Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna börjar raed brahmanernas kör
till gudinnan Donrgha och offerdansen
i 2:a aktens final, och fortsätter med
motiv nr den stora duetten mellan
Lak-mé och Gérald i samtna akt.
Entre-aktsmusikeu mellan de båda första
akterna återgifver de engelska
soldaternas hurtiga marschmelodi. Musiken
före tredje akten har till öfverskrift i
partituret »Skogen». Här återkommer
reminiscenser af andra aktens stora
duett. Musiken i operan, som
karakteriseras såväl i sångnumren som
synnerligen i orkestern af den esprit och
finess, den smak och moderation i
användandet af uttrycksmedel, som är
ut-märkande för den franske komponisten,
har en hel del vackra saker att bjuda
på. Det erotiska elementet sluter sig
till mäster Gounods romantiska
uttryckssätt, för öfrigt igenkänner man i den
musikaliska deklamationen den nya
franska stilen, ehuruväl komponisten,
synnerligast åt de indiska körerna ocli
danserna gifvit en väl funnen lokalfärg.
Mycket originel och intagande är
duetten i första akten mellan Lakmé och
Mallika, hvilken duett man här förut
fått tillfälle att höra på några
konserter. Hela första akten är för öfrigt
musikaliskt underhållande. I än högre
grad gäller detta om andra akten med
sitt rörliga marknadslif, med Lakinés
visa om »Parias dotter», danserna, den
stora duetten, den polonäsartade
musiken vid engelsmännens uppträdande på
torgplatsen m. m. I tredje akten
fäster sig uppmärksamheten särskildt vid
Lakmés »Berceuse», som nästan
påminner om Schubert, Géralds Kantilena,
duetten och slutscenen. Trion mellan
Frédt-ric och de engelska damerna, som
skämta öfver den sofvande Gérald, är
ganska pikant, och har väl tillkommit
såsom ett omvexlande
»opéra-comique»-nummer, men kommer säkert att, såsom
dramatiskt olämplig, uteslutas. Operans
sceneri och uppsättning har i och för
sig något lockande.
Kgl. opera direktionens lofvärda
företag att upptaga detta ganska märkliga
verk hoppas vi skall af allmänheten
omfattas med så stort intresse, att denna
nyhet kan en längre tid hålla sig uppe
på scenen. Utan ett sådant intresse
hos en hvar att sjelf se, höra och
döma, kan en operastyrelse icke äfventyra
att uppfriska operarepertoaren med nya
verk och i det hänseendet följa med
sin tid.
Moderato. En musikälskare vid en
tysk badort, har öppnat sitt lijerta
med följande poetiska supplication:
Hvar eviga afton klingar
Din ljufliga stämma och bringar
Af Schubert, Schumann och Franz
De skönaste sångers krans.
Med löpningar, drillar, med mera,
Du sjunger con grazia, con brio!
Ja sjung då för att oss charmera —
Dock — ej en minut öfver tio.
Ur C. M. v. Webers literära
arbeten.
Öfvers. af Hugo L—t.
II.
Öfver: Bref öfver den musikaliska
smaken af Joh. Baptist Schaul.
(1809).
När man öfverlemnar något åt
verl-den, förenar man väl vanligtvis något
syftemål dermed, hvilket man söker
antyda genom verkets titel. Denna
åsigt synes herr Schaul icke hafva haft,
då han befordrade ofvan antydda bref
till trycket. Han skrifver för att få
skrifva och bekymrar sig föga om det
af honom sagda äfven kan intressera
publiken eller icke. En enda ny åsigt,
kraftig framställning, eller lärorik, djup
sak-kunskap, skulle till och med
urskulda den torra stil, som beherskar
det hela. Men dessa bref hafva den
trångbröstade prägel, som utmärker en
till en liten verkningskrets inskränkt
människa, som med sina kamrater blott
utgjuter sig i missnöjd kafféton öfver
tidens förderf eller öfver det icke nog
utmärkta upptagandet i något sällskap,
och dessutom med en ansenlig portion
öfvermodig domareton gifver sitt
omdöme om store män och deras verk.
Vi beröra här blott flyktigt
broschyrens indelning, och äro långt ifrån att
vilja vederlägga herr Schaul, ty lika
gerna kunde vi företaga oss att bevisa
för verlden att en sol existerar, så bra
vederlägger hans bok sig sjelf, utan vi
söka blott göra honom uppmärksam på
att, för att intala verlden något, måste
man vare en kompetentare domare,
åtminstone erfordras det mera
kunskaper och mera urskilj ningsförmåga i
hvarje hänseende, än Lvad författaren
synes besitta.
Det första brefvet, hvars stil liknar
en skolpojkes soin just blifvit fri från
gramatiken, handlar om kammarmusik,
der först Pleyl (hvilken vi låta all
rättvisa vederfaras) högt berömmes; derpå
anföres Boccherini och om denne
utropar han: — Men hvilken skilnad mellan
en Mozart och en Boccherini. — Ja i
sanning en betydande skilnad, som hr
Schaul icke kan upphäfva om han än
aldrig så hänryekt vandrar omkring på
Boccherinis blommiga ängar och i hans
skaldelunder. — Stackars Mozart, ännu
ett verk sådant som detta, och du är
utstruken ur kompositörernas rad, —
ty sedan hr Schaul funnit hvad som
är och skall vara hufvudändamålet med
konsten och fått en så välgörande
andefattigdom på sin lott, blir du snart
fördunklad af Pleyl och Boccherini. Ej
ens Haydn är i stånd att framkalla
annat än en ytlig, hastigt öfvergående
förnöjelse hos hr Schaul, men hos
Boccherini ordnar filosofien alt, hans musik
bör spelas i ej allt för stort rum, vid
ljussken, då tror sig den i dödsstillhet
j försjunkne åhöraren af den vänlige au-
torn försatt i en familjekrets under
oskuldens och rättskaffenhetens flydda tider.
I det andra brefvet äro de väl
vanliga och ofta sagda anmärkningarne,
isynnerhet på sid. 25, goda, och hr
Schaul griper här tillfället att höja
Glementi till skyarne såsom konung
bland pianokompositörer. Det är sant
att han står på en hög ståndpunkt,
men det der helt och hållet gudomliga,
och så det att ingen annan utom
honom skulle kunna göra anspråk på
första rang, kunna vi dock ej obetingadt
medgifva. — — — — — — — —
Det tredje och fjerde brefvet utgöra
kronan på verket, och nu går han löst
på vår Mozart. Det vore att skända
hans skugga om vi skulle våga att
försvara honom mot hr Schaul. Att
allt hvad Mozart skrifvit är fullkomligt,
har aldrig blifvit förfäktadt, och hr
i Schaul, medgifver ju detta t. o. m. om
! sin Gud Jomelli; men om en man
så-| ilan som hr Schaul, påstår att Mozarts
sångstämmor icke hafva naturlig gång,
hans harmonier äro hårda, sökta, hans
finaler för öfverlastade, — och att han
ofta syndar mot det sunda förnuftet!
— Hvad skall man säga om det? Att
Mozart satt andra aktens final i
Trollflöjten för svår för gossarne, tillräkuar
honom herr Schaul såsom
förnuftsvidrigt. Mozart tänkte sig gossarne
fram-stälda af fruntimmer såsom det också
i sker än i dag i Wien och Prag, och
hr Schaul har väl inte som dessa
gossar tänkt sig skolgossar? — och t. o.
m. sådana från den förtäffliga
Tliomas-skolan i Leipzig skulle komma honom
på skam.
Han önskar vidare det Mozartjskulle
hafva tänkt på att icke skrifva för en
plats endast, utan så att det vore
ut-förbart öfverallt, men märk, på sid. 79
säger han om sin harmoniens Gud,
Jomelli, att han, för att verka, blott skulle
utföras af en med hans anda Jöi trogen
orkester i ett stort rum etc. I »Clemenza
di Tito» anmärker hr Schaul att Sextus
föredragar sin oro för Titus i ett Rondo.
— Vore det ett ronde af Pleyl eller
Glementi så skulle det utan tvifvel göra
en löjlig verkan, men man hör att denna
tjusande, innerliga aria, livars
gudomliga uttryck säx-skildt vid stället: pur
saresti men severo se redersi questo
cor, icke skulle kunna vara skönare
tänkt eller känd, och huru blir icke den
låga kritiken förlamad, förstummad.
Es-dursextetten i Don Juan, der
Le-porellos bedrägeri upptäckes borde
enligt hr Schaul icke vara tragiskt
skrif-ven utan i halfkaraktär. — Ingalunda,
ty äro icke alla deri närvarande i den
allvarligaste stämning, och äfven
allvarliga karaktärer? undantagandes
Le-porello, hvilken så länge som han
representerar Don Juan, icke törs vara
Leporello; men det karaktäriseras
ögonblickligt på ett högst förträffligt sätt
j i musiken, då han upptäcker sig och
j sjunger orden: — »Perdon, perdono
8ig-; nori miei, quello io non souo: sbaglia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
