Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
ltXJ
beskrifvits för oss, skulle hon
säkerligen vara en acquisition för scenen.
Efter sin nordiska tourrée, som börjar
med konserten d. 17 d:s på Kgl.
operan, kommer hon att företaga en längre
tournée i England med sir Charles
Hallé och hans maka Wilhelmina
Ne-ruda. Ett par dagar senare
konserte-rar fröken Trebelli i Musikaliska
akademiens stora sal och strax derefter i
Upsala.
Vi helsa fröken Trebelli välkommen
till oss och lyckönska henne till all
framgång på sin nordiska konserttur.
Vi hoppas att hon från den kommer
att medföra angenäma minnen, likasom
hon helt visst, efter all anledning,
kommer att hos oss öka värdet af det
aktade konstnärsnamn hon bär.
H.
Pianot.
Historik öfver dess uppkomst samt om utvesk-
lingen af stilen ceh tekniken för detta
instrument.
II.
Utveckling äf stilen och tekniken
(Forts, fr n:o 12)
Vi återvända nu till Muzio C
lemen t i (f. 1752 i Rom, död 18152 i
England) i det vi ännu en gång rigta
uppmärksamheten på det som blifvit
framstäldt i början af denna afdelning.
Clementi, under hvars lifstid den
italienska skolans förfall inträffar, tillhör,
utom hvad födsel och härstamning
beträffar, sitt hemland lika litet som
Cherubini gjorde det. Den mäktigt
uppblomstrande tyska skolan, som från
nederländarne och italienarne
bemäk-tigat sig de gifna formerna, utvecklat
och vidgat dem samt fyllt dem med
nytt och djupare innehåll, inverkade
på Clementi i så hög grad, att han i
vidsträcktare mening kan betraktas
såsom hufvudman för en universell skola,
i inskränktare mening åter såsom en
sådan för det tyska klaverspelet. För
öfrigt skilde han sig äfven i yttre
mening från sitt fädernesland. Sedan han
lemnat det vid 18 års ålder återvände
han dit först efter en fjorionårig
frånvaro och då endast för en kort tid.
Åtskilliga resor — mest till Tyskland
— oberäknade, tillbragte han hela sitt
lif i England, der han under de
lyckligaste lefnadsförhållanden vid hög
ålder och med oförminskade själskrafter
slutade sina dagar. — Man har
mycket att berätta om den täflan som af
kejsar Joseph II föranstaltades mellan
Mozart och Clementi (1781). Af hvad
man känner härom framgår att Mozart
var sin rival öfverlägsen uti ideal och
känslofull uppfattning, men att den
senare lade i dagen en mera bländande
teknisk färdighet. Mozart kallade
honom »en blott mekanikus», och då man
känner den store mästarens frihet från
all afundsjuka, kan man väl antaga
l
att redan då dementis musik
karakteriserades af en viss torrhet, hvilken han
visserligen med framgång kunde
bekämpa men icke alldeles frigöra sig
ifrån. Clementis produktivitet såsom
komponist — han skref t. ex. ej
mindre än 106 klaversonater — var lika
stor som hans verksamhet såsom lärare.
Bland sina elever kunde han räkna J.
B. Crarn er, John Field, Louis
Berger, A. Kl engel, och för någon tid
äfven Meyerbeer, Moscheles och
Kalkbrenner. Men äfven hans
praktiska deltagande i förbättrandet och
utbredningen af pianofortet är värdt
erkännande. Redan 1775 begagnade
han ett sådant på en offentlig konsert
i London; han förvärfvade sig nödiga
mekaniska kunskaper för
pianofabrikationen och grundade sjelf en fabrik
tillsammans med Collard, ett
etablissement som ännu eger bestånd under
den senares namn. Clementis samtida
berömma hans kraftiga anslag och
per-lande snabbhet, framställningens
klarhet, hans briljanta oktavspel och den
fylliga (icke sentimentala) tonen i
kan-tilenan. Utan tvifvel inverkade de
engelska instrumenten, hvilka ännu i dag
fordra mera kraft och pregnans än de
tyska och franska, på Clementis
spelsätt och i följd deraf också på hans
kompositioner för pianot. Hans
berömda etyd verk »Gradus ad Parnassum»,
ett verk som troligen skall trotsa alla
tidens strömningar, ger oss en åskådlig
bild af till hvilken grad pianotokniken
— tack vare haramarinekaniken — i
början af detta århandrade framskridit
(»Gradus» utkom 1817). Bland
Clementis lärjungar utmärkte sig framför
andra J. B. Cramer (1771 —1858)
och John Field (1782—1887). Den
förstnämdes etyder, verkligt klassiska
stycken af ädelt och gediget musikaliskt
innehåll, öfverträffa häruti Gradus ad
Parnassum, till hvars studium de utgöra
den bästa inledning, såsom varande
mindre svåra samt fordrande mindre
uthållighet och styrka. Den andre
lärjungen, John Field, skaparen af ett
slags stycken, hvari en ädel, känslofull
melodi innehar hnfvudrollen (nocturnen),
åstadkom med dessa enkla, doftande
blommor en så mycket större verkan,
som vid tiden för deras tillkomst den
tekniska bravuren redan börjat
för-qväfva hjertats okonstlade toner,
framsprungna ur en sann känslostämning,
med lysande glitter och schablonartadt
fioriturkram. Och vid denna tid hade
Beethoven redan skrifvit en del af sina
herrliga sonater, hvaraf ingen enda
under hans lifstid blef offentligen
föredragen !
En tredje lärjunge till Clementi, L.
Berger fortplantade mästarens
traditioner in uti vår tid; ty följande
tonkonstnärer hade att tacka denne
utmärkte lärare för sin utbildning:
Hen-rich Dorn, Wilh. Taubert, Albert
Löschhorn, och först och främst
Mendelssohn.
Beethoven. Denne väldige och
herrlige tonheros kan ej räknas till
någon bestämd skola. Han står der,
ojemförligt stor, på en enstaka höjd
likasom lösryckt från samhörigheten
med sin tids menniskor. Han liknade
doruti Seb. Bach. Den ene som den
andre bildar dock ändpunkten i en
hel epoks historiskt konstnärliga
utveckling. Båda, Bach likasom
Beethoven, afslutade do nedärfda formerna,
och deras väldiga snillen kommo dessa
att framträda såsom någonting nytt,
hvilket först med snillet hos dessa
mästare trädde i dagen. Så kunde för
en snillctitan sådan som Beethoven
mekanismen, bravuren, virtuositeten ej
vara en konst för sig och sitt egot
ändamål. Tekniken tjenade honom blott
till att gifva det klaraste uttryck åt
hans innersta själslif, åt de underbara
bilder, som skapades af hans tanke och
fantasi. Äfven som pianospelare väckte
han i sina yngre år mera rörelse och
förvåning genom ideernas örnflygt,
genom originalitet och djerfhet i sina
improvisationer, fin han bländade genom
tekniskt glättad bravur och flinkt
passagespel, hvari han nog öfverträffades
af flera af sina samtida nu förgätna
virtuoser, sådana som t. ex. Steibelt
och Wölfl. Derför erfordrar
Beetho-vens teknik knappast större färdighet
än Clementis; men idén, enheten i
konstverket, det poetiskt-dramatiska
uttrycket är hos Beethoven så
öfvervä-gande, »att en blott mekanikus»
(såsom Mozart kallade Clementi) aldrig
kommer till rätta med Beethovens
skapelser. Ännu i dag, då likväl en
utbildad teknik ur alla pianisters
gemensamma tillhörighet, räknas den
fulländade framställningen af Beethovens större
pianoverk till de allra svåraste
uppgifterna. Så djupa rötter slog hans konst,
att till och med i konsertsalen
virtuositeten, såsom en från snille och
själs-uttryck afskild del, ej mer får
hemföra några segertrofeer. — Väl kan
man äfven hos Beethoven påvisa många
n3’a klangkombinationer, en viss
förkärlek för djupa, fullmättade lägen,
vidt utbredd stämföring eller
dynamiska egendomligheter och mycket annat,
dock framträda dessa drag såsom ett
uttryck för den subjektiva känslan och
ingalunda såsom teknisk spekulation.
Beethoven bildade ingen skola, ty med
detta ord förknippas dock i viss mon
begreppet »manér». Betecknar man
t. ex. alstren af en efter originalitet
sträfvande komponist såsom Spohr’sk,
Mendelssohu’sk eller Chopin’sk etc.,
så skall han knappast känna sig
smickrad, men väl öfver en till hans fördel
anstäld jemförelse med Beethoven. Att
värdera och älska Beethoven är derför
detsamma som »att älska tonkonstms
ideal och det sanna i denna konst*.
Carl Maria von Weber och Frans
Schubert. — Beethovens ord: »Den
stegrade mekanismen i pianospelet skall
till slut bannlysa från musiken all verk-
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
