Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om hösten 1887 kom hon till Paris,
der hon i 2 år studerade för professor
Bax, den utmärkte sångläraren, som
haft många af Paris’ förnämsta sceniska
artister under sin ledning, och af
honom erhöll hon rekommendation till
Léo Delibes, som med henne
genomgått de förnämsta delarne i Lakmé.
Under vistelsen i Paris hade fröken
Petrini tillfälle att låta höra sig i
enskilda kretsar och väckte der mycken
uppmärksamhet för sin talang; hon
blef också i utländska tidningar
omnämnd såsom en särdeles lofvande och
redan framstående sångerska, hvilken
i Paris af flere stora musikkännare
blifvit lofordad. I och för
uppträdandet å vår kgl. scen i Lakmés rol har
fröken Petrini instuderat partiet på
svenska för professor Ivar Hallström;
den sceniska instruktionen för fröken
Signe Hebbe hafva vi förut omnämnt.
Att döma efter denna den stora
framgång, hvarmed fröken Petrini börjat
sin sceniska bana, kan man fästa stora
förhoppningar vid den unga
sångerskan, och vi hoppas att hon, innan
sin tillämnade återresa till Paris för
ytterligare sångstudier, kan blifva i
tillfälle att låta höra sig i någon ny
rol eller på någon konsert, kvarigenom
en större mångsidighet af hennes
talang kan göra sig bekant. Vi
med-| dela här ett porträtt af den äfven i
yttre hänseende fördelaktigt utrustade
konstnärinnan, hvilket porträtt är en
reproduktion af en fotografi, som anses
särdeles lyckad. H.
Brefvexlingen mellan Wagner
OCh Liszt. (Forts.)
JO|en energi och liflighet, att icke säga
hetsighet, som utmärker Wagners
karaktär, gör att man ej kan mäta
honom med samma mått som vanliga
men-niskor. Emellertid ges det vissa
belef-venhetsregler, dem snillen så väl som
vanliga dnssinmenniskor måste
underkasta sig. Dessa regler finner man
Wagner ofta nog sätta sig öfver, såsom
hans bref flerstädes bevisa, både genom
en mängd kraftuttryck i bedömandet
af ett och annat och genom sitt
outtröttliga anlitande af Liszts börs. Detta
skedde från 18411 ända till 18(10. Än
anmodas Liszt om respengar till
Wagners fru, som känner sig fjättrad vid
en så »oborstad satan», som hennes
man är, och skulle resa från Dresden
till Zurich, än skulle hennes skulder
i Dresden betalas. Liszt uppfyller
denna begäran af hans vän, hvilken
föTklarar att han »till och med ville
stjäla, om han blott för någon tid
kunde göra sin fru (Minna) gladare».
Wagner urskuldar sin bön om hjelp
dermed, att han ingenting lärt utom sin
konst, och med denna kunde han
omöjligen förtjena något. Han kunde icke
söka offentligheten; hans konstnärliga
SVENSK MUSIKTIDNING.
frälsning kunde endast åvägabringas
derigenom att offentligheten sökte
honom? R. Wagner var så öfvertygad j
om sin storhet, att han ej kunde
besluta sig för att leda musikfester för
ett godt honorar, om icke tonverk af
allra första rang utfördes. Till
»krä-mare ville han ej vända sig för att
få hjelp och ej till »menskliga furstar
utan till »furstliga menuiskor». Som
bekant har Wagner sedan glömt denna
ordlek och i nödens stund äfven vändt
sig till »menskliga furstar», såsom vi
förut anfört. I huru hög grad
Wagner gynnades af kon. Ludvig II af
Bayern är allom bekant. Af honom |
kallades han straxt efter dennes
tron-bestigning, till Miinchen 1864 och
erhöll af sin kunglige gynnare en villa
vid Starnbergersjön. Till Miinchen
kallades Wagner genom hans lärjunge H.
v. Biilow som hofpianist och blef sedan
1866 (samma år som Wagners första
hustru dog) direktör för den
reformerade kgl. musikskolan samt
kapellmästarn vid hofteatern. »Tristan och
Isolde» gick här öfver scenen första
gången 1865 i Juni, och Wagner
bosatte sig sedan i Triebschen nära
Lu-zern, der han fulländade
»Mästersån-game», och der »Nibelungen» -cykeln
nalkades sin fullbordan.
Efter denna lilla inblick i Wagners
senare och blidare öden, för hvilka han
dock står i skuld till furstegunst, om
än han räknar kon. Ludvig af Bayern
mer till de »furstliga menniskorna» än j
till de »menskliga furstarne», återvända
vi till den äldre tiden för i fråga
va-| rande brefvexling.
I Venedig, der Wagner 1859
bebodde ett palats, skref han till Liszt, i
att han aldrig skulle emottaga någon
anställning eller något liknande en så- i
dan; han gjorde anspråk på fixerandet
af en hedrande och riklig pension,
endast och allenast för att fullkomligt
oberoende af alla yttre framgångar kunna
skapa sina konstverk. Hans samtida
skulle försörja honom; framförallt vore
det i sin ordning, att flera tyska fur
star förenade sig om att tillförsäkra
honom en riklig pension, af omkr. 2—
3,000 thaier; en sådan hederspension
’ hade till och med Mendelssohn fått
uppbära. Härefter ombedes Liszt att
hos några furstar lemna sitt förord åt
| den saken.
R. Wagner begär då och då af sin
vän en rund samma af 1,000 frcs. och
föreslår Liszt att årligen försträcka
ho-noin denna summa såsom ett »legat».
Liszt, outtröttlig i gifmildhet, skickar
den nödlidande geniale vännen de
begärda 1,000 frcs, men kan ej för
framtiden förbinda sig. »Min moder och
mina tre barn i Paris» skrifver Liszt
— »äro genom mina tidigare
besparingar anständigt försörjda, sjelf måste
jag i Weimar reda mig med
kapellmästarelönen 1,000 thaier och med de
300 thaler, som jag erhåller i present
i för hofkonserterna». En annan gång
framhåller Liszt den undergräfda
ställning, hvari hans vänninna furstinnan
Wittgensteins befinner sig, »hvars
förmögenhet hotas med fullständig
konfiskation». Liszt råder nu sin vän att
föranstalta konserter i Zurich. »Din
personliga värdighet, så tyckes mig,
ber ej i något afseende komma att lida
deraf». Han borde ge ut. några
häften sånger och ballader och söka sig
en förläggare till dem. »Du kan alls
icke förnedra dig genom att fortskrida
på en väg som Mozart, Beethoven,
Schubert och Rossini icke försmått».
Richard Wagner hade yttrat en ön- j
skan att komma i besittning af ett eget
hus med trädgård, beläget så att han
ej hade ondt af bullret i staden Ziirich.
Liszt kunde ej låta bygga detta hus
åt honom; en vän i Ziirich gjorde det
emellertid. Betecknande är det bref
från Wagner, hvari han anmodar sin
vän Liszt att med lock och pock
förmå Erards enka att i Wagners hus
placera en flygel af hennes fabrik.
»Låt henne veta att det är för henne
en heder att en Erard fins i Wagners
hus. Betänk dig ej utan förfar
’oför-skämdt genialiskt!’ Jag måste ha en
Erard. Vill hon ej skänka mig den,
så får hon ’åna mig den på alnslånga
terminer.» På detta »gudomliga infall»,
såsom V agner sjelf kallar det, svarar
Liszt med en kostlig ironi: »Om ma-
dame Erard skall vilja placera en
flygel så förmånligt, som du antyder,
är en omtvistlig fråga, som jag vid
tillfälle skall underställa henne 1»
Då Wagner i januari 1855 kom till
Paris, utbad han sig af sin ädle vän
de vanliga 1,000 frcs, hvilka han
också fick inhändiga genom Liszts måg
Ollivier, som på det artigaste sätt
öfver-lemnade honom summan. Senare
ombeddes Liszt att af intendenter och
teaterdirektörer utverka penningar för
rättigheten att uppföra Wagners operor.
År 1859 skrifver Liszts till sin vän i
Venedig att han, Bichard Wagner, med
det första genom hans kusin skulle få
en liten sändning notpapper. Wagner
förstod skämtet och anmärker att denna
gång kunde han ej uthärda sändningen
af pengar; Liszt skulle skicka honom
sina idealer.»
År 1860 är Wagner åter i Paris
och ville derifrån sända sin hustru till
en badort; han fordrar då af Liszt för
uppförandet af »Rienzi» i Weimar 1,000
frcs; mindre kunde han ej antaga.
Han får dock endast 30 louisdorer
(ungefär hälften) och antager det. Vid
detta tillfälle anmärker Liszt: »Tåla-
mod är en mulåsnedygd», säger Byron,
»men den som icke eger det, han är
en miserabel å. . a!» De båda
vännerna skrifva ofta till hvarandra mycket
ogeneradt, hvarför ock deras bref bära
prägeln af verklig öppenhjertighet.
År 1852 tänker Wagner på att för
10,000 dollars ge sig öfver till
Amerika, men han betecknar det strax der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
