Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städes verkat som vikarierande
kapellmästare vid universitet ock såsom
privatlärare i violspelning.
Särskildt har kammarmusiken i
honom en liängifven målsman, och hans
samt aflidne universitetskapellmästaren
Gnospelii omsorger hafva här gifvit
denna musikgenre ett intresse, som man
kanske ieke torde finna hvarken i
Stockholm eller Köpenhamn.
Nerudaquar-tettens konserter, som i den danska
hufvndstaden »icke burit sig», hafva
deremot alltid i Lund haft ett talrikt
och intresseradt auditorium. En här
något för dominerande konservatism
har kanske gifvit de musikaliska
tendenserna en viss ensidighet. Med
direktör Heintze, som är en frisinnad
musiker, hoppas man dock skall komma
en mera liberal anda inom musiklifvet
som med harmonisk jemnvigt skulle
förmedla smakförhållandena och bringa
till insigt att man icke beköfver
ringakta det moderna fast man hyllar det
gamla. En ej ringa insats i
musik-lifvets höjande tillkommer hr Fridolf
Kempff som musikhistorisk föreläsare,
men äfven i fröken Augusta Kjellander.
Fröken K. har som pianolärarinna
verkat en längre tid i Lund och är i
besittning af grundliga musikstudier, dem
hon senast afslutat för utlandets
förnämsta auktoriteter. Inom
studentverl-dens enskilda kretsar eger likaledes
musiken många vänner; bland dem må
särskildt nämnas tvenne lofvaude
adepter Preben Noderviann och kandidat
Berg, hvilken senare nyligen debuterat
som komponist med ett häfte sånger,
(Elkan och Schildknechts förlag) hvilka
förtjena en närmare bekantskap.
Den 2!) oktober hade akademiska
kapellet i universitetets aula
symfonikonsert, hvilken i den fullsatta salongen
väckte lifligt intresse och ett välförtjent
bifall. Detta var så mj’cket mera
be-rättigadt synuerligast om man betraktar
den korta tid, som är anslagen för
kapellets öfningar, äfvensom den
omständigheten, att de flesta medverkande
bestå af amatörer. Af de samtlige
in-strumeutalnumren: ouverture
(»DieHe-briden») af Mendelssohv, Beethovens
Septett och Schumanns Bdur-symfoni var
utförandet af det sistnämnda verket
det mest erkännansvärda. Herr
Salomon Smith hade lemnat konserten sin
medverkan med tvenne sångnummer
Mozarts Konsetiaria (Ess-dur) och en
synnerligen vacker och i en konsequent
nordisk stil hållen ballad v Saga på
käm-pens hög af John Jacobsson. Balladen
blef på publikens enträgna applåder
bizzerad. Herr Smiths föredrag, som
alltid är omtänksamt, vårdadt och
korrekt, finner sitt bästa uttryck för
moment af mera dramatisk och
karakteristisk natur, då deremot de mera lyriskt
omedelbara och känsliga mindre
lämpa sig för hans välljudande stämmas
hårda malmklang.
Orkesterackompag-nementet till sångnumren leddes af dir.
Körling från Ystad. Trots sin obe-
märkta ställning i en liten provinsstad
kan dock hr K. som komponist ställas
! i främsta ledet af vårt lands
förnäin-! sta tonsättare pä sångens område.
Detta omdöme var Normans, och
hvarje musikvän, som mera älskar
kon-j sten än sig sjelf, är villig att af
fulla-i ste öfvertygelse instämma häri.
Men att förtjensten icke alltid vinner
yttre bekräftelse, derpå gifvas
mångfaldiga bevis. Hur olika är ej
erkännandet gent emot den skapande och
den utöfvande konstnären. Den förre,
hvars verksamhet förutsätter både
mångårigt studium och det ursprungligaste
af konstens inre väsen blir oftast kon-
sérieuscs for piano (hr Bror Möllersten, l:a
upptr.). f4. Saint-Saäns körer for blandade
röster a eapella (Nattlig frid, I blånande
bergen). 5. Massenet: Narrissus för soli, kör
och piano. 0. A. Hallén: Svenska folkvisor
och folkdanser för 8-stämm. kör a eapella.
(Hök och dufva, Sä liafra, Neekens polska.)
Nov. 10. Konsertntatiné af A. Hallén.
1. Massenet: Narrissus, A. Hallen: 2. Den
unge herr Sten Sture (melodram, sorgmarsch),
»likt af H. Tigersehiöld (framsagd af hr
Örten-gren). 3. En sommarsaga, symfonisk dikt tör
orkester. 4. Svenska folkvisor och
folkdanser (se ofvan).
Itetenskaps-akademien. Nov. 8.
Lagerheim-ska sångquartrttens soaré (hrr M. Strandberg,
Adam Lagcrheim, C. Henning, Brödermun,
(i. Byberg).
j stens styfbarn, under det den andre
med endast yttre medel kan skörda både
ära och guld. En sångare kan t. ex.
j sakna grundliga studier men ändå göra
stor lycka blott han ser bra ut och
har stark stämma. Kan han blott skrika j
dugtigt sitt höga c, betecknar detta J
icke allenast höjden af han stämma 1
utan äfven höjden af den mest utsökta
konstnärliga finess. Att det icke fins 1
n:\got inuti tonen gör precis detsamma.
Men hurudant är tondiktarens öde?
Jo en Mozart begrofs på fattigvårdens
allmänna gemensamma grafplats,
Schu-bert dog utfattig och Emanuel Geibel
formligen hungrade ihjel — detta allt
I under det sånghjeltar och favoriserade
I sångare utan några konstnärliga
intentioner lefvat och änna lefva i glans
och öfverflöd.
O mensklighet! när skall du blifva
barmhertig och rättvis!
Gösta, —r—.
––––––
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgt. Operan. Nov. 1, 3, 12, 15. Donizotti:
Leonora. — 4. Auber: Kronjuvelerna. —
(i, 8. Boito: Mefistiifelrs ^Margareta, Helena:
frk. Ek; Pantalis: frk. Jungstedt; Faust, Me- j
fistofeles: hrr Ödmann, Nygren). — 7. Verdi: j
Er na ni (Karl V: hr Lomberg). — 10. Aida j
(Kadamcs: hr Odinaim). — 11. Meyerbeer:
Nordens stjerna, stor opera i 3 akt. af E.
Scribe (Katarina, Praskowja, Natalja,
Ekimow-na: frk. Ek, fru Edling, frökn. Holmstrand,
Wolf; Peter Miehailoff, Danilowitsch,
Scha-wronsky, Gritsenko, Raymond, .lermoloff: hrr |
Sellergren, SelIman, Nilsson, Johansson,
Graf-ström, Linden). — 13. Thomas: Mignon
(Lothario: hr Edberg, deb.). — 14. Beetho- j
ven: Fidelio (Leonora, Marcellina: fru Öst- j
berg, frk. Karlsohn; Finrestan, Don Pi/.zarro,
Don Fernando, Rocco, Jacquino: hrr Strand- i
berg, Nygren, Sellergren, Strömberg, Nilsson), i
före pjesen Ouv. n:r 4 (E-dur), mellan akterna j
Ouv. n:r 3 (C-dur).
Hasa-Teatern. Nov. 1—4. Génée:
Sjöka-(letten (Fauchette-Miehel: frk. Ekström). —
(1—15. Öffenbach: Vackra tvätterskan, ope- j
rett i 3 akt. af E. Blum, E. Blau och K. Troehé.
(Hufvudpersoner: Belle Lurette: frk. Anna Pet- j
tersson, som gäst; hertigen af Marly,
Marcel-line: frk. Johnson, fru Jensen; Campistrel,
Ci-gogne, Malicorne, Morluchet, Belhomme: hrr I
Lundin, Klinger, Strömberg, Örnberg, Lundahl), i
Musikal. Akademien. Nov. 5. Filharmoni- j
ska sällskapets l:a abonnements-knnsert, med i
bitr. af hr M. Strandberg oeh
inusikälskarin-nor. 1. Orlando Lasso: Madrigal. 2.
Rie-del: Jullegender (Maria i skogen, Kristusbar- i
nets bergfärd). 3. Mcndclssohn: Variations j
Reprisen af Meyerbeers »Nordens
stjerna» har nu egt rum men, såsom
det synes, icke under så goda utsigter.
Salongen var, ehuru på
abonnements-afton, icke fylld och kritiken har icke
varit skonsam mot operan, om än
utförandet vunnit erkännande. Att opera
texterna slå historien för örat och h vimla
af orimligheter det är man nu van vid,
och den som ej känner till
Scribe-Meyerbeers uppkok på »Fältlägret i
Schlesien» kan taga anrättningen till
godo och svälja ned osmaklighoterna,
annars ger texten ovilkorligen afsmak
för operan. Fredrik den store i
»Fältlägret» har här blifvit förvandlad till
czar Peter, som å sin sida flyttats från
Holland och Lortzings »Czar och
timmerman» till Wiborg i Finland,
Des-sauermarscheu har här blifvit omdöpt
till »Den heliga marschen», hvarjemte
Katarinas vansinnighet och botandet
deraf genom framtrollandet af det
sceneri och den omgifning, livari hon först
uppträder, är en tydlig afklappning af
slutet i Flotows »Martha». Dertill
kommer den simpla fy 1 leri- och
kurtisscenen i Peters tält i andra akten, ouill
gör allt annat än behagligt intryck.
Oaktadt librettons omvexling,
sceneriet och körmassorna, som bjuda på
vissa effekter, väcker operan i sin
helhet derför föga intresse. Musiken
innehåller dock ett och annat som låter
höra sig, såväl i fråga om kör och ballett
som solosaker. Så början af operan,
duetten mellan Praskowja och Katarina,
Praskowjas inträdessång, kossackernas
kör, tältscenen med qvintetten, Peters
romans och flöjtduetten i sista akten,
hvilken dock mera är ett mirakulöst
effektstycke af äkta Meyerbeershalt.
Operans utförande var på det hela
tillfredsställande med undantag af några
ojemnheter. Fröken Ek sjöng
Katarinas svåra parti med känd talang om
än tonhöjden nu icke nåddes lika
ofelbart som förut. Förträfflig var fru
Edling i Praskowjas lifliga rol. Herr
Sellergrens czar Peter hade en ståtlig
hållning och flere goda pointer i
framställningen, soro dock föreföll något
tung emellanåt, likasom rösten stundom
för svag. Herr Sellman utförde sitt
parti oklanderligt och likaså herr
Jo-hanssoD, hvilken såsom Gritsenko hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
