrag
finnes ej qvar i samlingen, deremot en
orkesterskiss, hvilken i likhet med det
klaverutdrag som 1886 utgafs af Huss
& Beer, har endast tysk text, och är
signerad Stockholm 15 mars 1874.
Efter dess tydliga
instrumentantydningar har orkesterpartitur blifvit
utskrif-vet af J. P. Carstensen, så att stycket
kunde gifvas i sin afsedda form af
i O. D. 1887. Ludvig Norman här
först fäst uppmärksamheten på detta
arbetes värde och likstält det med
Tannhäuser och Qvaruruinen. Och i
sanning, hvilka betänkligheter man må
hysa mot den deklamatoriska
sånggenren, så kan man ej annat än rysande
beundra den genialiska skildringen af
dödens kalla grymhet och sätta
Södermans Schwarze Bitter långt Of ver
Schu-mans »Vom Pagen und der
Königs-toehter», hvilken dock tydligen ej
varit utan inflytande på den förra. Bland
Södermans qvarlåtenskap återfans så
väl nämda ballad af Schumann som
ock dennes »Neujahrslied», och
Schumann är också nästan den ende, med
hvilken Söderman i sina ballader har
något gemensamt, hvaremot jag ej
funnit det ringaste samband med den så
ofta nämde och öfverdrifvet berömde
Löwe, hvilken i jemförelse med
Söderman förefaller mig som en simpel»
Bän-kelsänger». Möjligtvis är det på någon
offentligen gjord sammanställning med
Löwe som Söderman syftar, då han i
ett förut citeradt, humoristiskt
bref-koncept yttrar med fullt berättigad
sjelfkänsla: »Jag är hällre en lefvande
hund än ett dödt Löwe ».
143. Das Heidelberger Fass, •
för basröst med manskör.
Co-blenz 3 ang. 1869 kl. 4 e. in. —
En tacksam dryckessång, tryckt af A.
Lundqvist 1882. Refrängen »Vi kunna
litet nog begära» erinrar om Södermans
»Stridssång» i Hedenblads
»Studentsången«, hvartill manuskript ej tinnes
qvar i samlingen.
144. se, 22.
145. Signelills färd, text af
Josephson. Tydlig skiss, diger,
5 scener. — Detta mycket märkliga
och äfven i sitt fragmentariska skick
ganska omfångsrika arbete hör till de
icke få af Söderman, som hittills
för-blifvit alldeles okända. »Zigenaren»
och »Harald och Anna» äro åtminstone,
bekanta genom spridda nummer, inlagda
annorstädes, och »Per Gynt» utkommer
i fullständigt klaverutdrag. Vi hoppas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
