Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äu som för detta ändamål åsamkades
hon om midt inne i staden, kunna
företaga kroppsrörelser i det fria, för att
derigenoin söka lindring i sitt af
hjärtklappning och svindel bestående lidande.
Han var nämligen sjuklig och
medi-cinerade redan \id denna tid. Hans
opasslighet aftog emellertid åter något.
I början af oktober gjorde han
tillsammans med sin broder Ferdinand
och ett par vänner en liten lustresa
till Unter-Waltersdorf och derifrån en
utflykt till Eisenstadt, der han
uppsökte Josef Haydn’s grafvård, vid
hvilken han länge fördröjde sig. Han var
under de trenne dagar, som deuna lilla
resa varade, högeligen måttlig i mat
och dryck men föröfrigt glad och
sorgfri och hade många muntra iufall.
kren då han återvändt till W ien,
tilltog det onda på nytt. Då han om
aftonen den sista oktober, på
värdshuset »Röda korset», hvilket han och
hans vänner ofta brukade besöka, skulle
förtära en fiskrätt, kastade han, sedan
han blott smakat en enda liten bit,
plötsligt knif och gaffel från sig på
tallriken, föregaf att maten hos honom
framkallat våldsamma qväljningar, och
att det förekom honom precis, som
hade han tagit gift. Från detta
ögonblick har Franz knappast förtärt något
annat än medikamenter. Afven nu
försökte han kurera sig genom
promenader i det fria och gjorde för detta
ändamål ännu några spatserfärder. Deu
3 november gick han tidigt på
morgonen från Neu-Wieden till Hernals
hvar-est ett af hans broder komponeradt
latinskt Requiem skulle uppföras. Detta
var den sista musik han hörde. Efter
gudstjensten gjorde han ännu en tre
timmars promenad. Under hemvägen
klagade han mycket öfver mattighet.
Dock repade han sig snart åter,
och på någon allvarligare sjukdom
synes han öfver hufvud taget icke hafva
tänkt; ty den 4 november talade han,
i närvaro af klavermästaren Lanz i
Wien, med hoforganisten Sechter om
att tillsammans med denne företaga
studier i fugasatsen. De kommo då
öfvereus om att gemensamt genomgå
Marpurg’s lärobok, så långt denna
tje-uade deras ändamål och utsatte tid och
det antal timmar Schubert derpå
ämnade använda. Enligt Sechters utsago
kom detta beslut dock aldrig till
utförande, emedan Schuberts tilltagande
onda snart kastade honom på
sjukbädden. Vår tondiktares lefnadshistoria
har utan tvifvel derigenom blifvit
be-röfvad en af sina märkligaste
tilldragelser — herr Sechter och Franz
Schubert fördjupande sig i gemensamma
mu-kaliska studier.
Den 11 november nödgades Franz
genom sin tilltagande svaghet intaga
sängen. Han kände, efter livad han
sjelf sade, inga smärtor, men
sömnlöshet och afmattuiug marterade den eljes
så kraftige mannen.
I böijau behandlades han af d:r v.
Rinna och Schubert skref deröfver ett
bref (det sista) till sin vän Schober,
hvilken var personligen befryudad med
denne läkare. Tyvärr insjuknade
Rinna och stabsläkaren d:r Vehring
öfver-tog i hans ställe behandlingen af den
sjuke, om hvars befinnande han
dagligen underrättade Schober.
Under sin sjukdom, som endast
varade nio dagar, var Franz mycket
punktlig med medicineringen och hade för
den skull ett fickur hängande på stolen
bredvid sängen. De första dagarne
försökte han liggaude »ofvanpå»,
tillbringa nå.ra timmar med att korrigera
tryckfelen i andra delen af
»Vinterresan». Den 16:de köllo lälrarne
konsultation ; det syntes dem att en
öfver-gång till nervfeber förestode, dock hade
man ännu ej öfvergifvit hoppet otn
förbättring. Flere af hans vänner besökte
honom, andra afhöllo fraktan för smitta
derifrån. Aftonen den 17:de blefvo
feberfantasierna, hvilka hittills varit
ringa, häftigare och mera ihållande.
Han ropade under dem siu broder till
sig med orden: »Ferdinand! håll ditt
öra till min mun», derpå tillade lian
helt hemlighetsfullt: »Du, hvad
försiggår väl med mig?» Denne svarade:
»Käre Franz! Man gör sitt bästa för
att få dig återstäld, och läkarno säga
också, att du snart skall vara frisk;
nu måste du bara hålla dig flitigt till
sängs.» — Hela dagen igenom ville
han ut, och ständigt hade han för sig,
att han vore i ett främmande rum.
Enligt ett från Ferdinand, straxt efter
dödsfallet, till fadern skrifvet bref, i
hvilket han framställer det Franz borde
begrafvas i Währiugerkyrkogård n vid
sidau af den af honom nära nog
dyrkade Beethoven, i stället för som
annars blifvit fallet i Matzleiusdorfs
kyrkogård, samt omnämner kostnaderna
derfor, yttrar han dessutom: — — —
Afto en föx-e sin död sade han, äunu
vid half sans till mig: »Jag besvär
dig, skaffa mig iu i mitt rum, och låt
mig inte ligga här i denna vrå under
jorden; förtjenar jag då inte plats öfver
jorden?» Jagsvarade: »Var lugn käre
Franz, tro din broder Ferdinand, som
du ju alltid gjort, och som älskar dig
så högt. Du är i ditt rum, som du
varit hela tiden, och ligger i din säng!»
— Då sade han; »Nej det är inte
sant, här ligger ju inte Beethoven».
— Skulle detta — fortsätter brodern
i sitt bref — ej vara en fingervisning
om hans innersta önskan, att få hvila
vid sidan af Beethoven, som han
vördade så högt — — —.
Några timmar senare kom läkaren,
hvilken som vanligt tilltalade honom i
uppmuntrande ordalag. Men Schubert
såg honom fast i ögat, stödde siu matta
hand mot väggen och sade långsamt
och med allvar: »Nu, är mitt slut
inne».
Morgonen derpå emottog Ferdinand
ett bref från fadern, hvilket
genoman-dades af djup smärta mon på samma
gång innerlig förtröstan till deu Högste
och slutar med följande ord:
— — — »Gör ditt bästa för att
vår gode Franz ofördröjligen kommer
i åtnjutandet af det Heliga
Sakramentet, och jag lefver i den tröstfulla
förhoppningen att Gud skall styrka och
uppratthål’a honom. Din bedröfvade,
men i förtröstan på Gud styrkte fader
Franz.
Det på eftermiddagen samma dag
inträffade dödsfallet delgaf fadern
dagen derpå genom följande notifikation:
— »I går onsdagseftermiddagen kl.
tre afsomnade till ett bättre lif min
iunerligt älskade son, tonkompositöreu
Franz Schubert eft r en kort sjukdom
och sedan lian blifvit delaktig af det
Heliga sakramentet^ i sitt 32:dra
lef-nadsår. På samma gång får jag och
min familj tillkännagifva, att deu
af-lidncs stoft fredagen den 21 d. m. kl.
’/s 3 e. m. bäres från huset n:r 094
gamla, 714 nya nummerräkniugeu i
förstaden W ieden vid den nybygda
gatan näst intill det s. k. Bischofstauel,
till sockenkyrkan S:t Josef der
jordfästningen kommer att försiggå.
“Wien d. 20 nov. 1828.
Franz Schubert
Skollärare i Rossau.
Klädd i den då för tiden brukliga
eremitklädningen, en lagerkrans virad
om tinningarne, anletsdragen
oförändrade, låg Franz, mer liknande en
sof-vande än en död, på båren, som redau
första dagen smyckades mod de
oupphörligt sig hopande kransarue.
Jordfästningen försiggick på utsatt
dag och timme. Trots det dåliga
vädret hade, utom den aflidnes
anförvand-ter och vänner, en stor deltagande
människoskara infunnit sig för att egna
sångaren den sista hyllningen. Kistan
bars af unga tjenstemän och
studerande. I den lilla kyrkan exekverade en
kör under ledning af
domkapellmästaren Gänsbacher en af denne
komponerad soigmotett samt den aflidnes »Pax
vobiscum» beledsagadt af
blåsinstrumenter och med för tillfället författad text
af Franz v. Schober. Efter
välsignelsen fördes liket till
Währingerkyrko-gården, der det efter ännu en
välsignelse nedsänktes i den bredvid
Beetlio-vens redda grafven.
Sorgen öfver den så plötsligt och
vid så unga år af döden bortrykte
mästaren var lika uppriktig som allmäu
och gaf sig uttryck på flera sätt. Så
uppfördes den 27 november af
kyrkomusikföreningen i S:t Ulrich, Mozarts
Requiem, och den 23 december
föranstaltade vänner och beundrare af deu
hädangångne en sorgefest i Augustiner
Hofkyrkau hvarvid uppfördes ett af
direktören vid Steiermarkska
musikföreningen, Anshelm Hiittenbrenuer
komponeradt Requiem för dubbel kör, hvilket
utfördes af en mängd konstvänner. För
att anskaffa medel till resandet af ett
monument öfver mästarens graf gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
