Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Pastorale, Trianoti, C’est dieu m. fl.,
körsånger för fruntimmersröster med
orkester, sånger vid piano, Quinze
melodies, en lyrisk scen La mort d’Orphée,
den från Luccas konserter berömda
sången Les fdles de Cadiz o. s. v. En
intagande salongsvals af Delibes
anmäla vi längre fram i detta nummer
under rubriken »Musikpressen».
De-libes arbeten utmärka sig alla för
sköna melodier, fin och färgrik
harmonisering och instrumentering samt
origi-nel uppfinning. Såsom kompositör för
scenen har han ådagalagt ovanligt
framstående egenskaper.
––<$><&––
Léo Delibes ”Lakmé.”
t,|jajå denna opera snart kommer att
’éfpi gå öfver svenska operascenen för
första gången anse vi att en
redogörelse för hennes dramatiska och
musikaliska innehåll torde intressera våra
läsare, äfven om denna icke kan ingå
i detaljer nog mycket för att gifva ett
mera fullständigt begrepp om operans
handling och särskilda musiknummer,
hvartill fordras mera utrymme än nu
står oss till buds.
Operan »Lakmé», med text af Edm.
Gondinet och Phil. Gille, hade sin
pre-miére d. 14 april 1883 på OpéraComique
i Paris och rönte då mycket stort
bifall. Hufvudrolerna, Lakmé och
Gerald, utfördes af Marie van Zandt och
tenoren Talazac på ett sätt som väckte
stor förtjusning. Redan samma år i
december gafs operan första gången på
tysk botten i Frankfurt a. M., der fru
Schröder-Hanfstängel innehade titelrolen.
Äfven der vann operan bifall och
sär-skildt den smakfulla instrumenteringen,
som är en utmärkande egenskap hos
komponisten. Operan har sedan, efter
hvad vi erinra oss, gått öfver scenen
i Köln, Newyork, Nizza, Pest och
Bu-enos Ayres samt senast i Berlin, denna
sommar, då det italienska
operasällskapet på Krolls teater under Arditis
ledning uppförde densamma med Marie
] van Zandt i titelrolen. En kritiker i
Allg. M. Z. (som i parentes sagdt
finner komponistens »Kungen har sagt det»
ega företrädet och undrar hvarför ej
denna »förtjusande opera» återupptages
dir) finner molodiken i densamma något
enformig, ehuru detta af den
förträffliga orkesterbehandlingen till en del
öfverskyles, men yttrar tillika att
endast för den förtjusande andra akten
en hvar borde höra operan: »Hvilken
egendomlighet,» yttrar han, »hvilken
grace och finhet i melodi, harmoni och
rvtm, hvilken värme i känslan, hvilken
rik färgprakt i instrumenteringen finna
vi ej här.» Marie van Zandts
framställning prisas lika mycket. Att man
uteslutit balletterna på Krolls teater
beklagar recensenten, hvilken räknar
musiken till dem bland det bästa i hela
partituret. Dessa omdömen af en sträng
tysk kritiker om det franska
operaver-I ket ega sin stora betydelse såsom
utgångna från — Berlin.
Med anledning af
Berlinrepresenta-tionerna har musiklitteratören A.
Mosz-kowski i N. Musik-Z. om operan
skrif-vit en uppsats, hvilken vi taga till
ledning vid den redogörelse vi nu gå att
lemna. M. yttrar sig som följer:
Lakmé är en orientalisk opera men
hon bär dock en modern drägt af
delvis europeiskt snitt. Under det
Delibes föregångare anslutit sig till
pilgrimskaravaner för att nå ett exotiskt Mecca
och der gräfva ner sig i ärevördiga
legender, nyttjade fransmannen
orient-expresståg och ångare för sin
expedition och sökte sitt ämne i hennes
indiska majestät drottn. Victorias rike.
Äfven här finner han romantik
tillräckligt, men denna är icke vidare
besvärad med monotoniens blyvigt, då den
amalgamerar sig med handgriplig
aktualitet. Hans sceneri erbjuder oss en
omvexlingsrik, genom sina motsatser
ständigt intressant blandning af
half-barbari och europeisk civilisation,
livar-på den bortdöende glansen af ett
gammalt gndarike låter sina sista strålar
falla.
Textbokens författare presenterar oss
i Lakmés person dottern af en
brahman, och denna, född i en pagod och
uppfostrad till prestinna, tror sjelf
på sin gudomlighet. Gerald en ung
officer vid engelska garnisonen, som är
förlagd i närheten, tränger jemte andra
muntra landsmän och landsmanninnor
fram ända till helgedomen, öfverraskas
af skönheten hos den unga indiska
prestinnan och förälskar sig i henne.
Lakmés fader som får veta att
främlingen inträngt på den heliga platsen
och i närheten af Lakmé, ehuru han
ej sett honom, rufvar på hämd. I
andra akten är en folkfest i den
närbelägna staden. På en öppen plats köpes
och säljes, krämare utbjuda sina varor
och de engelska främlingarne uppträda
äfven bland folket; Lakmés fader
Nila-kantha infinner sig, förklädd till
bettlare, jemte dottern; hon skulle sjunga
för hopen och med sin säng, det är
hans plan, locka till sig helgerånaren;
och detta lyckas äfven. Gérald går i
fällan. Sedan en procession till
gudinnan Dourghas ära begifvit sig till
pagoden och åter derifrån, hvarvid
Nilakan-tha för dem som sammansvurit sig att
döda Gérald utvisar denne, faller han
för ett dolkstygn, hvarefter alla för- !
svinna utom Lakmé och hennes
tje-nare Hadji; Lakmé närmar sig den
fallne och finner att han ej är död
samt befaller Hadji att föra honom till
den heliga lunden.
Vårdad af Lakmé åtrkoramer den
engelska officeren till lifvet i den
heliga lunden. Man hör på afstånd en
kör. Lakmé förklarar att det är äl- 1
skande par som gå till den heliga
källan, och om de der dricka dess vatten
ur samma bägare så äro de förenade. |
Hon går sjelf dit att hemta en dryck
och under tiden har hans kamrat
Fré-déric lyckats uppsöka honom och
uppmanar honom att återvända och
uppfylla sina militära pligter, då upproret
nu tagit ny fart. Gerald lofvar att
återvända men vill dessförinnan återse
Lakmé, hvarefter Frédéric aflägsnar sig.
Lakmé återkommer. Hon uppmanar
Gérald att dricka med henne ur
bägaren: »drick! det är en ed att älska
mig för hela lifvet». I detsamma får
man höra de engelska soldaternas kör
bakom scenen. Gérald utropar »Våra
soldater!» och hans pligtkänsla börjar
strida med hans kärlek. Då han är
döf för hennes uppmaning utbrister
hon: »Allt är förbi», går in i skogen
och hemtar den giftiga Daturablomman
som hon uppäter utan att Gérald
märker det. Hans kärlek vaknar snart
på nytt och han dricker
föreningsbä-garen med Lakmé, som nu förklarar
att hon snart måste dö. Då Lakmé
är döende inträder hennes fader, åtföljd
af indier; de få se Gérald och vilja
döda honom Lakmé förklarar att han
är dem helig, emedan de båda druckit
tillsammans af den heliga källans
vatten och dör straxt derefter.
Operan »Lakmé» är icke
genomkom-ponerad utan omvexlar med dialog och
musiknummer, hvilkas antal uppgår till
20, oberäknadt ouverturen och
entre-akter. Operans personal utgöres af
Lakmé (1 :a sopran), Mallika
(mezzosopran), Ellen (l:a sopran), Rose (2:a
sopran), mstrs. Bentson (mezzosopran),
Gérald (l:a tenor), Nilakantha
(baryton eller bas), Frédéric (baryton),
Hadji (2:e tenor). En Spåman, en
ci-pay, en kinesisk krämare, indiska män
och quinnor, engelska officerare och
damer, matroser, bajaderer, kinesiska
krämare, musikanter, brahmaner etc.
Scenen är i Indien vid tiden af indiska
upproret. De särskilda sångnumren
äro: i första akten: 1. Kör. Lakmés
bön och scen (Lakmé, Mallika.
Nilakantha, Frédéric), 2. Duettino (Lakmé,
Mallika), 3. Quintett och kupletter
(Ellen, Rose, Mstrs Bentson, Gérald,
Frédéric), 4. Aria och scen (Gérald), 5.
Duett (Lakmé, Gérald), (i. Scen Finale
(Lakmé, Nilakantha, Hadji, kör). I
andra akten: 7. Kör och torgscen, 8.
Danser a) Teråna; b) Rektah; c)
Per-sian; d) Coda; 9. Scen och kupletter
(Nilakantha), 10 Scen och visa om
»Parias dotter» (Lakmé), 11. Scen (Lakmé,
Gérald, Nilakantha, Frédéric), 12. Scen
mellan de sammansvurne (Nilakantha,
Lakmé, kör), 13. Duett (Lakmé,
Gérald), 14. Finale (hela personalen jämte
kör i pagoden). Tredje akten: 15.
Berceuse (Lakmé), recitativ (Lakmé,
Gérald), 16. Kantilena (Gérald), 17.
Scen och kör (Lakmé, Gérald, kör),
18. Trio, (Ellen, Rose, Frédéric), 19.
Duett (Lakmé, Gérald), 20. Final
(Lakmé, Gérald, Nilakantha, Frédéric, kör).
Operan inledes med ouverture eller
»Prélude», såsom det heter i partituret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
