Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
textförfattarinnan och tonsättaren
utförts i syfte att på samma gång gifva
en mindre tragisk färg och mera
dra-misk omvexling åt operans handling.
I stället för att förut pjesen
inleddes med den dystra scenen i Occas
saltgrufvor der straifångarne gå och
arbeta, kominer den nu att begynna
med en helt och hållet ny akt, som
skall erbjuda flera lifliga folklifsscener.
i hvilka de vackra och måleriska
ru-mäniska folkdrägterna komma att taga
sig mycket effektfullt ut. Först i
andra akten vidtager scenen i
saltgruf-vorna. Så väl denna akt som de
följande hafva vederbörligen afkortats.
Slutscenen i pjesen är helt och
hållet förändrad.
Förut slutade stycket så att Sandu,
som rymt ur Ocea-grufvan och nu
an-ländt till ett aflägset liggande
bergkloster, knappt får efter långa års
skils-messa återse sin Neaga, förr än
soldaterna komma för att fånga honom,
men i samma ögonblick de lägga an
på honom kastar sig Neaga framför
Sandu, då de båda träffas af de
dödande skotten. Denna afslutning af
oj »eran har med fog befunnits vara
väl dyster, hvarför textförfattarinnan
nu i stället låter Neagas broder, Radu,
kasta sig emellan och träffas af kulorna,
under det de begge älskande lyckas
oskadda fly undan.
Den till operan nykomponerade
musiken förspelade prof. Hallström för
drottning Elisabeth, hvilken lär uttalat
sin odelade beundran för den samma.
Också skall dan erbjuda en mängd
intagande melodiska partier.
Drottning Elisabeth lär ha on ny
operalibretto, förlagd till Dalarne (Stora
Kopparberget), under arbete hvilken
utgör en omarbetning af ett äldre
skådespel af Carmen Sylva, hvilket
kommit till uppförande i Hamburg.
Handlingen i denna pjes är i hög grad
romantisk och skildrar huruledes en ung
bondson * försvurit sig» till ett bergsrå
och lofvat detta sin själ, blott det
kunde skänka honom genkärlek af en
ung flicka som han älskar. Allt går
efter önskan, men med den påföljd att
i samma stund den unge mannen låter
afhända sig sin själ, slocknar hans
medvetandes ljus och han känner icke
mer igen den unga flickan, hvars lijerta
nu klappar endast för honom
––@––
FÖLJETONG.
En konstnärsduell.
JfcErnest Legouvé berättar i den
nyli-Sgp gen utkomna första delen af sina
memoarer följande nätta historia:
Det var år 1836. Den berömda
sångerskan Marie Malibran kom till
Paris för att fira sitt bröllopp med
Bériot. Hennes resa och hennes
frånvaro hade afbrutit förbindelsen mellan
oss utan att derför afbryta vår
vän-skaj).
Hon inbjöd mig som ett af vittnena
vid hennes borgerliga vigsel.
Då mären upprepade vigsel
formulärets ord: »qvinnan skall lyda sin man», [
gjorde hon en liten så munter min och
höjde så putslustigt på axlarna, att
mären sjelf ej kunde hindra sig från
att småle.
Aftonen tillbringades i en krets af
artister hos förläggaren Troupenas vid
Saint Marcgatan.
Tbalberg hade lofvat att infinna sig.
Han hade aldrig känt Malibran, och
hon kände honom endast till namnet.
Han hade knappt kommit, innan hon
lifligt gick fram till honom och bad
honom slå sig ner vid pianot.
— Spela före er min fru! Det är
omöjligt. Jag längtar så ifrigt att få
höra er.
— Men ni får inte höra mig,
Thal-berg. Det är inte jag som är här, hr
Tbalberg. Det är en stackars qvinna,
uttröttad af dagens resa. Jag har inte j
en ton i strupen. Jag blir afskyvärd.
— Så mycket bättre. Det skall gifva |
i mig mod.
— Ni vill det således. Låt gå!
Hon höll ord. Hennes röst var bård,
hennes snille var borta. Hennes mor i
förebrådde henne dei-för.
— Hvad vill du, kära mamma, man
gifter sig inte mer än en gång.
Hon glömde att hon tio år förut !
varit gift med hr Malibran.
— Nu är det er tur, hr Thalberg.
Han hade inte gift sig samma dag
han, och närvaron af en sådan
åhöra-rinna eggade honom till det yttersta.
Han utvecklade allt detta snille och
den rikedom af toner, som gjorde hans
spel så underbart. Under spelet
för-■ ändrades Malibrans ansigtc, hennes ögon
glödde, hennes mun öppnade sig,
hen-| nes näsborrar vidgades. Då han
slutat ropade hon:
— Beundransvärdt! Nu är det min
tur.
Och hon började ett nytt stycke.
Denna gång fans intet spår af trötthet.
Thalberg följde häpen, utan att kunna
tro på den, denna förändring. Det
var icke mer samma qvinna, det var
icke ens samma röst. Han knnde
endast helt lågt säga:
— Ack min fru, min fru! Och då
hon slutat tillade lian lifligt: Nu är
det min tur!
Den som ej hört Thalberg denna
dag, har ej lärt rätt känna honom.
Något af Malibrans snille hade flyttat
öfver i hans mästrande och stränga
spel, febern hade gripit honom. Vågor
af ett elektriskt fludiuin tycktes från
hans fingrar utbreda sig öfver
tangenterna.
Men han fick ej sluta sitt stycke.
Vid de sista takterna utbrast Malibran
i snyftningar, hon gömde sitt hufvud
i händerna, tårarne störtade från
hennes ögon, hennes kropp skakade kon-
vulsiviskt, och man måste bära in henne
i ett angränsande rum. Hon dröjde
ej länge der. Efter fem minuter
återkom hon med högburet hufvud och
blixtrande ögon, skyndade fram till pianot
och ropade:
— Nu är det min turl
Hon sjöng f3rra stycken efter
hvaran dra, det ena härligare och
storslagnare än det andra, ända tills hon såg
Thalbergs ansigte betäckt af tårar, så
som hennes eget varit.
Aldrig har jag bättre förstått
konstens allmakt än vid åsynen af dessa
två stora konstnärer, som dagen förut
ej känt hvarandra, som plötsligt
af-slöjade sig för hvarandra, stredo med
hvarandra och ryckte hvarandra med
sig till regioner, hvilka de må hända
aldrig nått förr än i detta ögonblick.
Filharmoniska sällskapet.
Första sammanträdet för säsongen
öppnades måndagen den 23 sept. af
sällskapets ordförande kammarherre A.
Burén. Efter åtskilliga meddelanden
beträffande planen för sällskapets
framtida verksamhet valdes till sekreterare
efter ingeniör Th. Wawrinsky, som
af-flyttar från orten, kamreraren i Fylgia
hr John May, som sedan flera år
tillbaka varit sällskapets bibliotekarie.
Styrelsen består sålunda för närvarande
af följande herrar och damer:
kammarherre A. Burén, ingeniör E.
Scholan-der, löjtnant A. Ellsén, kapellmästare
A. Hallén, kamrer J. May, vice
hä-radshöfdingen baron F. von Otter,
fru-arne Coraly Zethræus, Amelie
Carl-ström och fröken Cecilia Lindroth.
Föredrag hölls derefter af hr A.
Hallén om »den nederländska skolan
såsom ett vigtigt utvecklingsstadium i
tonkonstens historia».
Straxt derpå vidtog repetitionen å
programmet för den första
abonnements-konserten, hvilket upptager följande
verk: »Matona, mia cara», madrigal
för kör a capella af Orlandus de
Las-sus (1520—1594), gammaltyska
jullegender från bergsbygderna för soli
och kör a capella af Carl Riedel (f.
f. g.) tvenno körvisor a capella af
Saint-Saens, »Narcissus» idylle antique för
soli, kör och två piano af J. Massenet,
svenska folkvisor och folkdansar för
dubbelkör a capella A. Hallén.
Abonnementsjmset för tre konserter
är 10 kr., hvarmed följer rättighet att
bevista alla sammanträden och
repetitioner.
I likhet med den närmast föregående
säsongen inbjuder sällskapet till
abonnement å tre konserter, ämnade; att
gifves en i höst, de två andra under
loppet af januari—april 1890.
Säsongens piéce de résistance blir Joh. Seb.
Bachs stora mästerverk
»Muttheuspas-sionen». Detta verk, aldrig förr
upp-fördt i Sverige, är på den andliga
musikens område ett af de allra betydelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
