Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: Ölofsgatan I (Hötorget C,) 1 tr. u|>|< öfv. gärd.
Stockbolm öcn 11 Jnoi 1889.
Pris: Helt Ar 5 kr., Lösnir 2ö öre.
Annonspris: 10 öre petitraden. Bilaga I: SO
Beethovens umgänge i Wien.
l’r ett osa förevisadt större biografiskt
manuskript, etter Seheelund, Marx m. fl.
kiillor utarbetad t af
kyrkoherden K. Strömbäck.
hafva redan nämnt om B:s
be-kantskap med embetsmannen vid
nngerska hofkansliet, hofsekreteraren
Nik. Zmeskall von Domanovecz. Denna
Beethovens första bekantskap i Wien
utvecklade sig snart till den • intimaste
vänskap, hela lifvet igenom. Emot det
vanliga i Beethovens förbindelser af
denna natur blefvo de aldrig du med
hvarandra, men tonen dem emellan var
ieke desto mindre så förtrolig som
mellan bröder. B. i siu brådska med
komposition m. m. kom snart i vana att i
mängd skrifva bref och biljetter för att
meddela sig med sina vänner. Zmeskall
å siu sida förvarade med en
kontors-tnans ordningssinne dessa biljetter och
lappar, och derigenom hafva vi fått,
många upplysande penndrag rörande
både deras och andra Beethovens
förhållanden. B. lemnar vanligen sin
humor fritt lopp i dessa bref eller biljetter,
ja han hängifver sig till och med
oftast till en nästan barnslig munterhet,
som kanske också tdl en del svarade
mot den mottagandes smak; öknamn,
raljerier, ironiska spetsigheter eller
grof-lieter, ordlekar och dylikt vimla i
brokig massa om hvarandra, men likväl
alltid med så själfull begränsning, och
ofta med så mycket verkligt vett, att
ingen af dessa meddelanden på minsta
sätt närmar sig det smaklösa, medan
många såsom rent estetiska produkter
kuuna sägas vara rätt lyckade. Och
Zmeskall, som var en skicklig
violoncellist, passionerad beundrare af B. som
han var, mottog ock troget alla de
uppenbara eller förblommerade
oartigheter, hvarmed han öfveröstea, och
utförde troget alla de tusende
kommissionerna — t. ex. de idkeliga
reqvisi-tionerna af fjäderskrifpennor, som B.
icke sjelf gaf sig tid med att formera;
han förstod skämtet och kände väl
mannen, hvarifrån det kom. Följande
små bref äro exempel på denna
korrespondens :
1. »Till hans
högväl-väl-högboren-liet, Hr. von Zmeskall,
kejserlig-kong-lig så väl som konglig-kejserlig
hof-sekreterare.
Ville Hans högvälborenhet, hans hr.
von-zmesktdliska Zinekallitet hafva den
bevågenheten att bestämma, livar jag
i morgon kan få tala med eder:
Vi äro Eder aldeles fördömdt
tillgifven
Beethoven.
2. Käraste baron Dreckfahrer! *)
Je vous snis bien obligé potir votre
faiblesse de vos yetix. För öfrigt
undanbeder jag mig för framtiden, att
man tager, röfvar ifrån mig det goda
humör, som jag stundom kan hafva,
ty i går blef jag vid deras
Zmeskall-domano-vecziska gräl helt melankolisk.
Jag bryr mig icke om något af hela
eder moral; Kraft är de folks moral,
som utmärka sig framför andra, och
det är också min, och om Ni i dag
begynner från början, plågar jag eder,
så länge, tills dess ni finner allt godt
och prisvärdt, som jag gör (ty jag
kommer i »Svanen»; i »Oxen» visserligen
lieldre, men det beror på Eder
zmes-kalliska, domanoveczska bestämuing
(re-ponse!)
Adieu, Baron Baron-Ba-ron ron nor
orn rno orn.
Voilå qnelque chose ans dem alten
Versatsamt! (— ur den gamla
pantlån e i n rä ttn i ngen). Beethoven.
3. Hans herr von Z. har att skynda
sig med att plocka ur sig sina
(der-ibland ock sannolikt några främmande)
fjädrar; man hoppas att de icke hafva
blifva fastvuxna vid Eder — så snart
*) Ordet betyder »sop-åkarc», ett groft
oqvä-dingsord, men en pik mot statshandlingar, dem
H. säsoiu en republikan satte (öga värde på.
Ni gör allt, livad vi vilja, — önska,
äro vi med utmärkt aktning
Eder
B.»
För öfrigt träffades de ofta både i
de förnäma musikaliska liusen och i
värdshuset »Svanen», och hos
Zmeskall sjelf, hos hvilken i en lång följd
af år privata morgonkonserter
uppfördes, hvartill blott de förnämsta
exeku-törer af kammarmusik och några få
gäster hade tillträde. Här blefvo
under sednare år Beethovens verk i donna
genre pröfvade, likasom för den
närvarande tiden hos furst Lichnowsky
och Rasumowsky. B. synes hafva haft
stor aktning för Zmeskalls musikaliska
omdöme och insigt, ty han lät ofta vid
sjukdomstillfällen eller dylikt, honom
vikariera för sig som lärare eller
som rådgifvare vid de adligas
musikaliska underhållningar. B. kallade honom
musikgrefven», när han var ledsen
på honom. Den härskaremyndighet, B.
på skämt antog, visade han i
verkligheten emot sina intimare vänner, till
och med mot de musiker, med hvilka
han ständigt arbetade, och som också
till en del kunde kallas hans vänner
för deras ofta förekommande umgänge
och för deras passionsfnlla beundran
för hans geni. Ett bevis derpå Ur 3:e
brefvet till Zmeskall, hvilket B. i
vredesmod skrifvit:
»Mnsikgrefven Ur från i dag infamt
kasserad. Primviolisten transporteras
såsom förvist till Sibirien. Baronen
gifves för en hel månad det förbudet
att icke mera fråga, att icke vara
framfusig, att icke befatta sig med annat,
än sitt ipse miserum.» *) B.»
Mnsikgrefven» och »Baron» äro här
öknamn på Zmeskall. Om med »prim:
violisten kan menas Schnppanzigh är
OVi88t.
I ett annat bref kallar han Zmeskall:
*) »Sitt eländiga jag». Beethovens
okunnighet i latinet röjer sig Imr. Han hade bort
skrifva ipsitm miserum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
