Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och England lär det finnas många som
lagt sig på denna konst. Adelina Patti
lär också finna behag deri och för icke
så längo sedan ha i ett utvaldt
sällskap livisslat kavatinan ur
»Barbera-ren ».
Afven i Tyskland finnes det
qvin-liga väsen, som enligt hvad deras
bekanta försäkra äro »virtuoser med mun
-verket», emellertid ligger deri en viss
ironisk mening; kanhända att
emellertid både der och annorstädes den vackra
mrs Shaws uppträdande kommer att
bilda en skola —; efter hennes rika
skördar af lagrar, dollars, guineer och
francs kommer väl mången att spetsa
munnen!
F. Berg. (N. M. Z.)
FÖLJETONG.
En beskyddarinna på
teaterolympen.
jjslket var hösten 1828 i Paris.
Löjt-igj nant de Merville inträdde med
dyster min i sitt anspråkslösa rum.
Sedan två år väntade han på sin
under Napoleons krig väl förtjenta
kaptensfullmakt och hade alldeles nyss
fått höra att han af total brist på
protektion redan för tredje gången blifvit
förbigången af en kamrat, oaktadt hans
öfverste enträget rekommenderat honom
till avancement. Och huru mycket
berodde ej på detta! Sedan fem år
älskade han en förträfflig ilicka. Honnes
far hade i början visat sig böjd för
partiet men också bestämdt förklarat,
att han icke förr lemnade sitt bifall
till giftermål mellan de unga förr än
herr de Merville kunde förete sin
kaptensfullmakt. Under tiden hade
emellertid flere friare med rang och
förmögenhet infunnit sig, och hans
mottagande i flickans fädernehem blcf
dagligen kyligare, den gamle herrns
uppförande allt mera afvisande. En tid
umgicks herr de Merville med den
dystra planen att medelst en pistolkula
göra ett slut på sin qualfulla tillvaro.
Men efter moget öfvervägande afstod
han från denna plan. En dag begaf
han sig civillklädd till stora operan,
der man gaf Rossinis epokgörande opera
»Moses i Egypten». Han uppträdde
civilklädd emedan hans kassa var
tämligen klen och han tänkte taga sig
plats på »den höga olympen». Det
lyckades honom att få en sådan plats
på första bänken. Sedan han slagit
sig ned företog han sig att mönstra
sina grannar. Till höger om honom
satt en man, som visserligen var snyggt
klädd men hade ett tafatt sätt och
något enfaldig uppsyn; till venstcr
der-emot hade han en kvinlig grauno hvars
väsen i hög grad skilde sig från den
öfriga omgifningcn. Hon hade
passerat lifvets vår och tycktes redan
befinna sig i högsommarens tid, men
hennes regelbundna ansigtsdrag förrådde
en själsadel, som verkade högst
sympatiskt. Hennes klädsel var mycket
enkel och tycktes tillhöra en tarflig
borgarfru, men hennes konversation
uppenbarade bildning och belefvenhet
samt godt hufvud; det var derför
naturligt att den unge officeren kom i
samspråk med sin behaglige granne
och under samtalet äfven kom att
beröra sina olyckliga privatförhållanden.
När ridån för sista gången gick ned
erbjöd sig herr de Merville att ledsaga
sin granne hem och hans anbud
emot-togs med ett leende. När man kom
ut i förstugan stod der en högväxt
betjent i guldbesmidt livré vid porten
och ropade utåt gatan »fru hertiginnans
vagn!» Herr de Merville studsade,
förde sin dam förlägen till det på henne
väntande equipaget, hjelpte henne att
stiga in och bad tusen gånger om
ursäkt för att han så förtroligt
konverserat med henne.
»Ctör er inga bekymmer för det»,
svarade hertiginnan. »Jag är nu en
gång bekant för min öfverspändhet,
såsom man kallar det; jag tycker om
att ibland såsom en qvinlig Harun al
Raschid blanda mig med folket och det
har förskaffat mig flere angenäma
stunder. »
Hon vinkade ett vänligt afsked åt
den unge officeren, och equipaget
rullade bort.
Tre dagar efteråt mottog herr de
Merville en billet, hvars utanskrift
visade ett bildadt funtiinmers prydliga
stil. Hastigt bröt han det och läste:
»Min herre!
Jag har ett för er vigtigt
meddelande att göra och beder er derför
besöka mig redau i dag kl. melllau 4
och C.
Er granne på olympen».
Officern infann sig punktligt i
hertiginnans palats och blef genast
insläppt samt med ett strålande leende
emottagen af den höga damen.
»Jag har att öfverlemna åt er en
skrifvelse», bogynte hon helt vänligt,
»och hoppas att innehållet af
densamma skall glädja er».
Herr de Merville emottog
skrifvel-seu, som var stor tiH formatet, och
han såg dervid tydligen helt förvånad
ut; men knappt hade han kastat en
blick på innehållet förr än han gjorde
ett knäfall för furstinnan, utropande:
»Tack, tusen tack för er
utomordentliga godhet!»
»Ingen orsak, herr kapten. Men
underskatta icke hädanefter
teaterolympen, — tacka densamma för er
protektion. Och om ni framdeles får höra
talas om hertiginnan B:s dårskaper, så
vet ni nu af livad slag de äro.»
/?>.__
Musikpressen.
På Carl Warmuths förlag,
Christiania, ha utkommit följande af den sven-
ska tonsättarinnan Ika komponerade
saker (att tillgå hos Stockholms hrr.
musikhandlare):
för piano:
Nattskyar, Nocturne op. 10 (med
motto af Ika).
För sång:
Lofsång, efter David, för fyrstämmig
kör af blandade röster (å capella); op.
14. Pris kr. 0,50.
JJtdrag ur Davids 86 Psalm,
fyrstämmig fruntimmerskör med
sopransolo och ackompagnement af piano
(eller orgel). Op 20. Pris kr. 2.
(särskilda stämmor å kr. 0,25). —
Den nämnda noeturnen är ett
brilj-jant salongsstycke, ej svårt att utföra.
— I de religiösa flerstämraiga sångerna,
hållna i enklare stil, herskar melodi
och god stämning. De lämpa sig så
till gudstjeustligt bruk, som till
föredrag i musiksällskap.
––^––
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgl. Operan. Sopt. 1, 7. G o un od: Faust.
— ii, 5, 9, 14 Verdi: Aida (Aida, Ämnens:
fru Ostberg, frök. Juugstcdt; ltadamcs,
Amo-nasro, Rainphis, konungen: hrr Ödmiinn,
Luii’1-quist, Nygren, Sellcrgren och Strömberg). —
4. 8 Boleldieu: Hvita frun på slottet
Ave-nel (Anna, Jenny, Margareta: frkn. Ek,
Karl-solin, fru Strandberg; Georges Hrown,
Riek-son, Gaveston: hrr. Lundmark, Nilsson,
Strömberg). — (i. Bizct: Carmen (Don José, hr
Strandberg). — 11,15. Thomas: Mignon.—
12 Gounod: Hornen och Julia (Julia,
Stc-plmno, Gertrud: frk. Ek, Karlsohn, fru
Strandberg; Romeo, Oapulet, pater Lorenzo, Tybalt,
Mercutio: hrr Ödmann, Lnndquist, Sellergreu,
Rundberg, Linden).
Kgl. operans märkligaste företeelse
under första hälften af denna månad
var den galaföreställning som med
an-ledniug af den här samlade
orientalist-kongressen egde rum d. 5 d:s till ära
för dess medlemmar. Man hade för
tillfället gjort ett godt val i den
orientaliska operan Aida, hvars så viil
musik som utmärkta sceneri tydligen slog
an på de vidt beresta främliugame. De
uppträdande artisterna syntes uppbjuda
sina bästa krafter till titt göra
framställningen berömvärd och lyckades
också deri. Herr Ödmann inlade
mycken kraft i sång som spel, fru
Östberg utförde Aidas parti på ett
verkligt glänsande sätt med en mjukhet
och behag i rösten likasom styrka i de
passionerade momenten, som gjorde
framställningen mönstergill; hrr.
Lund-qnist och Nygren fylde lika väl sina
uppgifter. Ny i rolen var fröken
Jung-stedt soin Amneris och hade i
densamma en större uppgift titt lösa, än
som förut tillfallit henne. Hon gjorde
det emellertid på ett sätt, som
ytterligare visade denna unga sångerskas
stora begåfning. Om än henne3
före-trädarinna i rolen var öfverlägsen i
röstens styrka, så var frk. Jungstedts
vokala framställning fullt tillfredsstäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
