Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Teatern. Nov. ]!1—30. Kjerulf, j
Charles: Kejsarens nya kläder, kom
operett i t akt öfv. of Har. Molander.
(Prinsessan Greta, Sven, Kasper: fruar Moe,
Lundberg, Selander; Kejsar Måns, prins Per, Tripp,
Trapp, Truls: hrr. Borgström, Kloed,
Sandgren, Svedberg, Gardt.)
Berns Salong. Nov. 17. Lagirheimska
guartettens matine (hrr Strandberg, Leonard
Andersson, Henning, Lagerhcim, Rydberg.)
Tyska kyrkan. Nov. 17.
Orgdsymfomkonsert af dir. Alb. Lindström (bitr. lik. duel,
hr Woltmann).
Iletenskaps-akadem. Nov. 23. Jriosnarr
af fru A. Lindberg-Larsén, hrr L. Zetterquist,
C. Bach. I. Norman: Piano trio Ddur, op.
•1: Beethoven: Sonat för Viol. och Piano,
op. 30 n:r 2 (’moll: Mcndelssohn:
Pianotrio, Dmoll, o]). 40.
Musikal.-akadem. Nov. 28. Konsert af
violinisten hr Willie Woltmann med bitr. af
frkn. Juel, llolmstrand, Brander; hrr. Edberg,
Lang.
Katarina kyrka. Nov. 30. Shidentskonsert
af Upsala studentkårs a lm. sångförening.
Sista hälften af månaden har varit
så rik på musiktillställningar, att vi
endast helt knapphändigt kunna
redogöra för dem alla. Två olika
symfonikonserter under fjorton dagar höra
till ovanligheterna, och utom dem ha
fem andra konserter gått af stapeln.
Den sista symfonikonserten, som skulle
ha gifvits på Rubinsteins jubileumsdag,
d. 30 nov., framflyttades med anledning
af studentkonserten denua dag. Men
vi återkomma till konserterna och vända
oss först till operaföreställningarna.
Af dessa fästes uppmärksamheten i
första rummet på fröken Oselios å kgl.
operan började gästspel, som inleddes
med utförandet af Margareta och He- J
lenas roler i Mefistofeles» och
fortsattes med Elisabeths i »Taunhäuser».
Partierna i förstnämnda opera sjöngos
på italienska, i den sistnämnda på
svenska. Vi ha vid frk. Oselios sista
uppträdande här förut egnat vårt
lof-ord åt hennes framställning af
»Mefistofeles» och »Tannhäusers» hjeltinuor,
framhållande hennes utsökta sångkonst
och präktiga röst, hennes högburna
dramatiska konst, och anser oss
derfor kunna spara en detaljerad
redogörelse derfor denua gång. Hennes
uppfattning af dec dramatiska
framställningen kan visserligen gifva
anledning till anmärkning någon gång,
men hennes spel måste man erkänna
såsom alltid väl genomtänkt. I all
synnerhet är hennes Margareta i
fängelset en konstnärsprodukt af högsta
rang.
I »Hotfmanns sagor» har fru
Ed-ling försökt sig med den tredubbla
quinliga hufvudrolen; emellertid
lämpar sig hennes naturell mindre för
denna uppgift än hennes företräderskas.
Såsom Antonia tog hon dock försteget
framför denna. — Svenska teatern har
nu också blifvit en operettscen, ehuru
undantagsvis, såsom vi förmoda; men
företaget att utan egentlig operett-trupp
ge en operett har med tillhjelp af
gästspel lyckats öfver förväntan. »Kejsa- j
rons nya kläder» af Kjerulf är ett
ganska roligt sagospel med allt igenom
underhållande musik, visserligen ej
präglad af synnerlig stor originalitet men
aldrig banal, vittnande om god smak
och förmåga att ge sann dramatisk
färg åt de olika situationer
komponisten har att teckna. Stycket skulle
ba vunnit på större koncentrering; ty
nu kan ej frångås att longörer här och
der verka tiöttande. Utförandet ger
ej anledning till anmärkningar, oin
man fäster afseende vid de krafter som
stå teatern till buds, ehuruväl körerna
ha svårt att reda sig med sin ingalunda
lätta uppgift. Kejsar Måns är ganska |
rolig i sin rol, likaså de tre gesällerna,
i all synnerhet deras ledare, hr
Svedberg. Bland fruntimmerna inlägger fru
Lundberg mycket lif och behag i spel j
som sång. Hjelten och hjeltinnan, hr
Kloed och fru Moe hafva naturligtvis
de bästa rösterna att förfoga öfver och
äro i sina partier ganska
tillfredsställande; uppsättningen, som öfvervakats j
af författaren-kompositören, hvilken för
det ändamålet gästat Stockholm, är
delvis verkligen lysande. Trädgården
t. ex. i kejsarens residens med det
upplysta slottet, trädgrupperna och det
månbelysta glindrande vattnet i fonden
är ett praktsceneri, som kan pryda
hvilken teater som helst, och den
stämningsfulla musiken, fruntimmerstrion i 1
början af derna akt, bidrager att höja
scenens romantik. Pjesen har gjort
lycka här som i Köpenhamn och håller
sig ännu uppe.
På Vasateatern har »Niniche» med
fröken Anna Pettersson i hufvudrolen ,
icke vunnit samma framgång som de
föregående operetterna. Man saknar
nog här hr Holmquist som diplomaten
Corniski och hufvudrolen Niniche
lämpar sig mindre väl för fröken Anna
Pettersons skaplynne. »Sjökadetten»
kommer också att redan d. 3 dec. att
uttränga » Niniche ».
Af de båda symfonikonserterna väckte
särdeles den sista stort intresse. Så- j
som egentligen egnad åt firandet af
Rubinsteins konstnärsjubileum hade man
väntat få höra något mer af dennes
kompositioner, än hvad som upptog
konsertens slutafdelning:
oceansymfonien ; någon af hans piano-konserter
hade här varit på sin plats att utföra,
men förhållanden torde ha hindrat
förberedelser härtill. Båda konserterna
inleddes med Beetlioven-ouverturer. Den
första med den till »Konung Stefan»,
komponerad 1812 (jemte marscher och
körer, (i nummer) till det liknämnda
festspelet af Aug. Kotzebue (utgafs
först året efter mästarens död 1828),
andra konserten med ouverturen till
Collins sorgspel »Coriolanns», tillegnad
skalden samt komponerad och utförd i
Wien 1807 (utg. 1808). Den
storslagna Coriolanouverturen är oftare
gif-ven än den förstnämnda, som likväl
äfven röjer sin mästare, ehuru blott
tillfällighetsstycke. Svendsens symfoni
(komp. 187f>) har förut gifvits här
under komponistens ledning och väckte
äfven nu, synnerligast genom sitt
intermezzo det stora bifall, som en så friskt
inspirerad tonsättning alltid måste
framkalla. Rubinsteins storartade
Oceansymfoni gaf en värdig anledning att
hylla mästaren på hans hedersdag.
Symfonien är tillegnad Liszt, och skall
densamma i enlighet med sitt namn
utgöra ett slags programmusik, målaude
i första akten elementens rörelse, i
andra hafvet såsom menniskosjälens
spegel, i tredje ett festtåg af
Neptu-nus med tritoner och i den fjerde
elementets besegring genom
menuiskoan-den. Symfonien, bygd på klassisk grund,
innehåller många melodiskt vackra
partier och är ett både till sin idé och i
orkesterbehandlingen storslaget verk,
som dock i likhet med många af
komponistens stora arbeten mattar af mot
slutet efter genialiska och storartade
ansatser. Båda de nämnda symfonierna
utfördes berömvärdt af hofkapellet.
Två unga svenska pianister
debuterande med stora konserter för piano
och orkester inom en lialf månad, det
är väl något, som knappast förr
inträffat och som tycks visa att äfven vårt
land börjar producera konsertmässiga
pianister. Den först uppträdande af
dessa, hr Möllerstnn, hade vi förut fått
höra på Filharmoniska sällskapets
konsert; den större uppgift han nu hade
i utförandet af Chopins emoll-konsert,
visade han sig också vuxen genom fint
och korrekt spel. Hr Möllersten röjer
företrädesvis förmåga af perlande klart
och mjukt spel då den andre
pianode-butanteu, hr Knut Andersson syntes
ha sin styrka i den kraftiga
framställningen. Hans återgifvande af melodien
i Romanzan, konsertens andra
afdel-ning, visade dock äfven en förmåga
att låta sången klinga fram med en
uthållighet och timbre, som kom en
att tänka på det elektriska pianot.
Båda de unga konstnärerna belönades
med varmt erkännande. Wagners namn
på våra symfonikonserter blir nu allt
oftare synligt. »Parsifal»-förspelet ha
vi för hört utföras på Sveasalens
första konserter, nu som då mottogs det
mystiskt-religiösa tonverket med stort
bifall. Om än detsamma förlorar på
att framträda som konsertnummer, må
man dock vara tacksam att få höra
det såsom sådant, då operan icke får
uppföras annorstädes än i Bayreuth.
Wagnernumret på andra konserten var
en ytterst intressant nyhet för oss.
Den märkliga slutscenen i »Valkyrian»,
der Wotan tar afsked af Briinhilde,
»kysser bort» hennes gudomskap och
försänker heune i sömn på klippan,
omgifvande henne med en skyddsmur
af Loges eldslågor, återgafs af hr
Salomon Smith och hofkapellet på ett
öfverväldigaude sätt. Det geniala
orkesterverket,, med sina särskilda
»motiv» ur operan, likasom hr Smiths
präktiga stämma och dramatiska föredrag
1
■MHMHBMii
■»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
