Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig bekant genom »Röfvarbandet»,
»Fiesko», »Kabal och kärlek», lida
den bittraste nöd ; Mozart hade, såsom
konsertmästare hos furstbiskopen af
Salzburg, att uppbära en årslön af 12
gulden, 30 kreuzer, och då han beger
sig till Miinchen och ödmjuk står
utanför portarna till det gamla residenset
för att tigga den med sitt jagtfölje
hemkommande kurfursten om
sysselsättning och anställning, blir han
af-visad; och när inflytelserika personer
lägga sig ut för honom, menar
kurfursten: «Det är ännu för tidigt; den
unge mannen må först bege sig till
Italien och göra sig berömd!» —
Samme Mozart hade då diplom från
Bolog-na och Verona i sin ficka samt
dessutom två operapartiturer att uppvisa!
Ett musiksällskap i London
föranstaltade i nov. 1887 en stor
Mozarts-fest, vid hvilken lefvande bilder
framställdes. Man utförde scener ur
Mo-zarts operor, och till slut visade sig
Mozart sjelf. För framställningen af
honom hade man uppletat en uthungrad
bodbetjent, som hade stor likhet med
Mozart, och gifvit honom ett pund
sterling för hans tjeustgöring. Om
aftonen, vid belysning och i lämplig
drägt framträdde den stackars
expeditens likhet med Mozart på ett så
öfver-raskande sätt, att publiken ej kunde
se sig mätt på Mozart II och var
färdig att tro på ett underverk.
Mozart II kom sålunda på modet;
han blef mottagen i alla familjer,
begapad som ett mirakel och erhöll för
hvarje besök om en fjerdedels timme
10 Pd Sterling.
Till och med drottning Victoria, en
af Mozarts varmaste beundrarinnor, gaf
John Lartens företräde och förvånades
öfver att i den magre expediten få
betrakta skaparen af »Don Juan».
Mozart II förvärfvade sig på detta sätt
helt lättvindigt en liten förmögenhet;
Mozart den förste hade ej samma tur.
M—r.
––-S><£–-
Från Scenen och Konsertsalen.
Kgl Operan. Jan. 16, 18, 20, 23, 29.
Vermländingarne (Anna och Erik: fru
Ed-ling, hr Ödmann). — 17, 19, 21, 24, 26, 28,
31. Delibes: Lakmé. — 22. Beethoven:
Fi-dclio (Leonora, Marcellina: fru Östberg, frk.
Karlsohn; Florestan, Rocco, don Pizzaro, don
Fernando, Jacquino: hrr Strandberg, Ström
berg, Nygren, Sellergrcn, Nilsson). Före
pje-sen: ouvert. n:r 4 (e dur), mellan akterna:
ouvert. n:r 3 c dur.—27. Thomas: Mignon.
Vasa-Teatern, Jan. 16, 18 19. Lecocq:
i Lille Hertigen. — 22—31. Sull i van,
Arthur: Mikadon eller en dag i Titipu,
burlesk operett i 2 akt. af IV. S. Gilbert, öfvers.
af E. Wallmark. (Yum Yum, Titti Sing, Pip
Buh, Katisha: frkn Ekström, Johnsson, fruar
Klinger, Jensen: Mikadon, Nankipu, Koko,
Puh Bah, Pish Tusb: hrr Warberg, Klinger,
Strömberg, Lundahl, Lundin).
Kgl. operan har hufvuksakligeu
varierat med folkpjesen
»Wermländingar-ne» och sin franska nyhet, som tycks
befästa sig i publikens smak. Kriti- j
ken har allmänt erkänt det goda
utförandet af denna och nästan allmänt
äfven berömt musiken. Libretton har
från ett och annat håll klandrats
såsom’ underhaltig, men detta fel
besitter många andra gouterade operor i
ännu högre grad. Denna saknar
ingalunda poetiska tankar och intresserande
situationer, som kommer en att öfverse
med de brister, som kunna uppletas.
Hela Lakmés parti är fängslande, och
fröken Petrinis förträffliga föredrag af
detsamma skänker åhörarne en odelad
njutning. Duetterna mellan henne och
Gerald, bådas solosaker, särdeles den
präktiga sången i andra akten om
»Parias dotter», Nilakanthns sång i samma
akt, Hadsjis melodram, Lakmés
slummersång, duetten mellan Lakmé och
Mallika, allt detta vexlande med den
originela österländska klangfärgen i
Dourgha-motivet och balletten, samt
med engelska soldatmarschen, den vac
kra entreaktsmusiken m. m. kan
fram-i hållas såsom lockande att göra
bekantskap med, helst då operans bästa
krafter medverka i pjesen. Vårt
slutomdöme blifver, att »Lakmé» förtjenar
att höras och vinner på att höras om.
Af Beethovens »Fidelio» har åter
en sporadisk repris egt rum med
samma rolbesättning som sist. Fru
Östberg, som efter längre sjukdom ånyo
lät höra sig, gaf, såsom vi tyckte, sitt
vackra och svåra parti denna gång \
mera innerligt än förr och sekunderas
förträfflig i andra akten af hr
Strand-berg-Florestau. Det är förvånande att
Beethovens herrliga Fidelio-musik ej
förmår locka folk till kgl. operan, helst
som nuvarande rolbesättning är ganska
acceptabel. Ar vår publik så föga
verkligt musikalisk V Ensamt de båda
herrliga ouverturerna borde vara en
dragningskraft. Och i sjelfva operan
finnas ju nummer af oförgänglig
skönhet: quartetten och Leonora-arian i
första akten, fångkören, grafduetten
, och duetten mellan Florestan och
Leonora samt den förres aria i andra
akten m. m., att icke tala om den
Beet-hovenska instrumentationen. Men det
i tycks vara en jargon att Beethovens
j opera inte duger.
Mikadon, den verldsberömda
operetten af Sullivan, har nu också hittat hit
och går i dubbel bemärkelse med glans
öfver Vasateaterns scen. Pjesen är
oförargligt quick och lustig från
bör-! jan till slut, musiken ovanligt
melodi-frisk och originell, utan
nutidsoperettens öfliga fadaiser.
Madrigal-quartet-ten i andra akten är ett förtjusande
musikstycke, som måste bisseras;
quin-tetten i samma akt oemotståndligt
skrattretande, att endast nämna detta.
Sångkrafterna äro ganska tillräckliga,
hjelt-innan i pjesen Yum Yum och hennes
syster Titti Sing ett par mycket
intagande japanskor, hrr Strömberg och
Varberg, synnerligen den förre,
särde-I les roliga figurer. Uppsättningen är
praktfull. Den, som vill ha sig ett
godt skratt och höra lätt och lekande
musik, ångrar ej ett besök på den lilla
teatern och skall ej undra på att denna
ovanliga operett haft en sådan allmän
framgång.
––––-
Från in- och utlandet.
Kgl. Operan. ITnder inöfning äro för
närvarande Verdis »Othello och
»Robert af Nonnaudie». I »Robert»
kommer hufvudrolen att innehafvas af hrr
Sellman och Lundmark, alternerande’;
de öfriga hufvudrolerua af fruar
Ostberg och Edling samt hrr Sellergren
och Strandberg.
— K. m;t har beviljat k. operan
för 181)0 ett anslag af 00,000 kr.
Detta anslag, som ej utgått under år
1889, kommer att utfalla så, att V«
eller 10,000 kr. utlemnas för hvarje
af årets sex första månader.
Arvid Ödmann är, enligt
Köpeuhamus-tidningen Politiken, engagerad att
uppträda på tre konserter i Köpenhamns
Tivoli under första hälften af
innevarande sommar.
Sångerskan fröken Emma Holmstrand,
som den 15 d:s afslutade sitt engage
ment vid k. operan, hvarunder hennes
vackra talang och redbara sträfvanden
rönt mycken uppmuntran af publiken,
ämnar inom kort företaga en studieresa
till Paris.
Vasa-teatern har alla dagar f o. m.
den 22 jan. gifvit Mikadon» eller
»En dag i Titipu», hvilken operett
hittills spelats för utsålda hus och
tillvunnit sig entusiastiskt bifall. Denna
teaters nästa nyhet blifver Prinsessa
för en dag», operett i 3 akter, efter
en fransk idé af Ernst Wallmark, med
musik af Vasateaterns kapellmästare
hr Herman Berens.
Uppföranderätten till »Der arme
Jonathan», operett i 3 akter af Hugo
Wittman och Julius Bauer, med
musik af C. Millöcker, är af direktionen
förvärfvad. Operetten har, som bekant,
haft en ovanlig framgång både i Wien
och Berlin.
Hrr Warberg och Strömberg ha för
ytterligare två spelår förhyrt
Vasatea-tern.
Fröken Gina Ose Ho är, enligt danska
tidningar, för nästa spelår engagerad
vifi k. teatern i Köpenhamn. Den 25
jan. gaf hon der en konsert och vann
mycket stort bifall för sin »förträffliga
stämma och motsvarande sångkonst»,
1 som politikens ansedde kritiker
uttrycker sig.
Fröken Isabella Beckman, den
bekanta sånglärarinnan härstädes, elev af
prof. Bax i Paris, frk. Petrinis lärare,
i annonserar i dagens nummer, att hon
fortfarande ger sangundervisning. Bland
fröken Beckmans mera kända elever
kunna nämnas fröknarne Anna Piehl och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
