Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädande. Ett vackert minDe af sitt
jubileum har Rubinstein sjelf lemnat
genom grundandet af en »Internntionel
Rubinsteins-Musikstiftelse» med ett
grundkapital af 25,000 rubel. Hvart femte
år skall af då upplupna räntor utdelas
åt den bäste tonsättaren och den bäste
pianisten hvardera 5,000 francs.
Täf-lingen skall ömsevis ske i Petersburg,
Berlin, Vien och Paris med början
nästa år i den ryska hufvudstaden.
Alla män från 20 till 20 år, af hvilken
nation, trosbekännelse och
samhällsställning som helst, kunna deltaga i
täflin-gen. Juryn består af direktören för
konservatoriet i Petersburg som
ordförande samt af medlemmar af andra
konservatorier.
Till Red. af Svensk Musiktidning har
nyligen ingått nedanstående från
Petersburg oss tillsända cirkulär:
Anton Rubinsteins femtioåriga
konstnärs-jubilenm.
Den allcrhögst sanktionerade
ko-mitén till föranstaltande af ett
högtidligt firande af herr Anton
Rubinsteins femtioåriga konstnärsjubileum,
har härmed äran tillkännagifva, att
denna högtid eger rum lördagen den
18/30 november innevarande år i
Petersburg der jubilaren är bosatt.
Enligt allerhögsta tillåtelse är en
suskribtion öppnad för bildandet af ett
kapital, hvilket vid detta tillfälle
ställes till mästarens förfogande såsom
he-dersgåfva. De ärade konstinstitut,
föreningar och andra stiftelser, hvilka
önska deltaga i festen genom
deputationer eller på annat sätt, anmodas att
träda i närmare förbindelse med
komi-tén äfvensom att benäget understödja
en så stor spridning af subscriptionen
som möjligt.
Alla skriftliga meddelanden och
even-tuela penningesändningar torde lemnas
till komiténs ordförande, — Sr.
Ho-heit Herzog Georg von
Mecklenburg-Strelitz, St. Petersburg, Michael -Palais.
St. Petersburg d. G maj 1889.
President: Hertig Georg af
Meckl enbu rg-Strel i t z.
Vi hafva ej sett något
offentliggörande i vårt land af detta cirkulär
eller någon anvisning om hvem som eger
att emottaga medel, hvilka här
möjligen kunna samlas såsom bidrag till
den hedersgåfva, som tillämnas den
äfven hos oss kände och värderade
konstnären; under sådana förhållanden
torde, om någon önskar lemna dylika
bidrag, vara bäst att hänvända sig till
härvarande ryska konsulat.
Huru dc ofvannämnda jubileerna
komma att firas här är ännu icke
be-stämdt. Kgl. operan kommer
förmodligen att d. 30 nov. gifva en
Verdi-opera, dock torde väl knappast hans
senaste verk »Othello» till dess hinna
bli färdigt till uppförande. På
Rubinsteins jubileumsdag, en lördag, antaga
vi en konsert kommer att gifvas med j
kompositioner af jubilaren, förmodligen
kommer programmet till densamma att
upptaga en af hans symfonier och
pianokonserter, balettmusik ur »Ferramors»
eller »Dämon» sånger etc. Ett nytt
konsertstycke af Rubinstein, op. 113,
för piano och orkester lär vara under
tryck i Leipzig likasom femte och sjette
delen af hans oratorium »Moses», hvars
båda sista afdelningar han hoppas snart
kunna fullborda.
––#––
Pianot.
Historik öfver dess uppkomst samt om
utvecklingen af stilen och tekniken för detta
instrument.
II.
Utveckling äf stilen och tekniken
(Forts, fr n:o 14)
Sclmmanns mindre stycken ha
funnit stor spridning. Den som en gång
lärt känna Schnmann, hängifver sig
fullkomligt åt honom och kan aldrig
slita sig ifrån hans öfverväldigande
tjusningskraft. Här är ej platsen att
framställa Schumanns inflytelserika och
berömvärda verksamhet som
skrifstäl-lare och kritiker. Dock må nämnas
att det var han som med hela den
ungdomliga hänförelsens kraft först i
Tyskland (1831) påpekade en man,
hvars snille i Paris, der Kalkbrenner
och Herz, kort sagt der den flackaste
salongsmusik florerade, knappt var
er-kändt men småningom gjorde sig
gällande för att fängsla hela den
pianospelande verlden och innesluta den inom
sin trollkrets. I det Schnmann
anmäler Chopins Op. 2 utropar han: »Men
här tyckes mig som blickade helt
underbart emot mig idel främmande ögon,
blomsterögon, basiliskögon,
påfågelsö-gon, flickögon», och vidare: »Ja, här
får man då ännu en gång se något
förnuftigt — Chopin — jag har aldrig
hört det namnet — hvem han må vara
— ett geni är han». Mellan Chopin
(1809—1849) och Schnmann finnas
många beröringspunkter och slägtdrag:
båda äro ädla, svärmiskt inåtvända
naturer, som sky dagens larm och
förakta mängdens bifall; de hata allt
pedantiskt och schablommessigt, de gripa
djerft el ter nya harmonier, rytmer och
accenter och ur deras djupt känsliga
och af smärtan beklämda bröst
fram-ströminar melodiens lifsflod varmare
och med rikare flöde än någons förut.
Från den äkta tysken Schnmann
skiljer sig Chopin derutiunan, att denne
med all sin polska naturels
egendomlighet i sig förenar åtskilliga rasers
typiska egenskaper i deras finaste
skiftningar. Ur hans tondikter fram
strömma: Italiens smältande melodik,
Frankrikes grace, Tysklands
allvarliga djupsinnighet. Hans med
glödande kärlek omfattade olyckliga
fädernesland framkallar hans tårar, tryc-
ker honom svärdet i handen eller leder
honom under framkallande af ljufva
erinringar af det förgångna in i den
ljusstrålande balsalongen, der sidenet
frasar, sporrarne klinga och brokiga
gestalter yra omkring! Verkan af
Chopins kompositioner är sinligare än hos
Schumann; deras gränser och linier
af-teckna sig skarpare, den melodiska
uppfinningens källa flyter lättare och
yppigare, och Chopins pianosats
uppenbarar en knappt anad klangverkan hos
instrumentet i fråga om den fina
tonschatteringen, i åstadkommande af
ljudets bortdöeude såsom en försvinnande
andehviskning, Det är fjerran från
oss att vilja upphöja Chopin på
Schumanns bekostnad, men just genom
jem-förelsen med en icke mindre originel
ande komma vi till närmare
bekantskap med den förres märkvärdiga
egen-j domlighet. Vi tro ej att någon
tonsättare utöfvat större inflytande på
pianots teknik än Chopin. Detta
inflytande sträckte sig ej endast till alla hans
samtida (undantagandes Mendelssohn),
utan fortvarar till den dag som är.
Att Chopin herskar i alla piauospelande
kretsar kan ej väcka förvåning: hans
blomstrande sångbara melodik, hans
pregnanta rytm skänka ett visst intresse
äfven under behandling af en mindre
mjuk haud. Ingen komponist blifver
dock värre misshandlad än Chopin;
ty han tager i anspråk utom den
utsöktaste teknik det finaste till
raffinement gränsande musiksinne, som måste
ega förmåga att följa hans ande i alla
| skiftningar af hans rika och varma
känslolif, hans geniala tankegång.
Nu tror sig en spela riktigt
Cho-pin’skt när han tumlar omkring hit
och dit som en drucken, en annan åter,
naturlig fiende till tempo rubato,
håller stram takt och frambringar så med
all korrekthet för öfrigt, endast en
musikalisk dimbild. Chopin fordrar
emellertid två saker, saker som äro kriteriet
på det verkligt nobla: — distinetion
och diseretion — för att begagna
oss af dessa främmande uttryck. Dessa
egenskaper måste göra sig fullt gällande
äfven i sådant som tyckes vara
bisaker, vare sig frågan gäller
vidtutsträck-ta, välljudmättade arpeggier, som
uppbära en skön melodi, eller dessa
obe-skrifligt fina arabesker och broderier,
hvilka hastigt blänka fram och liksom
j lekande omsväfva och med sitt
trollskimmer lysa upp sångsatsen.
Bland dem som stodo Chopin närmast
framstår synnerligen Adolf Henselt,
född 1814 (sedan femtio år bosatt i
Petersburg). Dock gäller detta mindre
individualiteten och den originela
ska-parförmågan än sjelf va pianosatsen.
Denna innehåller verkligen många nya
och glänsande verkningar samt
utmärker sig för stort välljud på samma
gång som han vittnar om en fullt
vir-tuosmessig behandling af pianot,
hvilken alltid beherskas af en ädel
musi-| kalisk känsla. Henselts uppfinningsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
